Idag har det inte hänt någonting alls... Verkligen ingenting...

Eller, igentligen så händer det ju alltid någonting när man har barn, men förutom alla vardagliga sysslor så har dagen inte innehållit något extraordinärt att skriva om.

Föresten, jo jag har faktiskt för första gången på länge ritat lite på boken. Är inne på ett litet sidospår angående designen, och kan inte riktigt bestämma mig för hur bilderna skall tecknas.
Vilken ålder vill jag rikta mig till för det första, för det spelar stor roll i vilka sorts bilder det är.


Har ca 8 sidor tecknade och klara i två olika stilar, så´jag får helt enkelt forttsätta och se vart det slutar. Kanske blir det två olika böcker till slut =)




Samtidigt som jag spanade på de två olika stilarna så målade jag den här bilden.
Tycker att den är både vacker men ändå "simpel" i sin skönhet och jag tänker kalla den för "Ängladans".

Har blivit ombedd att lägga in ett litet brådskande meddelande, angående ett större antal vinthundar som har blivit omhändertagna av polisen pga tragiska omständigheter.



Så har du en plats och mycket kärlek att ge så gå snarast in på länken nedan för att lotsa dig vidare!!

Klicka HÄR!





Sprid detta vidare till så många ni kan =)



Tack!!

I helgen har det varit full fart. 3 års kalas samt Grisfest i Krägga stod på agendan på Lördagen, så det var 4 trötta barn samt två utmattade vuxna som vaknade upp tidigt på Söndags morgonen. =)









Vilma fick använda sin fina ballerina klänning för sista gången på kalaset, och det var med tungt hjärta som jag senare på kvällen hängde upp den på galgen för gott.

Hon växer upp alldeles för fort vår lilla tös ....


Väl på kalaset så fikade vi och hade det trevligt. Lilla Engla som blev 3 år i Tisdags, fick ett helt berg av Halo Kitty saker. Gissa om hon var glad!














Ville, äldsta pojken i familjen Wahlstrand/Pärnebjörk älskar bebisar och vill alltid hålla i Vilma när vi kommer på besök.








Grattis Engla !!!!!!!

Senare på kvällen begav vi oss till Kräggas Grisfest som några i byn hade fixat. Det bjöds på helstekt Vildsvin, lotterier, tipsrundor samt lättare förtäring.

Alltid lika trevligt att sammanstråla med alla grannar och ha lite partaj.
Det var fullt med barn där, så Cazper, Thea och Linnea såg vi inte så mycket av på hela kvällen, speiellt inte Cazper som vid 8 tiden försvann med två tjejer någonstans. Hi hi, lite svärmeri på gång??







Var bara tvungen att ta kort på de här tuffa gamlingarna i matchande kepsar !!





Vilma somnade tidigt och sov sedan hela kvällen tryggt i sin vagn. Det är så skönt att kunna ta med henne på olika tillställningar och ändå veta att hon kommer till ro.




Mys med pappa =)




Peter och tjejerna avrundade kvällen tidigt vid tio, men jag stannade kvar ett par timmar till. Det brukar liksom inte höra till vanligheterna att det är jag som är kvar, så det var trevligt för en gångs skull.

Det blev inte senare än till tolv för oss heller, så tack och lov så var det en lättare blykeps som satt på dagen efter. Den gick till och med att sova bort =)


Hoppas att ni alla också har haft en trevlig helg!!!!


Kramar

Idag har jag och Vilma varit uppe vid kvarnkojan med Öppnaförskolan. Vi mötte upp Nina och hennes lilla Samuel och spenderade förmiddagen bland kottar, gräs och barr.

Det var väldans trevligt, ända tills ett litet barn hällde en hel flaska Pucko i min handväska!!!

Allt blev totalt neddränkt och jag fick fiska upp pryl efter pryl som låg och simmade längst ner i botten. Plånbok, papper, tågremsor, ja - det mesta blev dränkta i det mjölkiga badet.

TYPISKT!! Varför var han tvungen att sikta på just MIN väska??? Jaja, inte hela världen =) Nu får jag ju en anledning att köpa en ny !




Vilma och Laban har morgonmys






Två busungar på utflykt !'






Man blir trött efter en utedag =) Sov sött!

                                       


Såg ju på förra Dansfeber att Ola och Sussie vann med sitt indiska dans nummer med inspiration från Bollywood. Tittade på klippet på nätet, men tyckte faktiskt att det var ganska tråkigt gjort och inte alls särskillt bra.

