Den oklippta verisionen av hur allt började.

        DATUM: 2009-05-28 TID: 23:04:18
Det är många som har ställt mig frågan, hur allt började, hur vi märkte att Victor blev sjuk. Jag tänkte sammla tankarna och få igång hjärnkontoret och börja skriva hur det gick till, hur vi fick diagnosen etc.
Så om det är någon som är intresserad så finns det att läsa här framöver. Skriver några stycken varje dag, beroende på hur jag orkar och minns.

Hoppas ni orkar stanna kvar vid vår sida.

Puss och Kram



Kommentarer
Postat av: Tessan

Jag kommer att följa det du skriver. Tänker på er dagligen! Kram

2009-05-28 @ 23:15:01
URL: http://tessanrudin.blogg.se/
Postat av: Camilla (Melkers mamma)

Jag följer också. Har inte skrivit kommentarer varje dag. Ibland finner jag inga ord, ibland gör det för ont å jag kan bara gråta. Men jag finns här å läser jämt. Ibland flera gånger per dag.



Fortsätt kämpa som ni gör. En vacker dag kom

mer vändningen då ni orkar/kan njuta av livet. Men självklart är Victor alltid med er. Det tvivlar jag inte en sekund på.



Många kramar

2009-05-28 @ 23:39:49
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Klart vi kommer att följa Er,läser flera gånger dagligen & försöker kommentera för det mesta. Tänker på Er många gånger varje dag! Skickar många styrkekramar

2009-05-29 @ 00:10:41
Postat av: En medmänniska



Vi finns här för Er o Victor och lyssnar och läser, Vi lämnar Er inte!!!



Många kramar

Malin

2009-05-29 @ 06:01:30
Postat av: Malin

Klart vi stannar kvar, tänker på er och Victor varje dag...



Kram

2009-05-29 @ 07:02:11
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: Bodil

Ja, det är klart att vi vill läsa om du vill och orkar berätta. Kram

2009-05-29 @ 07:29:17
URL: http://enmynta.se
Postat av: Anette

Hej Sofie!!!

Kommer att finnas kvar och ni finns i mina tankar flera gånger varje dag ....

Kramar med kraft

2009-05-29 @ 08:04:03
URL: http://edinge.blogspot.com
Postat av: annika

Vi orkar om du orkar. Det kan nog till och med vara en god idé att skriva ner händelseförloppet, ett sätt att bearbeta det som hänt.

I går kväll när jag skulle somna tänkte jag på ditt inlägg om drömmen om victor. Du förmedlade sån oerhörd smärta och sorg - den gick nästan att ta på - och det slog mig plötsligt att vad jag än skriver (och alla andra) så går det ju bara inte att ta bort er sorg och smärta. Det går ju faktiskt inte. det har jag såklart förstått tidigare men det blev så tydligt med den där drömmen. Och det gjorde mig själv väldigt lessen. Men samtidigt tror jag mig ha förstått att ni orkar mer när ni vet att det finns människor - kända och okända - som tänker på er varje dag och följer er historia. Tillsammans är vi ju starkare. Även i cyberspace. Det tror jag på.

2009-05-29 @ 08:20:50
Postat av: Anonym

Jag finns också här! Tror att den här bloggen är en fantastisk del av läkeprocessen för dig, att få ut allt du har inom dig. Så härligt att se hur många som bryr sig och som finns här för er mitt i allt det jobbiga med stöttande och uppmuntrande ord.

2009-05-29 @ 08:49:59
Postat av: Veronica (med 3 små)

Hej Sofie, ville bara säga att det var ett tag sen jag va inne och skrev. Jag är inne flera gånger om dagen och läser och ser ifall du skrivit något nytt. Men jag kommer inte på något att skriva. Jag vill inte "tjata" om samma sak. . . Så jag vill bara säga att även fast jag inte är inne och säger något så tänker jag på er & Victor dagligen och är med er.



Jättefin teckning du ritade. Hoppas verkligen att det är så där i himlen för alla små som inte får stanna kvar hos oss. Din dröm lät helt underbar och jag förstår att du va jätteledsen när du vaknade. Ont i hjärtat när jag tänker på att han inte finns kvar med er.



Stora kämparkramar till er // Veronica (med 3 små)

2009-05-29 @ 09:04:25
Postat av: Caroline

oj, ser nu att jag missade att fylla i vem som skrev det där sista... morgonförvirring?!

