Livets och kärlekens Gud...

Jag känner så väl igen mig i tankarna du har och håller helt och fullt med! Vart fanns gud när man behövde honom? Jag tror på större ting än det vi ser här och nu, men att kalla det gud kan jag inte göra. Kanske en "högre makt" känns bättre ...



Den här helgen firar vi med mycket vemod ... det är stämningsfullt att tända ljus vid graven, men varför måste vi behöva göra det? Varför togs just våra barn bort? Det går aldrig att förstå varför, jag kommer aldrig göra det och det spelar ingen roll hur lång tid som passerar.



Jag tänker på er ofta och på lille Victor. Jag tänder ljus för alla våra änglabarn här hemma ikväll.



Många Kramar till Er

/Helena :o)

Hej Sofie,

Förstår att det känns overkligt att se Victors namn i sådana sammanhang. Jag håller helt och fullt med dig. Om det nu finns en Gud, var är han då när man behöver honom som mest...? Jag tror på någonting, vet inte riktigt vad bara. Jag vill så gärna tro att allt inte är en slump utan att ödet på något sätt finns och har en mening. Att det finns något större än det vi förstår och att vi någon gång får svar på alla frågor och när allt är slut finner en frid som själen får uppleva. Men att det finns en Gud som styr och ställer över oss människor - den tanken känns absurd på något sätt. För varför skulle det då finnas så mycket lidande och elände? Vad är det för slags prövning? Nej, det köper jag bara inte. Tycker precis som du - prata mer om medmänskilghet och kärlek. För om det nu finns en allsmäktig Gud, är det inte i så fall det han vill, att vi ska hylla och ta hand om varandra istället för att hylla honom...?



Kram

Tessan, mamma till Ida och Tim

Jag kan inte mer än hålla med dig Sofie..

Tala om kärlek hoppet och tron är bra.

Jag kommer aldrig att förstå varför barn måste gå bort.. så fruktansvärt orättvist.



Styrkekramar till er



Malin

Hej! Jag halkade in på din blogg för några dagar sedan och nu känner jag att jag gärna vill lämna en kommentar.



Jag har inte behövt uppleva det fruktansvärda som ni går igenom, men din blogg ger mig ändå väldigt mycket. Du skriver så tänkvärda saker och du har ett fint språk och uttryck. Du påminner mig om hur otroligt glad jag ska vara över min son som är frisk och hur viktigt det är att ta till vara på varje dag vi får tillsammans. Sen jag började läsa din blogg försöker jag lägga mindre vikt vid obetydliga småsaker och istället fokusera på att umgås och ha roligt tillsammans med dom jag tycker om.



Tack för att du delar med dig av dina tänkvärda ord och för att vi får lära känna dig och din familj. Ett stort grattis till bebben i magen :)



Kram Linda

Kärlek...& all min kärlek till dej/er..

Visst är det så att det bara är det som kan lindra..



kram tess mamma till 2 grabbar

Håller med alla föregående skrivare....Om han fanns så skulle det inte finnas så mycket smärta och elände i världen...och lilla Victor skulle inte ha behövt genomlida allt han gjorde.



Jag sätter min tro till människan och kärleken...och jag tror att när kärleken är stark så finns den kvar och lever vidare även när någon har dött, dom banden finns alltid kvar mellan er och Victor.....Som du har skrivit förut så många gånger Sofie att så länge vi är många som minns och pratar om Victor så lever han vidare.



Fina lilla killen, du finns i många människors hjärtan och tankar varje dag!



Massor av kramar

Jag tror inte heller på någon gud längre. Efter att ha läst din blogg har jag helt tappat tron på gud, om han fanns så skulle victor fått fortsatt sitt liv. Liksom så många andra barn, jag ser ingen mening med att barn ska dö! Det är bara hemskt och fruktansvärt.



Det är otroligt hur ni orkar kämpa vidare. Jag har lärt mig något stort av att ta del av eran historia och det är att ta vara på varje minut och varje sekund med sina nära. Varje dag är värdefull!



Stor Kram

Jag kommer att tända mitt ljus i trädgården som jag alltid gör för underbara lille Victor! Och blåsbubblorna kommer att virvla omkring i vinden..



Jag är inte troende, det mesta onda som händer i världen har människan själv orsakat: Krig, våldtäkt, misshandel, djurplågeri, tortyr, missbruk... ja vi människor är allt uppfinningsrika när det gäller att förstöra på jorden!

