Vårt öde...
DATUM: 2009-09-13 TID: 19:51:52I tidningen så står det så himla lite info om mig och vår familj.
Det vi har gått igenom det senaste 1,5 året är en helt otrolig och bisarr historia
Att vi mist vår 1.7 åriga son Victor i cancer för endast fem månader sedan, det kanske ni vet, men vem han var, vad vi fått kämpa mot och vad som händer i våra liv nu skulle vara så viktigt att verkligen få fram.
Att få ett barn med cancer är en sådan oerhört vanvettig och skrämmande upplevelse, och det går inte att beskriva skräcken som följer med beskedet.
Du får en dödsdom helt enkelt.
Man kastat in i en sådan främmande plats och den värld som du trodde du levde i upphör att existera.
Du kämpar, barnet kämpar, läkarna kämpar, ALLA kämpar. Men i bland så går det inte bra i alla fall.
Och det var det som hände för oss.
Vi tvingade sitta brevid och titta på när vår fina lilla prins sakta men säkert rasade samman och försvann. Vi såg skräckslaget på hur han bokstavligen gled ur händerna på oss och lämnade oss för alltid.
Och det fanns inget vi kunde göra...
Det kan inte finnas någon värre känsla hos en människa än känslan av att inte kunna hjälpa den du älskar mest av allt. Att se den bedjande blicken som ropar på "hjälp!", men att vara helt maktlös.
Att vi har varit i helvetet och vänt är nog en underdrift, och jag kan säga att vi fortfarande är kvar där.
VARJE dag är en påminnelse om vad som hände. Att han inte längre finns hos oss och hatet mot cancern är så överväldigande att man knappt orkar tänka.
Den sista tiden med Victor var som i en dröm och trots allt det hemska så tvingades vi att genomgå ännu en kamp. En kamp som hade kunnat undvikas. Läs mer om det i artiklarna nedan.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/barnhalsa/article4894735.ab
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/barnhalsa/article4888862.ab
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4901243.ab
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/barnhalsa/article5067182.ab
Jag vill inte vara bitter men det är svårt att vara glad. Det växer ett nytt barn i min mage, ett barn som blev till veckan innan Victor lämnade oss.
Tankarna fladdrar som vilda fåglar i mitt huvud. Kan jag bli en bra mamma igen? Vågar jag hoppas på att detta barn inte slits ur min famn .
Vågar jag älska någon så mycket igen?.... Jag vet inte. Allt jag vet är att jag tvingas finna styrka och att ha orken att ta mig vidare.
För vår, för barnets och för Victors skull.
Jag vill våga hoppas att alla familjer som fortfarande kämpar därute kommer att klara det. Jag tänker på er varje dag och knäpper mina händer.
Jag frågar mig själv varje dag. Är jag fortfarande en mamma? Jag har ju inget barn...
Inte förens nu, fem månader senare så har jag börjat fått ett litet begrepp om det som hänt.
Jag tänker ofta, och tanken är frestande att själv också bara ge upp. Att få sinnesfrid och ro i själen för en stund.
Men jag slår snabbt bort som tankarna och säger åt mig själv att "Ge upp!" Det gjorde minsan inte Victor, och den där hemska fienden som tog honom i från oss, han lever fortfarande kvar och livnär sig fortfarande på små barn varje dag."
Nej, jag har gett mig tusan på att kämpa i Victors namn. Jag skall ägna min tid till att fortsätta samla in pengar till forskningen, att upplysa människor om barncancer och försöka få folk att förså hur familjer faktiskt har det i dessa svåra stunder.
Jag har bland annat skrivit en bok som heter "Någongång, någonstans, möts vi åter igen" och där kan ni läsa mer om vår resa genom det här, få lära känna världens modigaste pojke och möta den hemskaste fienden av dom alla. Cancern...
Det här var den korta verisionen till er som är nya besökare här på bloggen. Det finns massor av bilder och historia i gamla inlägg, boken, filmklipp och fakta om neuroblastom och mycket annat under flikarna högst upp.
Gå gärna in och skänk en slant till barncancerfonden genom att klicka på rutan till höger i menyn. "Till minne av prinsen som blev en ängel"
Jag anser absolut inte att jag har större anledning än de andra fyra mammorna till att bli Årets Mama Hjälte.
Men sprid gärna ryktet om barncancer så att fler uppmärksammar den och dess obarmhärtiga framfart bland våra kära barn.
Ta hand om er nu=)
Kramar
Klart du är en mamma Sofie & till den finaste prinsen i hela universum....& du kommer bli en lika underbara mamma till din prinsessa som kommer, tveka inte på det.
Ni är alltid i mina tankar & min stora mamma hjälte.
