3 månader

Har det verkligen gått hela tre månader sedan han gick bort!!!! Förstår att det måste vara outhärdligt plågsamma minnen och mycket ångest runt den sista tiden i hans liv. Kan inte föreställa mig något värre än att tvingas sitta bredvid och se sitt barn försvinna. Tänker på er!

Tänker på er!

Kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärd, hemsk och ångestladdad den dagen var och alltid kommer att vara.....det stockar sig i halsen när jag läser dina ord Sofie och jag bävar för att läsa fortsättningen när den kommer....har tänkt så många gånger på hur ni hade det sista tiden och framför allt sista timmarna, men kan verkligen inte föreställa mig....det gör så ont när jag tänker på det...hur känns det då inte för er?! Gud vad jag önskar att ni hade sluppit vara med om det hemskaste.....och gud vad jag önskar att Victor hade sluppit allt ont, denna fina lilla kille. Han finns alltid i mina tankar...det hjälper inte er tyvärr, men jag vill i alla fall att ni ni ska veta.

Jag var vid hans plats tidigare i veckan...det är så vackert där, så mycket kärlek.



Kramar till er

Min tanke finns hos er ! <3

Oj så tiden rinner iväg hela tiden!

Tänker på er och är glad att ni fått vara runt familjen och haft möjlighet att hälsa på Victor idag och göra det ni vill!

Kramar!

Gick in en sista gång för ikväll för o se om du skrivit..kanske..kanske ändå och det hade du. Tänkt på Victor och er hela dagen och ikväll har ljusen för Victor lyst upp vardagsrummet här hemma. Dina rader gör att tårarna tränger fram direkt. Det är så ofantligt sorgligt, går omöjligt att sätta ord på det. Skönt att ni kunde ha en trevlig grillstund med familjen ändå trots allt.

Styrkekramar till er Sofie och Peter och alla era nära!

Vill att ni ska veta att ni finns i mina tankar var eviga dag. Att det har gått 3 månader sen lilla Victor fick vingar och blev himlens vackraste ängel. Ska tända ett ljus för eran fina prins och tänka på honom.

Jag lider så med er och önskar er all lycka i världen.

Hittade en fin dikt som du kanske redan har.



Min starka mamma



Min mamma är så stark,

det säger faktiskt alla.

Men i ensamhet om natten har

jag sett hennes tårar falla.



Under sömnlösa nätter

kommer jag tassande på tå.

Hon vet inte att jag är där

för att hjälpa henne förstå.



Lika ändlöst som strandens vågor

och hennes smärta...

Jag vakar över min starka mamma

som alltid bär mig i sitt hjärta.



Hon bär ett leende,

ett leende som hon tror döljer.

Men genom Himlens dörr

ser jag tårarna som följer.



Min mamma försöker hantera döden

för att hålla mig kvar.

Men alla som känner henne vet

att det är den enda möjlighet hon har.



När jag vakar över min starka mamma

genom Himlens öppna dörr

försöker jag förklara att änglar skyddar mig

nu så som hon gjorde förr.



Men jag vet att det inte hjälper

eller lättar bördorna hon bär.

Har du möjlighet, gör ett besök

och visa att du håller henne kär.



Vad hon än säger...

hur hon än mår.

Min starka mamma har ett

hjärta fullt av sår.



Varma kramar till er 4 <3

Jessica, Filippa och Kevin

Vet inte vad jag ska skriva, men jag blir lika rörd och betagen varje gång!

Önskar av hela mitt hjärta att ni kommer kunna le skratta och kunna ge ert blivande barn lika mycket kärlek... kanske en dum kommentar, ni kommer ta hand im victor på hans sätt och den nya på "den" sätt!

tårarna rinner och vill inte sluta... de är så fruktansvärt orättvist, man blir både arg och lessen... varför... VARFÖR... sånt får ju bara inte hända, å ändå händer de, så j*vla orättvist.

Man ska inte behöva mista sitt barn!

Fina lilla Victor, har tänkt på han idag... eller igår blir de ju (jobbar natt). Ni är så tappra!

Jag hade nog inte klarat de...

Hej Sofie...



Jag vet inte vad jag ska säga, tårana rinner.. Jag varken vill eller kan förställa mej den smärtan den dagen... Herregud, hur kan det va sant att det verkligen hänt.. Även jag som står utanför tycker att allt känns som en hemsk mardröm. Vilken mening fanns det med det här? Finns ju ingen logik alls. Förstår inte mej inte på livets vändningar.



Vill bara att du ska veta att jag tänker på dej...

