Saknad...
DATUM: 2009-05-22 TID: 16:33:21Saknad kan tillbringa både bra och dåliga ting i ens liv. Det kan vara bra för kärleken när man får sakna, ett band kan stärkas mellan två personer och det skapar längtan.
Men det finns också saknaden efter att någon nära gått bort. Den saknaden är inte fin, bringar ingen lycka och stärker inga band. Den äter upp själen inifrån, river och sliter, vägrar släppa greppet om den som blivit fast i dess klor.
En sån saknad kan aldrig gå bort, endast förmildras efter det att tiden gjort sitt.
Saknaden efter ett barn, lämnar kvar och gör själen till ett tomt skal som endast kan blomma igen då hjärtat är redo...
.. vi lyssnar på låtarna, jag, Giselle och Josse
Älskar dig
pappa
kan inget annat än å hålla med...men mitt i denna tragedi förmedlar du ändå fram så himla mkt kärlek och värme...å det känns som Victor är en levande del..en bit av en själv som finns med hela tiden..du har delat med dej så mkt av allt..både glädje å värmen i sorgen å saknaden..
du förmedlar och berör!!
kramar om
Det du skriver är så ledsamt, med hjälp av dina vackra formuleringar blir det så sorgligt. Har aldrig tänkt på saknaden som du beskriver den men nu inser jag skillnaden mellan saknad och saknad...
Det gör ont att läsa. Det gör ont att stå bredvid och inte kunna göra något. För vi förstår ju att det är precis så här som saknaden efter ett älskat barn är. En saknad som överlistat all form av tröst, en grym saknad som aldrig når sin belöning.
Men du är så duktig, Sofie, som kan sätta ord på dina känslor. Jag tror att man måste klä sin sorg i ord för att kunna tvinga en del av den utanför kroppen. Bär man allt inom sig så riskerar man att sorgen får grepp om det där sista halmstråt som är ens väg tillbaka till ljuset.
Vi finns här och lyssnar.
Styrkekramar och massor av omtanke / Yvonne
oj blev lite tokigt där.. victor ÄR en levande del..genom er så lever han vidare!!
å ni är oerhört starka!!
kramar
Så är det. Och hjärtat blir redo till sist. Det är jag säker på. Victor vill det så klart men först måste du sörja klart. Vilket jättefint foto du lagt upp med länken till fonden.
Bilden till höger är så oerhört känsloladdad att det gör ont i hela själen. Tänker massor på er! Som jag sa i ett tidigare inlägg är min pappa döende i cancer och det är väldigt smärtsamt att se hur sjukdomen slukar en person levande. Mitt i allt elände känner jag ändå att den dagen han dör har jag 33 år fyllda med minnen kvar och vetskapen om att han levt ett långt, händelserikt och lyckligt liv. När ett litet barn går bort är det inte riktigt så, det blir som att endast ett inledande kapitel i en tjock oskriven bok finns kvar. Detta måste vara oerhört smärtsamt att leva med.
Finns här och läser vad du skriver Sofie. Hummar med och svarar tillbaka i mina tankar. Känner så för er och Victor. Tror det är som du skriver när hjärtat är redo..
Varm kram till dig och Peter. Vi finns här för Er.
Väldigt kloka ord som du formulerar med så starka känslor att jag får rysningar. Och tårarna spruter när jag lyssnar på era sånger. Så vackert och känslosamt att jag nästan tappar andan. Kunde inte lyssna på alla på raken utan var tvungen att ta en paus.
Ni är enormt starka och eran Victor är nog den stoltaste ängeln där uppe.
Det är bra att du låter alla känslor komma ut och fram för att det tror jag är det viktigaste med sorgen. Att man verkligen sörjer, så länge och på de sätt man behöver, sen kan man gå vidare. Victor kommer alltid att vara den stora stjärnan i era liv och hjärtan men så småningom kommer det inte göra lika ont och ni kommer kunna fokusera på allt det underbara ni gav varandra.
Jag ger er en stor styrkekram på vägen.
/Linda, mamman med 2 små barn
Har igen tittat på sjukhuset, så himla söt när han får den lilla ficklampan att lysa, och när han härmar grisen. Han som jobbar där måste vara en enorm tillgång för båda patienter och anhöriga, så äkta. Jag känner verkligen för Er och för Vimmelmamman, dom enda bloggarna jag följer. Kram
Åh Sofie - jag vet inte vad jag ska skriva. Dian ord går rakt in i mig och skär till, kan inte förstå din smärta - fast sammtidigt kan jag känna den med tanken av att förlora något av mina barn. Du är stark, Ni är stark - jag berundrar er verkligen!
Tänker på er och änglen Viktor var eviga dag!
Er pojk va verkligen speciell...
kramar
