Att bli med troll...
DATUM: 2011-01-27 TID: 13:16:44Marcus Birro kliver fram och berättar om sina många år som drabbad av hat och elaka kommentarer som sprutat ut på hans blogg, riktade inte bara mot honom, utan även mot hans barn.
Nu har näthatet och påhoppen gått så långt att familjen beslutat att lämna Sverige och flytta till Rom under en obestämd tid.
Jag har ingen personlig erfarenhet av Marcus Birro som person, och vet inte mer än att han är en skicklig poet, författare, krönikör samt fotbollskommentator.
Han är bevisligen en människa som lyckats i livet, men trots det drabbats av stora motgångar i och med två stycken sena misfall för några år sedan.
Många menar på att han är en stor idiot, en äcklig jävel och att att världen borde klara sig utan honom osv osv... Barnen menar många på, skall vara glada över att de aldrig fick födas och ha olyckan att få Marcus som deras far... Det här är fruktansvärda ord, riktat mot en människa som bara försöker att överleva. För visst är den svenska avundsjukan vedervärdig och visst är det lätt att rikta sparkar mot någon som är stark nog att ha rest sig från en personlig tragedi.
Vad är det nu som får de här "nättrollen" att trigga till och sprida sin galla över andra? Stackars små patetiska, hjärtlösa människor utan egna liv och hjärnor.
Likt slemmiga ailienliknande iglar, suger de livskraften ur andra, då de med hårt träffande ord hugger och hugger djupa sår rakt i deras offers hjärtan.
Till vilken nytta? Yttrandefriheten menar de... Ja för visst får man tycka vad man vill, men måste man till varje pris säga det bara för att såra och sänka?
Internet har blivit en värld dit de stora mobbarna i skolan, som på grund av stränga lärare och arga föräldrar, inte längre behöver gömma sig och hålla sig undan.
I skyddad identitet och med "anonyma" namn så kan de nu återigen ta ut sin revanch och fortsätta sin mening med livet. Nämligen att bryta ner och smutskasta....
Till och med liknande bloggar som min har blivit angripna av troll, och det är människor som vi som de vet tar störst skada, och som är de mest sårbara.
Jag är dock sååå lycklig och tacksam över att Victors blogg, hittils har varit förskonad i från elaka kommentarer och hat. Visst har lite negitivitet slinkt igenom ibland, men inte i den grad som vissa drabbas av.
Jag älskar verklgen mina läsare, som bara är här för att ge kärlek och stöd och inget annat. Osjälviska änglar som bryr sig om främmande människors bästa och som tröstar när det är svårt.
Så ett STORT TACK till er alla, och låt oss försöka hålla allt fult borta från denna sida även i framtiden. =)
LOVE YA!!
Finns ingenting elakt och säga. den jäveln som säger något elakt (om andras människors tragiska öden) som i ert fall. kan inte ha alla hästar hemma!
ni förtjänar bara all kärlek i världen. <3
ni är helt fantastiska som orkar fortsätta med det ni gör. all lycka till er och massvis med kramar.
Bra skrivet! Viktigt ämne i bloggvärlden!
kramaaar! <3
Otroligt bra skrivet. Förstår inte varför man är tvungen att skriva något enbart för att såra, för visst måste de vara medvetna om det? Inte kan man väl vara så bortkollrad att man inte inser att man gör människor illa.
Undrar hur det är inombords när de kan bete sig på detta viset. De kan inte vara trevliga i verkligheten iaf.
Det som stör mig som lärarstudent just när det kommer till nätmobbning som har framkommit under min praktik. Rektor och ansvariga lärare säger jämt, att det där är utanför skoltid och har inte med oss att göra. Jag förstår inte att de inte inser att sker det på nätet så sker det med största sannolikhet på skoltid också. Samt hur är det för den drabbade att behöva gå till skolan och möta sina plågoris. Nej många vuxna är för fega. Man vill inte stöta sig med föräldrar och få dåligt rykte, hallå ett dåligt rykte sprider sig just när skolan är passiv.
