Onödigt lidande...
DATUM: 2009-10-14 TID: 19:06:09Varför skall ett barn liv sluta i smärta? Är inte en liten människa som kämpat så tappert under så lång tid, värd lite ro när det är dags att lämna livet.
Är det verkligen rättvist för två föräldrar att tvingas se på när deras barn kvider av det onda och kippar efter luft, hjälplösa och panikslagna över vad som sker.
Hur kan man nekas smärtlindring när det handlar om minuter, inte veckor. När döden står och väntar, vakandes, iaktagande med utsträckt hand.
Är det här allt vi har att erbjuda våra döende barn i dagens samhälle? Ett ovärdigt, fruktansvärt lidande som inte upphör att slita och riva tills dess att hjärtat slutar slå?
Artikeln i tidningen idag tog upp en väldigt viktig sak som tåls att tänka på. Visste anmälarna till läkaren om vad deras handlingar hade för konsekvenser, även för andra människor?
Visste de att ett litet barn fick lida för deras soningar?
Är det inte dags att tänka ett steg längre och med en mer medmänsklig synvinkel, och vad har våra beslut och ageranden för påverkan för andra i framtiden?
Det blev vår pojke som den 14;e April fick sona för någon annans så kallade brott, och jag är säker på att han inte är den sista.
Detta måste sluta!
Läs artiklarna här; http://www.expressen.se/Nyheter/1.1741952/lakarna-mer-forsiktiga-efter-drapmisstanke-pa-barnsjukhus
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1741951/victor-hade-ont-till-sista-andetaget
Det måste ha varit fruktansvärt, att inte Victor kunde få somna in fridfullt.
Det är ju det man önskar när någon har fått lida så mycket, att den sista tiden ska bli fridfull.
Victor för alltid i mina tankar och i mitt hjärta.
Det knyter sig i magen när jag läser artikeln om hur Victor led sin sista tid på jorden. Det borde i mina ögon som sjuksköterska vara minst lika straffbart att ej ge en smärtpåverkad och orolig pojke ytterligare medicinering som det är att överdosera. Grundpelarna i vård vid livets slut är ju att minimera lidandet. Man ska inte behöva kämpa och vara orolig.
Mycket starkt av er att vara med i tidningen och berätta och ytterst viktigt också att baksidan av anmälan mot läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus också tas upp!
Har ni övervägt att anmäla händelsen? Till t.ex. Patientnämden eller avdelningschef. Förstår om ni inte orkar med en sådan process. Men jag hoppas de på Victors sjukhusavdelning förhoppningsvis ser över sina rutiner - så som ni beskriver det ska det ej få gå till!!
Åter igen - stark av er att dela med er! Det behövs!
Att Victor inte fick somna in fridfullt...det finns inga ord för det =(
Malin
Håller med... är så fruktansvärt hemsk... finner inga ord. La upp en bild på min blogg på ljusen vi tänder för viktor... om ni vill se...
massor med kramar från norr
Ja verkligen fruktansvärt att detta fått såna konsekvenser för er och andra. Samtidigt får man ju tro att föräldrarna som anmält säkert också varit i chock och desperation över att förlora sitt barn, och att de sökt efter någon anledning och syndabock (ganska vanlig krisreaktion skulle jag tro). Säkerligen är det också någon annan som gett dem rådet att anmäla.
Det är verkligen en oerhört svår fråga. Det känns som en självklarhet att ett barn (eller vuxen för den delen) ska kunna avsluta sitt liv lugnt och stilla, aldrig med den smärta och ångest som Victor. Samtidigt är det inte lika självklart vem som ska agera "bödel", alltså vem som ska ge den ordination av en dos som man vet kanske skyndar på dödsögonblicket, även om det känns som det enda rätta i en sådan situation som er. Det är ju trots allt förbjudet enligt lag med dödshjälp. Samtidigt måste de ju ha i åtanke att alla morfinpreparat är tillvänjande och att doserna man kräver och klarar av är högst individuella. Ser ju detta ofta i mitt arbete som sjuksköterska med bland annat cancerpatienter.
Jag menar verkligen inte att detta har hanterats rätt, jag lider verkligen oerhört mycket med er, och skulle förmodligen önska precis detsamma om jag var i era kläder. Det måste vara det mest fruktansvärda man kan föreställa sig, denna panik. Jag önskar inget annat än att de hade kunnat komma till sans och bara ge honom MER av allt när det ändå inte fanns någon annan väg att gå.
Många kramar!
Fruktansvärt jobbigt att läsa hur er lilleman kämpade i slutet - att livet kan vara så grymt är omöjligt att ta in. Ännu svårare att förstå att ingen gjorde något för att lindra oavsett risken att begå tjänstefel. Har ingen erfarenhet av sjukvården och hur den fungerar men som medmänniska så känns det som att där finns särskilda fall där man rent humanitärt borde bryta reglerna. Det gör ont att inte Victor fick somna in lugnt, tryggt och fridfullt hos sina föräldrar. Och det gör ont att ni, Sofie och Peter, måste bära även det här. Så orättvist och grymt.
Ljuset har brunnit för er lilleman i kväll.
Kram / Yvonne
Håller med om varenda ord!! Kan inte folk förstå att man måste göra allt för att lindra övergången så mkt som möjligt, en döende människa, barn som vuxen, ska inte behöva ha vare sig ångest eller smärta...det är det minsta vi kan göra om det inte finns någon återvändo...
