Hur man mår...

        DATUM: 2009-10-02 TID: 14:11:00

Har kommit hem från läkaren nu. Samtal om hur man mår, medlidande´blickar och huvudet på sne.

Krisreaktion, depression med ångestinslag står det i mitt läkar intyg.
Är det de faktorer som numera beskriver mig som person.? Det känns konstigt, konstigt att det inte finns något mer passande ord.
Sörjande skulle jag vilja tillägga, men det finns ju inte som diagnos.
En deprimerad och ångestfylld människa har jag alltid betraktat som en liten grå mus som sitter för sig själv i ett hörn med hängande huvud. En människa som inte vill eller orkar träffa andra och som hellre spenderar sin tid över att grubbla över det omöjliga i livet än att i själva verket ta tag i det.
Jag har kommit till insikt att depression och ångest inte alltid speglar en persons yttre, och att vi alla reagerar på så olika sätt.
Jag är allt det som står ovan men jag försöker att hålla mitt huvud högt. Det syns nog inte på mig att jag är sjuk och det hörs nog inte på det sättet jag pratar. Ni som känner mig vet hur jag mår och det upskattar jag.
Jag tror att en stor del av styrkan i mig, den har jag från Victor och för det är jag evigt tacksam. Jag lever också på övertygelsen av att jag skall kunna göra något för att hjälpa andra, att informera omvärden om hur grymt det är att drabbas av tragedier inom familjen, att få folk att veta att de är inte ensamma. Vi är fler.

I bland känns det som att jag iaktar allt det som hänt som en utomstående, och att allt det som skett inte hänt mig. Så otroligt är det fortfarande att ta in verkligheten.
Att mitt barn är dött, att jag har förlorat en son i cancer är för mig obegripligt.

Jag försöker ta in så ofta jag kan, att det växer ett nytt liv inom mig. Och visst känner jag värme, spänning och kärlek över det nya barnet, men smaken är på något sätt bitterljuv.
Jag hoppas nu med all min styrka som jag har kvar att jag kommer att kunna vara den där pigga, glada mamman som Victors fick uppleva och att jag inte blir tillbakahållen av sorgen och rädslan över det som hänt.




Jag vill avsluta det här inlägget med en liten tankeställare...

Våra liv byggs på korta stunder av sorg eller glädje som vävs samman till löpande händelser.
Ta vara på de små sakerna som händer och glädjs åt de små mirakel och ljusglimtar som passerar oss dagligen. Ett ögonblick är över så snabbt och kommer aldrig mer tillbaka så passa på och njut av det som ges till er.
Det finns så mycket som jag ångrar att jag inte uppskattade mer när jag var där, och det kommer jag aldrig kunna ändra på.

Se de små sakerna som gör livet värt att leva =)....

Kramar




















En lycklig dag i Enköping, innan sjukdom och död.

Sommaren 2008





Kommentarer
Postat av: isabella

åh vilka fina bilder :/.. & så glad han såg ut och vara =)



:(

2009-10-02 @ 14:28:55
URL: http://isabellaiingvarsson.blogg.se/
Postat av: Elin o Robert Larsson

Jättefina bilder! Det är så orättvist att det skulle bli som det är :( Vi tänker på er fortfarande varje dag. Kramar

2009-10-02 @ 14:35:48
Postat av: Liiza

Jag lider så med dig!

2009-10-02 @ 15:11:33
Postat av: Amanda

Gud vilka härliga bilder :)

2009-10-02 @ 15:24:40
Postat av: Amanda

Gud vilka härliga bilder :)

2009-10-02 @ 15:26:09
Postat av: Emilia

Det är med tårar i ögonen jag läser din blogg, livet är så fruktansvärt fruktansvärt orättvist i bland!!



Sänder mina varmaste tankar till dig o din familj!!



KRAM Emilia

2009-10-02 @ 15:42:35
URL: http://eemiliaas.blogspot.com/
Postat av: Linda

Vill bara säga att du verkar vara en sån otroligt snäll, go, stark och underbar människa. Skulle jag vara en liten del av dig så skulle jag vara glad.

Ditt sätt att skriva är enormt.

Jag hoppas verkligen att du blir att må bra snart. Att du kan få leva och må bra med din familj och kommande bebis. Trots allt som har hänt.

Man är ju ingen sämre människa för att man går "vidare", man kan fortfarande sakna och minnas.

Du förtjänar verkligen det bästa :)..

Jag har följt din blogg ett bra tag och du berör mig starkt.

Tack för att jag/vi får ta del av ditt liv.

Må så gott!! Kramar Linda

2009-10-02 @ 15:55:09
URL: http://lindizliv.blogg.se/
Postat av: Therese

"Tung"bilden framkallade tårar i mina ögon, ni ser så busiga och levnadsglada ut och det är för j-la orättvist att en sån liten spjuver inte ska få leva... (Ursäkta svärorden, men det finns inget annat sätt att uttrycka det på.)

