Syskon

Tänk ändå. Vad skulle man gör utan sina syskon.
Det finns säkert många därute som har både mindre och mer kontakt med sina. Halv eller hel, det spelar ingen roll, för mig så är mina två systrar mina två stöttpelare i livet och absolut de bästa av vänner.
Jag vet inte hur många gånger vi nästan har slagit ihjäl varandra under uppväxten, hatat, vrålat och jagats, men även lekt, kramats och älskat varandra.  För det finns inga starkare band än blod och har man turen som jag att ha syskon, så är det det bästa som finns=)

Mina två systrar kompleterar mig perfekt som mellanbarn med sina helt olika personligheter. Jag är så otroligt lika båda två, fast på olika sätt.
Vi kan ringa varandra när som hellst på dygnet, prata, gråta, skratta, ja allt! Och det är faktiskt med dem som jag har mina roligaste minnen med.
Jag hoppas så att någon av dem skall få barn snart så vi även kan få dela på det miraklet, att få kusiner som kan växa upp tillsammans så som vi gjort.
Den ena yngre syrran är nog en omöjlighet, hon har nämligen ingen partner för tillfället så det blir lite svårt. Så jag får helt enkelt rikta allt mitt hopp till min äldre syrra och be för att hormonerna och sexlivet sköter resten. =)

Det är sorgligt att inte Victor kommer att få uppleva ett syskon och glädjas över det starka band som bildas. Men jag kommer att berätta allt om honom för det nya barnet så att åtminstonde hon skall få lära känna vår rara lilla prins.

Vill skrika ut ett stort hurra för alla er syskon därute. Ta hand om varandra och släpp aldrig taget. Utan mina systrar hade jag aldrig överlevt det jag har gått igenom, och jag är evigt tacksam för att de finns i mitt liv.

Det är så rätt!

Jag hade inte klarat mig utan någon i min familj. Jag älskar dom alla högt, mamma, pappa och lillebror! Dom är världens bästa! Jag vill för alltid ha dom nära!

Vilken fin bild på er! Och du har så rätt så, syskon är verkligen en ynnest!

så underbart du skriver blir helt tårögd när jag läser....du har så rätt i det hela....kan inte förstå att livet är så orättvist som har tagit eran prins ifrån er....önskar er all lycka och sänder en massa styrke kramar till

Blir också alldeles tårögd nu. Du har jätterätt. Och ni verkar vara en så himla härlig familj. Tänk om bara Victor fått stanna kvar.

Jag har tre äldre syskon men det var väl först när jag passerade 20-årssträcket eller ännu mer som jag började uppskatta dem. I dag är jag oerhört tacksam för dem även om vi inte umgås särskilt mycket förutom vid familjesammankomster. Men de är ju desto fler eftersom alla har barn också. Det blir många födelsedagar. Hoppas innerligt att jag kan ge min dotter H ett litet syskon. Men börjar bli till åren:-)

I dag har jag tänkt mycket på er och Victor. Det känns lite märkligt att gå omkring och tänka så mycket på någon man inte känner men så är det.

Så underbart fint skrivet om dina systrar. Syskon dom enda man kan hata att älska. Dom man nästan slår sönder och samman för att i nästa sekund trösta och be om ursäkt till.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina. Lämgtar så till minn sons syskon vill titta ut fast det är så långt kvar.

Kramar

Du har så rätt..syskon e härligt!(Även om vår tjejmaffia hemma med 4 hormonstinna tonåringar kanske inte var det roligaste alla ggr för våra föräldrar ;) skratt)

Å ni ger Victor det finaste man kan ge sitt barn..just ett syskon!!

Det e både sorgligt och orättvist att han inte får träffa sin syster å hon sin bror..men som den starkaste stjärna han e kommer dom två förmodligen få ett alldeles eget och starkt band.

Genom er och lilltösen kommer victor alltid att lysa.

Å att du blev gravid INNAN victor fick vingar e ju ett bevis på att han ville ge er något vackert att orka kämpa vidare för!!



All styrka och beundran till er



Kram marie

Jag håller med dig, jag har två yngre systrar. Min äldsta lillasyster och jag har ett otroligt nära band. Vi pratar med varandra varje dag om precis allt... Vi känner stöd i varandra och kan verkligen känna trygghet, värme och kärlek i våra band :-)



Tack för kloka ord...



Stor kram

hej Sofie! Jag har följt eran blogg sedan andra inlägget. Jag måste säga att jag har inte sett några människor som är så starka som ni är. Sett avsnitten från Sjukhuset. Läst artiklar.. ja man kan nog säga att jag hängt med en hel del. Tårar har fällts och fårn min sida känns de overkligt att Victor är borta, trots att jag inte träffat honom så känns det inte som att han sitter där uppe i himlen med en gloria på sitt lilla huvud. Jag är grymt säker på att min älskade hund tar hand om honom där uppe :) Hon älskar barn och var precis som Victor, kämpade ända till slutet. Hon hade ockås cancer, i sitt ben. Trots smärtan så halta hon runt hur glad som helst. Att lämna hennes lilla kropp efter att se henne somna in var bland de jobbigaste jag gjort. Hon var min bästa vän jag någonsin haft och inget är som de ska utan henne. Anledningen till att jag skriver till dig nu under alla dessa månader jag följt eran resa är för din bok. Efter att ha gått in på Vulkan har du nu inspirerat mig att skärpa mig med skolnovellerna. Jag skrev en om mig och min hund, MVG-. Första MVG:et i mitt liv. Nu vill jag veta mer om din bok, den står under kategori bloggbok och jag undrar om det är en bok du själv skrivit och lagt till endel blogginlägg i. Eller om det bara är blogginlägg? Ifall det är något jag redan läst eller så? När jag fått ihop några noveller ska jag själv sätta ihop en bok med bilder. Hoppas det är bra med er, grattis till nya lyckan och hoppas hon blir lika bedårande som Victor :) För han är verkligen en ängel.. Känns som jag babblar bort allt för att berätta mina känslor, men känslor kan ej beskrivas med ord, de kan bara upplevas så jag hoppas jag inte blir för mycket! Ha de bra! Kram Anna :]

Ja, jag har läst detta inlägget och alla andra inlägg. HATAR när folk kommenterar utan att läsa, speciellt i en blogg som denna. Blir så irriterad och ledsen varje gång. Nog om det!



Härlig bild på er syskon!

Och de nya bilderna på Victor och hans syskon är så underbara. Han är verkligen en riktig sötnos, och jag blir så glad när jag ser så gulliga och glada bilder på honom. Jag tror att han sitter och ler och skrattar och blåser blåsbubblor, och "buuuu":ar till er uppifrån himlen varje dag. :)



Massa kramar!

Vilken vacker bild. Ni är så vackra. Jag tror dina systrar ska skatta sig lyckliga också som har dig som syster.



Ta hand om varandra.



Kram

Hej!



Har följt din blogg om Victor sedan jag såg er på TV!



Skulle hemskt gärna vilja läsa boken du skrivit, men då jag gick in och kollade står bara att man kan betala via betaltkort, och det har jag inte, undrar om det finns någon chans att kunna betala via faktura, el. postförskott!



Tänker på er, hela familjen! Varma kramar från Lotta.

Jätte fin bild på er.. Du har rätt syskon är härligt..

Det e både sorgligt och orättvist att Victor inte får träffa sin fina lillesyster, men han kommer alltid att vara vid hennes sida, en skyddsängel..

Tänker på er och eran fina prins Victor så mycket varje dag.

Massor av kramar

Jessica, Filippa och Kevin

Du har så rätt och skriver så mitt i prick! Jag har två äldre systrar och en lillebror, och de är bland det bästa jag har!!! Klart man bråkat och tjafsat men också stöttat varandra och alltid funnits där!

Idag var vi och såg på vår fina bebis på ultraljudet, vilken känsla, Kirons lilla syskon ligger därinne!

Tankar på Victor dyker upp i så många situationer för mig nu. Jag hoppas att du mår så bra det går! Stora kramar!

Hanna K

Så rätt så älskar vad du skriver och bilden är härlig och ni alla tre lika Vackra!



Kram