Kram Tess mamma till 2 grabbar
Åh, tårarna forsar... Hittade hit ifrån Expressen, har läst bloggen i en timme, men nu ser jag inte orden längre. Inte bara gråter jag av medlidande, utan lika mycket för att jag imponeras av er kraft, styrka och kärlek. Att någonstans i all hopplöshet och vanmakt, se att det goda och ljusa ändå når igenom till slut. Jag är inte "troende", bara en helt vanlig mamma till två små barn, och det är klart att du fortfarande är mamma, att ni fortfarande är föräldrar - ni har ju Victor. Han har ju er. Om än inte inom räckhåll, men ännu närmare; i hjärtat och i hjärnan och överallt omkring er. På en annan blogg läste jag "men han/hon är inte borta, han gick bara lite i förväg" och det tyckte jag lät värdefullt. Mina tankar är hos er, hos Victor och hans lillasyster i magen. Hjältar är ni, allihopa. Kram från Linda.
Att det här barnet blev till under så svåra och jobbiga förhållanden är ett mirakel, en underbar gåva. Det var verkligen meningen. Jag lovar dig att du kommer älska henne precis som du älskar Victor. Alla ens barn kommer alltid ha en speciell plats i ens hjärta. Det kan aldrig bli för fullt med kärlek där, alla får plats. Du ÄR fortfarande en mamma, en otrolig sådan! Det är väldigt fint och starkt att du kämpar så hårt för att besegra den hemska cancern. Jag har spridit ut ditt budskap till många, många människor. Både genom att maila och länka till Victors insamling, även att länka till mama-tävlingen och att prata med människor i vardagen. Tänk om alla som läser din blogg gör samma sak, vilket jag tror att många gör, då är det ju en väldig massa människor som får reda på det här och då kommer det säkerligen skänkas en helt otrolig summa pengar till forskningen! Jag har skänkt pengar till Victors fond vid två tillfällen, men det kommer garanterat bli många fler!
Jag förstår oxå att det måste vara otroligt svårt och "läskigt" att snart bli mamma igen efter allt ni gått igenom... Men om ni tar en dag i taget och låter allt ta den tid det behöver, så är jag säker på att ni kommer klara det här hur bra som helst! Ni kommer bli världens bästa föräldrar även till det nya barnet!
Många kramar!
Jag lovar dig att Victor alltid kommer att se dig som sin mamma, glöm inte det! Du är och kommer alltid att vara det, och snart kommer den lilla prinsessan till världen också. Då kommer ditt hjärta att växa och bli dubbelt så stort som det är nu så att du kan älska henne precis lika mycket som Victor utan att hon tar någon del av Victors plats. Jag tror nämligen att mammors (och även de flesta pappors förrutom min) hjärtan har den förmågan att växa för varje bar nman får :o)
Jag tänker på er ofta! KRAMAR Carro <3
Som vanligt så bra och fint skrivet. Du har öppnat ögonen på många människor Sofie och fler kommer det bli. Tycker ni är fantastiska och fina Victor kommer för mig alltid att vara en riktig kämpe och hjälte.....han finns i mitt hjärta<3
Kramar till er!
Detta lilla kommande barn kommer du oxå älska över allt annat!!Alla ens barn kryper ner i hjärtat å har sin alldeles egna plats där!Och man älskar sina barn lika mkt oavsett!Ibland har man svårt att tro att det ska finnas plats för ännu en person -MEN DET GÖR DET!! Victors plats kanske alltid kommer sitta djupare efs du inte har honom fysiskt hos dej,men du kommer inte älska nästa barn mindre för det.
OCH DU ÄR EN MAMMA SOFIE,en alldelsen underbar mamma!!..Snart 2barnsmamma dessutom :)
Ni går igenom något som ingen människa borde få göra. -Förlusten av sitt barn!
Å samtidigt kämpar du mot allt annat,å du delar med dej av ert öde och om framtiden å om hela ert liv!!
Som vanligt skriver du rakt in i hjärta och själ.
Å ni finns med oss dagligen!!
Cancern ska besegras och mkt tack vare er öppnar fler och fler ögonen
Många kramar Marie
jag sitter bara och bölar och finner inga ord mer än VARFÖR?? det gör ont i hela min kropp när jag läser detta inlägg och vet inte om jag orkar läsa resten av din blogg och se bilder och videon. men om DU orkar skriva, ska jag f-nimej orka läsa!
vet att mina tankar och kramar inte hjälper er ett skvatt, men vänder ändå ett hop med kramar och varma tankar!!
kram H
Åh Sofie. Såklart du är en mamma, du är Victors mamma. Kommer alltid att vara hans mamma!
Och klart att du kommer älska eran tjej lika mycke som ni älskar Victor. Du är stark och duktig.
