Vår Visommist helg på Fagerudd har varit underbar och det var såå trevligt att återse alla igen.

Man blir som en liten familj och kommer varandra väldigt nära när man delar liknande öden - och det kan jag nog våga säga att även de andra håller med om.

Fagerudd är ett underbart konferens hotell som ligger naturskönt vid mälarens strand på en udde i Enköping. 


Vi anlände på Lördagsmorgon och slöt upp och åt en underbar frukostbuffè med de andra familjerna. Solen sken och det var många glada utrop som hördes i den vackra matsalen.


Efter att vi checkat in på våra rum så började vistelsen med samling, där alla fick berätta vad de gjort och vad som hänt under sommaren.
Det blev genast påtagligt hur olika vi alla var inne i sorgebearbetningen och hur många olika händelser som kantat vår sommar.

Temat på helgens vistelse var "syskonreaktioner" och en terapeut med specialisering av barn kom och föreläste samt lyssnade på våra frågor. Detta var mycket lärorikt och nyttigt och alla fick en ordentlig genomgång av sina eventuella "problem" och det som bekymmrade dem.


Det är helt otroligt hur starka var och en av våra berättelser är, och det slår mig varje gång vi ses hur otroligt det är att vi alla orkar sitta och berätta, orkar andas och orkar leva...
Tyngden av de ord och den innebörd som innefattar allt resulterar i ständiga knytnävslag i magen samt kippande efter luft.
Det är vid dessa tillfällen som man verkligen inser hur otroligt väl man lindar in traumatiska minnen och upplevelser i dämpande och skyddande paket av bomull, för att de inte skall göra så olidligt ont.


En av mammorna nämde under dagen att " Tänk om en normal människa skulle kliva in här och höra vad vi pratar om. De skulle ju inte tro att det var sant"
Och det är precis så det känns, även för mig. Ibland fattar jag inte att man genomlevt något så jävulskt hemskt - utan att det bara är de andra som drabbats.


Trots att alla var totalt slut efter otaliga timmar av "terapi" så var kvällen och middagen helt underbar! Jag skrattade mer än vad jag gjort på länge och kände mig helt trygg i de andras sällskap.
Hur kan man tycka om människor så mycket som man inte ens känner ..?



Lägger in lite bilder från vistelsen om någon vill se...













Vår underbara kypare presenterar kvällens meny samt de väl utvalda vinerna som man fick till om man slog till på "vinpaketet".






Aptitretare






Förrätt







Varmrätt






Efterrätt

Vilken galen vecka det har varit...

Jag har jobbat sent nästan varje dag, stressat med Vilma på morgonen, dykt upp en timme för tidigt på jobbet, tagit fel på dag, klämt Vilmas finger i bildörren, blivit sjuk, frisk igen för att sedan nu sitta här en Fredags kväll - helt solo med halsont och värk i kroppen.
Hinner inte mer än komma hem, laga mat, leka lite med Vilma och så är det sen kväll.


I morgon ska vi åka på en Visommist träff i Enköping och blir borta över natten. Vilma är hos moster och hundarna hos Thea och Linnèa.

Är super slut redan nu, och kan bara tänka mig hur det kommer att bli i morgon när man kommer att utsätta sig för en massa minnen och jobbiga saker.
Längtar dock och tycker att det ska bli jätte roligt att träffa alla igen.




Men alltså vad jag klagar ! Nej skärpning, fram med det positiva bara =) Vädret ska bli fint har jag hört och maten skall vara super =)
Synd att man inte kunde vara där under andra omständigheter....



Ber så hemskt mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen. Hoppas det blir bättre om jag får en Iphone som alla tycks ha förutom jag =(
Då kan jag gå in och lägga in lite inlägg då och då och slipper sitta vid skit datorn som bara krånglar.
Föresten så är jag snart klar med sista sidan på boken =) Jippi!"!!! Känns overkligt att det faktiskt blir ett slut efter så många timmars slit... Hoppas någon tycker att den är värd det...