Tack!
DATUM: 2009-05-14 TID: 00:03:46Jag blir så lycklig när jag ser inlägg som alla ni skickat till oss om hur ni har förändrat er vardag och hur ni numera uppskattar små saker mer än förut. Här är ett utdrag ur Isabells inlägg som jag tyckte var så fint.
"Men av att läsa om eran lilla son så har det gett mig en tankeställare, att verkligen leva i nuet med mina barn och inte låta en dag med dom gå förbi ouppskattat. Stannar bara upp ibland i all stress och bara beundrar dom, ser in i deras ögon och får en tår i ögat..Tänker på eran Victor och vad ni vart med om och det här har gjort mig till en bättre mamma! Så tack i allt elände! Nu uppskattar jag mina friska barn mer än vad jag trodde man kunde göra.. "
Det är just därför jag får styrkan och varför det är värt att skriva i bloggen, när jag ser hur Victor har påverkat andra även efter hans död. Då var det inte förgäves.
Jag tänker på er varje dag och bara måste läsa din fantastiska blogg. Jag blev så rörd och glad när jag såg skylten "Här bor en prins" som hänger vid Victors grav. Jag kommer aldrig glömma den dagen då ni köpte den som present till honom. Ska försöka åka till Victor någon dag och blåsa lite "blåsbubblor" Hoppas att du får lite sömn i natt. Tusen kramar Martina Mamsell K i Uppsala
Ja, alla här har fått en tankeställare. Har pratat med vänner som också följer eran blogg och alla är överens om att eran underbara Victor har påverkat allas liv. Så hemskt att man stressar igenom sitt liv utan att uppskatta allt i vardagen o att det krävs sådana här hemska hemska saker för att få människor att stanna upp. Det är både eran och Victors styrka och mod som gjort det möjligt, för den fantastiska styrka och livsglädje Victor hade, den kommer från två underbara och älskande föräldrar, på samma sätt som han skänkte er både styrka och glädje....
Varma kramar!
Trodde att jag älskade mina barn till max, men när jag följer det vackra och sorgliga du skriver så inser jag att att det finns så mycket mer jag kan ge mina barn, MERA kärlek. Jag har verkligen fått mig en tankeställare.
Victor med sina små fötter har satt ett stort avtryck i mitt hjärta och det kommer alltid att finnas där som en påminnelse om att livet är skört och värt allt för att ta väl hand om.
Sofie, du och Peter med era nära och kära kommer oxå att finnas i mitt och mångas hjärtan.
Tänker på er.
Många kramar
Ja, det är precis som du skriver att vi är många som fått oss en och annan tankeställare och som numer inte bara låter livet rulla på utan som försöker att uppskatta vardagen på ett helt annat sätt än tidigare eftersom livets spelregler kan ändras snabbare än vi anar. Det som hände Victor och Er kommer för alltid att påminna mig om att sluta gnälla över småsaker och materiella ting. Läste ditt tidigare inlägg också och jag med blir såå ledsen över alla barn som på olika sätt far illa. Vilken tur att Victor hade två så kärleksfulla föräldar och att han aldrig behövde känna sig övergiven! Tänker på Er som alltid. Många, många styrkekramar och Stor beundran.
Sitter precis och tittar på min lilla tjej som leker med sin första egna docka. Det är alltid med stor förundran och ömhet jag tittar på hennes koncenterade lek. Man kan sitta och stirra i flera minuter (det är ungefär så länge hon leker själv:-))
Min familje har kämpat på rätt länge nu med byte av jobb, pendling, svåra beslut, hämtning,lämning gnällt, klagat. Visst är det fortfarande så men så fort det blir för mycket påminner jag mig själv om Victor. Den största förändringen för mig - förutom att det väckt upp mycket undlanlagd sorg - är att jag med mycket större längtan och glädje hämtar min dotter varje dag efter jobbet. Det är slitigt att ha det ansvaret varje dag men det är också så himla underbart att se henne komma löpande med glädje i blicken. Jag tackar för det varje dag. Att hon är med mig med bus och oförställd kärlek i blicken. Det gör så ont i mig att ni inte fick fortsätta vara med om det Victor. Han ser ut som en fantastisk glädjespridare. Ni måste glädjas åt att han uppenbarligen fortsätter att vara det även som en liten ängel.
