Solsken

Klart det är Victor som fixar! Tänker på Er i dag som alla andra dagar. Läste i Melwins mammas blogg att dom fått ett positivt besked och att dom stannat till hos Victor på hemvägen.

Den sången brukar jag oxå sjunga för mina barn, en jättemysig sång som min morfar lärde mig när jag var liten.

Jag är helt övertygad om att det är Victor som skingrar molnen på eran himmel, han finns med er vart ni än är, hela tiden.



Kram Malin

Den är så mysig! Min son sjunger alltid den för mig, han älskar den låten, så den är väldigt speciell för mig med.



Jag tror säkert det är Victor som fixar fina vädret åt sin mamma, självklart.

Han kommer att hjälpa dig med allt genom livet tills det är dags för er att mötas igen, då kommer han ta emot er. Det är jag äker på.

Jag tror också att det är Victor som fixar ditt solsken. Livet på jorden är bara en liten del av något mycket större. Er lille prins kommer allid att finnas där ni är.

Kram / Yvonne

Såklart är det Victor som vill måla världen i solsken till sin mamma!



Vad fint ni gjorde under Victors minut...att det redan gått en månad...

Stora kramar! /Hanna K

Är säker på att det är victor som ger er den fina himlen,solen skiner här idag inte ett moln kanske är Victors verk här åxå :-)



Har följt eran resa vi din blogg måste säga att den har gjort mig till en bättre mamma.

min dotter är född 4 sep 2007 kunde ju lika gärna hänt henne Så nu lever jag varje dag med henne som det vore våran sista ihop har insett att livet är för kort för stressa ihjäl sig på jobbet städa tvätta Amanda är mitt allt nu lever jag bara för henne...styrkekram

Klart det är Victor som fixar och hälsar till er genom små saker. . . Tror jag absolut. . .



Tände ett litet ljus för Victor i går kväll. Stod i hallen i mörkret och hängde tvätt i ljuset av Victors ljus. Kommer nog alltid att tänka på honom när jag tänder ljus i den ljusstaken. . . Han har lämnat ett avtryck i mitt hjärta.



Solkramar till er //Veronica (med 3 små)

är helt övertygad om att det e Viktor som tar fram solsken för er, så att ni orkar med dagen. Han finns där med er alltid.. Precis som Yvone skrev så e livet här på jorden ingenting jämfört med det som väntar efter.. Tänker ständigt på er!



Kramar

vilken vacker text.. det låter som den va skriven till dej å victor!!!



han finns närmare än man tror... i hjärtat,i själen i tankarna och i minnerna..å framtiden hjälper han er med!!



varma kraaaaaamar!!

Läser eran blogg varje dag och det är absolut Victor som fixar så ni får sol! Tänker på er alla dagar och vill ge er många styrke kramar. Hoppas ni inte tar illa upp men skrev om Victor i min blogg idag. Kramar

Den låten är så mysig.

Jag tror också att det är Victor som låter solen lysa ända ner. Han kommer måla världen i alla de glada färgerna åt er.



Jag tror inte på slumpen, utan som Yvonne skriver, att det finns något mycket större. Det är bara inte dags för oss att förstå än. Det måste finnas något, vet inte om jag tror på Gud som han beskrivs enligt Kristendomen, men jag tror på någon kraft som är så mycket större än vad vi kan ta till oss. Fast när sådana här orättvisa saker händer tappar man ju i och för sig tron på allting. Men man måste tro... och hoppas!



SÖta lilla Victor, fortsätt låta solen skina på din mamma och pappa!



Jag var precis uppe och försökte få min lilla TIm att sova. Då ropade Ida, 3,5 år. "Mamma, mamma kom fort". Jag sprang ned. Ida satt vid datorn och sa "mamma titta, jag har tagit kort på lilla Victor". Hon hade lyckats få igång Internet och öppnat länken med artikeln från Aftonbladet, där Victor tittar in i kameran...



