Enstaka fel

Hej. Jag följer er blogg (har kommenterat förut) men har inte varit inne på ett tag. Missat att du skrivit klart boken men ska genast beställa den! Måste också säga att jag tycker ni är så otroligt starka och jag önskar er all lycka! Kramar Tessan

hejsan! jag undrar hur man kan beställa boken.

Jag är väldigt intresserad. Jag tycker om att läsa din blogg. Du skriver så fint och bra. Sånna bloggar som din borde vara mer känd än blondinbella och dom som bara skriver en massa strunt.



Kram

gå in på vulkan.se , där finns boken, just nu etta i boktoppen :))))

Gå in på www.vulkan.se och klicka sedan på boken Någon gång, någonstans möts vi åter igen. Där kan du välja vilken slags bok du vill ha.



Kram Sofie

Nu har jag läst hela e-boken men ska beställa den som pocketform också. En jättefin bok om det värsta som kan hända. är otroligt imponerad över att du orkade skriva så fort.

Läste i går kväll fram till Victors bortgång och jag blev, som jag skrev då, helt chockad över slutet. Den processen ska inte ett barn behöva gå igenom. Ingen ska behöva det. Varför kan det inte bara gå lugnt och stilla till? Jag undrar om ni fått någon förklaring till varför han ändå var vaken emellanåt och hade så ont trots alla mediciner? Tittar på min egen dotter som föddes drygt en månad innan Victor och försöker föreställa mig henne i samma situation men det är helt omöjligt förstås. Det Victor fick gå igenom på slutet känns som om det hör till en vuxen inte till ett litet barn. Sjukdom och död hör till vuxna inte små barn. Men om det ändå händer borde det få gå lugnt till. Ni är så otroligt starka som orkar fortsätta med allt detta. Hoppas också att samtalet ni hade på återbesöket på ackis samt er vistelse i varberg hjälpt er att bearbeta allt detta.

Jag tror precis som du skriver i slutet om er nya bebis: det är Victors gåva till er. Så tror jag att det är.

Ta hand om er!

Neej va tråkigt att höra, beställde boken i lördags kväll. Går endast att kontakta vulkan via mail, har skrivit dit fick automatiskt svar där det stod att man blir kontaktad senast inom 48h.

Hoppas det går att lösa, väntar hellre på den korrekta upplagan än får hem boken med tryckfel =(

http://madeleinesaraandersson.blogg.se/2009/august/viktor.html#comment

Måste tillägga hoppas du sov bättre sen Sofie och att det känns bra när ni nu väl har kommit till Hälsingland. Vänliga hälsningar till alla era nära där!

Längtar sååå efter boken.

Kram Helena

Jag har nyss läst er bok och är - ja vad är jag? det saknas ord. Känns som en stor ynnest att få ta del av era känslor och tankar om det värsta en människa kan uppleva. Ni är starka föräldrar som klarar av att leva i er ofattbara sorg fullt ut och ändå ha krafter över att dela med er. Ovärderlig gåva till era medmänniskor och en stor hyllning till er helt underbara son.



Jag har följt er blogg ett bra tag och även sett inslagen om ljuvliga Viktor på TV. Alla barn är ljuvliga och söta det är självklart men inslagen om Viktor - särskilt det sista - är helt oförglömligt.

Jag har det inspelat och det finns inte en chans att jag skulle kunna spela över det. Aldrig.

Han är så enormt, ljuvligt söt och "busig" så man tappar andan. När han ropar Buh till er när ni kommer in på hans rum ocn när han svindlande lycklig åker i kulverterna på sin elmotorcykel, är absolut bilden av total livsglädje. Han var ett så förmedlande barn, trots sin unga ålder. Hela Viktor lyser och GER så mycket känslor av glädje bara man ser honom. Trots att han fick genomgå så mycket smärta och obehag så verkade han vara ett så enormt nöjt och lyckligt barn.



Det är svårt att i ord förmedla hur mycket jag känner för er som tvingats genomgå/och genomgår denna oerhörda smärta. Det får en att tappa andan.

Jag glädjer mig med er att det lever ett nytt litet liv inom er som naturligtvis på intet sätt kan ersätta Viktor men som kommer att ge er ny lycka och glädje. Fina Viktor kommer ju alltid att finnas med er - och han finns ju kvar även för oss som aldrig fick träffa honom. Han gjorde verkligen avtryck på vår jord, trots sin korta tid här. Jag känner mig övertygad om att han hela tiden finns med er och lever med er från den plats hans finns nu och självklart kommer ni att förenas med honom igen så småningom.

Jag sänder er varma, styrkande kramar

Salsa!

Sofie, du är den starkaste jag vet.... vilken otrolig människa, att du/ni klarar av detta är obegripligt, att du dessutom lyckats skriva en så fantastisk bok så kort tid efter att Victor lämnat er är ju ofattbart...

ja herre gud vilken styrka du besitter...

Tack än en gång för att du delar med dig av er liv och kamp, tror du hjälper många människor!!!

Mitt sätt att se på livet har förändrats totalt (som jag säkert skrivit tidigare), jag tar till vara på alla tillfällen och försöker se det ljusa i allt från trots till kvällsmys, har två fantastiska pojkar, 3år och 1 år.

Tänker på er och Victor

Kramar till er alla från Norr

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Hittade till din blogg som av en slump och har läst varje bokstav på några timmar. När jag väl började läsa kunde jag inte sluta, och när tårarna väl börjat rinna så slutade de aldrig! Du skriver så att det känns som att man är en del av det hela, av det jobbiga och hemska som inträffat. Jag förstår att det är en ringa tröst men jag är så obeskrivligt ledsen för er skull, och jag tycker att ni är väldigt väldigt starka! Fortsätt att kämpa!