Glömde föresten skriva igår om hur skrämmande påmind man blir när man ligger med ett sjukt barn i sin famn.

Påmind om de oändligt många vakande nätter på sjukhuset, med en brännhet liten kropp vid sin sida som hulkande kräktes dag som natt.

Jag fattar nog inte, nej jag kan nog inte ta in hur pass länge som Victor ändå var drabbad av vinterkräksjukan. Vi var glada om han ens fick i sig 20 ml sondnäring och i vissa fall ens vatten. Fördelen då med att ligga på sjukhuset var att kunnig personal fanns runt hörnet, och att nya prover ständigt togs.
Blöjorna vägdes efter varje byte, och kände man det minsta lilla tyngd i den så jublade man inombords. "Yes!! Han kissar i alla fall bra !"


I slutet av hans kamp, så blev tumören så pass stor att den kom att trycka på urinblåsan så att urinet ej kunde komma ut.
Vi hade i två dagars tid undrat varför han var så gnällig och hade så ont när man tog i honom. Läkarna tog återigen alla standard prover man kunde men hittade inget fel, tills en sköterska slutligen kom på att de skulle mäta urinmängden i kroppen.

Ett portabelt litet ultraljud rullades in på rummet och man mätte mängden urin som fanns i blåsan.
Sköterskan som utförde momentet blev efter en stund alldeles tyst och bara stirrade på skrämen.
- Nej det måste vara något som är fel... sade hon förvirrat. Apparaten mäter ju upp en mängd på 180 ml!! Men det kan ju inte stämma...

Efter ett antal försök så var mängden dock densamma. Victor hade alltså nästan 2 dl !! urin i blåsan, som han inte kunde kissa ut!! Jag tror inte att någon kan förstå den smärta som han hade under de två dagarna. Hans dropp försåg honom med vätska dygnet runt men som bara fylldes på utan någonstans att ta vägen!!

Nu var det bråttom och Victor fick en kateter insatt. Genast så såg man den lilla genomskinliga påsen fyllas med mörkgul vätska som sakta steg över de tunna markeringarna.
Katetern fick vara kvar, och från den dagen så blev vår kille mycket nöjdare igen...

Ja, jag kom bara och tänka på det här som sagt... Hur lika allt kändes med Vilma nu när hon varit sjuk.
Skillnaden nu är att vi sitter hemma helt själva med bara oss själva att lita på. Tur att det finns kunskap bara ett telefonsamtal bort =)


Vill föresten tipsa om den nya vårdsajten 1177.se där man kan gå in och chatta med vårdpersonal om man har några frågor, läsa om olika sjukdomar, tips och råd och en massa fakta så klart.
De har även en speciell "cancersajt" där jag kanske skall skriva en krönika i vår.

Som sagt en toppen sida om du undrar något eller är allmänt orolig men inte vill sitta i telefonköer =)




Nej, nu skall jag passa på att dyka tillbaka ner i soffan medans Vilma sover hos Peter. Har en känsla av att veckan kommer att bli vääääldigt lång... Hoppas att kickan blir bra snart !


SOV GOTT!!!