..
DATUM: 2009-12-10 TID: 18:43:44Vet inte vad man ska säga om FK. Jösses. Deras regler är inte kloka.
Underbart med en pappa som orkade kämpa när ni inte orkade!
GRATTIS! Vad underbart att höra!
Brukar kika in här lite då och, men nästan aldrig kommentera...vilken fantasktisk pappa du har!
Och vilken fantastisk dotter han har!
Härligt att höra Sofie, och suveränt att din pappa stod på sig!!!
Dom borde personligen be om ursäkt efter hur dom har behandlat dig!!!!
Kram
Å va skönt att det gick igenom till slut! Snäll pappa du har!:) Men helt sjukt att man ska behöva kämpa så, speciellt med tanke på era omständigheter...
Kram
Jag kan inte riktigt förstå FK och deras regler. Fick höra av en bekant att dom inte har till uppgift att påminna dig om att tex lämna in intyg och blanketter om dom pratar med dig i tfn utan bara om du frågar själv. Dom har även ett visst antal minuter dom får lägga ner per samtal.
Dom satte oss i en jäkla soppa för ett par år sedan så jag fick spel, sedan dess. Me dont like FK.
Skönt att din pappa kämpade på och att det ordnade upp sig.
Kram Kram K
Hittade hit idag, och måste säga att du har en jättefin blogg. Och en underbart vacker liten änglason! Jag är hemskt ledsen för er förlust, sånt här borde verkligen inte få hända...
Jag önskar er all lycka tillsammans med Victors lillasyster!
Varma kramar/Anna
(Och vad det gäller försäkringskassan... man tror ju knappt att de är på riktigt! Helt sanslöst! Men så skönt att ni fick rätt till sist!)
Grattis! Vad roligt att höra, vad glad jag blir för er skull. :-)
Sofie, jag drömde en så märklig dröm i natt. Jag kommer inte ihåg början men där jag börjar komma ihåg i från, så var jag någonstans på en öppen plats som ett torg och så såg jag Victor sitta i en liten lekstuga eller liknande. Jag tittade på honom och han tittade tillbaka och jag blev helt ställd och bara tjöt "Victor lever". Jag sprang fram till honom. Han var jätteledsen och skrek "Mamma, mamma". Jag tog honom i famnen, tog fram min telefon och skulle ringa dig. Jag försökte slå numret (inte för att jag vet ditt nummer, men en dröm är ju en dröm). Jag försökte slå numret gång på gång men fick in fel siffror hela tiden. Till slut fick jag nästan panik och ropade till folk som gick runt omkring, at jag var tvungen att låna någons telefon. Men hur högt jag än ropade så var det ingen som hörde mig. Jag fortsatte försöka slå ditt nummer med tårarna forsandes. Jag var ju tvungen att få tag i dig. Sen vaknade jag...
Vilka fina pepparkakor ni gjort. Helt underbara!
Kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