Detta är något som måste addresseras och arbetas aktivt emot.
kram
Jätte-bra skrivet, och ett otroligt viktigt ämne. Internet är människors vardag i dag och vad som händer där påverkar människor i allra högsta grad. Mobbing får ytterligare ett forum att verka i, och det är absolut inte utanför lärarnas värld eftersom det kan hända närsomhelst under dygnets 24 timmar. Det kluriga är hur man hittar ett sätt att stoppa att ungdomar, bloggare, ja vem som helst, mår dåligt av dessa påhopp som på många sätt är lättare att genomföra på detta sätt än i verkligheten. Så verkligen bra skrivet Sofie. Kloka tankar, som jag alltid tycker du har! Kram Elin
Bra skrivet Sofie! Jag förstår mig inte på det heller, så fegt. Många utav dem skulle aldrig våga säga något öga mot öga, men med en dator framför sig går det bra! FY!
Hoppas att allt är gott med er!
Kram
Ja min dotter har blivit utsatt för förtal på facebook. Jag blev tokig men hon tog det coolt, kanske bäst att inte göra för stor affär av det utan gå vidare. Jag vet inte...
Att håna eller elakt kommentera andra människors öden är ngt fruktansvärt och idag är det för lätt att gömma sig bakom dataskärmen.
Jag e glad att du upplever alla oss som skriver här som positiva.
All kärlek till Er.
Styrkekram... <3
Jag tror att du är en ängel. Du är verkligen en fin människa ! lite som en söt liten hundvalp, det finns inget ont i dig ! eller ja jag känner ju inte dig men från min vinkel så är det så (:
Jag förstår mig inte på dessa troll. What's the point liksom? Om dom fokuserade av allt hatet på nåt produktion så skulle dom göra karriär. Ett bra mycket bättre sätt att spendera sitt liv på, om du frågar mig. =)
Var rädda om er och fortsätt att blogga. Jag läser, även om jag nästan aldrig kommenterar längre.
Kram
(tryckfelsnisse var framme, bland andra...hehe)
Jag förstår mig inte på dessa troll. What's the point liksom? Om dom fokuserade hälften av allt hatet på nåt produktivt så skulle dom göra karriär. Ett bra mycket bättre sätt att spendera sitt liv på, om du frågar mig. =)
Var rädda om er och fortsätt att blogga. Jag läser, även om jag nästan aldrig kommenterar längre.
Kram
Hej Sofie,
Jag lämnar en sak till er vid Victors grav i eftermiddag, 1½ år senare än tänkt. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Jag ska försöka slå in den så noggrant som möjligt i plastpåsar så inte väder och vind kommer åt den utifall ni inte hinner hämta den i helgen.
Kram Jessica
Mycket bra skrivet!!
Jag har aldrig förstått vad Birro gjort för att "förtjäna" allt detta hat. Okej att människor har olika åsikter men vad har hans barn som aldrig fick födas med det att göra??
Sen så finns det alltid två sidor av ett mynt. Många tål inte att bli ifrågasatta, utan sparkar bakut och anser sig ha blivit mobbade. Jag tycker att om man ska blogga offentligt så måste man kunna stå för det man skriver och kunna ta kritik och att alla inte tycker likadant. Unga mammor och storfamiljs-mammor är ofta extremt bra på att skrika "MOBBNING!!" och även dra till "avundsjuka"-kortet så fort de blir ifrågasatta och inte ryggdunkade.
Men dessa som bara sitter och bottenlöst hatar; ägnar sig åt påhopp, inte bara på bloggaren utan även på dennes familj, tänk vad tuffa de måste känna sig där bakom sin dataskärm...!
Riktigt bra skrivet. Det är sjukt vad människor kan slänga ur sig på nätet, helt obefogat. En sak att debattera mot det någon skriver - men att slänga ur sig massa skit och hota folk så att det går så långt att de lämnar landet... Vad är det för fel på människor egentligen? Hur tänker de bakom sin dataskärm?
Jag har själv gjort så att icke inloggade inte kan kommentera min bilddagbok just för att jag blev så sårad av anonyma kommentarer om hur ful jag var. Och när de inte kunde kommentera som anonyma längre försvann de...
kram
Tack för en fantastisk blogg! Håller med dej, ang ditt inlägg. Som tur är så är det ju frivilligt att läsa bloggar! Så jag kan inte förstå dessa människor som ondgör sig över andra!
