Feie
DATUM: 2010-04-28 TID: 22:34:20Det har varit ett fullspäckat schema både idag och igår.
Igår fick min syster avliva sin hund Feie, efter en ledbandskada som uppkom i helgen.
Hon ringde mig uppriven och helt oförberedd från veterinären och sade att "vi får nog åka hem utan Feie idag".
Feie var Thereses och hennes sambos lilla barn, och de hade haft henne ända sen hon kom som valp för nio år sedan. Jag vet att det här var hennes värsta mardröm och att förlusten har slagit till hårt.
Många människor kan nog kanske tänka att "det är ju bara en hund", men för min syster så betydde hon ALLT och eftersom att de inte hade några egna barn så hade Feie tagit den platsen.
Feie och Victor hade ett speciellt band och jag ler när jag minns hur han brukade sitta och prata med henne i bilen, om hon åkte med i bakluckan, och hur hon alltid rusade fram till Victor först av alla och gav honom en STOR puss, när hon kom på besök.
Jag hoppas att djur och människor kommer till samma ställe när de går bort, och att Feie och Victor nu är tillsammans och busar precis som de brukade...
Kanske kom han och mötte henne och visade vägen, samma sekund som hennes hjärta slutade slå och hennes själ lämnade jordelivet.
Vi kanske aldrig får veta, men kan alltid önska....
När en älskande dör och du förlorar en vän
blir livet aldrig detsamma igen
Sorgen och saknaden lämnar djupa sår
oavsett om vi bär tassar eller tår
Likt ett barn, är också en vovves själ
ren, osjälvisk och de vill bara väl
En fuktig nos kan ge sån tröst
och mena flera tusen ord mer, en än mänsklig röst
Matte, även om du saknar mig
gråt inte, vifta på din svans för mig
Om du känner något blött på din kind
så är det min puss som kommer farande med en ljummen vind
Jag kommer alltid vaka över och se efter dig
så som du älskade och tog hand om mig
Husse, se inte så dyster ut
detta behöver inte betyda att allt är slut
Skratta med värme åt, hur jag frenetiskt tuggade på bildäck
eller när jag smet, genom hålet på grannens häck
Tänk på mig varje gång du tar upp en boll
kanske springer jag vid din sida, fast på ett annat håll
Inga stela leder, ingen ond rygg
här är jag fri, här känner jag mig trygg
Glöm mig inte, jag glömmer aldrig er
jag finns alltid här, ni mig bara inte ser...
Kan inte annat än gråta och nicka med i allt du skriver Sofie. jag tog bort min hund för 3 veckor sen, som jag haft sen jag var 10 år. han blev 10, men var lika ren i själen som när jag fick honom.
han hade rygg problem och hade börjat kiss markera inomhus, och det funkade inte för någon av oss i längden.
det kommer aldrig vara lätt att släppa taget. vare sig om man är människa eller djur. det är ett evigt farväl som levande själ.
jag måste få passa på att tala om hur mycket din blogg betyder för mig. och med glatt hjärta berätta att Victor och NI är mina idoler.
jag älskar eran son, fast jag aldrig fått träffat honom.
vilken kille. :) tänker på honom och er MINST 1 gång om dagen. ha det underbart och må bäst!
MVH en trogen vän. <3
Usch vad jag blir ledsen när jag läser....hoppas att det är som du skriver att Feie och Victor har funnit varnadra nu.....<3
Kram
Sitter här med tårar i ögonen. För fyra veckor sedan, närmare bestämt på långfredagen var vi tvugna att ta beslutet att låta vår 2åriga Sigge somna in. Vi vaknade vid halv elva på förmiddagen och vid tvåtiden somnade han in. Allt gick så fort. Ingenting är sig likt här hemma och vi gråter varje dag för saknaden är så stor. Som du skriver har vissa svårt att förstå att man kan sakna en hund så mycket. Vår Sigge var också mer än en hund för oss, han var vår lilla första bebis. Nu måste vi försöka få vardagen att gå här hemma för om en månad är det beräkat att vår första lilla mänskliga bebis ska titta ut. Så mitt i den här sorgen kommer det komma glädje, en annan sorts glädje för mitt i glädjen kan jag tänka mig att jag har en del sorg kvar. Saknaden efter vår lilla Sigge. Älskade dikterna du skrev i inlägget, de stämmer så bra! Och jag tror att vi hamnar på samma plats. Som jag sa till min sambo att tiden för Sigge kommer kännas kort tills det att vi ses igen medans det tar lite längre tid för oss. Under tiden sprnger Sigge fritt på ängen och jagar bollar, rådjur och äter leverpastej i massor. Den dagen vi kommer dit så kommer han lyfta sin ena tass, speja bort mot horisonten och när han inser att det är vi som kommer så tar han sats, springer och tjuter av lycka. Hoppas mot oss så vi faller omkull och bara pussar oss i massor. Jag längtar tills den dagen men jag vet att det kommer dröja ett tag, men en dag så kommer den!
Oj vad tårarna rinner... Förra söndagen fick vi avliva våran hund Fliza. Saknaden är stor! . Men vilken kärlek och lycka det är att ha och haft en hund!
Vi har dem bara på låns våra älskade djur...
Det är alltid jobbigt att ta bort ett djur som har stått en nära, men man gör det alltid för djurets bästa!
Åh, du har rätt Sofie. Vi får önska att han kommer på samma plats som Victor. Så det kan ta hand om varandra!♥
Kram
Beklagar sorgen, vilken vacker dikt!
Varma kramar från Lotta Nyström i Västerås.
Sitter på jobbet o har rast och nu sitter jag och gråter....Har själv haft hund och det är en mardröm att förlora dem små liven. Såg avsnittet Lex Alonzo igår och grät då med.
Kram på er
Så ledsamt och sorgligt att läsa om Feie =( förstår att han var som deras lilla barn. Önskar och hoppas också att det var så att Victor kom och mötte Feie och att dom nu är tillsammans. Så underbara bilder♥ Blir så rörd och dikten är jättefin.
Tänker på er alla.
Kramar Malin
vilken fin bild på victor och feie...
Hej, vad sorgligt, det är hemskt att mista sin älskade familjevän, jag och min sambo har inga barn och våra 3 vovvar är det bästa vi har och är våra familjemedlemmar....vi gör allt för dem, och visst att den dagen kommer en dag, men vi är lyckliga för alla dagar vi får vara tillsammans....men vilken tomhet din syster har nu, en familjevän som lämnar familjen efter 9 år, men som du skriver i dikten, så finns hon alltdi där fast man ej ser henne, underbar dikt...
Hej Sofie!! Jag blev oxå lessen när jag läste det här.. Förra sommaren somnade min älskade kisse Ronja in, efter 16 år, två månader och några dagar tillsammans. Jag fick oxå lite kommentarer, att det är ju bara en katt!! Vadå, bara en katt eller hund?? Det är en familjemedlem, som vi har älskat och som vi har fått så mycket kärlek tillbaka av..
Jag tror att Victor och Feie leker tillsammans..
känner så med alla som förlorat ett älskat husdjur!!
Jättefin dikt du har skrivit!!
Jag hoppas att det ser ut så där de är nu, som på den bilden du har målat till boken!! Den är så underbar, Sofie!
Ha det så bra..
Kram Anitha
Lilla hunden. :-( Det är hemskt när djur dör. Det kan aldrig vara "bara ett djur". Jag brukar också tänka att djur och människor kommer till himlen och att de leker tillsammans och inte har ont. Man måste få tänka så, även om man kanske inte alltid tror på det. Man måste få tänka så, annars står man inte ut.
Jag önskar också att Victor och Feie får leka och vara tillsammans nu! Visst kan man känna en stor sorg och saknad efter ett djur, för sin husse eller matte är det inte BARA ett djur. Det är en bästa vän och följeslagare, någon som alltid lyssnar och som tröstar om man är ledsen... Själv har jag ingen hund, men när jag är ledsen åker jag till min häst ( min fina trotjänare som såg dagens ljus för första gången för snart 20 år sedan. Jag var med när han födde och jag kommer vara med honom den dagen han sluter sina ögon för sista gången ) en persikomjuk mule mot kinden torkar dom flesta tårar.
Kram
Victor för alltid i mitt hjärta........
Usch, jag mår illa bara vid tanken på att vår älskade hund en dag inte kommer att finnas hos oss. Jag hoppas precis som du att våra kära möter upp dom vid himlens port.
All lycka till er / Kristina
Så fina ord och så fina bilder! Speciellt den sista! Jag tror att dom åter är tillsammans och busar och leker som förr!:)
Kram Skickar en extra kram till din syster och hennes sambo!
Åh, vilka fina bilder! Är övertygad om att de leker tillsammans i himmelen just nu.
Håller absolut med om att saknaden av djur kan göra otroligt ont.
Jag hade kaniner när jag var yngre, och folk må inte tro det, men de är oerhört intelligenta och trogna djur, om man engagerar sig i dem. Den sista av dem dog för snart nio år sedan, men jag drömmer fortfarande om honom väldigt ofta.
Hoppas din syster känner sig bättre snart! =)
Vilken fin dikt! Ska tänka på den nästa gång Solo hittar på hyss...Får ont i hjärtat när jag tänker på att min älskade voove inte kommer vara här för evigt. Men jag är säker på att hundar och barn hamnar i samma himmel
kram M
Vilka mysiga bilder på Victor och Feie... De leker nog tillsammans nu! Folk som säger "Det är bara ett djur" har nog aldrig haft djur själva...
Jag har en katt på snart sex år och vill inte tänka på den dagen hon försvinner. Dessutom så känns det jobbigt att flytta till Stockholm i höst eftersom hon kommer bo kvar här hos mina föräldrar och då missar man flera månader i hennes liv. Har ingen mjuk liten sak att komma hem till på kvällarna...
Kram!
Har endast några ord att kommentera:
Underbart vackert skrivet!!!
/Camilla