Visst blir många oskyldiga offer för krig och annat elände, men i grund och botten så har ju människan själv startat alltihop och hatet förs vidare med våra barn...Allt blir bara en enda ond cirkel som aldrig upphör!



MEN, hur jag än vrider och vänder på min filosofi kommer jag aldrig att förstå varför en sjukdom som cancer tar död på små barn och krossar hela familjer med sorg och smärta!!



När jag läser på den här bloggen tänds iallafall ett litet hopp innom mig för männskligheten, för hur mycket ondska det än finns i världen så finns där alltid några människor kvar med ett varmt hjärta och omtanke för våra medmänniskor och djur!



Sofie, du är en fantastisk människa!! Tack för att jag får följa ditt liv och får minnas din underbara lilla pojke Victor.



Stora kramar till er!



Victor för alltid i mitt hjärta.....

Jag ryser och ögonen tåras när jag ser ert brev med Victors namn i. Jag känner som du inför det här med en eventuell Gud. Jag tror på något, men det är inte personifierat. Jag tror på naturen och jag tror att det finns något efter döden. Men inte på Gud som han beskrivs i kyrkan. Jag går inte i kyrkan förutom vid speciella händelser, mina barn är inte döpta och vi gifte oss borgerligt eftersom jag tycker det känns fel att lova något inför en Gud som jag inte tror på. Jag kommer inte att uppfostra mina barn i den kristna andan, därför får de själva välja om de vill tas upp i en församling när de är mogna för att fatta ett sådant beslut. Men om någon av dem skulle dö skulle jag också välja att ha en ordentlig begravning och en gravplats, för att omhulda dem på något vis, att få en plats att gå till och ett tillfälle för alla att ta avsked. Svåra tankar att tänka (känns ännu konstigare att skriva det), men jag har funderat över det sedan jag började läsa om Victor och några andra änglabarn. Den 31 oktober fyller mitt äldsta barn 9 år. Samtidigt ska ni sitta på en gudstjänst och höra ert barns namn läsas upp som en minneshälsning. Det känns verkligen helt galet.



Tänker på er och skickar många kramar!

Instämmer med det du skrivit samt övriga som kommenterat. Har mycket svårt att tro på Gud när små barn drabbas och dör i hemska sjukdomar. Kärleken däremot tror jag på och som du skriver så tror också jag att det ligger till. Att bebisen i magen, på något sätt är en gåva från Victor till Er.

Kram

Som kristen är ett av de viktigaste budskapen att älska sin nästa och att vara där för sin nästa! Man ska vara andras tjänare på ett kärleksfullt sätt. Hurvida man väljer att tro på Gud är helt klart upp till en själv men jag tycker ändå det är tråkigt hur många i sverige väljer att stänga dörren så snabbt. Vad som hänt med Victor känns otrolig orättvist och svårt att förstå, men för mig underlättar ändå min tro som gör att jag tror att Victor fortfarande lever, men inte med oss på jorden. Jag hoppas du kommer få ett fint minne från lördagen trots dina upplevelser från kyrkan. Ni finns med i mina tankar.

Hej igen!!!

Vad roligt det var att se bilderna från ultraljudet. En liten tjej, i magen!!! Vad spännande!! Ska bli så kul att se filmen som du håller på med. Beundrar dig ska du veta, om du visste vilken styrka du ger mig, när jag läser allt bra o fint du skrivit.

Kan ana hur du känner det med brevet du fick från kyrkan, kan inte fatta att det kan vara meningen att Victor inte fick vara prins mer hos er??

Hur i hela fridens namn, ska man se en mening med att han blev sjuk?

Jag ska tänka på er på lördag, är så glad att jag har hittat din blogg.

Har beställt 2 almanackor Busungarna o ska beställa din bok oxå..

Ha en bra helg o TACK för att DU FINNS!!

kram Anitha

Hej igen!!!

Vad roligt det var att se bilderna från ultraljudet. En liten tjej, i magen!!! Vad spännande!! Ska bli så kul att se filmen som du håller på med. Beundrar dig ska du veta, om du visste vilken styrka du ger mig, när jag läser allt bra o fint du skrivit.