Kram Annika
Du har helt rätt, men vi ska inte heller glömma hur fort något sprider sig på nätet och gör folk till något de egentligen inte är... De som en gång stått på en persons sida kan så enkelt, bara någon lägger orden rätt, vända sig totalt och inte bara skriva en åsikt, utan skriva den elakt, med hot om allt möjligt hemskt.
Alla bör vi tänka två eller flera gånger innan vi skriver någonting alls, för är det en gång ivägskickat ut i cyberrymden så kan man inte ta tillbaka det. Det finns där för alltid.
Så klokt och bra skrivit Sofie, som alltid. Viktigt ämne. Måste även passa på att lyfta det natalie har skrivit ang passiviteten av rektorer och personal ute i våra skolor. Så sant det du skriver natalie! Händer säkerligen även under skoltid så det är visst deras ansvar men dom bara blundar. Hur många gånger har man inte hört att mobbaren/mobbarna fått gå kvar och den som mobbats har fått börja på en annan skola osv. Denna ohyggliga slöhet. Man undrar verkligen..känns som de ansvariga nästan tar den ondes parti när dom istället borde stötta och göra allt för den som utsatts. Hur kan det få vara så tokigt och fel?
Rörande och väldigt fint skrivit det sista stycket i ditt inlägg. Tack för allt vi får ta del av här i bloggen Sofie. ♥Victor♥ för alltid i våra hjärtan.
Många kramar till er från Malin
Ett viktigt ämne som är värt att uppmärksammas. Jag har själv blivit utsatt och fått höra att jag inte tyckt om min dotter och att jag skötte henne aldrig som sjuk och att jag bara brydde mig om Alvin.
Av en läsare :-o Jag fattade ingenting men blev likväl ledsen ändå för ingenting är ju sant och som man "kämpade och trevade" för Lovas bästa hela hennes liv o ännu mer under sjukdomen. Kram
Jag hade en "arbetskamrat" för ett par år sen, som av någon anledning ogillade mig till tusen. Varför har jag aldrig riktigt förstått, kanske var det pga svartsjuka ?
På jobbet var hon trevlig och vågade inte säga någonting av vad hon tyckte om mig. En dga hittade hon min blogg..
Med tiden fick jag fler och fler anonyma kommentarer, som inte var trevliga att läsa. Det stog saker som att mitt hem var fult (Laddade vid ett tillfälle upp bilder på ommöblering) med billiga IKEA-möbler, jag var en hora som låg runt med varenda kille, kunde inte ta hand om mitt barn (För att jag hade barnvakt för att jobba) osv..
Jag tog inte åt mig så mycket av dessa kommentarer, för jag visste att ingenting av det stämde. Visst var det tråkigt att läsa, men tog det med en klackspark.
Men en dag när jag loggade in, och gick igenom kommentarer som skulle godkännas så fanns det en, som verkligen kändes ! Nu minns jag inte exakt vad som stog, men det handlade om min son. Han var så ful oc äcklig, en fetknopp och stackars unge som hade mig till "morsa", han kommer bli likadan som mig osv.. DÅ var det nog för mig !
Okej att någon ogillar mig, man kan inte älska alla oc alla är vi olika..MEN, när det går så pass öångt att man börjar kritisera och komma med påhopp på ett barn som är 1½ år, då jävlar är gränsen nådd !
Denna person hade varit så osmart så hon skrev in sin mailadress. Inget namn, men sin mailadress. Min bror försökte kolla upp IP-adress utan resultat, så han addade denne person på MSN. Hon accepterade, han klickade upp henne och fick då fram hennes visningsbild. AVSLÖJAD !
Hon nekade till detta och skyllde på sin kompis som hade lånat hennes dator. Dessa kommentarer som postades, postades vid sena klockslag som runt 23..
Liksom jag, hade denna arbetskamrat familj. Jag skulle nog aldrig ha besök runt den tiden, med småbarn hemma och jag vet att jag ska upp och jobba..
Konfronterade henne, utan resultat. Dessa korkade påhopp fortsatte, till slut började det på jobbet. HOn snackade skit, spred rykten. För att i nästa sekund vara trevlig emot mig ?!
Jag gav mig inte, och fick henne avskedad ! Därmed upphörde även hennes påhopp..
Ingen ska ta emot skit, påhopp om sina barn. INGEN!! Vi måste få ett slut på denna nätmobbning !