2009-10-02 @ 15:56:33
URL: http://tezzangirl.blogspot.com
Postat av: ParadisFrida

Fina bilder på en liten Pirat!



Jag kan aldrig förstå det som ni behöver gå igenom varje dag ( och jag hoppas att jag aldrig behöver det heller)



Men att du fortsätter att kämpa för eran nya bebis och för andra barn som kämpar för sina liv, det gör dig bara till en ännu undrebarare människa i mina ögon Sofie!! Du vägrar att ge upp, precis som din son Victor vägrade att ge upp sin kamp. Han kämpade ända in i slutet som den modiga lilla krigare han var!



Jag önskar er all lycka, för jag vet inga som är mer värda just Lycka än ni!!



Victor för alltid i mitt hjärta...

2009-10-02 @ 16:13:37
Postat av: Anette

Vilka underbara bilder,den då ni båda räcker ut tungan tycker jag är störtskön:O)

Tänker på er varje dag.

Kram Anette

2009-10-02 @ 16:32:43
URL: http://edinge.blogspot.com
Postat av: Lotta

Hejsan!

Jag fick kalendern idag och den är verkligen superfin=)



Styrkekramar från Lotta

2009-10-02 @ 17:20:25
URL: http://tenderee.blogg.se/
Postat av: En medmänniska

Tårarna stiger i mina ögon av bilderna och ditt inlägg så oerhört starkt. Så tagen och ledsen för er Älskade lilla Victor!

Finner inga mer ord just nu.



Tänker på er så!



Varma kramar Malin

2009-10-02 @ 18:09:38
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Så fina bilder på Victor och mamma, moster och mormor. Han har verkligen glimten i ögat på nästan alla kort jag sett! Tror absolut att du fått styrka av Victor och det är han som haft ett "finger med i spelet" när det gäller lillasyster med ;). Tack för dina kloka ord - du ger verkligen oss läsaren både en och annan tankeställare.

Kramar i mängder

2009-10-02 @ 18:32:34
Postat av: linda

Om du vill ha fler besökare till din blogg... gå då in på denna sidan:



http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=lindaakaviggo



och bli medlem och samla poäng och läsare.

2009-10-02 @ 18:47:09
URL: http://lindaakaviggo.blogg.se/
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Du har så rätt i det du skriver Sofie..



Dom små stunderna som man nästan "glömmer" i vardagsstressen...

Alla glömmer då och då det.. man lixom tar saker för givet.Man räknar med att alltid få ha sina barn man räknar med att dom ska växa upp å man oroar sej för sjukdom å ordet död vågar man inte ens tänka..

men ni har visat att det är dessa stunder som betyder något,dessa små vardagliga händelser..

Du ska inte ångra det du enligt dej själv inte uppskattade... Du kunde ju inte veta...ingen kunde veta vad som skulle hända...



Jag vet hur man tänker,jag vet att man skulle kunna göra vad som helst för att ändra något eller vara med om det där vardagliga ögonblicket en gång till.

Men skada dej inte genom att tänka så.Du har mer än tillräckligt att bära på. vet att det nästan är omöjligt,men genom både alla bilder och hur du skriver så ser man hur lycklig Victor var.Man ser all kärlek .. alla dom där små vardagliga stunderna som du säger... ni har det både på bild och i era minnen och hjärtan..alla dessa ögonblick!!

varken före eller efter sjukdomsbeskedet har ni glömt dessa stunder.Å att ni haft kameran med å fått alla dessa fina bilder... "mitt i vardagen".. hur många föräldrar kommer egentligen ihåg det???



Många kramar marie



2009-10-02 @ 19:09:35
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

å jag glömde en sak... JÄTTEFINA BILDER!!

2009-10-02 @ 19:11:02
Postat av: Meli

Du måste ge dig tid att sörja. Jag kan itne se att det skulle finnas någon genväg, ett sätt att må bra så snart efter att ha mist sitt barn.



Jag vet inte om du får professionell hjälp, men jag tror att du skulle behöva det. Det skulle alla behöva efter en så oerhörd tragedi.



Victor fick bara uppleva kärlek från dig och han strålar som en sol på alla bilder. Och dagens bilder var underbara. En liten prins.



Jag förstår att du fått styrka genom din underbare Victor. OCh det kommer du att få av ditt nästa barn också.



Kramar om

2009-10-02 @ 20:01:29
Postat av: Jenny i Skåne (mamma till tre)

Du skriver så klokt och insiktsfullt, och jag tar verkligen till mig av dina ord. Önskar bara att du inte skulle ha fått dessa erfarenheter på grund av din sons död. Och hur kan man någonsin förstå, eller ta in det som du skriver. En son, ett litet barn, de ska inte dö. Fantastiska bilder på en otroligt söt, lycklig och levnadsglad liten stjärna!

