Victors rum
DATUM: 2009-05-20 TID: 23:30:17Victors myshörna. Här kunde han sitta långa stunder för sig själv, omgiven av alla djur och bara pussa pussa pussa på dom. Det var också här vi kröp upp för att läsa en bok i lugn och ro.
Bilarna satt jag upp en vecka innan vi trodde att han skulle få komma hem. Jag vet att han
hade älskat dom. Tyvärr fick han aldrig se dom.
Victors galleri.
Här hänger jag upp teckningar som han ritade på sjukhuset när målarverkstan var där. han älskade
att kladda med de fina färgerna. Ibland byter jag till nya.
Victors byrå där alla hans kläder ligger. Har inte kunnat städa ur den än, känner
väl att dom lika gärna kan ligga där som i en kartong. Så småning om skall ju
kanske ett syskon få använda allt. Hoppas vi. =)
På ovansidan pryds den av Victors hand och fotavtryck, hans dophalsband, bilder, blommor,
ljus, ett får från födseln, en groda med vingar och hans svarta fina nya bil han knappt hann
leka med och hans kära napphållare.
"Alfons behöver gå på toa" och väntar på att Victor skall komma hem.
Gitarren, skorna, snuttefilten och hans favoritbok talar om vad som en gång varit...
Den älskade motrocykeln som blev Victors "ben".
Så fint Sofie.. men så ledsen att det ska stå tomt, men han finns där inne som en lysande stjärna..och han fyller rummet med glädje och kärlek.. sitter och lyssnar på Sandras fina kollage."jag fick låna en ängel" tårarna bara rinner.......kram pappa
tmp=bdde2a304d4d1d81799d5309aa28f771024a1780" rel="nofollow">http://readmeto.blogg.se/2009/april/kampen-ar-over.html?tmp=bdde2a304d4d1d81799d5309aa28f771024a1780
tmp=bdde2a304d4d1d81799d5309aa28f771024a1780" rel="nofollow">http://readmeto.blogg.se/2009/april/kampen-ar-over.html?tmp=bdde2a304d4d1d81799d5309aa28f771024a1780
Sitter här och lyssnar på Sandras fina hälsning till Victor. Tårarana bara rinner..förstår att det är känns tomt i rummet, men Victor finns där och lyser upp det som den stjärna han var och rummet är fullt av kärlek och glädje som han ger oss och vi honom..precis som han ville ha det..
kram pappa
Blev två inlägg då jag trodde inte det första gick in.. men båda innehåller samma budskap..
Älskar dig Sofie...
pappa
vilket mysrum verkligen jättefint ni gjort till er söta prins. Håll uppe hoppet ni e ssååå starka i mina ögon ja vet inte själv om ja hade klarat de här..stora styrkekramar >Sofie
så vackert! et vackert rum i sig och en vacker (dock sorglig) saga ni lever i! hoppas att ni kan njuta av det lilla i livet..
kramar
Jobbat sent ikväll men det första man gör är att slå på datorn och gå in på er sida.
Victors rum så jättevackert, ögonen tåras fort av allt du berättar och delar med dig. Se alla hans jättefina saker..jag finner inga ord kära Ni.
Första gången jag är här på besök hos er sidan. Och här har jag suttit och läst inom allt. Jag beklagar och tänker på er. Vicktors rum var vackert. Och han var verkligen super söt och hela han lyste glädjen.
Jag önskar er allt väl i livet.
Mina tårar rullar ner längs mina kinder, det är så hemskt att ett litet liv, lika gammal som min egen son ska försvinna från sina föräldrar. Jag kan bara känna smärtan när jag tänker på om jag skulle förlora mitt barn, den känslan bär ni på hela tiden. Jag är så hemskt ledsen och beklagar sorgen! Viktor var underbart fin, en riktig goding. Hoppas ni hankar er fram så gott det går. Ta hand om varandra och håller tummen åt er om ni vill ha ett syskon sen :) /Sandra
Ville skriva att er blogg om Victor berörde mig så otroligt mycket då jag läste den för första gången nu.
Tårarna bara rinner och rinner.
Vilka starka, underbara, varma föräldrar ni verkar vara. Många tankar kring er och till ängeln Victor.
Precis som Christer skriver. Victor finns där med all sin kärlek, glädje och styrka till Er sina älskade föräldrar.
Menade..sin kärlek, styrka och glädje för Alla sina nära och kära också såklart!
Första gången jag besöker er blogg. Vilket fint rum, ser så varmt ut.
Jag förlorade två kusinbarn för två år sedan i en olycka. Båda skulle fylla 18 år inom några veckor. Men ödet ville annorlunda. Sedan den dagen har min syn på livet förändras och man ser på det med andra ögon. Jag uppskattar det och de människor som finns i min vardag ännu mera. Sakta men säkert har även solen börjat komma tillbaka.
Tack för att ni vill delge ert liv. Jag önskar er all lycka i livet och ska tänka på er vackra son nästa gång jag ser upp mot natthimmelen.