Stor kram

Tessan, mamma till Ida och Tim

Att Victor är supersöt på alla sätt och vis, har väl ingen missat hoppas jag.Men ni mammor som plötsligt har kommit på att era barn betyder allt för er och att victor har hjälpt er med det,då undrar jag hur ni var mot era barn innan..Jag tänker också på victor och har följt honom i tidn.och tv,men jag är fortfarande samma mamma till mina barn,alltid älskade från första stund.Tyvärr kommer det oundvikliga hända igen och igen,att söta underbara barn dör.Jag förstår alla medmänniskor inklusive jag att vi sörjer och lider med fam sundberg men den största sorgen bär dom och inte vi som det kan verka ibland..ta hand om varandra allihopa där ute.kram

Mamma mu, det kanske är så att i allt jäkt och gno vi moderna människor utsätter oss för glömmer vi bort att ta vara på allt det fina som omger oss, vi tänker inte på att det är livet som passerar. Vi tar saker för givet. Tänker inte på att när vi får våra barn flyttar även döden in. Jag tror att många av oss som följt Victors familj fått oss en tankeställare av den sorten. Att stanna upp, ta till vara även de små stunderna. Sånt händer människor jämt och är inget konstigt. Det är bara olika saker som får oss att tänka till. Självklart dör barn varje dag och fortsätter med det, men för många av oss var det just Victor som vi tog till oss. Självklart mycket beroende på artiklarna i aftonbladet. Många av oss kanske aldrig hade vetat om detta annars och fortsatt gneta på utan eftertanke. Var och en av oss har säkert en egen anledning till varför just vi tagit till oss denna historia. Kanske blir det fler framöver.

Solskenet kommer från Victor eftersom du känner så starkt att det är så. Då är det så tror jag.

den sången sjöng min mamma för mig med när jag var liten, tror alldeles säkert att Victor kom ihåg de gånger du sjöng denna för honom och gav solsken till sin mamma när hon behövde det :)



mina tankar finns hos er och på Victor i himlen

Hej Sofie!

Desse Bentesjö berättade för länge sen att du blivit mamma till en liten son. Jag bad henne gratta så hjärtligt. Men så i förra veckan började många prata om att Viktor gått bort och jag bad dem länka mig Aftonbladets sidor om er, och allt brast. Herregud, vad är det som hänt tänkte jag och förstod inget alls. Att vaddå, har Sofie förlorat sin son till en hemsk cancer.. Sen såg jag på Sjukhuset och gud.. jag beklagar sorgen! Jag är fortf helt förvirrad om allt som hänt och så himla ledsen. Jag vet inte vad jag ska skriva.. Här kommer jag flera år efter, men jag ville iaf berätta att jag läser din blogg och beundrar eran styrka att orka vidare. Och jag tänker på Viktor.



Massor av kramar

Ullis (fd Näslund)

Självklart är det Victor som fixar solen åt er.

Fina lilla Victor.



Mysig låt.



Många kramar

Mamma mu,

Precis som Annika skriver, man får sig en tankeställare mitt i all vardagsstress. Ett exempel från mitt liv är att när Tim kommer och vill mysa när jag står och diskar, sätter jag mig ned och kramar honom genast istället för att säga "jag ska bara diska klart", när Ida kommer och ber mig läsa en bok, sätter jag mig ned och läser genast istället för att säga att jag ska göra det när jag gjort klart det och det. De flesta av oss, särksilt småbarnsföräldrar, glömmer bort att leva i nuet. Vi tar för givet att våra barn alltid ska finnas där. Givetvis blir de överösta med kärlek men man får sig en tankeställare och struntar i sådant som inte är så väsentligt för att istället sätta sig ned på golvet och bara titta på de underbara små liven och tacka Gud för att de finns.



Detta är en förklaring till hur det påverkat mitt liv. Snälla, låt oss inte starta diskussioner i denna blogg om huruvida vi är som föräldrar osv... Det finns så mycket "pajkastning" på alla andra ställen. Här tycker jag vi hedrar Victor istället för att ifrågasätta hur andra är som föräldrar!



/Tessan, mamma till Ida och Tim

Jag håller med både Annika och Tessans kommentarer. För egen del så är jag nog samma mamma som innan men jag har fått mig en och annan tankeställare och ser inte livet lika självklart som tidigare. Har gråtit många tårar över Victor, hans nära och kära och alla andra barn som kämpar mot cancer eller på annat sätt far illa. Sorg går inte att mäta, men självklart är det så att den största sorgen finns hos Sofie & Peter och Victors andra nära & kära. Det är bra att vi hedrar Victor och inte "klankar" på varandra som Tessan skriver, ett sätt är ju att skänka pengar till Barncancerfonden!

