Vart är du???
DATUM: 2010-02-24 TID: 11:22:22Talade precis med Josse i telefonen.
Det var så roligt att höra från henne och uppdateras om alla händelser.
Hon hade goda nyheter angående flickan. Hon hade överlevt natten och tillslut så hade föräldrarna gått med på att de fick ta henne till sjukhuset.
Blev alldeles lycklig innombords då jag har bett för henne ända sedan jag fick reda på det tragiska ödet.
Jag vet ju att föräldrarna inte kommer att ta hand om henne mer nu, men hon slapp i alla fall dö ute solen den dagen.
Idag skiner solen igen men jag kan inte riktigt finna glädjen och känna mig tillfreds.
Saknar Victor så mycket, och allt prat och alla tankar om döende barn har blossat upp minnen inombords som får hjärtat att värka.
Såg på Familjen Annorlunda igår och hur alla barn sprang omkring glada, friska och lekandes.
Är det inte konstigt hur vissa kan få 10 barn som alla är friska och välmående och hur en annan förlorade sitt första och enda barn i cancer?
Tack och lov att Vilma föddes så att jag har något att glädjas över. Men saknaden blir tyvärr inte mindre för det... Jag längtar ibland efter att få bli gammal och dö så att jag återigen får träffa honom. Men vem vet om det ens händer då?
Jag skriker dagligen inombords så att det ekar i mitt huvud; "Jag vill ha dig tillbaka!!!! Vart är du??!!"
Efteråt står jag alltid kvar ensam i tystnaden, utan att någon svarar... Undrande, längtande....
Vart är du lilla ängel???
Gud vilken lättnad! jag tänkte så på denna lilla flickan igår.. låg och grät och kramade om mina små hårt. Hur kan man avisa sitt eget barn? Hur kan man vilja att ens barn ska dö? Helt ofattbart.. usch! Vilken tur att hon fick komma till ett ställe, där hon inte behövde vara själv!
Så sorligt, kan inte ens tänka mig dem tomhet du måste ha inom dig. Ditt barn e borta.. och även om ni nu har Vilma kommer ni alltid att fattas lilla Victor.. fina lilla killen! Känner så med er...
varma kramar från malmö
Skickar en varm kram!
Så skönt att höra nyheten om flickan. Har tänkt på henne en hel del och beskrivningen var ju så målande att det kändes som man var där.. Håller tummarna att hon får vård och mår bättre snart.
Din syster ska ha en eloge för arbetet hon gör och att hon har så stort och varmt hjärta som tar till sig mycket.. Och bryr sig och vill förändra.
Förstår att du har det jobbigt nu.. Och att det är fullt upp i livet med andra saker också gör inte det hela lättare.. :-(
Tänker på dig och hela familjen..
Även om jag själv inte förlorat ett barn så kan jag föreställa mig på ett sätt det du skriver Sofie, saknaden blir inte mindre. Längtan och saknaden kommer alltid finnas där oavsett hur många barn man än får som lyser upp tillvaron och skänker glädje. Ett barn kommer ju alltid att fattas i familjen, vid middagsbordet, födelsedagsfirandet och stunder då man skall stoppa om de små för natten med godnatt pussar och kramar.
Även om vi är många som aldrig fick träffa Victor så kan jag uppleva känslan av att detta är så overkligt att han inte finns längre er fina lilla pojke. När man ser bilder i din blogg på lill prinsen så ser han så levande ut, glad, full av bus och glimten i ögat. Det gör att det är svårt i tankarna att förstå det hela att han är en liten prins ängel numer.
Jag tycker du är så fantastisk Sofie, ni gav Victor så mycket kärlek och trygghet, det önskar man verkligen denna lilla flicka. Tur att Josse finns där nere!
Underbara bilder igen på Victor och dig som du lagt in. Så mycket kärlek!
Mina tankar finns hos er varje dag.
Kunde med stor lättnad läsa i Josses blogg imorse att den lilla flickan tagits till sjukhus. Tankarna skenar ju ändå iväg och man undrar hur det ska gå för henne men nu är hon iallafall förhoppningsvis i trygga händer och får vård. Håller med, en stor, stor eloge till moster Josse du är fantastisk!
Resten av ditt inlägg berör också som alltid djupt över er sorg och saknad. Hoppas innerligt att det verkligen blir så att ni kommer få träffa er älskade Victor igen ♥
Underbara bilder ♥
Tänker på er.
Varma styrkekramar Malin
det gör ont i mitt hjärta när jag läser vad du går igenom:(
Känner med dig Sofie. Jag kan rekommendera dig att läsa boken Döden är livsviktig som bland annat handlar om människor som nästan gått över gränsen. Kanske kan den vara en tröst för dig. Den har typ 30 år på nacken och handlar om fall som är ännu äldre, men den var väldigt intressant.
Vilken lättnad att läsa att flickan fått åka till sjukhuset, det finns hopp iaf.