Kan ana hur du känner det med brevet du fick från kyrkan, kan inte fatta att det kan vara meningen att Victor inte fick vara prins mer hos er??

Hur i hela fridens namn, ska man se en mening med att han blev sjuk?

Jag ska tänka på er på lördag, är så glad att jag har hittat din blogg.

Har beställt 2 almanackor Busungarna o ska beställa din bok oxå..

Ha en bra helg o TACK för att DU FINNS!!

kram Anitha

Den här veckan förlorade en vän till mig sin son, han blev bara nio månader. Det känns fruktansvärt och blir så påtagligt när man har små barn själv.



Jag hoppas dom små ser efter varann var dom än befinner sig.

Djupt rörd av dina rader Sofie. Lillasyster i magen det är ett mirakel och jag tror också att det är en gåva från er älskade Victor.

Jag var i eftermiddags och tände ljus i ett kapell, självklart tände jag ett åt Victor med. Kändes viktigt och stort för mig att få göra det eftersom jag ju inte kan besöka Victor och Laban då jag bor så långt bort :(

Jag ska inte vara hemma i helgen men jag kommer att tänka på er extra mycket kl. 18 imorgon kväll.

All min styrka vill jag ge till er tänker på er Sofie och Peter.

Varma kramar Malin

Nej, att det finns nån Gud däruppe som styr är svårt att tro med tanke på all smärta och lidande ni och många med er får genomlida...varför ge sig på oskyldiga små barn...hur försvarar han det..??

Men som nån annan redan skrivit här...jag vill tro att vi lever vidare nånstans på nåt sätt...att man finns där, nära sina kära..att vi träffas igen nån gång, nånstans..

Kramar

Overkligt att se sitt barns namn på en inbjudan till en minnesgudstjänst, helt overkligt...

Jag tror inte heller på Gud, har inte gjort det sedan jag inte kunde förväxla honom med tomten längre ungefär. Sen tillkommer viss ovilja eftersom jag är bisexuell och inte ser något som helst fel i det, vilket en hel del gör inom kyrkan...



Jag fokuserar också på människan istället. På att finna glädjen genom att vara med dom man älskar. Och att dom som inte är med oss längre kanske finns någonstans ändå. Även om jag - egentligen - inte vet någonting.

Många kramar till er!

Hej

har följt din blogg sen jag läste att den fanns i Aftonbladet och har också föjt er öde det skrevs om er Victor första gången. Det du skriver om ang om det finns en gud är så klockrent, jag håller med dig till fullo (kunde inte ha sagt det bättre själv):-) Har själv 3 barn (var av en heter Victor och är 17 år). Jag har valt att döpa dem och är själv gift i kyrkan osv men någon tro på den gud så som kyrkan beskriver honom har jag inte fullt ut.

Så härliga bilder från ultraljudet och kunde det bli en bättre dag än den 22/1 som planerad förlossning!? Håller alla tummar jag har för att allt skall fortlöpa som planerat! Ni om någon är värd all lycka, ni har fått så det räcker och blir över av ledsamhet!

Kram från en okänd 3 barnsmamma från Skåne

jag sätter min tro till Gud, men för mig så ÄR gud kärleken till människorna omkring mig. Guds kraft ger mig förmågan att älska, och genom att älska så är vi lojala mot honom - kyrkans tendens att personifiera Gud och göra honom till en domare är något jag tar avstånd från. jag har funnit min egen tro. Men jag ser dina tankar, så tydligt! Har själv förlorat ett syskon, och det är svårt att sätta sin tro till någon som HAR förmågan att rädda människor, men som tycks låta bli. Jag läste en bok, The Shack av William P Young (Om du vill läsa den på svenska heter den Ödehuset) och fick ny tro. Handlar om Mack i sin kamp för att hitta Gud i saknaden efter sin dotter Missy som rövats bort och blivit mördad. Den är så fruktansvärt gripande, vacker, och den sätter alla begrepp om Gud på sin spets! den boken kanske kan ge dig några svar. Det gör mig ledsen att så många förkastar Gud efter saknad och sorg, men jag förstår varför det sker. Ha det riktigt bra nu med eran lilla nykomling! Fanny

Jag jobbar som skådespelerska och vill bara säga att din text är en gåva för det rollarbete jag genomgår nu. Alla fridens liljor och stora, stora tacksamhetsgåvor till dig från mig.