Motivation

när min kompis dog.. så såg jag till att inte vara ensam! funkade för mig. att vara ute mycket och så. vill bara säga hur stark jag tycker du är. victor vila i frid! tänker på er!

en kortare liten resa vore nog gott för både kropp å själ...å hästar låter ju oxå toppen..friare än så kan man knappast bli.

Men gör bara saker du vill...kan lätt bli att man "flyr" från känslor å tankar för att slippa känna hur man mår...Å gör man det för länge kan det bli en nedåtgående spiral tills man tillslut säckar ihop totalt!!

Även fast d aldrig kommer bli som innan allt hände er så kommer ni gå igenom detta med mer kraft å ännu mer kärlek än tidigare..även om rädslan nog e större än någonsin..

Victor finns ju inom er därför ni kommer orka å kommer kämpa!!Det e ju redan bevisat vart han fick all sin styrka å kämparanda ifrån...



sänder måååånga varma kramar

Haller med Marie om att en resa kanske ar bra. Om inte annat sa tvingar det en att fokusera pa annat. Det behover inte vara sa langt bort, kanske nagonstans i Sverige, bo en natt pa hotell och kop med er en guidebok och framforallt, njut, Sverige ar ju ljuvligt pa sommaren.

Kramar

Islandshästar låter jättebra. Djur har en tröstande inverkan på oss. Jag tror det är bra att göra något fysiskt och på så sätt få ut lite av frustrationen och smärtan. Kanske klättra, bara kämpa på och bli trött i hela kroppen. Vad svårt, det måste vara en sådan otrolig kraftansträgning att bara ta sig upp ur sängen på morgonen. Att hitta kraften och meningen med livet - jag önskar jag visste vad men jag har inget svar. Bara att ni ska försöka kämpa på. Ni verkar så otroligt starka! Själv hade jag nog bara rullat ihop mig till en liten boll och gömt mig någonstans. Jag beundrar er verkligen! Önskar jag kunde hjälpa er att få tillbaka er underbara son!



Stor kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

Gå på någon trevlig konsert med musik ni gillar, dansa om ni tycker om det. Verkar ju som om victor tyckte om när ni gjorde det. Då tycker ni nog också om det. När jag är deppig (vilket inte går att jämföra med det ni går igenom) brukar jag sätta på Ted Gärdestad och dansa runt i lägenheten och sjunga med. Alltså: gör sånt som ni mådde bra av innan allt detta med Victor.

Ta hand om er!!!!

Jag är inte från era trakter så jag har inte riktigt koll på vad som finns i er närhet. Men kan tänka mig att den där äventyrsbanan kanske e nåt i stil med Gävles Alborgen. Där är skoj i alla fall.

Kan vara skönt, precis som du säger, att komma iväg och tänka på nåt helt annat och jag är säker på att Victor gillar det, han sitter nog och ser på er där ni skojar och har kul och hejar på er! :-)

Många kramar!

Satt i lördagsnatt och tittade igenom veckans avsnitt av sjukhuset på datorn, blev helt förstörd när jag gick in på er blogg och såg att det gick så illa. Har hittills bara följt "vimmelmammans" blogg och det har varit illa nog. Jag har inget bra att säja som skulle kunna hjälpa tyvärr.

Det enda jag kan komma på (ursäkta om det verkar dumt)är att skaffa en kattunge, dom är både roliga och lugnande. Jag fick av en slump några stycken när min pappa dog, och det hjälpte mig mycket att få något positivt att fokusera på. Kram till er, vilken fin liten kille.

Gröna lund kanske. om ni gillar sånt. eller åk bort om ni har råd. kattunge tycker jag låter jättebra om ett tag. någon att slösa all kärlek ni känner på. antar att ni hittar på saker med victors syskon.

Vad kan man någonsin göra för att skingra sådana tankar? Jag tror att en kortare resa kan fungera till viss del, liksom faktist även att träna då kroppen ju på något sätt frigör saker som man mår bra av, både till kropp och själ. Annars låter det ju som ni redan har bra idéer, att rida islandshästar är jätteroligt, liksom äventyrsborgen. Det är nog viktigt som du säger att komma ifrån o tänka på annat o få ha så kul som det går. Jag vet att det sitter en prins där uppe som, trots att han älskar och saknar er båda jättemycket, helst av allt vill att ni ska ha det så bra som möjligt, för han vet ju att ni kommer att ses igen..



Varma kramar!



Många varma kramar!

Vad kan man någonsin göra för att skingra sådana tankar? Jag tror att en kortare resa kan fungera till viss del, liksom faktist även att träna då kroppen ju på något sätt frigör saker som man mår bra av, både till kropp och själ. Annars låter det ju som ni redan har bra idéer, att rida islandshästar är jätteroligt, liksom äventyrsborgen. Det är nog viktigt som du säger att komma ifrån o tänka på annat o få ha så kul som det går. Jag vet att det sitter en prins där uppe som, trots att han älskar och saknar er båda jättemycket, helst av allt vill att ni ska ha det så bra som möjligt, för han vet ju att ni kommer att ses igen..



Varma kramar!



Många varma kramar!

Jag vet faktiskt inte hur man ska göra för att få alla hemska tankar att försvinna, men tur är det väl att vi går mot ljusare, solen ger kraft!



Jag tycker att ni verkar så otroligt starka! Har tittat på sjukhuset på eran lilla prins, det går aldrig att förstå vad ni har gått igenom. Men jag vet att ni kommer klara er. Tänker på er!



Varma hälsningar

Sedan en vecka tillbaka, då jag såg Sjukhuset och hittade in på den här bloggen, är Victor och ni, hans föräldrar, det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Lilla gubben!



I morse när jag vaknade kom jag på vad som hjälper mig igenom svåra stunder. Att vara vid vatten. Ta en skärgårdsbåt ut till någon mysig ö, över dagen eller sov kvar. Har förstått att Victor älskade vatten. Stå längst fram i båten och känn stänket i ansiktet. Det skulle han nog tycka om...



All styrka och många kramar

Tessan, mamma till Ida och Tim



Jag skulle vilja gå in och titta på den fina filmen ännu en gång men det får vänta till i kväll. Annars kommer jag sitta här storgråtandes på jobbet. Victor har rört vid mitt hjärta!

Om ni har Victors syskon något kanske det vore roligt att hitta på något med dem. någon djur eller nöjespark kanske komma bort och ha kul fö en dag. Utflykter, träffa nya och gammla vänner. Man önskar så att man kunde hjälpa er bara lite i eran sorg KRAM

det måste vara hemskt jobbigt att försöka göra saker när det är som det är för er.. kan inte förstå hur det känns att förlora någon så nära, men jag vet hur det är att vara mycket på sjukhus och hur det är att kämpa för sitt liv. jag har själv cancer och så ofta det bara går så gör jag saker med mina vänner och familj, jag försöker följa med på allt som bara är möjligt. då mår jag mycket bättre och kommer på andra tankar! :)