Jag och syrran har faktiskt en indisk dans som vi spelade in för många herrans år sen (eller typ 3 =), visserligen som inte har någon seriös substans till sig alls, och är HELT på skämt, men ändå!
Tycker att den är cool och vi försökte verkligen att göra den fånigaste koregrafin vi bara kunde komma på.

Resultatet ????

Ja, se för er själva !!


(Ursäkta den usla kvaliten. Inspelad på Mobil)

 


Ja, de är nog som dom säger... De är inte kloka de där Karlssons...

En busy dag idag som bara flög iväg. Det började med att ungarnas buss inte kom fram till Krägga, bara för att det tydligen låg något hinder på vägen, som fick tvinga den att vända.
Så Peter ringer mig kvart i åtta och berättar att jag måste skjutsa barnen till skolan. Så det var bara att väcka Vilma - som precis hade somnat om - klä på sig, hoppa in i bilen och bege sig av.

Som tur var så hann vi i tid, så de slapp komma försent till första lektionen. =) 










Återvände hem, åt frukost, lekte med Vilma, gick en långpromenad och Vips! - så var klockan kvart över ett.
In i bilen igen för att hämta Thea som slutade kvart i två.
Eftersom att det är hennes namsdag idag, så stannade vi på ett Cafè på vägen hem och tog en "namsdagsfika". Thea beställde en smarrig Cupcake och jag en hederlig bulle =)









Efter fikat så åkte vi upp till stallet för att mocka samt göra i ordning höpåsar och mat. Thea agerade stallpiga och med varsin grep i högsta hugg så skyfflade vi bajskorvar så det bara stänkte där inne =)

Vi luktade nog inte så jätte gott efteråt, så hem igen för att slänga sig i duschen innan middagen skulle lagas och serveras. Linnea hade handbollsmatch klockan kvart i sex, och något i magen innan är super viktigt.

Det var på håret att alla hade hunnit ätit klart innan jag för tredje gången den dagen, packade in allt i bilen igen och begav mig till Bålsta...






Linneas lag vann matchen med 9-3 så hon var i alla fall nöjd, speciellt eftersom att de spelade mot killar =) Extra mycket credit för det !




Heja syrran!!!!

Undrar om "Ronny och Ragge" hade varit lika pigga att göra reklam för Försäkringskassan idag år 2010 ?? =)

Vad fan är det för fel på vissa människor ????

Lika väl som minnet kan vara ett paradis från vilket vi kan bli fördrivna, lika väl kan det också vara ett helvete från vilket vi inte kan fly.
                                                    
John Langcaster Spalding






Det är då sant som man säger.. Att vissa dagar är bättre än andra och att man aldrig vet vad som komma skall.

Det finns inga mentala skyddsnät som räddar dig från de dagar då den starka mur som du så nogrant byggt upp under en längre tid, blir en aningen ostadigare och ibland till och med raserar.

När det händer så ber jag till gud att det inte finns någon i närheten, allra minst Vilma, som tvingas se mig nedbruten och "i chock".
För det är precis det som händer på de där tillfällena, under de där dagarna... Jag blir stel av skräck då hjärnan helt omedvetet och oförberett letar upp något gammalt fragment från sjukhus tiden, dödsögonblicket eller tex begravningen.
Känslan blir mig övermäktig och varenda muskel i kroppen låser sig, pulsen ökar och blicken fastnar någonstans långt bort.

Panik, är väl det bästa ordet för det.... Panik och kaos...

Sen har jag en även en djupt ingrodd rädsla. en rädsla som skiljer sig från hur man vanligtvis mår när man blir "rädd". Nej det här är något annat, något djupare som nästan angränsar till skräck...
Jag är LIVRÄDD för att glömma...

För varje dag som går så stiger paniken angående det faktum att när tiden går, när åren susar förbi, så finns möjligheten att jag kanske glömmer... Glömmer hans röst, hur han luktade, hur vi kämpade tillsammans där på sjukhuset, sida vid sida, hur hans skratt lät, vilken färg han hade på ögonen och hur otroligt varm jag blev i hjärtat varje gång jag såg på honom...

Jag vill inte glömma alla de små saker som skillde honom från alla andra och som gjorde honom till den HAN var... De små detaljerna som faktiskt personifierar en människa, ja det som gjorde att jag älskade honom så...


