Till alla er som inte får....
DATUM: 2011-07-12 TID: 09:51:10Sommar, sommar och sol...
Ja den melodin spelas ofta i mitt huvud om dagarna när jag går och strosar omkring med Vilma.
Hennes glada attityd och positiva inverkan på allt runtomkring smittar av sig, och landar direkt på mig.
Både Vilma och Victor är och var väldigt glada barn med glimten i ögat och fulla med självironi trots deras ringa ålder. Jag har länge gått och väntat på denna tid, då Vilma har kommit ikapp sin bror, åldersmässigt - och det känns i hjärtat.
Det känns underbart att minnas och få jämföra, men också fruktansvärt tragiskt att se allt som Vilma får uppleva - men som han aldrig fick.
Victor älskade allt i livet med en intensititet som var väldigt ovanlig. Allt var "wow", "Åhhh!!" eller värt att betrakta i timmar.
Det gör så ont att minnas hur mycket han fick nekat och aldrig chansen att se.
Jag har varit så van att få säga nej eller tänkt tanken att "nej det går ju inte", att jag nu istället säger ja till nästan ALLT! Inte att Vilma får göra precis som hon vill, men jag ämnar att hon skall få prova på så mycket som möjligt och få chansen att sedan göra det egna valet.
Är inte det frihet för ett barn, och är inte det en lycka som borde få vara självklar ?
För en förälder är kanske valet mellan att bada eller leva lätt, men för ett barn inte så självklart. Det vill bara vara som alla andra...
Jag skickar extra mycket tankar i sommar, till er därute. Ni som sitter på sjukhusen under behandling i sommar.
Till er barn som runt om i landet är är kopplade till maskiner och tvingas äta starka mediciner. Till de som inte får bada, leka eller vara ute i solens varma strålar utan som i stället får spendera dagarna - stirrandes ut genom ett fönster.
Jag vet hur det är, och jag vet vad ni saknar men snälla kämpa på!
I veckan var Vilma på djurpark med mormor och Kent, ännu en sak som Victor aldrig fick uppleva.
Jag hoppas dock att han nu fick vara med sin syster och skratta tillsammans åt aporna, tigrarna och de andra djuren, fast på ett annat sätt.
Att få bada på stranden på semstern tar vi alla för givet...
Vet precis hur du känner Sofie.Alla stackars barn på sjukhusen runt om i Sverige.Det var därför vi öppnade en "Glassfond"på barnsjukhuset där vi var mycket.Vi använde ganska mycket pengar som vi fick in när skolan hade "Simonloppet"Sjuka barn får välja vilken glass dom vill isf den där evinnerliga Piggelinpinnen.Vi har även fyllt upp Almers hus med mängder av grejer.Allt från solstolar,grill,kubbspel kylväskor,gitarr,dockor och dockvagnar,fotbollar,mål,bobbycar mm.mm.Vi tänker fortsätta,känns så bra att många kan använda grejerna.Väntar med spänning på era fina prylar som jag har beställt.Njut av Vilma och hennes framfart.Kram Kia
Hmm!! Jag vet inte om det bara är gott, men efter att jag började läsa din blogg så har jag satt mer värde på det dagliga med mina barn, men nästan lite halvtokig på mig själv när man låter tankarna flyga iväg till att "tänk om" något skulle hända med dom och så blir man nästan lite töntigt överförsiktig!! Men njuta av ögonblick som aldrig kommer igen det gör jag!!!
Det du skriver får verkligen att tänka efter... Senast idag så tyckte barnen att vi skulle åka på stranden och bada, men jag hade en del att göra så det blev inte av. Jag tyckte att vi kunde göra det imorgon eller senare i veckan, men nu, ångrar jag mig rejält. Jag ska ta bättre tillvara på tiden vilket jag tycker jag ändå blivit bättre på den senaste tiden. Men nu ska det bli ännu bättre!!!
Mängder av sommarkramar från Gotland :)
Berörs som alltid av dina inlägg och bilder Sofie, dina tankar du delar med dig. Hoppas också innerligt att Victor var med sin mormor och lillasyster i djurparken på sitt sätt. Älskade barn.
Bara tanken att det hemska fortsätter angripa och tar oskyldiga små liv är så fruktansvärt.
Läste din kommentar Kia och ni är också helt fantastiska, vilket fint arbete ni lagt/lägger ner.
Många kramar till er alla.
Malin
Hej,har idag hämtat ut grejerna från Victor&Vilma.
Helt otroligt fina änglar och fjärilar.Ljuspåsarna kommer att bli väldigt dekorativa i höstmörkret.Ser fram mot fler grejer.Barngravar ska smyckas med färg och den glädje barnen gav oss här.Det är tungt ändå så vi får göra det bästa.Kram Kia
Ditt inlägg berör väldigt mycket.