Hej Peter & Sofie
Tänker ofta på Er och Ert öde. Det finns många som mist sina barn pga sjukdom och detta är oerhört tragiskt. Man blir så förbannad när man är helt maktlös inför en sådan hemsk sjukdom. Hoppas att forskningen leder fram till ett botemedel snart för att ta små barns liv är så oerhört onödigt när de har hela sitt liv framför sig. Den enda tröst är kanske att de inte lider mer när de gått över till andra sidan. Jag har verkligen fått en annan syn på livet och framförallt mina barn. Mina barn är NR 1
Kämpa på jag tänker på Er. Sänder även en hälsning
till Victor som garanterat finns med Er.
Ha det så bra.
min dexter är 9 månader nu, va väl ungefär i den ålder de började dra igång på er son?
jag har efter allt man läst hos dej/om dej etc..
kommit på att livet är inte alltid lätt...
de kan vända på en sekund.. och mina barn är det bästa jag har det som får mej att hålla mej uppe i mitt liv...
vet inte vad jag skulle göra utan dom.
skickar 10000 tals kramar till er.. va starka...
tiden läker alla sår, hur grymt det än låter!
Jag vill bara säga att jag beundrar dig Sofie, som mitt i ditt livs största sorg kan känna glädje för andra. Jag tillhör oxå skaran som har fått mig en riktig tankeställare efter att ha läst om Victors och erat öde, man ska verkligen ta vara på tiden. Victor var och är fortfarande en riktig hjälte och glädjespridare. Det gör ont i hjärtat varje gång jag tänker på att ni inte får ha honom hos er...
Tänkte på er i går när jag tittade på Greys Anatomy...att det där fruktansvärda har ni gått igenom på riktigt. Magen bara knyter sig.
Tycker att ni är fantastiskt starka, jag tänker på er varje dag!!
Massor av kramar till er och Victor
Det känns konstigt att någonting så hemskt som att ett litet barn ska behöva lida och sedan lämna jordlivet för att vi andra föräldrar ska uppskatta alla små stunder med våra barn. Men det är oundvikligt! Det är så lätt att man bara lever i stunden med all stress att man glömmer att ta vara på dom små stunderna. Alla ni föräldrar som förlorar era barn får oss att påminnas om att livet kan förändras på en sekund. Att eran lilla Viktor var född samma år och bara några dagar innan min lilla Mirabelle gör att man påverkas ännu mer. Många varma kramar
Håller med alla ovantsående. Jag har verkligen fått mig en tankeställare, vilket ju är bra men samtidigt konstigt, som Sofija skriver. Att något så här hemskt måste hända för att man ska tänka till.
Jag kan också sitta med tårar i ögonen och bara titta på mina fina barn. Jag försöker lägga alla "ska bara..." åt sidan och ge dem min tid när de frågar efter den. Det är så ofta jag säger "visst, jag kommer, jag ska bara...".
Jag beundrar verkligen att att du får styrka i det! Du har ett stort hjärta!
Ni finns i mina tankar hela tiden!
Nu ska jag på ultrljud med min lilla Ida. Ber till Gud att allt ser normalt ut!
Stora kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Sett att är fler som heter Veronica, så jag ändrar mig till Veronica (med 3 små). . . Inte för att det har så stor betydelse, men det känns bättre så.
Såg också Grey´s igår och då tänkte jag på er. . . Försöker få fler i min omgivning att läsa bloggen, men det är många som inte vill det, dom säger att dom blir så ledsna då. Ja, jag blir också ledsen men det känns som att det kanske är bra ibland att läsa och få bli ledsen. Att få sig en tankeställare och att uppskatta de små sakerna i livet.
Jag gick och fantiserade häromdagen att jag vann 43 miljoner på Lotto. . . Va mycket pengar jag skulle kunna skänka till Barncancerfonden då och så skulle jag börja jobba halvtid istället för heltid, så att jag kunde vara hemma mer med barnen. Så skulle vi flytta till en villa med stor inhägnad gräsmatta och studsmatta (det barnen tjatar mest om nu, men det får inte plats). Kan ju alltid drömma lite. . . Nej, nu ska jag sluta babbla. . .
Tänker på er och Victor varje dag. Kramar Veronica (med 3 små)
Har nyligen hittat till din blogg och läst varenda fint ord du skriver. Det känns så nära, så verkligt. Och jag kan bara instämma i alla ovanstående inlägg, Victor berör så, ni berör så. Och livet förändras på ett positivt sätt även för alla oss som står utanför och tittar på. Tack!
Måste förtydliga mig känner jag. Menade ju givetvis inte att livet förändrats på ett positivt sätt för er nu, men att Victors alltför korta liv och att ni delar med er av all kärlek och sorg förändrar oss andra. DET är positivt.
Så sant som alla här skriver, tankeställare är milt uttryckt...