Tänk att vissa saker vill man bara glömma, och de är oftast de som etsas fast hårdast i vårt undermedvetna, medans sådana saker som man förtvivlat vill hålla fast vid, är de som bleknar fortast...


Vill verkligen uppmana ALLA er föräldrar där ute att vara noga med att inte bara ta kort på era barn, utan försök att filma så mycket ni kan.
Det är bara på en film som du kan lyckas fånga med en röst, ett uttryck och ett ögonblick som kanske annars skulle gått förlorat.
Det finns ingen större gåva att ha, när man förlorat sin älskade, som ett videoband med den personen på, som man när minnet så småningom sviker, kan sätta på och återuppleva!

Man vet aldrig vad som händer i livet, och det är såå kort, så se till att spara era minnen och fina stunder så att de kan upplevas om och om igen...

En vacker vinterdag med Victor, som jag aldrig vill glömma...

I dag är det den 14:e. Ett datum som alltid kommer att innefatta både bra och dåliga känslor.


För att börja med de bra känslorna så blir ju vår lilla tös 8 månader idag!!! Det har gått så otroligt fort och jag kan knappt fatta att hon har växt så snabbt. =)

Hon utvecklas mer och mer för varje dag, och det dröjer nog inte länge innan hon säger sitt första riktiga ord eller tar sitt första steg.

Vi har varit på en mysig höstpromenad idag, samt varit och fikat i centrum. Brukar inte ge godsaker, men eftersom att det är en speciell dag så fick hon smaska på en bulle, som försvann otroligt snabbt!







Vips, så var bullen borta =)





Samtidigt som att vi har försökt att göra detta till en rolig dag för Vilma, så ligger den där gnagande tanken i bakhuvudet, den som gör att man inte riktigt förmår sig själv att "bara vara glad".

Det är trots allt 1 år och 5 månader sedan som vi satt i det halvmörka rummet i slutet på korridoren på avdelning 95A, tysta, trötta och fullständigt tomma inombords.

Det var för 1 år och 5 månader sedan som vi höll en liten kall hand i vår, och som vi viskade ett sista farväl i ett dövt öra. Det var då som jag trodde att mitt liv var över, ja att hjärtat för alltid skulle brista och sluta slå, för inte visste jag att ett nytt liv grodde djupt därinne, och att det var det som skulle rädda mig och föra mig tillbaka till livet.


Idag står det 2 ljus tända. Ett för Vilma och ett för Victor. Båda brinner med samma intensiva sken, fast för olika anledningar.

Det ena för ett liv som precis har börjat, och det andra som precis har slocknat...

Min morgon börjar med tårar idag...


Tårar efter att ha läst en fruktansvärd artikel i tidningen, ännu en artikel som vittnar om vilken ondskefull och orättvis värld vi lever i.

Lilla Theo blev bara 2 år gammal och avled på grund av att hans mammans sambo i smyg, misshandlade honom när hon var på jobbet.
Misshandlade honom till döds...



Känslan och tankarna som dyker upp inom mig när jag läser om det här, vilket inte ens är något speciellt ovanligt idagens samhälle, är att jag fylls av hat och sorg.
Hela kroppen stormar av känslomässiga toppar som både gör ont och som känner så fruktansvärt mycket för den stackars unga mamman, som för alltid blivit berövad de finaste hon har.

Det finns ingen som kan ge tillbaka det som HAN tagit från henne, och att som mamma, dessutom få veta att misshandeln pågått under en längre tid måste vara... Olidligt...
Vad kan en liten 2 åring ha gjort för att trigga en vuxen karl till misshandel? Svaret är ingenting, för det här är bara resultatet av ren och skär ondska.

Jag vet hur det är att förlora ett barn, men jag kan inte förstå hatet och skuldkänslorna som måste uppstå, när allting begåtts på grund av den hemska handlingen som utförts av en annan person.
Att veta att en annan människa är orsaken, till att ens barn inte lever längre...

Nej, FY FAN, säger jag bara!!! Hoppas att de aldrig släpper ut karl jäveln, och om de gör det så hoppas jag att det som han gjort, kommer att hemsöka honom för resten av hans liv!




Nu skall jag gå och tända ett ljus för Teo och hans mamma i Victors rum, och jag hoppas att den lilla pojken får fortsätta sin resa på en plats där bara värme, kärlek och lugn omger honom.

Vila i frid lilla barn....