Ja, det är verkligen så att det är eran prins som gör allt han kan för att ni ska må så bra som möjligt nu...

Reflektion: Jag är helt säker på att alla vi mammor och pappor som kommenterar på bloggen har barn som vet att de är älskade över allt annat på jorden. Och vi är alla världens bästa föräldrar till våra barn. Det jag känner personligen är att genom bloggen har jag fått en påminnelse att förvalta tiden på ett bättre sätt - att leva här och nu. Vi lever i en stressig värld med ett överflöd av tidsfördriv och måsten och det är så lätt att fastna i karusellen för emellanåt är det ju väldigt kul att åka med. Men så kan det obeskrivligt tragiska hända, livet skalas med ens av till att bestå av det enda som är viktigt - alla dem jag älskar. Annika beskrev det så bra - "när man får barn flyttar även döden in". Och det är lite läskigt - att ju fler personer man älskar desto skörare blir livet - det borde vara tvärtom.



Att vi faktiskt på riktigt sörjer lille Victor tror jag beror på att vi som följer bloggen blir en del av en grupp och där bryr man sig om varandra. Det finns massor av underbara barn därute som gått samma öde tillmötes och jag har gråtit även för dem - i den stunden jag fått vetskapen om det. Lille Victor är en liten kille som vi får följa varje dag tack vare hans fina och generösa föräldrar och helt naturligt så tar man honom till sig och saknar - på riktigt. Jag håller helt med Tessan - vi finns här för att hedra Victor. Han är "vår" kämpe men också vår "ambassadör" för alla andra härliga ungar som kämpar eller har kämpat.

Jag hoppas att solen lyser på er alla i helgen.



Varma hälsningar / Yvonne

fantastiskt fint skrivet, Yvonne i Handen!Nu ska jag hämta mitt lilla solsken:-)

Ja, Yvonne kan bara hålla med annika, din beskrivning stämmer exakt med hur jag känner!

Hittade hit via Gunilla. Kan bara säga att jag är med er med hela mitt hjärta.

Så fin Victor är, klart han är en stjärna.

Kram till honom och er.

Hej!



Måste bara skriva att jag dagligen går in och tittar på din blogg.Måste bara få berätta första gången jag gick in och såg er film som ni gjort(Så vacker och fin) Grät så att tårarna sprutade.

Tanken var att jag bara skulle slösurfa och fixa med disk och tvättvikning, medans vårat andra barn sov i vår säng(Storasyster var på dagis)Lillkillen är snart elva månder, samma ålder då Victor fick sin sjukdom(Om jag inte minns fel?)



Men efter att jag sett filmen var jag tvungen att gå in och lägga mig brevid våran fina kille och snusa och gråta stilla och tänka på Viktor och att det är så oerhört orättvisst och onaturlig hans liv blev så kort, han var ju inte klar här!Man blir ledsen och arg för att det är såå orättvisst!.Och att det bara inte får ske! Han var så fin och inget ont hade han gjort!



Tack fina du för att du påminner mig om att leva i nuet och att disk och annat skit(ursäka ordvalet) får vänta.



Kanske inte tröstar så, men jag tänker på er kille och det orättvisa som han mötte, varje dag!Och försöker att lägga all tid jag har åt mina barn.



Många kramar till er!

Therese, mamma till Noel och Tyra

Tack för att ni håller det på en nivå som gäller Victors familj nu..



kram alla vänliga själar därute



morfar Christer

Det här ska absolut inte bli någon pajkastning som ni uttalar er.Jag menar bara på att det är respektlöst att skriva om era egna barn som tex att nu ska jag hämta min lilla gulleplutt på dagis och detaljerat berätta vad era barn sagt och gjort osv..Det här är victors blogg!Sofie,Peter och victors syskon sörjer mycket fortfarande och orkar inte ta till sig vad alla andras barn gör.Skriv gärna om vår enastående victor men lämna era barn "hemma".Era barn är säkert underbara på alla sätt men det måste finnas en annan blogg för det? kram till er alla.

