Livet
DATUM: 2010-07-20 TID: 14:01:15Snart är klockan 2 och lunch skall lagas till barnen.
Svetten rinner och jag behöver kliva in i duchen och svalka av mig de kvalmiga känslorna.
I går kväll åkte vi till graven rätt sent.
Luften var sval och omfamnande och när stod jag där framför stenen och läste orden som ingraverats i den kalla stenytan så slog det mig ännu en gång.
Någon gång, någonstans
Möts vi åter igen...
Är det verkligen så? Att vi möts igen, menar jag...
Och som Peter formulerade sig - "kommer det att kännas konstigt efter så lång tid?".
Eller existerar det kanske ingen tid när man väl ses igen, och kanske känns det precis som sist. Kanske är man inte ens medveten om att man en gång i tiden var förälder och barn, kanske känner man inte igen varandra alls...
Jag tror ändå att kärleken och den underbara känslan som man alltid haft tillsammans finns där, och genomsyrar allt runtomkring.
För varför skulle man sluta älska, bara för att man glömt?
Det var en unge som frågade sin mamma en gång, - Kan barn dö? - och svaret på det är för mig ganska enkelt.
Barn dör inte, för föräldrarna slutar aldrig att älska och minnas.
Och så länge det faktumet finns kvar, så lever barnet vidare i deras hjärtan.
När vi åkte hem från graven på kvällen så satt vi i bilen och pratade om hur skört livet igentligen är och hur jobbigt det är att vara så medveten om det.
Jag sade till Peter att " Det finns så många lätta sätt att dö om man vill, men det är såå svårt att hitta ett bra sätt att leva på."
Och det är precis så det är...
Varje dag kämpar vi för att hitta den där balansen i livet.
Vi sliter, stressar, älskar, saknar, bråkar, skrattar och kämpar i ett stort virrvarv av händelser, möten och känslor.
LIVET är en storm som inte är lätt att rida ut, utan man får låta sig slängas med och åtminstonde hålla huvudet över ytan så gott det går.
Det är dock bara DU som väljer de vägar och de beslut som genomsyrar dig och din vardag. Ditt liv är verkligen en gåva - så gör det bästa du kan med det =)
bra skrivet... Allt det där vet man ju om egentligen men man behöver bli påmind ibland och nu lyckades du med just det... Påminna mig om hur man ska ta tillvara på livet.. tack :)
Jag släktforskar och har utgått från det min pappa hade gjort innan han dog. Varje gång jag hittar några nya släktingar så tänker jag att det här skulle pappa ha vetat. Men sen tänker jag lite vidare att det här vet ju han nu, när han träffat alla gamla släktingar i "himlen".Och jag är ganska säker på att jag också kommer att träffa honom och alla andra - på något sät...
Sâ vackra tankar,dom gick rakt in i hjârtat!
Hâlsningar fr kvinnan ni môtte pâ apoteket!
Sâ vackra tankar Sofie
Även om ni möts igen, eller inte gör det så finns han där ändå.
Det klart man älskar, fastän man har glömt.
Det var jättefint skrivet Sofie, verkligen.
Kramar
Du är så otroligt klok min kära vän!
Om ni möts någon gång, det är klart för han är ju med er hela tiden redan nu och ler mot er...
Stor kram
Så tänkvärt och som alltid så kloka ord...
Kram / Yvonne
Fina tankar
Du har så rätt i det du skriver!!!
Man vet om att det är så..men någonstans på vägen glömmer man ibland bort hur skört livet är.. när vardagen rullar på å man e mitt uppe i allt.. Men tack för att du påminde.. =))
Ska stanna upp en extra gång å verkligen känna!!! Gårdagen kommer inte tillbaka å morgondagen vet vi ingenting om...man måste ta tillvara på livet man fått!!!
kram på dig
Sanna och kloka ord. Vi behöver alla påminnas om att livet är skört.
Jag tänker så ofta på dig i vardagen när jag spenderar tid med min lilla V. Igår ville han inte sova och jag tyckte den långa nattningen var så jobbig. Och så tänkte jag på dig och tänkte att du inte får natta Victor... Nattningen får väl ta hur lång tid som helst, jag har ju all tid i världen för honom.
Kram
Kram
Smärtsamt men också fint skrivet!
Kram
Så många kloka ord. Du skriver så himla bra. Det får en att stanna upp och tänka till över livet. Stopp, stanna, tänk dig för vad du säger och gör, såra ingen, livet är för kort för det, umgås med de människor som får dig att må bra, njut av minnen och älska att du får uppleva och njuta av morgondagen.
Carpe diem <3
Ni är så himla starka !!
DU ÄR VERKLIGEN EN UNDERBAR MAMMA, DU ÄR SÅ OTROLIGT STARK
Jag har aldrig fastnat så här mycket för en blogg, det är för att allt du skriver kommer från ditt hjärta önskar dig verkligen all lycka för det förtjänar ni
kram LoLo
Du skriver så vackert att jag får tårar i ögonen. Jag har följt er kamp så länge och har läst din bok, du skriver med sådan känsla som jag aldrig sett någon annanstanns. Jag önskar dig och din familj all lycka för det förtjänar ni.
kram
Lyssnade på en sång från dolce bambinis blogg "flickan och kråkan" medan jag läste det du skrivit och jag kunde inte hejda tårarna. Min lilla dotter klättrade upp i mitt knä och pekade på victors bild tyckte han var söt, hon ville bäja honom. Barn skall inte behöva dö, jag förstår inte vad det e för mening med det. Tänker på alla små äglabarn 2 st har träffat mitt hjärta extra mkt Lill victor och så Lova. Dom finns med mig. kram
Så gripande inlägg.
♥ till Victor och er.
Styrkekramar Malin
