Anledningen till bloggen
DATUM: 2009-01-26 TID: 20:39:00Vår Victor. Vår lilla, starka underbara Victor. Jag kunde aldrig i mina vildaste fantasier eller i mina hemskaste mardrömmar kunnat tänka mig vad som skulle drabba vår familj. Nästan ett halvår har gått... Ett halvår fyllt av ångest, smärta och tårar, men även utav skratt, kärlek och värme.
Trots denna hemska cancer sjukdom som invarderat Victors lilla kropp så har denne kämpe trots allt aldrig tappat lusten att leva. Vi har nu efter många cellgiftsbehandlingar, undersökningar och nålstick påbörjat en ny och tuffare resa än någonsin på en ny avdelning, nämligen 50 C.
Här kommer ni få följa oss dagligen i vad som händer runtomkring. Bra och dåliga saker, resultat och nya händelser kommer att rapporteras så fort de når våra öron.
Vi hörs! /S
Ja, ni är helt sagolikt fantastiska, ni gör en bragd som klarar av allt detta på ett enastående sätt.
Tänker och ber för er
Kram
Faster Titti
Beklagar verkligen sorgen!
Det är så hemskt! Det skär i hjärtat på mig när jag läser hur er lille prins fick genomlida så mycket, han var ju så liten och oskyldig!
Jag beklagar verkligen eran sorg, Kram på er familjen!
Usch det är hemskt! Men starkt skrivit av dig. Hoppas på det bästa
Jag såg filmen om honom och jag fick massa tårar. Det som hänt er är hemskt.
Kram på hela familjen!
Jag har inte läst så mycket, men jag tänkte ändå posta ett meddelande för att jag bryr mig. Min mammas syster - min moster, har haft cancer i hjärnan, och hon klarade sig. Jag har en kusin som är 1 år just nu, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att han skulle dö.. Du kanske inte vill att jag tar upp det, men jag ville bara lämna ett "spår" från mig och säga att jag tycker det är jättesorgligt och hemskt.. Hälsningar Isabella
Herregud vad jag gråter nu må jag säga,att förlora ett så litet barn är ju fruktansvärt.. Man slutar nog aldrig sörja när det händer en sån liten en.. Känner med er,har själv två änglar,min Daniel min prins är 2 år nu och en stor dotter Daniela min prinsessa på 20 och har gått igenom att hennes pappa rövade iväg henne till Pakistan.. På sex år hade jag inte sett henne, tack vare alla mina böner till gud så till sist så återförenades vi nu i mars.. Och hans pappa har aldrig velat se sin vackra son.. Så jag är ensamstående.. Vill ge er all kärlek i världen.. Önskar det kommer en ny liten prins för er.. Hjärtliga varma kramar från Cicci