Utdrag ur Boken...
DATUM: 2010-01-02 TID: 16:21:48Victors vindspel på graven
Foto; Ulrika
Jag ser direkt i hennes bekymrade ansikte att är något som inte står rätt till. Hon har djupa fåror i pannan och det vilar tunga mörka skuggor under ögonen.
Hon ser bedrövad ut...
Vi sitter i tystnad och lyssnar på när hon berättar att de fått in provsvar som såg alarmerande ut.
Victors prover visar på ett högt värde av något som kallas för LD-värde. Det tyder på att det pågår en snabb celldelning i kroppen, vilket är mycket vanligt vid tumörväxt. När vi kom in med Victor första gången så låg hans LD-värde på 300, efter cytostatikan så låg det nere på noll igen, men det som fick dem att dra öronen åt sig nu var att det hade stigit till otroliga 630!
- Vi är mycket, mycket bekymrade för Victor... De här nya proverna tyder på en enormt snabb celldelning. Och det lutar ju tyvärr åt att cancern har kommit tillbaka...
Hennes röst låter tung och trött. Hon stryker en hårslinga ur pannan och tittar ledsamt på oss.
-Hur säkra är ni? frågar Peter med dämpad röst.
- Ja självklart så är vi ju inte 100% säkra ännu. Så helt hopplöst är det ju inte än. Men jag vill i alla fall berätta att det ser mycket oroväckande ut.
Jag, Peter och min lillasyster Josse sitter alla tysta och stirrar tomt in i väggen. Vi är alla tre i chock. Det kan inte vara sant, det FÅR inte vara sant!!!
- Men han är ju inte ens färdigbehandlad än! Hur kan det redan ha kommit tillbaka!??
- Som jag sade så VET vi ju inte säker att det har gjort det, men visst är det mycket ovanligt om så är fallet.
Hon tar ett djupt andetag och fortsätter.
Det kan även handla om att Victor har utvecklat en ny sorts cancer som kallas lymfom. Ni vet att man har funnit en massa förstorade lymfkörtlar runtomkring tumörområdet på senaste röntgen. Har vi tur, om jag får uttrycka mig så, så hoppas vi på att det är lymfom som det handlar om. För det går att behandla.
- Och om det inte är det, alltså om det är neuroblastomet som kommit tillbaka?! Är det kört då??
Jag hörde själv desperationen i min röst när jag ställde den oundvikliga frågan.
- Då måste jag tyvärr säga att det inte finns så mycket kvar att göra...
Vår läkare satt länge med oss den eftermiddagen.
Vi grät allihop, svor över GUD, ja allt som gick att svära åt.
Ingen av oss fattade någonting... För bara en stund sen så trodde vi att behandlingen gick som planerat, och nu sparkades vi åter igen ner i det mörka svart hål som vi kämpat så länge med för att ta oss upp ur.
Vilket underbart vindspel... Väntar med spänning (om man nu kan säga så hoppas du försår vad jag menar) på boken visste inte att du höll på att skriva en till(har ju din andra)...
Gott nytt
Tess mamma till 2 grabbar
Men det är väl den bok som kom i somras? Bloken?
Sofie, jag undrar varför det inte gick att göra något åt cancern när den kom tillbaka? Och vad tror man var anledningen till att den kom tillbaka?
Jag kan ju inte sånt här.
Jag förstår inte hur man ens orkar ta emot ett sånt besked som ni fick den dagen. MEn jag tänkte på en träffande sak du skrev några sidor senare i boken: att ni inte låg i ett hörn och skakade, utan bara kämpade på, för att ni var tvungna. Tycker du beskrev det väldigt träffande.
Jag ligger ofta och tänker på Victors sista timme när jag sover bredvid min dotter. Vet inte varför, men de tankarna kommer då. När jag ligger och lyssnar på hennes andetag.
Snart kommer ni få nya, fina minnen av er nya baby, nya, positiva minnen från sjukhuset.
Lycka till!
Så tungt att läsa. Alldeles för tungt för att bära den sorg ni måste känt och fortfarande känner! Kämpa på ni starka!
Varma tankar till er!
Kramar Helena
Hej Sofie.
Jag har precis läst igenom vartenda inlägg i bloggen. Och jag har gråtit konstant. Ni är så otroligt starka som orkat er igenom allt. Jag har svårt att tro att jag skulle klara mig om något hände min dotter, men jag antar att man måste. Håller tummarna för er. Och skickar massa styrke kramar !
Hej Sofie!
Jag är ny läsare här på din blogg och har läst igenom hela bloggen och gråtit och lidit med er. Så fruktansvärt allt ni har gått igenom och så klart fortfarande går igenom. Vilka underbara människor ni verkar vara som är så starka för er son både när han var hos er och nu när han är med er från himmlen. Lycka till med lill tjejen som vad jag förstår kommer när som helst. Victor är nog en stolt storebror där i sin himmel, tror du inte. Många stärkande kramar och LYCKA TILL!
hejsan, kan någon av er snälla läsare säga till mig vad victors moster josse, vad henens blogg heter, vill gärna besöka den
Kram/A.
