Bus på Cafèt =)




I kväll skall vi upp till Peters syster som har ett stort Hälsingehus uppe på ett högt berg, och där skall vi dricka lite vin, kanske fiska och äta något gott.

Hoppas det inte börjar åska bara... Brrr

Kommer ni ihåg den här?










Kalendern som så många av er därute, köpte i vintras till förmån av barncancerfonden..



 
Det här var  inte BARA en kalender, som vilken som hellst.

Nej det var en symbol och en hyllning som med så mycket kärlek, omtanke och osjälviskhet, hade vuxit fram tack vare en skara underbara föräldrar som lagt ner oerhört mycket tid och kraft på detta projekt.

Den hyllade Victor, hans kamp, och den han var, och var ett levande bevis på att det finns så många därute som bryr sig, torts att de aldrig ens träffat oss.


Ja ett projekt av medmänsklighet och kärlek, HELT utan själviska avsikter.

Tack vare försäljningen av dessa kalendrar så kommer över 113 000 kronor att sättas in på Victors fond i morgon, och tack vare dessa människors hårda arbete, så kanske fler barn kan räddas!




Vår familj känner en oerhörd tacksamhet och respekt gentemot detta projekt, och vi vill även hylla de personer som var med och sålde dessa kalendrar.
Har sagt det förut, men det tåls att säga igen! Tillsammans kan vi göra under !!

Jaha, då har man stått en hel dag på ett fält i Köping och jämfört hundar då =)

Laban var Super duktig och cool lugn och jag var nervös som ett asplöv (helt utan anledning). Hade ont i magen hela förmiddagen, trots att jag gjort betydligt farligare grejer (direktsänd TV??) utan att ha så här ont i kistan.

Tänk vad fjantig man är ibland.

Idag har vi varit ute med båten HELA dagen!

Vi bestämde oss igår kväll för att ta oss en liten tur till Sigtuna, ja sjövägen alltså.

Med vår lilla skuta packad och klar begav vi oss ut, jag, Peter, Vilms och Laban. Detta skulle ófficiellt bli den längsta tur hittils med denna båt.


Det blåste en aningen där ute, upptäckte vi när vi hade begett oss av. Men inget direkt farligt alls, så vi fortsatte vår färd. Det tod en bra stund (ca 2 timmar) innan vi anlände till Sigtuna gästhamn, men där blåset det så mycket, och eftersom att vår båt är så liten så var vi tvugna att åka längre in och leta upp en mer vindstilla och med passande plats för oss.
Vi såg nämnligen rätt lustiga ut med vår lilla skuta, bredvid alla lyx yachter.


Efter en stunds letande, lyckades vi sno åt oss en plats och hoppade i land. Laban var så lycklig att ha fast mark under tassarna att han bara tjöt rakt ut en stund, innan jag generat fick säga åt honom att vara tyst. Nu var vi ju fatiskt i Sigtuna, och här skriker inte hundarna.




På vägen till Cafèt så blev vi stoppade av ett par presoner som läser min blogg.
De var såå trevliga och jag blir lika glad varje gång över att få träffa er som kommenterar och följer vår resa!!! Att få se er in "real life", slår allt!

Detta var en familj där båda mamma och dotter läser det jag skriver, och det är lite extra skoj - jag menar, att det tilltalar alla åldrar =)

I alla fall, så var det väldigt roligt att säga hej.


Efter lite tjattrande, som vi tjejer är bra på, så gick vi och satte oss vid vattnet och beställde in våfflor. Maten tog en EVIGHET att få in, men vi hade ju inte bråttom, så det gjorde inte så mycket.

                                                                             Vilma får glass =)


                      

                        

          

                                      Resan dit, bjöd på betydligt finare vatten... Lugnet före stormen...




         

                                                                                Båtsman=)



Tillbaka på båten igen, började vi vår färd hemmåt.

Vi konstaterade ganska snabbt att vågorna var ÄNNU högre nu, och det gungade rejält kan jag säga. Vilma, fantastiskt underlig som hon är, SOV nästan hela vägen tillbaka, trots att båten hoppade och slog, värre än en rodeo häst!
Ja, det är som jag alltid har sagt! "De är inte riktigt kloka de där bebisarna !"

Eftersom att jag är sjösjuk, så brukar jag gilla att sitta längst fram på fören när det gungar, då jag får i mig frisk luft, samt att jag kan hålla lite koll.
Men, efter att jag dunkat sönder min framstjärt tusen gånger, skrikit mig hes, fått en rejäl dusch med iskallt sjö vatten och blivit dyngsur, så satte jag mig tillbaka innuti båten igen.
Och vilken resa hem det blev... Oj oj oj...

Laban kräktes ner hela golvet, jag höll på att göra det samma, Peter satt och skrattade hysteriskt bredvid (lite rädsla månne?) och den stackars båten blev totalt misshandlad av sjön... Och Vilma bara sov...

Ja, jag kan säga att det var en lycklig trio och en nyvaken Vilma som på ostadiga ben klev av hemma i Kräggas hamn. 
Det dröjer nog ett tag innan vi beger oss iväg på en sån lång resa när det blåser.


Måste faktsikt sluta skriva nu, för det gungar så otroligt mycket i mitt huvud, fyra timmar senare, så att det känns som att man fortfarande är kvar på båten.
Är rädd att det nog kommer hålla i sig ett bra tag...

Godnatt!!!

Igår efter maten så satt jag i soffan och torkade bort lite dreggel runt Vilmas mun - jag vet, låter äckligt men hon slemmar jätte mycket nu för tiden - och där var den!

En liten vass kant, ett nytt steg i den otroliga utvecklingen, ännu en mammas stolta upptäckt!
Den FÖRSTA tanden =)!!!!

-Peter!! ropade jag genom rummet.
Vilma har fått en tand!!!!

- Äh, lägg av, få se !

Efter en bra stunds fingrande i stackars Vilmas gap så utbrister han,
-Äh, du snackar skit! Jag känner iaf ingen tand.. Du bara inbillar dig!

Arg som ett bi, idiotförklarar jag honom och tycker bestämt att det är hans eget fel om han har korvskinnsfingrar utan känselförmåga.
Tar försiktigt min fingerspets och tar på samma ställe igen. Jo, mycket riktigt, där är den vassa lilla kanten igen.

- Ha, nu känner jag den igen! triumferar jag och tycker snabbt istället ganska synd om Peter, för att han inte KAN känna den lilla tanden.




Morgonen efter, - idag alltså -  så sitter vi alla runt frukost bordet och har precis ätit klart.
Peter har Vilma i sitt knä och busar för fullt, och utbrister plöttsligt.
- Jag såg den! Den är där!!

- Vilken då? undrar jag.

- Tanden! Jag såg den när hon skrattade!

-Jag sade ju det, triumferar jag och fortsätter plocka av frukosten. Jag torkar av det sista och går sedan fram till Peter och Vilma i soffan.

- Få se, säger jag och börjar lirka fram ett skratt hos Vilma. Efter en stund så skrattar hon för fullt, flyttar på tungan, och där är den, i all sin prakt. Ett litet vitt gryn som precis har stuckit upp sin lilla ryggås från tandköttet. Men när vi tittar närmare, vad syns inte där bredvid om inte ännu en liten vit kant!!

- Tvååå tänder! utbrister vi samtidigt.
Hon har två tänder!!!!


Mycket riktigt! Vår lilla tös, lilla vilda Vilma, har nu officielt fått TVÅ tänder.. Coolt va?
Snart kan hon bitas också =) Oj så roligt !

Tänk ändå vilket fuss över något så litet, men ändå SÅ stort =)

Så nu är vi hemma igen. En vecka senare sitter man här, än en gång och smattrar på tangenterna samtidigt som minnen och ord fladdrar förbi innanför pannan.

Eftersom att jag inte har varit inne på datorn, så har jag tyvärr missat alla inläg om era bra tips på kroppkakor, och sevärdheter. Attans också. Men tack ändå!!

Skall berätta lite om veckan som varit.



Vi anlände till Böda strand, vid två tiden i Måndags. Vi fick en perfekt plats i skuggan under några träd, och de täta grenarna försåg oss med välbehövlig svalka både på morgonen och mitt på dagen.

Till kvällen fick vi ändå njuta av den sköna kvällssolen som med sitt röda sken gav lagom med värme.