Som vanligt berör dina ord så starkt. Försöker förstå hur svårt det måste vara och hur ont det måste göra att förlora ett barn men det går inte att ta in. Känslan är övermäktig och jag kan bara med hjälp av dina ord få en liten aning om hur hemskt det måste vara. Jag gråter, vilket är vanligt när jag läser din blogg och hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva vad ni och många andra gått igenom. Du är stark Sofie.
KAn inte ens föreställa mig vad du går igenom.. tänker på er!
Skickar en stor kram
Natalie
Skickar massa stora kramar
Moa
Underbart fina bilder!!! Gråter när jag läser det fina Du skriver... har så svårt att förstå hur det känns att förlora ett barn men kan även känna stor sorg för Er förlust!!! Stora STYRKE kramar från mig!!! // Johanna
Tänker på dig, du är stark. Vi som inte förlorat något barn kan inte föreställa oss vad ni går igenom. Bara tanken på att förlora något av barnen gör ju väldigt ont och det känns som om man aldrig skulle kunna resa sig efter det och bli människa igen. Men det har du lyckats med. Och det är klart att Victor finns i era tankar hela tiden. Kram till er.
/Maria
Självklart saknar du Victor! Jag tror aldrig att saknaden av en kär familjemedlem förvinner. Däremot så lär man sig på något underligt sätt att leva med det. Man måste ju!
Skönt att höra om flickan också.
Stor styrke kram!
Ps. Vilka härliga bilder!
Hej!
Jag fick höra av min mamma Mari (fd. Karlsson) att min halvkusin och hennes familj drabbats av ett obeskrivligt tragiskt öde.
Jag har många gånger tänkt på hur du, Therese o Josefin har det och vad ni gör. Det var ju så länge sedan vi tappade kontakten och jag har ofta funderat över hur ni har det och hur era liv ser ut.
En dag i lässalen på skolan i Danmark satt jag vid datorn o försökte hitta dig och dina systrar. Ditt namn "spårades" snabbt till flera länkar som beröde dig och Viktor och eran kamp. Utan att jag själv märkte det satt jag med tårarna rinnandes nerför kinderna, mitt bland alla andra studenterna i den stora lässalen. Vilket oerhört orättvist och tragiskt öde som drabbat er familj.
Mina tankar går till er dagligen och jag hoppas ni finner styrka. Vilka tappra föräldrar Viktor unnades!
Om du känner vilja (och ork), är du välkommen att kontakta mig! Jag skulle gärna se att återfå lite kontakt med er alla tre.
Varma tankar från
Åsa Lundström
Finaste Sofie......jag kan inte och vågar inte föreställa mej din saknad efter eran Victor...Er finaste skatt som rycktes bort ifrån er utan att ni kunde göra något, det är så overkligt att det kan hända och händer..
Tänker på dej och försöker skicka lite glädje..
Kram tess mamma till 2 grabbar
Va skönt att det ordnade sig för flickan, säkert en väldig lättnad för din syster och alla andra som läst om det!
Jag förstår att det måste görs fruktansvärt ont innom dig, saknaden efter Victor måste vara enorm, jag kan nog aldrig föreställa mig hur du känner, så overkligt! Jag har själv 5 barn som är friska och visst är det väldigt orättvist! Hoppas verkligen att mina barn får förbli friska också och ännu mer hoppas jag att Vilma får må bra!
Kan du på något vis föreställa dig om hur det skulle vara om du inte hade Vilma? Hon är nog din räddande ängel!
Kramar i massor, tänker på er dagligen!!
Det gör så fruktansvärt ont i mig när jag läser detta, går inte att föreställa sig hur det är att mista sitt barn.
Tänker på er <3
När jag läser om din längtan efter Victor så känns det som om någon kramar ihop mitt hjärta så det nästan inte kan slå.....
Fina Victor <3 Vilka underbara bilder.
Vad härligt att få höra att flickan fått hjälp på sjukhuset. Man blir så glad när det finns sådana fina människor som din syster.
Fina bilder på dig och Victor. Finner inga ord, vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på er var dag.
sofie, jag får kramp i hjärtat o det hugger i brösetet när jag läser om din saknad....om jag ändå kunde hjälpa dig på något sätt!! jag tackar så mycket för den underbara bilden, har idag skickat iväg den till min vän!! varmaste kramar o all kärlek
=( han har det bra.., det finaste, sötaste, underbaraste ängeln har det bra i himmelen och kollar ner på mamma, pappa o lilla vilma<3 Kan inte låta bli att bli arg över denna HEMSKA sjukdom!! Förstår att saknaden e stor, stackars er!! =( Tänker på lilla Vicke DAGLIGEN !! =D
Åh, det gör ont att läsa inlägget om saknaden efter Victor. Det är förstås omöjligt att ens tänka sig hur det skulle kännas. Du är så stark i allt detta. Många människor skulle nog inte ens orka kliva ur sängen.
Vilma kan förstås aldrig ta Victors plats men hon måste ändå ge er så mycket glädje.