2009-10-02 @ 20:16:44
Postat av: Jessica

Hej Sofie,

Din diagnos är inte du. Du är Sofie och du har mist din son och pga av det mår du rent ut sagt skit. Du är deprimerad, ångestfylld och har ont i själen. Men det är en reaktion på en väldigt sorglig händelse i ditt liv, inte en definition av dig som person. Om jag skulle beskriva dig, den uppfattningen jag fått från bloggen, utan att ens träffat dig. Så skulle jag säga; Glad, positiv, påhittig, stark, full av liv, bus och humor, omtänksam, snäll, empatisk m.m. Det är DU som skiner igenom, trots depressionen, trots allt som hänt. Du är inte din depression, men du lever med den och i den.

Du verkar vara en jättefin person och jag tror att du kommer kunna glädjas åt er lilla tjej när hon kommer. Victor kommer ju alltid att finnas med er, han måste ju vaka över sin lilla syster.

Låt allt få ta den tid det tar, låt sorgen få sin plats, sånt är viktigt. Låt ingen säga till dig hur du ska må o känna efter så o så lång tid. Alla är vi olika, alla reagerar vi på olika sätt. Du har ditt sätt och det är rätt för dig, ingen annan.

Sköt om dig. KRAMAR

Postat av: Jessica

Glömde förresten. Idag fick jag kalendrarna från Busungarna. Så otroligt fin. Din förtext var så bra Sofie, den berörde mig enormt. Jag ska ta med ett ex till jobbet och se till att fler köper den. =)

Postat av: Therese

Åh du skriver så fint! Och ja jag försöker att alltid tänka på att ta vara på ALLA stunder med mina små, även dom tuffa för dom lika som dom roliga och trevliga är ju en del av livet.

Tack för att du påminner mig.

Kramar

2009-10-02 @ 21:11:01
URL: http://familjelivet.wordpress.com
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Fina, kärleksfulla och varma bilder som alltid! Det är så fel och så orättvist att ni inte har er Victor hos er längre... Men var glada för att ni iaf har så många otroligt fina bilder på honom och er tillsammans:)



Förstår att det måste kännas tungt att se din "diagnos" på papper, men jag är säker på att du långsamt kommer ta dig ur det här värsta och långsamt jobba dig tillbaks till ett ljusare och bättre liv.

Tro mig, du kommer kunna glädjas åt er bebis. Ett barn väcker så mycket kärlek som man inte ens visste fanns inom en. Du vill väl att hon ska få känna sig lika älskad som Victor? Att hon ska få uppleva samma glädje och kärlek som han fick? Jag är säker på att allt det där kommer komma natruligt den dan er prinsessa föds.



Varje gång jag läser din blogg blir jag påminnd om att jag ska uppskatta alla små saker i vardagen. Jag har blivit mycket bättre på det sen jag började följa er här på bloggen! Tack igen för allt du delar med dig och alla kloka ord!



Många kramar till er!

2009-10-02 @ 21:31:48
Postat av: M

Det där med depression stämmer så bra, precis så var det för mig, när jag hade en. Innan ansåg jag att det verkligen var en sjukdom, att man inte ville/orkade göra någonting, men jag lärdee mig att det inte stämmer. Man orkar på något underligt sätt göra det man måste, och dessutom blir man jävligt duktig på att dölja sina känslor utåt. Tror också att det är väldigt individuellt, men förstår precis vad du menar.

2009-10-02 @ 21:55:07
Postat av: elina ~mamma till Leo~

Håller med som några andra skrivit, att bilden på dig och victor när ni räcker ut tungorna båda två är underbar. Jag fick tårar i ögonen bara av att titta på den. Livet är så fruktansvärt orättvist ibland :(. Massa varma kramar!

2009-10-02 @ 22:29:48
URL: http://evanjelina.blogg.se/
Postat av: Amanda

åh sofie, jag lider med dig o tänker på dig. kan inte förstå hur det känns, men jag hoppas verkligen att du kämpar på så gott du kan. bilderna på victor o dig tillsammans är så ljuvliga, så livliga. jätte fina minnen att bevara för alltid. kramar i mängder <3 //Amanda

2009-10-02 @ 23:00:34
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Hej Sofie!