Vilma hade sin lilla lekfilt som hon kunde sitta och underhålla sig på, medans jag och Peter tex. dukade fram frukosten eller gick och diskade.










Vi var inte ensamma på resan, utan var i sällskap med Jenny, Johnny och deras dotter Joline som är 2 år "tror hon stavas så?" samt Jennys bror Micke och hans käraste Mia.

Första kvällen gick vi ner till After Beachens restaurang som låg precis vid havet och beställde in underbart god mat. Läget vid de vita sanddynerna gjorde lika gott i själen, som maten gjorde i magen =)




Dagen efter så var det havet och stranden som gällde, och det packades upp badhanddukar, filtar och parasoll och solkrämerna smörjdes in för fullt. Böda som brukar vara känt för sitt kalla vatten, bjöd denna vecka på nästan ljummen svalka i det blå.

Det salta vattnet var precis så härligt som jag mindes det från förra sommaren och Vilma tyckte det var stört roligt i vågorna. Hon fick dock inte vara i någon längre stund då vi inte hade inhandlat någon soldräkt än, och i det här laget var endast klädd i en stor t-shirt.











Med sol och bad dagtid, och grillning på kvällarna - rusade de första dagarna iväg och vips så var det Onsdag. 
Denna morgon hade vi bestämt oss för att skippa stranden och i stället bege oss till en glass restaurang som vi spottat på vägen när vi anlände.

Eftersom att solen sken och värmen var - ja, ganska så stark - så var det välkommnande att sätta sig i en AC sval bil och vila huden lite.
Väl framme så anlände vi till en liten gård som påminde lite om en ranch. Vid entrèn satte det stora skyltar med tips på "Dagens Glass Menyer". Bilderna bådade gott och vi förväntade oss alla att få glassbehovet fyllt =)

Medans vi vuxna beställde in stora, lyxiga glassmonster, så lekte Joline och Vilma i lekrummet intill. Kan fortfarande inte fatta att Vilma blivit så stor att hon kan "leka" själv =) 

Jag beställde in en Kola special, och Peter ett stort lass som till mestadels bestod av laktris.

 Skönheterna har invarderat Borgholm=) Ja alltså, de övre skönheterna...

Vi smälter här i värmen och det enda stället som är skönt att vara på är i skuggan på altanen, men knappt där svalkar det.

I morgon åker vi till öland i en vecka och det skall bli så skönt att komma till havet och känna de salta vindarna som drar in. Vi åker inte förens senare på kvällen då det är alldeles för varmt och långt för Vilma att vistas i en bil dagtid. Nu kan hon ju sova då det är hennes naturliga nattsömn.

Tröttheten ligger som en tung filt över mig just nu och det känns som att varje steg bär tyngder som stretar emot. Mormor är på besök så jag skall skala lite räkor och slänga ihop en sommrig sallad nu tänkte jag. Gott med kall mat i värmen!!

Bestämer mig för att efter en lång dag i centrums affärer, så skall jag unna mig en nyttig lunch för en gång skull.
Drar ihop en sallad med tomat, fetaost, gurka, paprika och lite smått och gott. För att det hela skall bli lite matigare så placerar jag salladen i små mini- taco subs.

Detta är ett bra tips om ni skall servera sallad som förrätt och vill ha det lite finare upplagt =)

Självklart så skall detta läggas upp tillsammans med färska jordgubbar när säsongen tillåter =)




Var bland annat på Lindex och handlade lite olika saker till Vilma.
Hon fick en prickig liten baddräkt som jag inte kunde motstå, två stycken pyamas och så ett par ursöta rosa solglasögon =) Hon tycker nämligen att det är såå jobbigt att få solen i ögonen när hon ligger och steker på beachen.

Ja är man en beach- babe så är man !

Litet klipp

Är placerad vid köksbordet och tittar på Vilma som sitter på sin lekfilt på golvet. Det går upp för mig att prinsessan snart är 6 månader ! - och kan faktiskt sitta själv!

Hon var ju nyss ett litet knyte som låg och gnydde i famnen! Hur häftigt är inte dessa framsteg? Åhhh, är såå stolt...
Min dotter kan "sitta på sin egen rumpa, alldeles själv"!




Vilma är väl inte annorlunda än någon annan bebis och älskar självfallet färgstarka saker som är goda att tugga på.
De ni ser på bilden är Victors gamla så det är några års intorkat dreggel från brorsan =)











När vi var på stranden för en vecka sedan så såg vi denna konstiga missformade jättegigantiska flygmyra? som var i full flärd med att attackera och ha ihjäl en stackars grön larv i sanden.

Ja, jag säger då det... De är inte kloka de där myrorna!

Kolla Vilmas min =) Vadå lillgammal!? hi hi

Sitter och sippar på en kopp svagt kaffe i en svart kopp med trasigt öra. Nedanför mig på golvet ligger Vilma och sover.

Alltså, jag har inte som det låter, lagt mitt barn direkt på golvplankorna, utan hon sussar så skönt på en hög med filtar omgiven av ett gäng leksaker.

Vår kaffebryggare har gått sönder och det är nu andra dagen som jag tvingas laborera med vår kaffepress. Igår blev resultatet superstarkt och idag jättesvagt =(  Trots denna brist skall jag snart resa mig för att fylla på en kopp till, nöden har ingen lag som man brukar säga.

Idag har jag och Vilma varit på fika hos Katja och hennes lilla dotter som går i vår föräldrargrupp. Det var även två andra små där, och den som säger att en 6 månaders inte kan få ut något av att träffa andra barn - den personen har tokfel!  De är så superintresserade av de andra och skall promt klämma, känna, göra miner och stirra på varandra tills ögonen nästan trillar ur! Vilma var helt slut och slocknade redan i bilbarnstolen när vi skulle hem igen.

Sitter och väntar på Peter så att jag kan sticka till stallet en stund... Får se om det blir ridhuset eller skogen, det beror på antalet kg mygg som jag får i munnen när jag sätter första hoven in bland alla trän.

Huden spänner lite, och det känns att solens strålar tagit. Man blir lätt lite lurad på en båt, de den svalkande brisen trollar bort den brännande värme som annars skulle infinna sig.  Stackars Peter är helt illröd över hela ryggen, och ylar som en varg varje gång jag skall smörja in honom med After Sun.

Vilma har självfallet hållit sig i skuggan, bortsätt från ett dopp hon tog med mig idag vid några klippor. Hon tyckte det var supermysigt i det vågiga vattnet och plaskade som en tok =)

 










Efter turen på sjön så åkte jag direkt upp till stallet och tog en härlig ridtur ut i det gröna. Helix frustade på och jag kopplade bort alla tankar och bara njöt när vi gungade fram på vägarna i galopp.


Ja det har varit en fin helg med både grillning och utomhusaktiviteter, men nu i veckan skall jag skärpa mig lite. MÅSTE sätta mig ner med boken lite, när Vilma sover på dagarna. Annars kommer den aldrig bli klar.

Fler bilder från helgen går att se på http://blogg.mama.nu/denstarkastestjarnan

Godnatt på er!!

Är såå trött så trött, och det enda som kan få mig på gott humör just nu är lilla Vilma.

Jag vet att jag har sagt det här förut, men det tåls att säga igen.

Finns det något bättre än att vara mamma, och att ligga tätt intill sin lilla älskling, känna doften från den varma kroppen och låta den lilla handen gripa tag om ditt finger. Greppet är hårt men samtidigt ömt och blicken som borras djupt in i din vittnar om den djupaste kärlek .

För mig finns det inga bättre stunder än dessa, när mitt barn och jag gosar varandra till sömns och sedan ligger tätt, tätt intill varandra i en gemensam famn som endast VI delar.

Det värsta med att förlora Victor var saknaden och begäret av stunder som dessa. Från att dela allt, till att inte ha någonting tillsammans längre... Jag känner den saknaden VARJE dag och därför är det extra värdefullt för mig att ta vara på varje sekund jag kan.

För jag vet... Jag vet hur allt man har kan gå förlorat på en enda sekund, och hur viktigt det är att veta att vi bara har våra barn till låns, och att ALDRIG ta dem för givet.

Jag skall bli den bästa mamman jag kan förmå mig att vara för Vilma, för hon förtjänar varje uns av styrka, omtanke och kärlek av mig, precis som han gjorde.

Jag och Victor, sommaren -08