Som vanligt jättefint skrivit och alltid lika gripande. De du skriver går rätt in i hjärtat och sätter sig väl fast:) De är imponerande att du orkar skriva och att du orkar bry dig om oss läsare så som du gör, när du genomgår de som ingen borde behöve gå igenom.
Du är helt fantastiskt:)
Tänker på er båda två.
Varma kramar!
/Tess
Sofie,
Vilken bra sammanfattning. Jag har bett alla jag känner rösta på dig. Hoppas, hoppas du vinner. Du är så värd det!
Tänker på er hela tiden!
Stor kram
Tessan, mamma till Ida och Tim
Självklart är du en mamma! Du kommer alltid att vara Victors mamma, och det nya lilla livet som växer i din mage kommer alltid att ha en storebror i Victor. Kärleken behöver du inte oroa dig över, den kommer att finnas där!
Det går inte helt att förstå det fruktansvärda ni varit med om, men du skriver fantastiskt fint, och du har en oerhörd kraft. Vi är många som tänker lite annorlunda nu.
Många Kramar!
Jag har läst att många skriver om din bok? Finns den att köpa någonstans? Jag är väldigt intresserad i såna fall!
Såg länken innan jag tittade ordentligt, ber om ursäkt!
Du kanske ville veta, jag länkade hit och till Victors film. Jag hoppas det är okej med er!
Kram och lycka till, jag hoppas du vinner!
En verkligt bra sammanfattning av vad ni tvingats genomgå & fortfarande tvingas kämpa emot(myndigheter, kyrkogårdsförvaltingar, surtanter m m) Du skriver så fint och jag håller med övriga - självklart är du mamma (Victors bästa mamma) och inom en snar framtid också tvåbarnsmor. Ni är verligen fantastiska som orkar kämpa för alla andra drabbade! Du är min favoritkandidat, och oavsett om du vinner eller ej så är du i mina ögon ändå den självklara vinnaren!
Kramar och varma tankar!
14:e idag...Tänker på dig lilla gubben och hoppas att du har det bra där du är nu!!
Jag hoppas verkligen oxå att du vinner Sofie, det är du så värd!
Kramar
våran dotter föddes den 14 så vi firar och ni sörjer helt galet! samma datum och så olika saker.som svart och vitt. Vaknade inatt och tänkte på victor, gick in till våran dotter och bara satt där och tittade på den lilla kroppen, lyssnade på andetagen...sååå orättvis världen är.
tänker på er jätte ofta och snart hittar dom de där lilla extra som gör att ALLA klarar sig ifrån denna hemska sjukdom.
tänker på er extra idag
många kramar
VBG
Ibland finner jag inga ord, men vill ändå visa att jag tänker på er. Idag är det den 14 och det brinner ett ljus för lille Victor här
Kära sofie det är klart att du är mamma, och våran hjälte. Kram.
Kära Sofie och Peter,
har tänt ljusen för Er Älskade Victor! Tänker på er så.
Styrka och kraft till er
Kramar Malin
Och självklart vill jag er många styrkekramar!
Du har fortfarande ett barn, bara det att du inte kan se honom. Men han finns fortfarande kvar, i varenda sak du gör, i varje tanke och i varje ord så lever han kvar.
En stolt storebror som kommer finnas vid sin lillasysters sida och beskydda henne, såsom han beskyddar hela er familj.
Jag har beställt din bok nu och ser fram emot att läsa om eran fina prins. Underbara Viktor som fick allt för kort tid på jorden tillsammans med er.
Sofie, du är världens bästa mamma till fina, fina Victor. Och Peter är världens bästa pappa.
Jag tror att du och Peter helt naturligt kommer att älska det nya lilla barnet precis lika mycket som Victor. Men kanske kommer ni också känna större oro än många andra som får barn gör. För ni vet ju nu att även döden flyttar in när ett barn kommer till världen.
Jag tänkte förresten också på att det stod väldigt lite om dig i tidningen (motiveringen). Jag hoppas att många, många går in på din blogg och förstår lite mer vad ni gått igenom och vad ni samtidigt bidragit med för andra.
Kram från mig och i dag tänker jag extra på Victor och tänder ett ljus i Kyrkans hus.
Jag kan inte sätta mig in i eran situation, men om tårarna rinner här hemma när jag läser din blogg så anar jag att era hjärtan svider nått så fruktansvärt! :( Jag önskar er lycka till med allt i framtiden och att ni får leva lyckligt framöver
Idag brinner ljusen för Victor, Den modigaste lilla kämpen som blev en ängel för 5 månader sedan!
Sofie, du kommer alltid att vara en mamma! En mamma till en änglaprins och till en liten prinsessa...
Både du och Peter är underbara varma och kärleksfulla föräldrar till 2 barn (gemensamma) och du är ju även extra mamma åt Peters 3 andra barn.