Skriver detta, och som vanligt när jag läser dina ord, rinner tårarna. Så fint rum ni gjorde till Victor, synd att han inte fick se bilarna dom hade gjort succé kan jag tänka mig. Hoppas, hoppas att det blir som ni vill så att kläderna i byrån snart kommer till användning. =) Tänker på Er!
Vilket jättejättefint rum victor hade, så mysigt och ombonat och fyllt av kärlek. Gör ont att han inte fick se de fina bilarna. Hoppas ni finner ro i rummet.
Tack förresten för att du ville dela med dig av bilder på Victors rum! Var nyss inne och tittade på Victors fond & just då var fonden uppe i 270 000:-.
Fantastiskt fint rum där victor måste ha trivts. Närjag ser rummet utan victor förnimmer jag en känsla av stark tomhet. När jag tittar på era bilder av victor här på bloggen känns han så närvarande men i det tommar rummet blir det så tydligt att han fattas. Det minner om det som varit men som aldrig fick någon fortsättning. Att ni orkar är en gåta för mig men ni är ju så himla fantastiska och bär med er gåvan victor i era hjärtan. Och victor smygåker säkert på moppen på nätterna när ni inte ser eller hör. Och - städa inte undan kläderna. De ligger bra där.
Tårarna rinner. Vilken enorm tomhet det måste vara. Precis som annika skriver så känner man Viktors närvaro när man läser här inne på bloggen, men att se ett tomt barnrum - som väntade på honom, förstår man att lilla Viktor faktiskt fattas.
Låt alla saker vara precis som dem är, och precis som du skrev; dem ligger lika bra i byrån som i en kartong.
Ni är ständigt i mina tankar!
Kramar
Ögonen tåras, som alltid, när jag ser och läser om hur älskad Victor var, är och alltid kommer vara. Lilla snuttens rum, så fint han hade det! Håller med som ovan, låt hans rum vara. Trots tomheten så finns hans närhet där.
Stor kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Det är verkligen så att det tomma rummet, alla leksaker som ligger orörda, smärtsamt tydligt vittnar om tomheten och saknaden efter ett litet barn... Men det är nog så att den lille prinsen tar sina turer ner från de andra änglarna och susar runt i rummet lite då o då, o samtidigt passar på att på natten pussa både sina nallar och sina föräldrar...
Vilket mysigt rum. Förstår att han älskade sin myshörna :). Men han sitter nog där uppe å ler när han tittar ner på sitt rum. Det va sååå fint.
Många kramar
Hej Sofie. Vilket fint rum och vad otroligt synd att han inte fick se sina bilar, bussar och träd på väggarna.
Som svar till ditt inlägg så JA, vi är hemma nu. Vi bor hos pappa tills i morrn och sedan ska vi till Kvicksund. Mamma & Kurt är på kryssning och kommer tillbaka idag eller ikväll. Vore jätteskoj om ni kom och vi får träffas. Vi ska på bröllop på lördag och åker hem till London på måndag.
Jag och Lewis kommer dock hem igen i juni om vi inte hinner träffas denna gång.
stora kramar
Beundrar er..måste vara otroligt tungt men ändå lugnande att gå in i Victors rum....Har själv en dotter i victors ålder och er histora har verkligen fått mig att stanna upp i vardagen och verkligen uppskatta henne i allt hon gör! Många styrkekramar!
Hej,
otroligt fint rum... såg filmen du gjort och grät så mycket.
Jag har fått cancer diagnosen i augusti08 också och har en bebis som är 1år gammal nu, har varit med om mycket, men nu hoppas jag att allt ska bli bra.
Jag får ont i hjärtat bara att tänka på vad ni varit med och att det finns så många andra som just nu håller på med....
Kram
Världens vackraste blogg!
Jag sitter i usa och är au pair till 2 barn de är något av det finaste jag har..
Jag är imponerad över att ni går vidare och fortfarande kan se ljus i livet!
Massa kramar och kärlek
Jättefint rum! Man kan nästan känna tomheten genom dataskärmen... kan inte förstå att detta är sant, det är för hemskt att greppa! Jag känner en oerhörd beundran för dig och din Peter, en beundran över att ni står enade och kämpar på tillsammans och att ni mitt i allt elände ändå orkar blicka framåt. Livet kan vara så oerhört grymt men i slutändan måste det ändå gå vidare. En vacker dag hoppas jag att Victor får de där småsyskonen du pratade om, det hade han säkert gillat. Ni har ert helvete på jorden nu, när tillvaron ljusnar väntar bara det bästa för er familj, det är jag helt övertygad om.
Förstår att Viktor trivdes i sitt rum, ett harmoniskt och vackert inrett rum, rummet utstrålar mycket kärlek och värme...tack för att du visade oss det.
Victors rum är jättemysigt! Det är så otroligt sorgligt allting. Alla saker som står där och väntar på att Victor ska komma tillbaka. Men just de ensamma skorna - av någon anledning skär det så mycket i hjärtat på mig att se just dem.
Stor kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Hejsan!
Vilken fin blogg och vilken kämpe till son !