Jag måste bara länka till en fantastisk låt. När jag hör den känns det som att det är du som har skrivit den. Det känns som texten beskriver så bra det jag uppfattat att du känner. Jag känner så starkt inom mig att där skulle du nog vilja vara, bara drömma dig bort för en stund. Och just den här versionen av låten är bara så härlig och så fin! Om man skulle göra ett bildspel med bilder på er och Victor skulle den verkligen bli ännu finare och mer personlig. Men gå gärna in och lyssna på den här iaf.



http://www.youtube.com/watch?v=pAIKznMPXUk&feature=related



För övrigt lyssnar jag alltid på Lugna favoriter på radio när jag kör bil, och nu har jag verkligen börjat lyssna på texterna. Och jag tänker på er och på Victor nästan varje låt jag hör. Det finns så många fina texter som jag inte har lagt märke till förut...



Kramar

2009-10-02 @ 23:17:19
Postat av: Martin

Underbara bilder... Jag är fullt övertygad om att Victor tog till vara på varenda lyckliga stund o bara njöt av att få ha er som föräldrar!

2009-10-02 @ 23:45:38
Postat av: A.M.

Hej!

Har läst din blogg från början till slut under nattens gång. Vill bara att du ska veta att vi är många som tänker på er och känner stort medlidande för det ni går och har gått igenom! Jag beundrar dig så för att du skriver och orkar kämpa vidare! Jag tror att det är det Victor skulle ha velat också!

Jag har alltid försökt tänka att det finns en mening med allt som sker. Det är svårt att i stunden veta exakt vad meningen är, men jag tror att man inser det senare! Det kommer någonting positivt ur alla händelser, även de svåra!

Jag önskar dig och din familj all lycka och tackar dig för denna fina blogg som gjort att alla som läser blir påverkade av er lilla pojke! Tänk, vad fint, att så många människor i något skede av sitt liv, av sina dagar, tänker på er och er son och inspireras av hans och er kämparvilja!

Stor kram till er!

2009-10-03 @ 02:50:06
Postat av: Annika

Sofie, jag tänker verkligen mycket mer på att ta in varje stund sen jag började läsa din blogg. Det finns inget härligare än att lägga ned tidningen och bara betrakta lilltjejen när hon leker sina "torka bajs-lekar" med dockorna. Denna koncentration, denna inlevelse. Jag är förundrad över denna lilla människa. Jag försöker komma i håg, komma ihåg att bara titta, höra, ta in. I bland misslyckas jag, i bland lyckas jag.

Tack för att du delar med dig.

2009-10-03 @ 07:56:26
Postat av: Maria

Jag vill bara skicka varma kramar till er! Jag är in på din blogg då och då (när jag känner att jag orkar. Fånigt va? Att jag orkar... Jag vet bara att tårarna rinner varje gång jag är in här...) Är så imponerad av din styrka att dela med dig av allt detta. Jag önskar så innerligt att detta inte skulle ha hänt er. Jag önskar så innerligt att det inte skulle existera en så här fruktansvärd sjukdom.



Er historia ger mig perspektiv på tillvaron, allt trams man gnäller om i vardagen spelar ju liksom ingen roll...



Varma kramar till dig och din familj här och till er vackra ängel!

/Maria

2009-10-03 @ 07:56:28
Postat av: Hanna K

Åh vad fint skrivet! Tack!

Postat av: En medmänniska

Så sant så styrkan du har i dig den har du från Er Älskade Victor!!



Hoppas det gick bra för dig Peter att provjobba.



Kramar Malin

2009-10-03 @ 13:27:44
Postat av: Milla

Så fina bilder...Styrke kramar Milla

2009-10-03 @ 13:37:46
Postat av: Helena

Fortsätt kämpa, och tack för påminnelsen...man glömmer tyvärr alltför ofta av att leva i nuet. Ta in dofter, tankar, upplevelser och vardagen. Bilder och minnen man föralltid vill hålla kvar inom sig. Som tyvärr passerar alldeles för fort. Men jag blir bättre på att njuta av varje ögonblick i livet.

Tack Sofie, återigen för att du/ni orkar dela med er av er själva och vackra lille Victor. I våra hjärtan föralltid=)

2009-10-03 @ 22:38:04
Postat av: Me

Tårarna bara strömmar.

Orkar inte ta in er smärta.

Kan aldrig komma i närheten av vad ni går igenom.

Å varför fick inte er son leva?

Varför fick jag en andra chans?



Mina allra varmaste tankar och kärlek till er.

2009-10-04 @ 00:16:25
URL: http://dagarmedme.blogspot.com
Postat av: Anki

Jag blir alldeles tårögd. Vilka underbara bilder! Ni ser så lyckliga ut.

Du har så rätt i det du skriver.Det är oftast dom små sakerna man glömmer bort i den stressiga vardagen.



Du måste tillåta dig själv att få sörja, det får ta den tid det tar. Jag vet att du kommer att bli den glada mamman som Victor fick uppleva, han kommer att ge dig styrka till det.



Jag hoppas det gick bra för Peter att provjobba.



Även jag har fått min kalender, Kanonfin!



Kramar

2009-10-04 @ 00:51:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback