En tanke i mörkret...
DATUM: 2011-11-22 TID: 18:24:38Nu har det varit rekord länge sedan ett inlägg skrevs.
Vilma är sjuk i ögoninflammation, jobbet och företaget tar upp all min lediga tid och hade jag haft en mer krångelfri dator eller möjligtvis en mobil med internet så hade jag kunnat uppdatera bättre.
Härom veckan satt jag och skrev ett låångt inlägg som bara försvann putsväck innan jag hann publicera det.
Jag blev heelt GALEN och svor åt det grövaste då klockan var långt efter 11 och jag verkligen hade tvingat mig själv att vara vaken.
Har sovit alldeles för få timmar dennna vecka pga Vilmas besvär och eftersom jag skall upp och jobba varje dag så har kroppen fått lida.
Hoppas det vänder snart =)
Trots sjukdomar, krångel med teknik samt sömnbrist så vet jag bättre än att låta detta tynga mig och jag skall inte klaga (även om det är skönt att ha förmånen att få göra det här på bloggen ibland ).
Det finns de som har det värre, detglömmer jag aldrig.
I några inlägg tidigare så fanns det en kommentar som jag missat, där jag ombads ta upp ett fall om en sjuk pojke som heter Hugo.
Jag missade kommentaren och det var inte föräns idag som Peter satt och läste som han såg den och frågade om fallet.
Självklart så vill jag uppmärksamma denna starka familjs öde och rädslan för att förlora sin son. Tiden är knapp och de lever i ständig kamp mot klockan och kämpar för att få rätt till livsnödvändiga specialbehandlingar för att rädda hans liv.
Ni har säkert redan läst artiklarna i media om Hugos mycket ovanliga sjukdom Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz. Han föddes i stort sätt dömd till döden då överlevnadschanserna är mycket mycket små, men familjen vägrar ge upp hoppet och är redo för fajt!
Läs mer på deras blogg nedan.
http://hannasblandning.blogspot.com/
Familjen har startat en insamling som skall gå till en speciallist behandling i USA, och då familjen måste finansiera detta själva så behövs varje krona.
Kan inte tänka mig hur det känns att det kanske finns hopp att kunna rädda sitt barn, men att pengar fattas. Helt obegripligt fruktansvärt. Stackars föräldrar.
Sprid denna adress till så många ni kan och be dem sätta in en slant, eller bara skriv ett kort meddelande med några stöttande ord till familjen.
Jag vet själv hur viktigt det är att veta att man inte är ensam.
/Sofie
Vilma är sjuk i ögoninflammation, jobbet och företaget tar upp all min lediga tid och hade jag haft en mer krångelfri dator eller möjligtvis en mobil med internet så hade jag kunnat uppdatera bättre.
Härom veckan satt jag och skrev ett låångt inlägg som bara försvann putsväck innan jag hann publicera det.
Jag blev heelt GALEN och svor åt det grövaste då klockan var långt efter 11 och jag verkligen hade tvingat mig själv att vara vaken.
Har sovit alldeles för få timmar dennna vecka pga Vilmas besvär och eftersom jag skall upp och jobba varje dag så har kroppen fått lida.
Hoppas det vänder snart =)
Trots sjukdomar, krångel med teknik samt sömnbrist så vet jag bättre än att låta detta tynga mig och jag skall inte klaga (även om det är skönt att ha förmånen att få göra det här på bloggen ibland ).
Det finns de som har det värre, detglömmer jag aldrig.
I några inlägg tidigare så fanns det en kommentar som jag missat, där jag ombads ta upp ett fall om en sjuk pojke som heter Hugo.
Jag missade kommentaren och det var inte föräns idag som Peter satt och läste som han såg den och frågade om fallet.
Självklart så vill jag uppmärksamma denna starka familjs öde och rädslan för att förlora sin son. Tiden är knapp och de lever i ständig kamp mot klockan och kämpar för att få rätt till livsnödvändiga specialbehandlingar för att rädda hans liv.
Ni har säkert redan läst artiklarna i media om Hugos mycket ovanliga sjukdom Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz. Han föddes i stort sätt dömd till döden då överlevnadschanserna är mycket mycket små, men familjen vägrar ge upp hoppet och är redo för fajt!
Läs mer på deras blogg nedan.
http://hannasblandning.blogspot.com/
Familjen har startat en insamling som skall gå till en speciallist behandling i USA, och då familjen måste finansiera detta själva så behövs varje krona.
Kan inte tänka mig hur det känns att det kanske finns hopp att kunna rädda sitt barn, men att pengar fattas. Helt obegripligt fruktansvärt. Stackars föräldrar.
Sprid denna adress till så många ni kan och be dem sätta in en slant, eller bara skriv ett kort meddelande med några stöttande ord till familjen.
Jag vet själv hur viktigt det är att veta att man inte är ensam.
/Sofie
Kommentarer
Postat av: Hanna K
Saknat dig! Kul att höra ifrån dig även om det inte var så roliga saker, förutom att företaget och det tagit fart! =)
Kommer sprida länken vidare!!!
Postat av: L
Hoppas hon kryar på sig snart. Skriv i en ordbehandlare, om du inte redan gör det, så går det att spara det som skrivits även om datorn är ostadig och hänger sig. :)
Trackback