Jag tror dock inte att familjen, som såklart sörjer något oerhört tar illa vid sig att man skriver och uppskattar sina egna barn.

Men jag ska inte lägga ord i någon annans mun.

Dom hjälper ju på något sätt till, att man stannar upp i vardagen och uppskattar det lilla som man så lätt glömmer och det är jag dom tacksam för.



Var inte meningen att det skulle bli någon "grej" ditt inlägg men jag var bara tvungen att säga något.



Kramar

Therese

Kom just att tänka på uttrycket "efter regn kommer alltid solsken". Kramar & många tankar till Er!

Yvonne - en mamma i Handen!



Du beskriver det så himla bra hur vi alla tycker och känner!



Sofie jag tror också att det är din underbara lilla gosse som skingarar molnen.



Tänker på Er!

Ja låten är så vacker precis som Er älskade Victor. Han vill det bästa för Er och kommer Alltid finnas med Er.

Kära ni Sofie och Peter,

Jag kan verkligen inte sluta tänka på lilla Victor. Ser hans ansikte framför mig hela tiden, och det smärtar mig verkligen vad ni går igenom. Jag har skrivit det tidigare men skriver det igen - jag beundrar er verkligen, att ni kan vara så starka och hitta på saker och försöka se de små ljusglimtarna mitt i allt. Jag kan inte utrycka i ord vilken styrka ni har...



Hoppas solen lyser på er idag också!



Många kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

tänker på er..

å er lilla stjärna verkar ha ordnat solsken även idag!!



varma kramar

Hej!

Hittade till din blogg av en slump och har läst igenom alla dina inlägg

(kanske jag missat något, vet inte säkert)



Det gör så ont i hjärtat att läsa dina rader och

Mina tårar forsar under läsningen om

Er lille Victor och Er sorg.

Ofattbart!



Victor är en vacker Ängel

eller

som Du själv skriver En Stjärna.



Åh, vad jag känner med Er!

Vill skicka Kramar till Er!

Hälsningar Ninacian

Såg dig Sofie, Peter & hunden tillsammans med era vänner på Barnens Dag. Ville egentligen gå fram till dig och säga att jag beundrar dig som skriver så vackert om Victor men fegheten tog överhanden. Vill inte tränga mig på, jag är ju en fullkomlig främling för dig, men nu bakom skärmen vågar jag! All min beundran till dig, som orkar och vill dela med dig av Er sorg. Ska åka och blåsa blåsbubblor hos Victor en dag i början av juni, det har jag bestämt. Massor av styrkekramar!

hej! ville bara säga att de var en fin blogg och att du skriver fint... läste den och började gråta för de var så vackert och sorgligt. jag tycker du verkar vara en jätte stark person och jag hoppas att bara bra saker kommer hända dig nu. jag vet att de jag skriver inte hjälper dig och du får inte din son tillbaka men ibland kan de vara skönt att bara veta att man har folk som bryr sig om en och kanske vet hur de känns. jag vet inte hur de är att förlora ett barn men jag vet att förlora någon är de värsta man vet och specielt när personen har ont och är sjuk och man inte kan göra något.



men jag önksra dig all lycka i världen och jag önksar att någon kunde få alla dödliga sjukdomar att bara försvinna...



kram zandra

Hej.. Idag upptäckte jag din blogg och har läst igenom mycket om Er! Viktor verkade vara en stark liten pojk som lämnade stora spår efter sig.

Jag beklagar sorgen och beundrar den styrkan du har, det är inte lätt och Viktor är säkert jätte stolt över dig och över den styrka du haft den senaste tiden!

Må Gud vara med alla barn som får stå ut med den hemska sjukdomen och ge dom styrka de behöver för att övervinna den!

Efter allt jag läst måste jag tillägga och säga att du är en underbar mamma och det du gjort för din son är fantastiskt!

// Många varma hälsningar din beundrare JJ

Hej!

Jag såg denna underbara film om Victor & jag kunde inte hålla tårarna. Jag beklagar sorgen,jag vet hur ont det måste göra.