Älskar dig victor, du är vår sjärna i mörkret, fast jag inte kände dig, så lider jag så med din familj, jag hoppas att du är stolt över din famil, lilla ängeln, Victor<3
Det finns inte ens något att säga efter att man läst det här inlägget. Jag ryser bara jag tänker på det. Att får höra något sådant måste göra så ont att själva smärtan slår ut allt. Jag kan inte ens föreställa mig.
Var rädda om er och hoppas Vilma kikar ut snart. =)
Många kramar
Som jag många ggr sagt förut men måste säga igen... du skriver från hjärtat å det berör!! ... som om man vore med själv.. kanske därför det gör så ont i hjärtat...har läst boken flera ggr sen den kom ut,gråter lika mkt varje gång men jag kan ändå VÄLJA att lägga boken åt sidan... men att allt detta är er verklighet är så orättvist å fel..
Kan bara ana er smärta och saknad efter er fina pojke..
som mamma vet jag den enorma å villkorlösa kärleken man känner till sitt/sina barn..
Victor hade..och HAR en underbar mamma..och inom kort får hans lillasyster även ta del av det.
Allt styrka till dej sofie
Hej Sofie. Jag ville bara säga Tack! Jag läser din blogg nästintill dagligen och har berättat för alla jag känner om ditt underbara sätt att skriva. Du får iaf mig att känna lite av det du känner genom skärmen, dina ord har verkligen slagkraft. Jag vill också tacka för att du, genom den här bloggen, offentliggör ett relativt tabulagt ämne, nämligen barncancer. Det är ju något som man inte önskar sin värsta fiende och tabuläggs eftersom det är pass hemskt. Men tack vare dig och din blogg lever jag mina dagar som om de vore mina sista tillsammans med min son. TACK sofie. Jag önskar dig och din familj all lycka i 2010!
Hej Sofie!! Läste ditt inlägg för bara några minuter sedan.. håller med alla andra som skriver på din blogg, att det du skriver verkligen berör.
Det du o din familj har gått igenom o går igenom, måste vara bland det svåraste att ta sig igenom.
När du skriver om hela eran resa, stannar världen upp för mig. Vet inte hur många gånger jag har ställt mig frågan, VARFÖR?? ska ett litet barn behöva gå igenom så mycket o naturligtvis familjen
Men jag är så övertygad om, att du förmedlar så mycket kraft och styrka till andra när du skriver och lägger ut bilder i din blogg.
Massor av kramar med styrka i från mig.
Usch, minns det som om det vore igår när doktorn kommer in i rummet, hur han tittar trött, väldigt trött på oss å ber oss sätta oss ner, under tårar berättar han sen att tumören vår dotter har är elakartad! Doktorn gråter å vi gråter!
Vilket vidrigt svart hål man föll handlöst ner i..
Kram på dig...
Det är oundvikligt att inte gråta. Det är verkligen tungt att läsa. Jättefont vindspel han har. Mina tankar är hos er. Kramar
wow vackert vindspel!!
Jag brukar titta in på din blogg lite nu och då...har dock aldrig kunnat kommentera...svårt!! har själv inte upplevt det ni fått uthärda...Det du o din familj har gått igenom o går igenom, måste vara bland det svåraste att ta sig igenom!!
Kram K
JAg har beställt boken två gånger,men den kommer inte.Första gången var tre månader sedan...
Hej Sofie!
Jag har föjlt din blogg ett tag, och jag tycker att ni är väldigt starka som kämpar på i vardagen efter det hemska som har hänt.
Hej sofie!
Jag läser din blogg varje dag, ibland flera gånger per dag. Min son viggo föddes den 8e April 2009, samtidigt som vi var mitt i en underbar bebis bubbla var ni mitt i en kris. Livet är så orättvist och det är så svårt att förstå. Dina ord och bilder beror så oerhört mycket, mina tankar är hos er VARJE dag. Tänk vad stolt lilla Vilma kommer bli när hon blir stor, det är inte alla som har världens starkaste stjärna till storebror! Jag önskar er egg gott 2010 och skickar tusen styrke kramar till dig och din familj!
Ps. Er ängel är den finaste av alla änglar!
Åh utdraget ur boken slår en som en stor sten i magen, helt fruktansvärt! Kan inte tänka mig hur ni kände då, ofattbart. Jag måste måste köpa boken. Om jag orkar läsa, vet att jag kommer må så dåligt. Det är därför jag inte köpt den ännu...själviskt kanske...
Tänker som vanligt på er och Victor ofta, blir nog minst en gång om dagen.
Kram!
Jag är ny på att kommentera din blogg, men har läst den en längre tid. Vill tacka dig för att du delar med dig av dina tankar och känslor, du skriver så det går rakt in i hjärtat. Alla kärlek och lycka åt dig och din familj!
Kram!