Jättefint rum och han har de bra hos änglarna
Bamsekram till er
Så fint.. och så sorgligt att se de fina bilarna du satt upp till honom.. att han inte fick komma hem och se dom..
Tänker på er ofta!
kramar om er
Har tittat på bilderna från Victors rum igen, och då ser jag också skorna som Tessan skrev om. Dom var inte menade att stå där tomma & ensamma... Tänker på Er och önskar Er allt gott.
Så fint och varmt Victor har det i sitt rum. Och det skär i hjärtat att tänka på att han aldrig fick se bilarna på väggen.
I min "värld" så laddar vi våra saker - speciellt våra käraste - med energi. Och den energin finns för alltid kvar. Så trots den smärtsamma tomheten så tror jag ändå att man känner närvaron av er lille prins därinne. Så du gör rätt som låter Victors byrå stå orörd - huvudsaken är att det känns bra för er.
Gud vad jag önskar att er lille prins kunde få vara hos er.
Styrkekramar / Yvonne
Som alltid Yvonne dina rader så klockrena.
Precis som en medmänniska skriver så känner jag också det vill säga att du, Yvonne, har alltid så kloka & fina kommentarer! Sofie & Peter och alla andra närstående till Victor vi är många många som tänker på Er och sörjer med Er! Tack för att du delar med dig av alla fina bilder på Victor, hans rum, din vackra teckning och kloka tankar.
har inte varit inne på några dgr pga resa.vilket fint rum victor har...så sorgligt att han inte hann få komma hem å se bilarna du gjort..ett varmt å kärleksfullt rum..
Å jag hoppas att det blir som ni vill att kanske ett syskon så småningom kan använda kläderna i byrån :)
En ängel till bror och världens mest underbara föräldrar!!
Det känns fruktansvärt att er guldklimp inte får vara mer er "kroppsligt" längre..men är övertygad om att han finns där ändå å ser efter er!
tänker på er hela tiden.
många kramar
Mina tårar rinner..Så fint och mysigt rum..mycket kärlek, värme, glädje och mycket fina minnen.
Eran älskade Victor kommer alltid att finnas kvar hos er för han känner er kärlek,saknad och värme..han hör er och älskar er så. Victor är så underbar och härlig, önskar att jag kunde lindra eran smärta..Mitt hjärta blöder så med er. Tänker på eran älskade prins Victor och er varje dag.
Många varma kramar
Det gör ont att se detta fina rum och veta att det inte kommer bo någon där. Kanske så småningom men inte just nu... Har just tittat på Victors film igen och kände igen gitarren när han satt och spelade på en bild.
Känns som att en så fin, pigg och glad kille bara inte ska kunna lämna oss här på jorden Hade jag kunnat hade jag åkt raka vägen upp bland molnen och hämtat ner honom.
Tänker på åkturen han fick med morfar ett par dagar innan han somnade in när jag ser motorcykeln. Vilken lycklig stund det måste ha varit, för båda två! Och all kärlek han fick, han var så lycklig även om han var svårt sjuk för hela tiden hade han sin trygga familj hos sig. Undrar om han visste eller kände att han skulle dö. Hur mycket förstår så små barn undrar jag? De är ju alltid mycket klokare än vad vi vuxna tror... OBS! jag vill inte göra någon upprörd med mina ord, jag bara tänker högt eller nerskrivet, eller vad säger man när man bara skriver sina tankar?
Sofie och Peter, jag och min familj har er i tankarna dagligen och många med oss.
Kram till er!
Linda
Hej underbara starka sofie!
Jag är en okänd människa för dig men ändå medlidande!
Första ggn jag är inne i din blogg, såg en länk i en tjejs blogg till din blogg, hon skulle skriva ett arbete i skolan som handlade om kärlek och hon skulle då skriva om dig och viktor, tyckde det va jätte fint av henne.
Har gått igenon hela din blogg och tårarna har bara runnit ner för kinderna och droppat på datorn.
Har 2 små pojkar jag med, en som är född i mars samma år som viktor och en som nu är 9 månader.
Förlorade min pappa i cancer när jag va 15 år, han dog helt plötsligt oförväntat. Fick inte ens ta ett faväl av honom och det har plågat mig hela livet. Så mycket jag ville säga till honom. Min systers dotter har oxå kämpat sig igenom cancer och tumörer och har varit när döden så jag vet vad du har gått igenom, men kommer aldrig veta hur det är att förlora ett barn, och hoppas att jag aldrig kommer få veta det heller.
Mer styrka till dig och en STOR hjärte kram från en främmande mamma till dig!
Må lilla kära Viktor vila ifred, han va en fin pojke och en ängel.
Jag har länkad din bloggsida på min facebook sida och hoppas att nån vill skänka en slant till er fond för det ska jag göra.
Blev berörd av vad du skrev om dom mest besökta bloggarna vad dom skriver om.
Fick mig en tankeställare där, helt meningslösa bloggar igentligen! Jag som brukar vi inne på en viss sån.
Hoppas fler hittar hit till din blogg och får läsa om er kamp och sorg.