Många kramar
Vad bra att flickan fick komma till sjukhuset,ofattbart att utsätta ett barn för sådat lidande. Jag hoppas att hon får närhet och värme under sin korta tid..
Som mamma vet jag hur oerhörd stor kärleken till sitt/sina barn är.Men kan bara ana hur smärtsamt det måste vara att mista det käraste man har -sitt barn.. Man vill inte ens tänka tanken,för det gör för ont.
Det är så orättvist att Victor inte fick fortsätta sitt liv här... Det finns ingen mening med det som skedde,det finns tusen frågor men inget svar.
Saknaden måste vara fruktansvärd och det kommer att vara en balansgång för resten av livet.. ett litet steg fram och två bak..så har man tillslut kommit en liten bit....å hela tiden kommer victor finnas vid er sida.För att en dag möta upp er,när ni blivit gamla och er väg når sitt slut...
Som jag redan sagt finns ingen mening med victors död..MEN det finns miljoner anledningar till Vilmas födelse,å det värmer i hjärtat att veta att Vilma har fått världens bästa mamma!!!!
Kramar om
vilma är så söt=)sofi och pappa ni är så fina föreldrar<33
Livet är inte rättvist!
Kramar om er!
Nina
Sofie, mitt hjärta gråter när jag läser dina ord. En sån underbar liten kille han var er lille Victor! Och en sån underbar liten tjej er lilla Vilma är!
Kramar!
Jag tyker så himla synd om er. Jag har själv två små tjejer vet inte hur jag skulle överleva utan döm.Jag ser verkligen upp till dig.
Hej
jag har läst din blogg under en längre tid. Jag har även följt Eltons mammas blogg. Jag tycker att ni två är två fantastiska mammor som era barn är stolta över. Ni är helt enkelt enastående......
Ja visst är saknaden svår och tung efter vår prins!
Saknaden kommer alltid att finnas.
Vi måste samtidigt glädjas åt vår fantastiska Vilma, hon gav oss ljuset tillbaka.
Åh Sofie jag förstår att saknaden nog aldrig försvinner, hur kan den?
Kram!
Kära Sofie, jag känner så med er. Förstår att saknaden efter lille Victor gör ont i hjärta och själ varje dag!
Tänker mycket på er, och till Victor tänder jag hans lilla lykta i fönstret varje kväll och minns honom som den gulliga lille killen som fick mig att inse att varje dag räknas!
Kram
Victor för alltid i mitt hjärta....
Ja,självklart kan ju inte Vilma ersätta Victor,ett barn kan aldrig ersätta ett annat barn.
Och tyvärr så går ju sorgen aldrig över utan man lär sig att leva med den.
Men samtidigt skapas ju ändå glädje i att ni har ett nytt litet barn i era liv att älska och bli älskade av.
Och Victor kommer ju alltid att finnas med er resten av era liv i era hjärtan och tankar.
Men jag förstår verkligen din smärta,jag har själv förlorat nära och kära.Men jag tror inte det finns en större sorg än att förlora sitt barn.
Jag har gått i sorgterapi och det hjälpte mig mycket. Har du fått någon slags professionell hjälp? Det kan hjälpa och vara skönt att få prata ut med någon som är neutral. Och som inte är känslomässigt inblandad.
Största kramen till dig och din familj!
Josephine
Fy va orättvis livet är. Vem är det som bestämmer vem som ska få vara kvar och vem som måste lämna detta jordeliv...
Det knyter sej i mitt hjärta att läsa dina ord om saknaden efter prinsen, måste vara fruktansvärt.
Många kramar
Hej, har följt din blogg ganska länge och gillar verkligen den. Du är på något sätt så mänsklig i allt du skriver. Idag så hörde jag en låt som heter A place nearby med Lene Marlin och kom att tänka på Victor och andra som förlorat någon. Lyssna på denna låten. Kramar i från mig.
Vilka fina bilder!! Sitter här och gråter över allt fint du skriver. Har inte själv förlorat nåt barn men kan bara försöka sätta mej in i eran situation hur hemskt det måste vara.Att lilla Wilma inte kan ersätta eran gooa lilla Victor!
Styrkekramar till dej och din familj!
Kram från en trogen bloggläsare!
Länge sen jag kommenterade din blogg nu. Jag är inne och läser ett par gånger i veckan, men har varit dålig på att kommentera på sistone...
Vilken lättnad att den lilla flickan överlevde!
Jag kan nästan känna din smärta när du skriver om din saknad efter Victor... Jag är säker på att nånstans kommer ni åter mötas igen... Massor med kramar till dig!
Jag blir så berörd av det du skriver och alla bilder på er lille prins. Och vilken ofattbart svår situation du eller ni befinner er i - att ibland vilja skynda på livet för att få återförenas samtidigt som ni har en underbar anledning att leva kvar i nuet. Jag beundrar er för det ni gör.
Styrkekramar / Yvonne
Hej!
Samma tanke slog mig när jag tittade på familjen annorlunda. Å jag tänkte extra mycket på Victor och på er! Kramar från oss