Åhh, Sofie! Det gör så ont i mig att läsa. Har läst boken men det kommer med lika stor smärta ändå. Kära, kära ni...vilken mardröm!!! Lilla fina Victor, så hjälplös. Det är så orättvist så jag vill bara springa ut och sparka i snön och skrika.
Kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Fy vad hemskt. Man kan inte ens tänka sig in i situationen. Jag kom bara ihåg när jag fick besked att min mamma hade cancer - känslan av panik och tusen frågor. Jag har också många gånger funderat på när ni fick veta att det var "kört" och hur man hanterar ett sådant besked. Jag har inte heller läst boken ännu men jag ska. Precis som många andra bloggläsare har skrivit så vill jag så gärna läsa men vet att det kommer att göra mig så himla ledsen...
Kram
Känner precis som Tessan att fast man läst boken så känner man lika mycket smärta när man läser det här =(
Tänker på er. Ljusen är tända här för Victor och alla andra små.
Kram Malin
Så fint Victors vindspel är!
Har precis som Tessan & Malin och många andra som skriver läst boken men ändå så känns det lika hemskt att läsa dina ord... Vilket ofattbart besked att få. Victor & Ni finns ofta i mina tankar.
Många kramar
Usch, magen bara knyter sig när jag läser....även fast jag redan har läst din bok. Det är lika hemskt och ofattbart varje gång och jag bara önskar att det vore annorlunda.
Massor av kramar till er
Oj var inte beredd på texten från boken, lika tungt att läsa nu som då jag fick boken. Tårarna strömmar än en gång ner för mina kinder, och detta är er verklighet. All heder och styrka till er...
Ni som inte läst boken, läs den. Den innehåller så mycket kärlek mitt i allt ofattbara
många kramar till er
Tårarna rinner längs min kind, som mamma gör dom det extra mycket. All styrka och kraft till er. Tänker på er. Vet att när william föddes och lades på mitt bröst, andades och hade alla fingrar och tår så tänker man ju att man har ett friskt barn. Så att sen några månader få ett annat svar, det e så overkligt. Kan aldrig föreställa mig hur det var för er, och är.
Hej!
Jag gjorde en insättning till Victors fond i mina släktingars namn istället för att köpa julklappar. Vi berättade att namnen kommer synas i givarlistan, men de dyker aldrig upp. Vet du hur lång tid det brukar ta?
Tacksam för svar.
Mvh Emma
Tårarna bara rinner, jag kommer absolut att köpa din bok!
Många kramar
Vad fint gjort av er.
Om du satte in via kontokort eller mobil (??) så kan det ibland ta en timme eller två innan givarnamnet/namnen visar sig i listan, om ni gjort rätt dvs.
Vilken underbar gest! Tusen tack från alla i Victors familj.
Sofie, du skriver så fint.
Vad synd att vi inte hann träffas förra veckan. Jag såg er på nyheterna och läste om er. Ni hade fullt upp med all media? Det är fantastiskt bra att det uppmärksammas.
Kramar oss tre
Mitt namn har inte dykt upp på givarlistan trots att det var länge sedan jag gav pengar. Men, men jag kanske gjorde fel och viktigast är ju att pengarna kom fram och jag har fått "kvitto" från Barncancerfonden också.
Så jag antar att allt är i sin ordning :)
Det finns en sång som Celine Dion sjunger som är så vacker, tycker den passar så bra.
Fly, fly little wing
Fly beyond imagining
The softest cloud, the whitest dove
Upon the wind of heaven's love
Past the planets and the stars
Leave this lonely world of ours
Escape the sorrow and the pain
And fly again
Fly, fly precious one
Your endless journey has begun
Take your gentle happiness
Far too beautiful for this
Cross over to the other shore
There is peace forevermore
But hold this mem'ry bittersweet
Until we meet
Fly, fly do not fear
Don't waste a breath, don't shed a tear
Your heart is pure, your soul is free
Be on your way, don't wait for me
Above the universe you'll climb
On beyond the hands of time
The moon will rise, the sun will set
But I won't forget
Fly, fly little wing
Fly where only angels sing
Fly away, the time is right
Go now, find the light
Även jag har beställt din bok idag
Jag har läst din bok, och just denna del tyckte jag var fruktansvärd. Att först tro att allt håller på att gå bra och se hopp. Hopp för sitt lilla barn. Och sedan detta dråpslag! Det är så grymt så det finns inte.
Många många styrkekramar till dig, Sofie!
Jag har läst din bok, och just denna del tyckte jag var fruktansvärd. Att först tro att allt håller på att gå bra och se hopp. Hopp för sitt lilla barn. Och sedan detta dråpslag! Det är så grymt så det finns inte.
Många många styrkekramar till dig, Sofie!
Nu gråter jag igen!
Jag vill köpa och läsa din bok men jag vet inte om jag kommer att klara av det. Jag är rädd för att det ska göra för ont. Och hur kände ni det då?:(
Jag har själv 2 småbarn varav den yngsta är född 13:e sept -07, alltså lika gammal som Victor.