Jag önskar er all lycka <3
Stora kramar
Victor för alltid i mitt hjärta!
du är lika underbart rörande som alltid sofie !
man finner inga ord, men att viktor är i allas våra hjärtan är det ingen tvekan om !
<3<3<3
elisabeth, emilia, andreas, alicia
ljuset lyser på bordet och tänker xtra mycket på victor idag. bara ditt sätt att förmedla dina känslor på visar verkligen vilken underbar mamma du ÄR sofie, och du kommer alltid vara det för victor och lilla prinsessan i magen. världens bästa änglamamma!
massa kramar! tänker på er som alltid
Kikar in igen.. Bredvid min dataskärm lyser två ljus vid vardera sida för Victor!
Självklart är du Mamma Sofie och kommer Alltid vara Victors Mamma. Du också Peter, hans älskade Pappa. Säker på att Victor mellan allt bus pekar ner på sina föräldrar och visar för alla andra änglabarn att där är Min Mamma och Min Pappa och är så stolt. Det lilla syskonet i magen kommer få den bästa mamman och pappan och som Jenny i Skåne skriver "Kärleken behöver du inte oroa dig över, den kommer att finnas där! "
Det är jag också helt övertygad om!!!
Varmaste kramar och tankar från mig,
Malin
Även fast inte Victor finns hos dig, så gör han det ändå. Han finns inom dig, han finns med dig i allt du gör. Du är alltid hans mamma, och du behöver inte vara orolig för att du inte ska älska hans lillasyster.
Nu är ljusen tända för Victor, och ängeln står där bredvid. Jag tänker på er och alla andra därute som har det svårt.
Victor har för alltid en plats i mina tankar och mitt hjärta.
Självklart är du en mamma Sofie, och en fantastisk sådan också.
Idag brinner ljusen för Victor, prinsen som blev en ängel för 5 månader sen.
Kramar
En otroligt fin och stilren blogg.
Förutom att den är snygg så berör den.
Ni är helt fantastiska, jag beundrar er.
Kram
ikväll brinner ljusen för victor å vi tänker extra mkt på er..
Herregud, jag kan inte ens tänka mig det ni har gått igenom och fortfarande gör! jag beklagar verkligen sorgen :( usch vad hemskt... Jag beundrar er verkligen att man kan va så stark. Fortsätt kämpa! Kramar jessica
Självklart är du mamma. Jag tänkte själv samma sak när vi förlorade vår förstfödde son.
Han var ännu i min mage men visst blev jag ändå mamma den natten han föddes, alldeles för tidigt.
Massor av styrkekramar till dig och din familj!
Jessica
Mamma till 2 pojkar (hittills), en ängel, ett busfrö och en på jäsning tills i Januari 2010.
Jag är en av läsarna som hittat hit pga tävlingen - eller tack vare tävlingen, kanske man ska säga!
Det gör ont i hjärtat att läsa allt ni gått igenom. Jag vet hur cancer förstör och allt det där jobbiga som kommer med på köpet.
Jag återkommer och läser vidare - skickar många styrkekramar!
Jag har röstat på dig. Jag tycker du är en underbar mamma Kramar
Klart du är mamma, du kommer alltid vara mamma.
Tankarna går extra mycket till er idag, var ute och blåste upp blåsbubblor till Victor förut...
Jag har också röstat på dig från en massa olika mailadresser :)
många kramar till er.
Åh, jag vill bara gråta när jag läser. Så rörande, finns inga ord.
Vill bara säga att ni verkar vara starka och kämpar för att se de ljus som trots allt finns i tillvaron...
Mysig blogg också förresten, den ger mig en bra och fin känsla på nåt sätt.
kramar
Mina tårar vara rinner, man fattar inte att detta kan hända?
Ni är verkligen starka som har klarat detta.
Önskar er all lycka i världen.
Jag kunde knappt läsa klart allt för mina tårar va i vägen! Du är fortfarande mamma och du kommer bli en jätte bra mamma åt ditt andra barn i magen!!!
JAg blir så ledsen nu. Att man själv klagar över löjliga saker..usch va jag skäms.. kram på er
Har under kvällen läst igenom hela eran blogg.
Med tanke på vad ni som föräldrar och som familj har gått igenom är det inte konstigt med de tankar som finns, kring att vara förälder och tankar kring att bli mamma och pappa till ett syskon.
Som förälder kan jag ibland känna att "vardagen" kommer och att man inte tar vara på varje dag som man borde. Med detta vill jag säga att efter att ha läst er blogg så är min upfattning att varje dag framöver kommer att tas väl omhand, men kärlek, ömhet och en vishet.
Lycka till och en stor kram från en främmande som är starkt berörd av att ni orkat dela era upplevelser på detta vis.