Jag miste min farmor i cancer när jag var tio år & nu är jag 17.

Jag fick aldrig chansen att säga förväl,och min farfar dog av en hjärtinfakt bara några dagar innan jag fyllde 17. Jag vet hur ont detta måste göra,och jag vill bara säga att jag lider med er.

Och jag ber för victor.

Kram <3

Beklagar sorgen! Hemskt och jag fick tårar i ögonen då jag såg filmen. Fruktansvärt! Det besked man aldrig vill få..

Hej, det var jag som gjorde eran design till den här bloggen.. Du fick den av Sandra? Hoppas du tyckte den var bra, det var ju ett tag sen den gjordes, men.

Tänker på er alla, och Victor, han var verkligen den starkaste stjärnan!!



Varma kramar, Petra. Sköt om dig!

Första gången som jag läser din blogg, men INTE den sista. Sitter här med tårar i ögonen, var precis inne hos mina egna barn för att se så att dom mådde bra där dom låg. Jag kan inte för en sekund förstå hur en sådan här sak får inträffa, hur man tar sig igenom detta. Ni måste vara två otroligt starka människor. När man läser sånt här så förstår man hur bra man själv ha det, för att jag har friska barn... Men fy vad det är orättvist, jag tänker minsann skänka en peng till barncancerfonden efter detta. Ni gör andra en stor tjänst genom att du skriver om detta som du gör, tror att många får upp ögonen om hur viktiga ens barn faktiskt är & hur snabbt livet kan ändras.



Jag önskar er all lycka i framtiden, & till Victor den starkaste stjärnan!

oh, jag gråter!

läst igenom hela bloggen ..

Önskar att man kunde spola tillbaka tiden.



/Emina

Hej.



Har kollat genom eran blogg och Viktors film och beklagar verkligen sorgen. Har många vänner som har förlorat barn och jag kan aldrig föreställa mig hur de är. Tack vare sånna som dig som påminner oss att ta vara på all tid och alla små ögonblick för man vet aldrig när de tar slut..

Skickar med en styrke kram för att orka fortsätta vardagen.. Stor kram

jag bli så jävla ledsen på livet när jag läser eran blogg, livet är så fruktansvärt orättvist och jag kan inte sluta gråta. Jag hoppas verkligen att ni klarar er, han sitter ju trots allt på sitt lilla moln och tittar ner på er..

Jag hittade hit via en annan blogg, har läst alla inlägg med start från januari och jag gråter när jag läser... Er lilla Victor är så fin!



Jag har nu tänt ett ljus här hemma för Victor, det får brinna resten av kvällen och hålla mig sällskap i mörkret.



Tack för er ni delar med er av ert liv och därmed påminner mig om att jag alltid ska hålla min son nära och inte ta honom för givet!

Ville mest bara säga att jag även denna dagen tänker på er och änglen Viktor!

Läste bloggen för första gången och ögonen är fyllda av tårar. Läst från början och tänker läsa den i fortsättningen.

Kramar

Åh, vad jag gråter. Jag är så uppriktigt ledsen för er skull. Försök ta hand om er. Jag skickar er tusentals kramar och tankar.

Jag lade märke till eran blogg, nu, mitt i natten. Oj vad jag började gråta, direkt. Jag tycker verkligen att det är hemskt när sådant här händer. Jag vet knappt vad jag ska skriva, vet iallafall hur det känns. Förlorade en nära vän till familjen för någon vecka sedan. Men jag kan nog inte ens tänka mig hur det är att mista ett barn..nej det går nog inte förrän man skulle vara i en sådan situation.. Jag beklagar verkligen!



Jag önskar er all lycka till framtiden. Victor var en riktig kämpe som kämpade in i det sista. Ni ska vara stolta över han!



Många kramar!!

Kikade in på den här bloggen nyss, å när jag läste den där låttexten börja jag verkligen gråta.

Min pappa dog när jag var tre år och min mamma blev ensam med sex barn, äldsta 14 och yngsta under ett. Och nåt år senare såg vi på nån film när den där låten var med, och sen dess har det alltid varit "mammas" låt. Den är så fin! Kram på dej.