Min pappa har cancer som dessvärre inte är botbar. Han kämpar på och visst är det jobbigt på alla plan men det känns ändå acceptabelt att en människa som närmar sig 70 en dag ska lämna oss. Det är en naturlig del av livet, att ett barn dör är däremot allt annat än naturligt.
Jag är så glad över att jag hittat min hobby och det som hänt er får mig att uppskatta den ännu mer. Jag vet att en del i min omgivning inte förstår varför jag lägger många kvällar och mycket av mina pengar på Scrapbooking. I mina pärmar har jag en skatt som är ovärderlig. Alla minnen, stora som små dokumenterade i form av foton och dagboksanteckningar. Minsta lilla händelse finns dokumenterad så att jag aldrig ska glömma första gången mina små skrattade, fick första tanden, sa mamma och andra fantastiska små saker. Jag gör dessa album dels för min egen del, för att aldrig glömma bort de små sakerna men framför allt för mina barn. Den dagen jag inte finns mer lämnar jag min berättelse och min odödliga kärlek kvar hos dem i dessa album. Det tar inte många minuter att skriva ner ett par rader om vad som hänt under dagen och det är ovärderligt att kunna kika tillbaka på dem lite då och då. Första gången jag hade besökt din blogg gick jag raka vägen upp till min lilla "verkstad" och kikade igenom mina album och mindes alla härliga stunder med våra barn. Hoppas att din blogg på något sätt kan bli en del av din läkeprocess. Glöm inte skriva ner ALLT, allt det du aldrig nånsin vill glömma. För glömmer det gör vi, alldeles för lätt.
Hur kan något så vackert och oskuldsfullt vara så fullt av cancer? Man har fått sig en riktig tankeställare, man tar livet så förgivet, man vet ju aldrig hur morgondagen ser ut. Så fint att se bilder på prinsen medans han fortfarande var frisk och ovetandes om det helvete som skulle drabba honom. Kämpa på, en dag ljusnar tillvaron igen.
jag tycker det är hemskt att en sån sak skulle drabba en så fin kille.viktor tittar ner på er.
Jag tackar Viktor varje dag för att han har fått mig att inse exakt hur värdefulla mina barn är ( 5 månader, 3 ½ år ) Jag bryr mig inte längre om så saker som tidigare varit jobbiga. Jag uppskattar allt dem gör, alla gråt - alla skrik, det har blivit som musik för mina öron istället för något negativt. Mina barn sover båda två brevid mig i min säng då jag vill vara brevid dem till max. Tackar Gud varje dag för mina små killar, sammtidigt som jag ber en bön för min Hjälte - Er Prins Viktor!
Sänder många stora styrkekramar till Er.
Och ett TACK. För att ni genom det värsta som kan hända, ge mig ännu mer LYCKA för det jag har.
Tack, för att du Sofie skriver en så otroligt fin blogg som kommer från hjärtat.
Sänder även en stor varm tanke till lilla Victor.
Glömde säga i mitt tidigare inlägg att jag blir så otroligt glad och mycket rörd över att du orkar och kan glädjas över våra inlägg. Det känns otroligt bra och ja, vad skönt att du kan känna glädje mitt i alla bråddjup sorg.
Vikor har berört mig så oerhört mycket det är verklinge nått speciellt med han svårt att skriva för ord räcker inte till!
har en son född i v 24 som läkarna inte visste om han skulle överleva men de gjorde han trotts alla komplikationer så var och är. Sen allt detta hände så tar man verkligen vara på varenda sekund man tar inte saker förgivet längre. oerhört trist att de ska hända en själv nått för att riktigt inse det...
Tänker på er varenda dag!
massa kramar
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, Det känns svårt att beskriva min beundran och tacksamhet till lille victors mamma och pappa med ord! Tänker på er varje dag, och varje gång bränner tårarna i ögonen. Tänker också på den "tappraste prinsen" som inte behöver kämpa och ha ont mer! Av hela mitt hjärta önskar jag er allt gott! många kramar / Frida mamma till Alma 7 mån
klart att det inte va förgäves....jag har visserligen inga småbarn, men jag har en gammal mamma som jag e livrädd om nu, o det e sedan jag följt lilla Victors kamp om livet...han fick mig att öppna upp min kärlek o visa min lilla söta mamma hur mycket jag älskar henne...annars har jag bara visat ilska för att jag va rädd att hon skulle dö(till vilken nytta) nu är jag öm o gosig med min mamma...jag ska ha ett fint minne efter min mamma, o jag vill att hon ska lämna mig o veta att hon va min älskade lilla mamma som jag var så rädd om....detta tog jag till mig av Victor....han va inte här förgäves...han va här för att lära....tusen tack Victor....vi ses igen