                    

                                                                   Foto: Peter Vixtröm


Läs artikeln Här

Vilma och Ville satte snällt och lyssnade när de vuxna pratade en stund, men sen fick det vara nog. Ville bestämde sig för att bajsa, så att lukten gjorde att M fick gå därifrån, och Vilma började kasta sin napp på golvet samt sparka kvinnan i stolen framför... Det blev då vår tur att gå därifrån =)





Mycket roligare att sitta här ! tyckte de små =)









Lite lunch paus på balkongen =)





Den nya härliga höstkollektionen på me&i var underbart söt och tillsammans med Cecilia Blankens så hade de arbetat fram en kollektion för de lite mindre barnen som föll mig i smaken.

Många av plaggen hade tex, en speciell liten figur på dem - nämligen en mops!! Tyckte det var skit sött med denna lilla krabat som prydde både insidan asv foder på vissa plagg och även fungerade som "logga" på andra.

Han såg precis ut som Laban, så det passar ju extra bra om Vilma har dem på sig eftersom att vi har en sådan hund =)




Ur söt kofta med mops på !

Gå in på meandi.se för att se övriga kollektioner och för att läsa mer.





Charlies Bästa Änglar var även på plats för att presentera sin skräddarsydda barnpassningstjänst. I samarbete med barn och familjepsykologen Malin Alfvèn så erbjuder de hjälp till föräldrar som behöver komma bort, hjälp med hämtning från dagis, läxor, matlagning etc.

Toppen tycker vi!!







Självklart så fick vi en välfylld Goddie Bag på vagen ut med en massa smått och gott för barn och vuxna. Alltid lika trevligt =)


Det trevligaste var dock att träffa M igen! Har saknat henne otroligt mycket och det var super skoj att prata gamla minnen =) Vi skall ses snart igen och fortsätta där vi slutade.

Skall nog ta och lägga mig nu...

Eftersom att jag fortfarande mår som en nedbankad spik, så skall jag nog undvika mer Cocillana, stå ut med hostan och försöka vänta ut detta elände. Det är helt enkelt inte värt att må piss en hel dag bara för att ta en medecin som ändå inte hjälpte speciellt bra...

Tål kanske inte morfin.. Inte vet jag...

Fick äntligen en tid hos läkaren idag och hon skrev ut recept på Cocillana.
Nu ser jag fram en natt där jag förhoppningsvis får sova utan att hosta lungorna ur mig.


I morgon skall jag på We R Family eventet som hålls på Volvo Showroom i Sthlm. Ann Söderlund skall dit och signera sin nya bok och så kommer det att presenteras en massa nylanserade produkter från olika barnklädes märken.

Samtidigt skall jag passa på att möta upp en gammal väninna som jag varit "bästis" med när vi var små, och vi har inte sett varandra på typ 6-7 år, så det blir super kul!
Hon har också ett barn, en son som är en vecka äldre än Vilma så vi får se vad de säger om varandra =)


Nej, det blir ett kort inlägg då Cocillanan får mig att bli yr, hi hi... Så nu skall jag dansa i säng och sedan försöka komma upp i tid, om jag vaknar förståss =)!!



Godnatt!!!!

Några av blommorna är på plats... Det blir en vacker färgsättning i lila...




Rosor från gammelfarmor i Dala Floda.




...tack Familjen Olsson....






Allt är planterat och vi åker hem för att invänta mörkret. Då skall vi bege oss tillbaka till graven igen för att tända alla gravljus.

























Det var så vackert med alla ljus som lyste upp omgivningen under det knotiga trädet. Hela kyrkogården låg i totalt mörker förutom Victors plats där det fullkomligt strålade ut värme.

Det blev en vacker och fin kväll och vi kände att han var med oss hela tiden.





Hemma i hans rum hängde ballongen som Vilma fått tidigare på dagen och på den tunna rosa ytan, stod kärleksfulla ord nedskrivna av moster Josse...

Hjälte.. Älskling.. Saknad...Buu!... Prins... Aoom... Brum Brum... Kärlek... Koppe... Älskar dig...

10 små ord, som sammanfattar honom så bra... 10 ord av kärlek....

Lördagen började med inhandling av blommor till Victors grav. Vi valde 4 st Höstaster i lila nyanser - vilket är hans månadsblomma - samt 2 st prydnadskål med matchande färger.

Efter alla blommor var inhandlade satte vi oss på tåget in till Sthlm för att gå på modevisningen på NK.