2009-05-29 @ 09:05:26
URL: http://lambisoft.blogspot.com
Postat av: Kajsa - mamma till 2

Skulle aldrig förmå mig själv att "lämmna er". Viktor och Ni har förändrat mitt liv helt och för det e jag evight tacksam! det första jag gör varje morgon e att gå in och se om du skrivit något Sofie. Du/Ni och Viktor är ständigt i mina tankar.



mvh Kajsa

2009-05-29 @ 09:47:40
Postat av: Yvonne - en mamma i Handen

Så sant allt det du skriver, Annika. Jag blev också så berörd av drömmen och varje gång jag tänkt på den så har nästan paniken kommit krypande. Man blir så smärtsamt påminnd om hur allt faktiskt är - oavsett alla våra tankar och försök till tröst.

Sofie, så länge som du skriver så läser jag - alltid.

Stor kram / Yvonne

2009-05-29 @ 09:59:45
Postat av: Nen

Jag är väldigt intesserad av att läsa. Jag själv är väldigt nyfiken på hur man märker det.

Det klart att vi finns kvar här.

2009-05-29 @ 10:00:39
URL: http://nennr1.blogg.se/
Postat av: Linda

Jag kommer oxå att stanna, så länge du Sofie skriver så finns jag och en massa andra här och läser och gråter och med dig och även ser de fina minnena av en helt underbar liten pojk.

Jag finner inte alltid ord för mina känslor, ofta tar tårarna över och jag måste gå ifrån en stund som när jag läste ditt inlägg om drömmen och dina känslor inför mors dag. Kan förstå att det känns som att det inte finns något rätt sätt att hantera detta och att vissa dagar är svårare än andra. Men vi som följer er här ser ju oxå att ni faktiskt tar till vara på de bra dagarna oxå, såsom fisketuren och äventyrsfortet. Jag tror det är nyttigt att förmå sig själv till att koppla bort tankarna på annat en stund.

Det verkar oxå som att ni har en underbar familj och underbara vänner runt er och de vill inget hellre än att finnas där för er. Så använd dem till att gråta med, skratta med, prata minnen om Victor med och allt som man skall ha vänner till.

Hoppas ni får en underbar helg, har förstått att ni får vänner på besök.

Massa kramar från Linda, mamma med 2 barn

2009-05-29 @ 10:02:31
Postat av: Tessan

Sofie, jag läser gärna om hur allt började. Det är nog ett väldigt bra sätt för dig att bearbeta sorgen också. Att skriva och få ur dig allt.



Jag går in och läser bloggen flera gånger om dagen. Många gånger är det så svårt att hitta något att skriva. Det finns liksom inga ord. Det känns som det blir väldigt många upprepningar. Jag tycker ofta jag skriver samma sak och många gånger är det flera andra som redan skrivit precis vad som finns i mina tankar. Men jag finns här hela tiden och läser försöker stötta så gott det går.



Skrev en kommentar i går och berättade att jag mailat ut en uppmaning om Victors fond, på mitt jobb. Jag har redan nu på morgonen fått in svar från jobbarkompisar som skänt pengar. Så hoppas, hoppas det kommer in mycket.



Stor kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-05-29 @ 10:05:45
URL: http://tessanova.blogg.se.blogg.se/
Postat av: Mathilda

Så länge din blogg lever vidare Sofie, och du fortsätter skriva på det sätter du gör, så kommer jag alltid följa din blogg!



Finns ingen blogg som berört mig så, som din gjort. Ditt sätt att skriva, gör att man nästan kan känna på vissa inlägg, dom känns så nära och träffar liksom "rätt".



Ibland när jag gått in och läst din blogg, har jag varit helt förstörd av förtvivlan en hel dag efteråt. Jag har gått gråtfärdig på jobbet, jag har fått separationsångest från min son... Allt detta pga att du är så jäkla bra på att skriva ner dina känslor. Viktors och erat öde har verkligen fått upp ögonen för mig, det bevisar att det kan drabba vem som helst, när som helst.



Di blogg är precis som en blogg ska vara.



Jag stannar här föralltid..

2009-05-29 @ 10:24:11
URL: http://mathildav.blogg.se/
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Håller med om att det ibland är svårt att veta vad man ska skriva, det blir mycket upprepningar och att man skriver samma saker hela tiden. Ännu svårare är det att "hitta dom rätta orden" för vad man egentligen vill säga. Ibland läser man någon annans kommentar och inser att det är precis det man själv hade velat skriva men inte riktigt "fått till". Men som flera redan skrivit - så länge du orkar & vill skriva så länge kommer jag att läsa och kommentera. Tänker på Er i dag som alla andra dagar!