Tusen kramar till dej och Peter

KÄMPA PÅ!!!



Och Victor vi är så många som tänker på dej.. Du är verkligen den starkaste stjärnan..



Kram Tess mamma till 2 grabbar

Sofie och Peter mina tankar går till er varje dag och jag tänker precis som Malin skriver - på dom sista timmarna på Victors kamp och att ni inget kunde göra mer än att finnas där för honom precis som ni gjort hela resan

. Kan bara ana vilka hemska minnen ni tvingas leva med! Önskar så att det hade slutat annorlunda. All min beundran till er, styrkekramar i massor!

usch va jag lider med er. kan inte förstå eran känsla men går inte att läsa en mening utan att mina tårar bara rinner ner för mina kinder.



VARMA KÄRLEKSFULLA KRAMAR

Önskar så att jag kunde vara hos er nu.

Känns så långt bort...

Men alla tankar finns här, även om det inte hjälper ett dugg.

Vill kunna göra mer, hoppas i alla fall ni känner lite av den styrka jag skickar över.

Mina älskade vänner, vill inget hellre än ta bort er smärta och sorg!

Ni vet vart jag finns, om än lite längre bort just för tillfället /// Anna

Följer bloggen via mobilen och har svårt att finna de rätta orden men vill ändå att ni ska veta att vi är otroligt många som bryr oss om er och som dagligen har er och Victor i tankarna. Många tankar till er från en mamma på semester.

Åh, mina tårar rinner... Tänker på er och tänkte på er igår, hur ledsna ni måste vara. Jag kramade om er i tankarna och hoppas att ni ska finna styrka att ta er igenom det här. Ta hand om er och bebben i magen! Kramar

Tankarna går varje dag till eran fina familj. Och själv klart den starkaste stjärnan som finns. Tårarna slutar aldrig rinna ner för min kind och jag tänder ljus varje kväll. ta hand om er! kram

Har inte kunnat gå in på internet på ett tag. Men nu försöker jag som hastigast hinna läsa igenom det du skrivit. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. JAg börjar gråta. Det går ju inte att ta bort er smärta, att göra det hemska till bara en mardröm och inte en iskall verklighet som du skrev någon annanstans.

Jag har precis som andra också ibland funderat på hur ni och victor hade det den sista tiden, de sista timmarna. När jag läste artikeln i aftonbladet om att han haft så ont de sista två dagarna blev det för mycket. Varför fick han inte gå bort lugnt och stilla? Att ens barn dör elller att se sitt barn dö är ju den värsta mardrömmen en förälder kan ha men för er blev den verklighet. Att se honom kämpa för sitt liv och han inte förstår vad som händer. Det är bortom fattningsförmåga.

Skriv om det när du orkar. Om du vill och det känns bra.

Hej igen!!!

Oh,det gör så ont när jag läser dina rader och tårarna rinner och slutar inte.....VARFÖR?????

VARFÖR,fick inte denna underbara lilla kille leva och se allt/alla runtikring honom,spela fotboll med pappa,bada,leka,busa,kramas,allt det där som barn gör...VARFÖR?????

Tänker på er och skickar en bamsekram.....

Bara tanken på vad ni behövt gå igenom känns så svårt att jag bara vill blunda inombords och låtsas som det inte finns. Och ni tvingas leva i det här mörkret. Och många andra likaså. Ibland är det så svårt att få grepp om livet - varför det ibland visar upp en sida som inte har det minsta ljus eller mening. Jag lider så med er och jag vet att inga ord eller handlingar finns till tröst. Det kommer alltid att fattas en underbar liten person hos er. Och hos oss andra också trots att de flesta av oss inte hade förmånen att lära känna er lille kämpe.



Ni finns i mina tankar varje dag. Och varje blåsbubbla, varje ballong, allt rosa och glitter och Laban kommer alltid att få mina tankar att vidröra er lille Victor.



All styrka till er / Yvonne

Mina tankar går till er, en dag som denna. Varma kramar och mycket kärlek från en medmänniska.

Sofie och Peter..



Du skriver så vackert å fasansfullt på samma gång..Det känns så orättvist att ni måste leva i det varje dag,timme,minut och sekund..utan att kunna stänga av..



Mina tankar går till er flera ggr dagligen...

Å alltid kommer det vara en prins för lite...



sänder dom varmaste kramar jag bara kan!!

