Funeral blues av W.H Auden
DATUM: 2010-11-24 TID: 20:39:41Vi var på sorge möte igår och samtalade om det som hände för drygt två år sedan. Det som välte våra liv upp och ned och som för alltid satte djupa ärr i våra hjärtan.
Det var tungt att sitta där och berätta, trots att orden kommit ur min mun hundratals gånger. Tungt att ens andas, tungt att bara vara där...
Tårar som brände bakom mina ögonlock och den välkända klumpen som byggdes upp i halsen. Inte gråta, inte gråta....
Sekunderna senare grät jag, trots stora försök att låta bli... Jag grät över smärtan, minnena och allt som kom upp igen. Jag grät över honom...
Vi talade om den underliga tanke som vi alla hade slagits av, tiden efter dödsögonblicket. Tanken om varför världen fortsatte att röra på sig och fungera som vanligt, när våra liv nu var över.
Varför fortsatte personalen på avdelningen att ge medeciner och behandla de andra? Victor var ju död! Varför svarade de i telefonerna som ringde ja varför bara satt inte alla där?
Bilar passerade utanför, människor gick på gatan och fåglarna sjöng i det fina vårvädret.
HUR kunde världen fortfarande vara så vacker ???
Dikten nedan säger de ord som man så starkt känner i sorgens mörker. Den är översatt på svenska, men fin ändå...
(Funeral blues)
Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.
Hörde den först gången i filmen "Fyra bröllop och en bergravning" Den är underbar. kramelikram
Finaste du!
Vilken underbar dikt! Förstår att det är lika tungt varje gång du pratar om din Victor!! <3
Jag önskar att du aldrig hade fått vara med om detta!!
Mitt hjärta gråter tillsammans med dig!
Vilken tur att du har Vilma!!!! <3
Tankar och kramar till dig
& Victor finns i mitt hjärta
Anna
Vilken underbart vacker dikt.
Jag miste min pappa för många år sedan och trots att han fick leva ett långt liv så brister det ibland bara.. och det är en lång process i sorgearbetet och jag lider så med dig som gått igenom det du har.
Styrkekramar i massor
Dikten den är jättefin.
Den sätter verkligen ord på hur det känns när en som stått en nära plötsligt inte finns mer..
Kramar
Jättefin dikt.
Styrkekramar. Lider och känner så med er. Vi glömmer aldrig er älskade Victor♥ Hoppas så att han har det bra där han är och det tror jag på. Tillsammans med Feie♥ och alla andra änglabarn♥ En dag återförenas ni igen, även Victors änglakompisar med sina familjer. Hoppas så innerligt att det blir så.
Många tankar och kramar till er Alla där ute i vårt land.
Malin
Hej. Jag läser din blogg varje dag, men kommenterar sällan. Miste min pappa för knappt två månader sedan och kämpar med sorgen varje dag. En dag när vi rensade bland pappas saker hittade vi denna dikt. Precis som den lagts där till oss. Skulle vilja dela med mig av den till dig.
och om jag ger mig av
medan du ännu finns här...
Vet att jag lever vidare
och vibrerar i annorlunda takt
bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.
Du kommer inte att se mig
så du måste lita på mig.
Jag väntar tills den gång då vi åter tillsammans svävar i skyn
båda medvetna om varandra.
Tills dess, lev ditt liv i fullaste mått.
Och när du behöver mig,
viska bara mitt namn i ditt hjärta
...jag kommer att finnas där.
Vilken fin dikt!!
Förstår att det måste vara oerhört tungt att prata om det som hände er och er fina kille.
På något vis blir allt klarare å man minns mer än man tror när man sitter å berättar å rätt vad det är känns det som man är där igen samtidigt som det kan kännas som inget av det någonsin hänt.. Men att minnas gråta å även glädjas över tiden ni hade mer er kille e det som gör att man orkar vidare.
Victor försvinner aldrig någonsin,han finns genom er,genom Vilma å han finns i så många många människors hjärtan.
Och världen fortsätter,den stannar inte av trots att kanske ens egen värld raserats..å genom att den fortsatte så kom ju ett underverk... Vilma!!
Glädjen å sorgen går verkligen hand i hand..
Och jag tänker på er varje dag!!!
Kramis
Jag forstar verkligen, precis sa kanner jag alltid med. Hur kan varlden fortsatta snurra?
Jag minns en gang, jag vet inte riktigt vad som hant, kanske hade min farfar dott, eller sa var det ett hurdjur, men jag laste i tidningen dar de gjort 'tester' pa vilken matbutik som var bast. Pris, utbud, renlighet osv hade de matt. Och jag vet att jag tankte att HUR kan folk bry sig, ar det verkligen sa viktigt. Men innerst inne minns jag att jag tankte att 'Jag langtar sa tills jag kan bry mig om det dar igen. Tills allt detta onda har forsvunnit.' Och visst, det kommer en tid dar man bryr sig om sadant igen, och pa ett satt ar det ganska skont, bara man paminner sig om ibland, vad som verkligen spelar roll.
Så fint du skrivit, och så känslorna stämmer överens med mina.
Och dikten var också fin.
Kram Lova & Alvins mamma