2009-05-29 @ 10:45:23
Postat av: Anna

Jag tänker på Victor och er varje dag, fäller en tår, än så länge i nu snart en månads tid sedan jag började läsa bloggen, varje dag. jag bor på Mallorca och jobbar som sångerska,ikväll ska jag sjunga "run" men Leona Lewis, jag ska sjunga den för er och Victor, det kommer att bli oerhört jobbigt, din film om din ängel kommer att spelas upp i mina tankar, men jag vill så gärna sjunga för Victor. igår natt var det så stjärnklart på himmlen här, tittade upp mot stjärnorna och tänkte på Victor..jag har en son på 17 månader, han är blond och har blåa ögon, han är så lik din ängel, det gör så ont i mig att han inte finns hos er, jag vill skicka dej all styrka som går, jag tror att Victor lever vidare genom andra barn och att han alltid kommer vaka över dej och din familj. jag kommer följa din blogg så länge du skriver, jag beundrar dej och jag vet att en dag kommer du att se ljusare på livet igen...massa styrkekramar till er...som sagt, ikväll sjunger jag för er..

2009-05-29 @ 12:10:29
Postat av: Willes mamma

Jag läser din blogg varje dag o gråter.Du skriver så himla fint.Det skulle va intressant att veta hur ni märkte att Victor var sjuk.Tänker på er varje dag.

2009-05-29 @ 18:35:36
Postat av: Therese

Följer er härinne varje dag. Jo visst jag har många gånger tänkt på hur ni insåg att något var galet med V.



Många kramar

Therese

2009-05-29 @ 18:45:42
URL: http://familjelivet.wordpress.com
Postat av: En medmänniska

Anna!



Va fint av dig att du ska sjunga för Victor, Sofie och Peter ikväll.

2009-05-29 @ 18:46:39
Postat av: Linda, mamma till 2 barn

Oj oj oj vad mycket blåsbubblor vi blåst upp till Victor nu!!! Så fint med bubblor som i solens strålar skimmrar i alla regnbågens alla färger uppe i skyn. Jag hoppas att Victor hade en lika rolig stund som vi när vi försökte hinna fånga dem innan de steg för högt. Han fick sig nog många roliga skratt om han såg oss =)

Tänker på er hela tiden!

Kram Linda

2009-05-29 @ 19:26:57
Postat av: anette

Hej Sofie! Har följt din blogg ett bra tag. Det e fruktanvärt vad Ni gått igenom, jag e själv drabbad av cancer i tarmar, lever i dag med stomi. Jag har oxå följt Vimmelmamman sen hon började blogga, det e skönt att läsa att det finns fler i samma situation. Ni fixar det.....

2009-05-29 @ 21:56:28
Postat av: Jessica/mamma till 2

Hej Sofie!

Det är klart att jag orkar, så länge du orkar!

Läser din blogg varje dag och gråter, jag känner att jag skriver samma sak ibland. Jag är så ledsen att ni behöver gå igenom det här,det är så hemskt och sorgligt.

Jag har er och eran älskade son i mina tankar hela tiden, han är sååå fin eran lilla prins. Jag önskar er all lycka i världen!

Massor av kramar

2009-05-29 @ 23:54:18
Postat av: Anonym

Man kan ju verkligen fundera på om det finns nån gud!





2009-05-30 @ 00:01:29
Postat av: Therese

Jag följer er!! Kikar in varje dag!!

Kramar till er!

2009-05-30 @ 08:42:22
URL: http://thereseandherfamily.blogg.se/
Postat av: Lotta

Läser, förundras över er styrka och gråter över att eran fina kille inte fick stanna kvar hos er.

Jag kommer bokmärka den här bloggen, och önskar att jag kunde ge er en hel massa styrka och mängder av kramar!

2009-05-30 @ 21:28:13
Postat av: Marie Strandborg

En kram till en stark mamma på morsdag! kram

2009-05-31 @ 18:25:29
Postat av: Josse

Jag tänker på er varje dag!!

2009-05-31 @ 22:18:58
Postat av: Tessan

Vi är nog många som läser här varje dag som inte alltid skriver något...Jag är en av dom..

Men jag tänker på er varje dag...



Fantastisk teckning du målade av hur du föreställde dej det såg ut i himeln, man kände igen gullpojken direkt...



Vet inte hur man ska kunna ge er stöd men vi är många som är nära men ändå så långt borta......

2009-06-02 @ 15:23:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback