Kunde varit en het vanlig dag...
DATUM: 2010-02-26 TID: 00:08:55Barn... Är de inte otroliga.
Det slår mig så ofta hur de har förmågan att "blockera" negativa tankar och att bara leva i nuet. Tänk om man alltid kunde få vara så mentalt "fri".
Jag har i och för sig också haft den förmågan för inte alls så länge sedan.
För oss så var det precis så vi var tvugna att leva den sista veckan som Victor fanns i livet.
Jag minns det så väl... Hur solen sken, fåglarna kvittrade och hur vi grillade korv nere på Lekterapins uteplats hela familjen.
Victor satt i vagnen med syrgasen hängandes bakpå och morfinpumpen i en liten väska på mage. Då och då sprutade den lilla manicken in en dos morfin för att ta udden av smärtan.
Thea, Linnèa, jag och Josse gungade och hade tävling vem som kunde komma högst.
Theas ivriga skrik ljöd genom lekparken när hon lättade från gungan och hennes hår flög i en böljande man bakom henne.
I luften spred sig doften av grillad korv och den välbekanta lukten fick nyfikna sjukhusgäster att kika ut från de olika avdelningarnas uteterasser.
Människor log och en del vinkade när de såg oss därute i solen. Det måste ha sett härligt ut.
En glad och lycklig familj som tog till vara de första riktigt varma strålarna och verkligen njöt av livet.
Om de ändå visste den bittra sanningen... Om hur den lilla pojken i den röda kepsen satt och kämpade för sitt liv och hur den glada familjen desperat försökte finna den minsta lilla snutt av glädje de kunde hitta, för att för en sekund kunna glömma det hemska.
Att vi alla väntade på att han skulle dö...
Jag vill visa lite bilder från den här dagen, vissa har jag lagt upp förut, men andra är nya för er.
Den starka kontrasten mellan motiven på korten är så oerhört påtaglig då de skildrar både lycka och sorg på samma yta.
Ingenting är fejk, utan det som ses är verkligheten... Det onda och det goda, det mörka och det ljusa i livets slutskede.
Följer din blogg nästan varje dag och jag börjar gråta över ert öde nästan varje gång.. UNDERBARA lilla Victor... och ni underbara familj som gjorde allt för att han skulle få en bra sista tid i livet.. fast ni visste att ni skulle förlora er älskade prins så klarade ni av ett ge honom allt han behövde i sitt slutskede..
Jag kan inte ens beskriva hur tagen jag blir av era bilder.. och jag väntar på video, del 2.. fast jag vet att jag kommer må piss efter så vill jag ändå se.. Sist grät jag HÖGT som ett litet barn.. ni har berört mig så innerligt och jag glömmer aldrig varken er eller victor... <3
VARMA kramar från jenny
Jag beundrar er styrka. Victor kunde inte ha bättre föräldrar! Ni gjorde hans tid så fin ni bara kunde. Att ni orkade... Att ni orkar...
Styrkekramar till er!
Nina
Ni är helt fantastiska håller helt med Jenny här ovan! Han kunde inte ha haft det bättre sin sista tid!! Har du skrivit någonstan i bloggen om hur du upplevde hans sist timmar och hur det var, vill gärna höra dina vackra ord berätta, kanske har du skrivit om det i din bok? Vill höra men vet att jag kommer att gråta floder, liksom jag villse film del2 även fastän jag vet att jag kommer att vara ledsen flera dagar. MEN det är inteens en droppe i havet i jämförelse med vad nu upplevt och det som ni känner varenda dag.
Tack för ditt lilla inlägg i min blogg också!
Kram
Blir alltid lika fascinerad av er alla när du skriver om den sista tiden. Hur ni alla kämpade för att Victor skulle få det så bra han bara kunde ha det. Det är ju såklart det man vill för sitt barn, men att ni orkade efter det hemska beskedet ni hade fått tycker jag är helt otroligt.För att inte tala om Victor som höll modet uppe....
Jag känner sån frustration och sorg när jag tänker på Victor och andra barn som inte fick leva vidare...hur ni mår och känner vågar jag inte ens föreställa mig.
Det är jättefint och starkt hur ni kämpar vidare för andra barn och berättar för oss om eran prins. För mig känns han så levande.
Jag tänker på eran pojke varje dag och kommer att fortsätta göra det. Jag glömmer aldrig Victor.
Kramar
Vad fint att få se fler bilder. Ja, vad vi människor är underfundiga, vad vi ändå klarar av, så starka ni var som höll modet och humöret uppe för Victors skull.
Tror säkert att Victor verkligen uppskattade den tid han fick utomhus, att allt kunde vara "normalt" för en stund.
Härliga bilder!
Kram!
Ni är så fina, alla är samlade & tillsammans....bilderna kommer ni bära med er för alltid precis som Victor...
Tror det va en underbara dag trots all sorg och förtvivlan..
kram Tess mamma till 2 grabbar
Jag tror jag har skrivit det 100 gånger förut men jag skriver det igen - jag fattar inte hur ni orkade, det är helt fantastiskt!!!! Att ni visste vad som skulle ske men ändå orkade "köra på som vanligt".
Victor kunde inte ha fått en bättre sista tid, det måste ha betytt så mycket för honom och så mycket för er också. När jag ser dessa bilder blir jag så glad och samtidigt så ledsen och upprörd över att Victor inte kunde få vårdas hemma.
Många kramar till dig
så härliga bilder som verkligen sprudlar av lycka, kärlek och inte minst värme...önskar er en riktig fin helg och glöm aldrig att victor finns med er för alltid. kramar
Har skrivit de flera ggr och kan fortfarande förvånas hur underbart du skriver i din blogg:)
Blir helt tårögd då de känns som man är en av dom som tittar efter er från terassen.
Året som har varit har gått fruktansvärt fort och jag förundras för varje dag du orkar att ta tag i de svåra här i livet..
Kram
Vad fint du skriver Sofie, Jätte fin text och fina bilder. Härligt att den sista tiden för Victor var en glädjetid...det betydde nog mycket för er alla! Kram!
Blir precis som alla andra väldigt tagen av den glädje som syns på bilderna...Victor kom till världens mest kärleksfulla familj man kan tänka sig... Vi hade lite mailkontakt för ett tag sen Sofie, och jag kan berätta att min systerdotter har nu opererat bort "de dumma knölarna" och allt ser bra ut...Sköt om er!
Det du skriver...det berör! Det gör mig alldeles lycklig, ledsen och glad på samma gång. Underbara bilder som skildrar en vardag, som skulle kunna vara en vardag ur mitt liv, en vanlig dag för vem som helst. Just dessa bilder, just detta liv tillhör er. Vi som finns runtomkring kan bara vara evigt tacksamma för att ni orkar dela glädje och sorg med oss.
TACK Sofie
KRAM Helena
PS Det är en underbar liten dotter ni fått...visst är hon lik brorsan=)
Det så sant att barn lever i nuet,dom varken analyserar eller funderar på "onödiga" saker som vi vuxna är expert på att göra.
Deras funderingar å raka kommentarer är för underbara!
Hade man inte vetat hur detta slutade hade man trott att detta var en helt vanlig dag för en alldeles vanlig familj..
Ni har så många oerhört fina bilder,bilder på er prins taget ute i naturen.
Det är fantastiskt att NI orkade fortsätta leva som en familj trots att ni visste att han var döende,att ni visste att han snart inte skulle finnas här!! På nå vis finnar man nog styrkan,för man måste.Inte kan man ge upp själv??
Men det är beundransvärt å jag tvekar inte en sekund på att Victor fick ett alldeles underbart liv fyllt med ALLT,och lite till!! Även om det blev alldeles för kort.
kramis till er
Vilka fina bilder... hjärtat blöder... Jag ser en familj som kämpar, kämpade mot de oundvikliga, en familj som ger så otroligt mycket kärlek, värme och trygghet, en familj som är starkare än någon annan jag "mött", en familj som verkligen tog till vara på alla stunder, en familj som aldrig gav upp fast de värsta som kan drabba någon hände, den bästa familjen Victor kunnat få. Jag kommer heller aldrig att glömma varken Victor eller er, ni är otroliga!!!
Kram till er alla!!
Vilken härlig & varm familj..tänker på er..
kram Natalie
sitter och lyssnar på "tack för en underbar vanlig dag" med Agnetha Fältskog.
Får mig att inse åter igen vilken gåva en vanlig dag är.
Styrka till er!
Snart är det vår i gen!
/Hanna
Är så imponerad av er styrka att kunna ge Victor så fin sista tid i livet <3
Ni är så fin familj!
Jag brukar alltid gå och pussa lite extra på min dotter efter att jag har läst din blogg.
Det är så sorgligt och orättvist. Jag kan inte föreställa mig (och jag vill aldrig veta) hur det känns att förlora ett barn.
Många kramar till dig!
Jättefina bilder Sofie, det smärtar i hjärtat att tänka på vad ni fått och fortfarande gå igenom.
Stora kramar
Din text och alla bilder berör så otroligt djupt. Älskade lilla prins, vi är så många som tänker på dig och din familj. Hittar inte orden..har tänt ljus för dig Victor. Det gör jag varje kväll för dig och alla andra änglabarn.
Varma kramar Malin
Älskade Victor.
Älskade prins.
Saknaden är stor, Din mormor.
Åh men kära!
Tårarna bara sprutar. Så fina bilder som träffar mig rakt in i hjärtat!
Jag har inte ord för alla de känslor som bubblar upp, jag önskar så innerligt att det fanns något jag kunde göra.
Vi är alla så duktiga på att planera och drömma om framtiden, men utmaningen ligger ju i att ta vara på tiden här och nu, i morgon kan det vara för sent.
Just det tycker jag att ni har fångat så fint i Victors sista tid. Tack för att du ville dela med dig av det.
Önskar er en fin vår... Ta hand om er!
Ni verkar vara en sån underbar familj!
Att kunna skratta och le när man vet vad som väntar runt hörnet... det är starkt! Ni gav Victor ALLT ni kunde!
Så fina bilder på er alla!
Kramar
Är själv mamma till en 15mån tjej..
varje gång jag går in här blir jag så berörd, tårarna kommer alltid..vad ni alla är starka!
