Sjukt olika liv, men ändå på samma sätt...

Mitt hjärta vill brista , kan inte förstå hur det känns för er . Plågsamt och helt fel . Finns inga ord att säga . Varför , varför och aldrig få ett svar ....

Att i all er sorg ändå dela med era tankar och upplevelser , visar oss alla hur skört livet är . Att det är nu vi lever och vad som är viktigast .

Önskar bara det bästa för er , kämpa på för "Kämpen´s" skull på torsdag .

Kramar i massor...

Hej.

Har inte kommenterat förut, men jag vill bara säga att jag beklagar allt som ni gått igenom.



Ni är starka som orkar gå igenom det här, och jag hoppas ni fortsätter vara starka.



Kram.

Ja du, dom bloggarna du varit in och läst verkar väldigt ytliga i jämförelse med din blogg. Jag läser mycket hellre din blogg med lite tanke, hjärta & hjärna bakom i stället för dessa hippa bloggar, men så är jag varken hipp eller speciellt ung heller för den delen. Även om jag blir ledsen så blir jag också tacksam för livet och för sådana saker som vi ofta tar för givet innan vi drabbas av jobbiga saker som ni gått och fortfarande går igenom. Många varma tankar & beundran får du av mig!

Fick morfar bestämma...så blev det kaffe och lite kaffebröd. Varför krångla till det mer än nödvändigt. Vi är inte där för att fika utan för att säga adjö till Victor. Och vädret ska bli fint och då vill man inte stänga in sig i ett församlingshem. Nej kaffe och saft i det fria i gröngräset..det skulle Victor ha gillat det vet jag..

Åh, du har så rätt. De senaste dagarna har jag funderat över olika saker, haft ångest för det ena och det andra. Men så brukar jag tänka på er och Victor och känner mig så urlöjlig. Jag har också varit inne på Barncancerfonden och er insamling och skänkt lite pengar. Passade då också på att läsa om andra barns cancerhistorier och det får mig att försöka tänka positivt på det mesta. Eller åtminstone inte skapa mig problem jag inte behöver. Visst är man alltid sig själv närmast men er historia har fått mig som är expert på att oroa mig över saker att försöka ta mig samman. Jag förstår att ni måste fundera över hur victor såg ut i kistan. Man blir ju förändrad tyvärr. Döden blir så verklig. Men jag förstår också att ni inte kunde låta bli. Ta hand om er.

Åh...håret reser sig på mina armer och jag ryser i hela kroppen när jag läser det du skrivit. Jag blir så otroligt berörd. Även om ni just nu går igenom det värsta man som förälder kan tänka sig så tror jag nog att ni ändå har haft ett mycket rikare liv än de ytliga som beskrivs på dessa bloggar.

Kram Marianne Ekwall (Nickes mamma)

Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för er med förlusten av Viktor och begravningen på torsdag ,men jag vet att ni är två kämpar som kommer att se ett ljus efter mörkret.Ta hand om er!många kramar önskar Monica & Danne

fy va orättvist livet är..

Ibland går livet på raksträcka för många men för el senare kommer en punkt då saker förändras..ibland saker som man kan komma över å ibland saker man tillslut lär sej leva med för att orka vidare..

För en del e uppförsbacken lång,å man undrar om det nånsin kommer plana ut.. men det gör det,men det kommer ta tid.

Att behöva begrava sitt barn e nog det värsta man kan vara med om.

En arbetskamrat till mej hade sin cancersjuka son på samma avd som ni var på.Han har den sjukdomen läkarna först trodde att er lilla victor hade.

å du å din sambo/man? gick i samma föräldrargrupp som min syster.

Jag känner er inte men följer med å läser ofta victors blogg.

Önskar att det fanns något man kunde säga el göra.

Hoppas att victors begravning blir som ni önskar.

Måånga varma kramar

Gör som Victor hade velat attt ni ska göra...som Christer säger..filtar ute i det fina vädret..



Jag kommer åka förbi graven sen så ska mina barn Hugo snart 3 år och Ebba snart 14 månader få lämna en snuttis (om han tyckte om snuttisar) på Victors grav. Så får de gå fram till graven och lägga snuttisarna där...



Henrik

jag förstår vad du menar och du har så rätt..

varför klaga på något som små problem när man vet att man har det bättre än många andra..

jag tror begravningen kommer bli fin och som Christer säger, gör det Victor skulle ha velat.

hoppas det blir som ni önskar.



kramar

Det du och din syster skriver får mig att tänka på hur många gånger man har klagat bara för att ha något att klaga över.

Redan från början när jag läste om er i aftonbladet så gick det kalla kårar genom kroppen och jag började fundera på varför klaga på att maten blir lite sen på kvällen eller varför barnen ska skita ner sig så otroligt bara dom går ut i sandlådan...

Jag har inget att klaga över egentligen, men ändå har jag gjort det...



Mina tankar går till er, Peter och Sofie och även era nära och kära.

Jag håller faktiskt med din pappa, stäng inte in er i ett församlingshem... det skulle nog inte Victor vilja. Ute i det gröna gräset med fågelsång runt er, kaffe och en kaka det räcker. Ni har annat att tänka på.



Jag tänker på er och jag vet att ni fixar det här tillsammans. Ni är starka och har vilja att kämpa vidare med er underbara ängel kärt i minnet.



Många kramar

Det finns ett överflöd av överflödiga bloggar som alla handlar om hur man blir en vackrare människa - till ytan. Personligen tycker jag att du, Sofie, förmedlar ett annat budskap som gör att vi som läser verkligen blir vackrare människor. Skönheten syns inte utåt där vi sitter med våra rödgråtna ögon och mascararandiga kinder men inuti så ömmar och klappar tusentals varma hjärtan, varma tankar tänks och alla vill vi så gärna hjälpa om vi kunde. Dina gripande och smärtsamma ord får oss att plocka fram något av det viktigaste som finns - medkänsla och medmänsklighet. Du är så beundransvärt stark som orkar skriva om dina svåra stunder och dagar. Men gud va jag önskar att du kunde få skriva om något annat...å gud va jag önskar att dina val skulle handla om något annat...På torsdag är vi många som kommer att vara med er och lille Victor i tanken.

Styrkekramar från en mamma från Handen

Det gör ont i mig då jag läser det du skriver.. det är så jävla orättvist det ni går igenom nu.



och jag håller med många av dessa "välbesökta" bloggar är helt menläsa,



tjejer som inte gör något vettigt egenlitgen

antingen är dom inte ens myndiga eller så är dom myndiga men har inget jobb :S



många styrkekramar till er!!!!!

Jag klarar inte av att läsa det du skriver, tårarna rinner och håret på armarna reser sig. Det är så fint. Hoppas att begravningen går bra ändå, Ni klarar det här! Ska se på sjukhuset i maj, hörde att Victor skulle vara med.



Ha det bra och stora kramar

jag känner mig så otoligt ledsen, helst av allt skulle jag bara vilja ge er victor, ge er han så att ni kan bli en hel familj igen. en bit av den kommer alltid att saknas, men han finns där. uppe i himlen och tro mig, där har han det bra. jag tänker på er, och man förstår allt mer och mer hur underbar liten prins ni har till son.



victor lever så länge vi minns honom..

sen jag började läsa eran blogg så har jag tänkt på er varje dag. kunde inte somna första kvällen för jag var så ledsen för eran skull. tänker på er i morgon.



massa kramar till er och viktor!

Du är en pärla! Världens finaste pärla... Victor är jätte stolt över er och super glad att han fick så fina föräldrar.. världens bästa båda ni två, både du och Peter! Att ni orkar är en gåta...

Vi älskar iallafall er oavsett vilket humör ni är på!

Jag känner så starkt vad ni känner....



Livet är sååå orättvist...varför...???



Du är så bra på att förmedla dina känslor i skrift så jag bara gråter och lider med er...



Victor är lycklig där han är nu och han är lycklig för att ni är hans föräldrar...