Valde helt fel tid att åka och hamnade på ett gammalt SJ tåg, som förutom att vara rent ut sagt äckligt, dessutom var så fullt att vi tvingades stå med barnvagn hela resan, i det lilla utrymmet där man kliver på.
7 personer och en barnvagn fick plats, så det var inte dåligt =)

Väl framme i stan så begav vi oss direkt till NK huset, där modevisningen strax skulle börja. Vi hade dock en halv timme på oss så vi beställde in två kaffe med bakelser till. Smarrigt!









Själva visningen bjöd på urgulliga kläder och super tuffa barn som till gungande musik visade upp höstens nya mode.









Efteråt bjöds det på champange där tidningen Mama gick igenom lite av händelserna inför Mama galan i November. Vi ses väl där ?? =)










Vi kunde tyvärr inte stanna så länge, då vi ville hem för att plantera och ordna till på graven, så efter lite bubbel och smarriga tilltug så tog vi åter tåget hem, denna gång sittandes =)

Vår älskade prins...


Vi har mot vår vilja blivit fråntagna rätten att fira den speciellaste av dagar. Att en gång om året omsorgsfullt få slå in små paket, baka en färgglad tårta och med tassande tår smyga in på ditt rum och väcka dig med sång och kärlek.
Fråntagen rätten att få se ditt nyvakna ansikte spricka upp i förväntan över att få öppna paketen som vi placerar i din säng.

Jag vet inte ens hur du skulle ha sett ut nu, eller hur stor du hade varit.
Hade håret hunnit växt ut i långa lockar, och hade du kanske lärt dig räkna?

Vi tänker på dig varje dag, gråter, skrattar och älskar dig.

Det har gått så lång tid, men ändå så var det så nyligen vi sågs... Du har en lillasyster nu som vi ser så otroligt mycket av dig i. Hon ser på oss med samma glöd och djup som du hade i blicken, och när jag håller henne nära så känner jag dig...
Jag hoppas att du ser oss här nere, här på den andra sidan och hör våra sånger och att vi ständigt talar om dig. Du får aldrig tro att vi glömt, ALDRIG!! Det vore som att glömma bort sig själv och det går ju inte.


Den bästa tiden i vårt liv var när du fanns och det är från den dagen du föddes, som jag räknar att mitt liv började. Mitt riktiga liv.
Innan dess visste inte jag var riktig kärlek var och hur man helt fullständigt kunde älska någon så.






Det finns så många runtomkring som älskar dig, saknar dig och som idag - Ja, speciellt idag, tänder ljus till ditt minne.
3 år min älskling! 3 år gammal hade du blivit! Vilken stor pojke =)
För trots att din kropp slutade att växa den där dagen i April, så kommer din själ aldrig att sluta göra det! Och den kommer att fortsätta växa och bli större för varje år som går.
Detta datum är för oss en symbol för hur många år du har funnits i våra hjärtan, inte hur många år du har funnits hos oss på jorden.

Jag önskar att vi hade kunnat ge dig en stor kram på din födelsedag, och fått viska i ditt öra hur stolta vi är att få vara dina föräldrar, men jag hoppas att du ändå vet, och att ingen kram behövs.




Så ta emot våra tankar, vår längtan och vår värme och hör oss när vi sjunger för dig. För detta är din födelsedag, då du kom till oss för så många år sedan, och inget kan ändra på detta.

Inte ens döden kan skilja oss åt...

På Lördag så är det ju - som ni alla vet , dagen då Victor skulle ha fyllt 3 år...
Vi skall åka dit tidigt och plantera fina höstblommor, rensa undan och tända en massa ljus. Peter skall snickra på en mall i form av en trea, där gravljusen skall stå.
Ja en likadan som vi gjorde förra året. Det var så vackert när den lyste upp där i mörkret.




Graven, Hösten 2009

Vaknade i morse och såg ut så här i håret ...

Har sovit med tofs, ja en riktig Brittan tofs mitt på huvudet - så håret var förvandlat till ett stort KRULL!  Det går tyvärr inte riktigt att se på bilderna hur illa det var, men tro mig - det var ILLA!

Funderade seriöst på att gå ut så här =)






Eller kanske göra någon just frisyr av det... Typ så här ?








Och jag har ju hört att det är inne med tät lugg, så varför inte köra på det spåret ?






Nej, kunde inte ens borsta ut det, så det fick bli duschen i stället. Så nu är jag ren och fin i håret igen tack och lov =)