Er styrka är enorm

Åh det gör så ont att läsa det här inlägget och då är jag bara och nosar på er verklighet i tanken. Har tänkt massor på hur det skulle kunna vara i en stund då man förlorar sitt barn, men det går bara inte att föreställa sig något så definitivt. Precis som Yvonne skriver ovan så vill man bara blunda inombords och skjuta bort tanken. Jag önskar så att det skulle ha slutat på ett annat sätt och så länge jag inte vet nåt annat så vill jag hoppas att allt gick lugnt och smärtfritt till. Kärleken runt Victor var iallafall så stark, han måste ha känt sig trygg i den. Ni gjorde verkligen allt ni kunde.



Varma Kramar!

gråter igen av din blogg !!! jag vet helt inte va ja ska säga för ja kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora nåt av mina barn !!



viktor finns i mitt hjärta VARJE dag , varje liten sekund. han förändrade mitt liv ska du veta, låter konstigt men så är det !



skall köpa halsbanden som alla verkar köpa nu, hope halsbanden, för att bära med oss detta varje dag !! så viktigt.



ta hand om dej !!!



o den boken ska ja köpa, men jag kommer väl gråta mig igenom den !



kram elisabeth med tre barn Emilia, Alicia o Andreas

När jag läser det du skriver så kan jag för ett ögonblick,för en kort sekund känna smärtan alldeles nära. Men när det kommer så nära och blir så jobbigt så kan jag svälja, blunda och tänka bort. Det är för hemskt för att tänka hela vägen ut. Det gör för ont att känna efter ordentligt.

Detta är min värsta mardröm, er verklighet. Jag lider så oerhört med er och önskar att allt fick vara annorlunda. Att du än en gång fick hålla den varma lilla handen, smeka fina kinden och känna andetagen tätt intill.

jag tänker på er ofta och önskar er all styrka genom fortsatta livet.

Kramar i tusental, hoppas de värmer något!

Helena

Ta hand om er.Jag tänker på er och är lika ledsen varje gång jag läser det du skriver...Kram Anna

Kan bara instämma med det som flera andra skrivit - vilka hemska minnen ni tvingas leva med. Kan bara ana vad ni tvingats uppleva både i verkligheten och sedan i minnet dag ut och dag in. Ingen ska behöva uppleva det ni tvingats uppleva men det händer varje dag... Tänker på er så ofta, styrkekramar i massor

bara gråter och gråter när ja läser..=(

kan inte ens föreställa mig denna smärta!!!

tänker på er som ALLTID!!!

många styrke kramar

Ont, det gör så ont att tänka på och försöka föreställa sig...Ingen borde få gå igenom nåt så fruktansvärt!!

Tänker på er ofta! Victors och ert öde har påverkat mitt liv mycket.

Kram!

Lider med er! Led med er och bad för Victor när jag såg er kamp på tv! Var sååå ledsen! Bad om mirakel för Victor och bad om mirakel för Olof för snart 2 år sedan. Undrar hur ofta det sker mirakel egentligen? Var så ledsen när dagen du berättar om kom - Victor skulle ju vinna kampen!



Det du skriver hör så väl ihop med bilden på dig och Victor på startsidan. Bilden förmedlar så mycket! Känner kärleken, andningen, människor runt omkring som betyder mycket men som inte kan förhindra det fruktansvärda oundvikliga!



Många varma styrkekramar

Usch ja tre hemska månader har gått...



Ville bara skriva att jag tänker på er och sända styrkekramar

Det är så tungt att läsa. Jag har läst i din systers blogg om de sista timmarna och det värker i hela mig. Många gånger har tankarna kommit, tankar om hur det är att gå in i detta rum och veta att det är det sista. Att inte kunna göra något bara sitta där och vänta. Det måste vara så overkligt. Det är så fruktansvärt hemskt bara att tänka på... Har fösökt sätta mig in i situationen, om det var något av mina barn men nej, det går inte luften stockar sig i halsen och jag kan inte andas. Och detta har ni varit med om på riktigt! Åhh, vad det smärtar mig. Lilla lilla Victor - det är så fel!!! Vad jag önskar att det var annorlunda! Jag vet inte vad jag ska skriva. Orden tar slut...



All styrka till er!



Många stora kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

Jag glömde skriva i mitt inlägg att jag både vill samtidigt som jag fasar över att läsa om er sista tid. Jag vet att jag kommer gråta mig fördärvad i många, många dagar efteråt. Er lilla skatt! Jag kan inte ens föreställa mig vilka syner ni bär på.



Kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

tårar rinner ner för mina kinder. lilla victor. han har det bra där han är nu. det är så konstigt livet ibland... och orättvist. var starka och var inte rädda för att gå vidare. stor varm kram, tänker på er