Men jag tror som ngn annan skrev, det måste varit en kris hos föräldrarna...de måste ha försökt greppa varje halmstrå för att få en syndbock i hopp om att minska deras smärta.
Det här låter kanske hårt men det är absolut inte menat hårt. Om man nu vet att någon, barn eller vuxen, ändå kommer att dö snart, varför inte lindra så gott det nu går den sista tiden. Det som händer nu inom sjukvården är helt sjukt !!! STOPPA DETTA VANSINNE !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jättejobbig artikel att läsa, att han hade så ont och jobbigt i slutet och inte fick ha ro och smärtfritt, det är så fruktansvärt! Jobbar en del med vård i livets slut och a och o är ju att man ska slippa oro och smärta...Så här ska det inte behöva gå till!!!
Mina varmaste och största kramar till er denna dag, ett halvår har gått... Tänker på er ofta ofta!!!
Bara det faktum att veta att man ska förlora sitt barn måste ju vara den värsta tänkbara vetskapen av dom alla....det ska väl vara en självklarhet åtminstone att barnet i fråga ska få somna in fridfullt och lugnt, utan plågor....
Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på att Victor hade så ont och led i slutet, det ska ju bara inte få vara så. Lilla vännen....
Finns det något vi kan göra för att budskapet ska gå fram eller för att uppmärksamma detta ytterligare? Säg till i så fall...
Kramar
Det är verkligen helt sjukt att det får gå till så! Det vänder sig i hela kroppen på mig när jag läser om hur Victor led in i det sista... Om man kan hjälpa en människa att få ett lugnt och fint avslut på livet istället för att ryckas ifrån det med panik och ångest, då är det ju självklart att det ska vara tillåtet. Om man vet att slutet är nära och inget annat finns att göra, då är det väl inte mer än mänskligt att kunna erbjuda personen extra mediciner för att minska lidandet.
Jag är oxå villig att hjälpa till med det här och ärendet angående hemsjukvården om det går! Skriva på listor, eller vad som helst! Det SKA inte få gå till så här! Det är skrämmande...
Kram
hej har skrivit en komentar om hur lessen jag är för eran skull,kram maria
metrobloggen.se/glittra
"smärtlindring vid livets slutskede"
Jag har inte riktigt förstått vad ni och Victor fick gå igenom, all ångest, rädsla och maktlöshet. Livet är inte rättvist ibland.. Jag kan inte sluta gråta efter att ha läst artikeln i Expressen och jag kan inte förstå hur ni kan vara så starka. Efter att ha läst så förstår jag vad ni menar med kampen om att få tillräcklig smärtlindring, innan tänkte jag inte så mycket på det men nu - nu tänker jag också göra vad jag kan i den kampen.
Jag önskar er all lycka med den nya bebisen och hoppas att livet kommer att vara snällare mot er i framtiden. Artikeln berörde mig så starkt och ni kommer för alltid att finnas i mina tankar.
Kram Lottica
Nu har jag läst artikeln i Expressen och sitter här på jobbet med gråten i halsen. Det gör lika ont varje gång jag läser om hur Victor hade det i slutet. Har läst din bok flera gånger. Det är så fruktansvärt! Det borde ingen människa få uppleva nånsin.
Tänker på er ofta varje dag!!
Stor kram
Kära Sofie och Peter,
Kan inte sluta gråta..... Er fina lilla prins. Det är fruktansvärt att han inte kunde få somna in utan massa ångest och smärta. Stackars, stackars liten! Tycker så synd om er som lever med den bilden på i era näthinnor varje dag.
Önskar er all lycka i framtiden och att Victors lillasyster kan göra att ni på något sätt får lite glädje i era liv! Det tror jag att Victor vill.
Många kramar från mig....
Det var så hemskt att läsa om att jag får ångest. På det där sättet vill man inte att någon ska avsluta sitt liv. Det känns hemskt. Jag sänder en kram för det är just nu allt jag kan göra.
Jag håller med allt du skriver sofie..
En döende människa ska inte behöva lida,ska inte behöva känna smärta eller behöva ha ångest..
Det är fruktansvärda minnen och bilder ni bär med er!!.. och många fler..
Tyvärr styr lagar och regler såna beslut.. att ge en "överdos" trots att man är döende ÄR olagligt,det är dödshjälp!!
Även om "döden står med utsträckt arm"
Det är fruktansvärt och jag hoppas så att det kommer bli en förändring.
OCH HEMSJUKVÅRD SKA VERKLIGEN VARA EN SJÄLVKLARHET,OAVSETT KOMMUN!!!!
Jag saknar ord...
Väldigt fint skrivet i tidningen om Victor! Hoppas att det kan öppna upp ögonen på människans syn på "dödshjälp" jag gillar inte det ordet.... det låter inte värdigt på något sätt. Självklart tycker jag att den som står inför döden inte ska behöva lida eller känna ångest, man ska få dö bland dom man älskar lugnt och fridfullt! Tyvärr verkar det inte vara en självklarhet i maktens korridorer, men dom styrande i regeringen har nog heller inte behövt sitta bredvid sitt döende barn och behövt hålla den lilla handen.. känna när dom kämpar för sitt liv men sakta se den sista panikslagna strimman av liv försvinna ur deras ögon...( förlåt om jag skriver med starka ord, men det är så jag känner)
Stora kramar!
Victor för alltid i mitt hjärta....