Lova att ta hand om varandra..då skulle Victor vara ännu lyckligare...



Många vårvarma tröstekramar från mig//Sofie

Nu brinner ljuset för Victor!





Så sant det du skriver Sofie!

Fick inte med......



Tycker precis som morfar Christer kaffe o saft ute i gröngräset låter som det bästa alternativet och det vill säkert Eran Victor också!



Kan inte säga det nog. Styrke kramar till er Alla.

Så sant det du skriver, man borde nästan skämmas när man tänker efter på vad man klagar över för saker.. Pinsamt!!



Tänker på er varje dag, ofattbart att ni orkar, och att DU orkar blogga och dela med dig till oss. Beundransvärt!



Som du skrev i inlägget ang Viktor i sin lilla kista. Det borde vara förbjudet! Man ska inte behöva planera sitt lilla barns begravning...



Tänker på er!

KRAM!!

Usch,klarar knappt att läsa detta tårarna bara rinner. Tänk att små barn dör i cancer det är hetö hemskt. Men jag vet att han är världens finaste änglapojke däruppe i himlen och har det jättebra där.

Pinsamt vad man klagar på egentligen, man borde skämmas. Att inte veta vilken mascara man ska ha, är ingenting jämnfört med er beslutsångest.. Usch, som jag skäms för vad jag brukar klaga på...



Som många andra skrivit tidigare, så är det beundransvärt att du/ni orkar med vardagen just nu. Att du till råga på allt orkar blogga, dela med dig av er oerhört tuffa tid, är helt ofattbart! Ofattbart på ett positivt sätt. Lilla Viktor har berört så många, även vi lider.



Att behöva ta emot sitt lilla barn, i en vit liten kista borde vara förbjudet. Det ska ingen föräldrer behöva göra.



Ang fikat till begravningen så tycker jag du ska göra som Viktors morfar & din pappa, sa. Om Viktor hade älskat att ha en liten picknick i gräset, så ha det!!



Tänker på er och önskar er all lycka till med begravninen, kommer säkert bli den finaste av dom alla!



KRAM!!

Beklagar verkligen allt. förstår inte den smärta man orkar bära på. På alla helgonas dag 2007 dog min syster i ett hjärtfel, sommaren 08 dog en andra syster, jag kan fortfarande känna min mammas smärta. men jag kan fortfarande inte känna den oändliga smärta ni bär på. Jag hoppas ni klarar denna ångest, och att bördan inte allt men lite av den har lagt sig. Det tog mig lite mer än ett år att förstå att min första syster verkligen var borta. Man tänker vad har man gjort för ont för att förtjäna det här?

Beklagar verkligen! Och önskar er all lycka framåt!

Kram.

Tittar in på bloggen flera gånger per dag & följer eran resa genom detta som inte ska få ske. Varje gång slutar det med en mängd tårar & jag blir påmind om att ta vara på varje ögonblick som man har tillsammans med sina barn & nära & kära. Tack för er underbara blogg & att ni orkar dela med er av den sorg ni bär på. Ingen förälder ska behöva gå igenom det som ni gör, ni är så starka & berör oss alla bloggläsare så enormt. Tänker på er & skickar all styrka till er för att klara av begravningen. Tack åter igen för en underbar blogg!

Kram

Älskade vänner, Sofie o Peter...

Visst vore det toppen om man kunde fly verkligheten, eller varför inte byta liv, om bara för ett litet tag...

De bloggar jag antar att ni läst, är mer en flykt från verkligheten, in till någon såpas värld.

Men det kan vara skönt med en liten flykt ibland...

Tyvärr så slungas man alltför fort tillbaka in i verkligheten igen.

Ni har bråda, tunga, kämpiga dagar framför er och jag skickar all den styrka jag har.

Önskar att jag kunde vara mer hos er, avleda era tankar eller åtminstone finnas som ett närmare stöd, men tyvärr sitter jag instängd på sjukhus med Melwin...

Hör av er, så fort ni vill, så fort ni orkar.

Vi tänker på er och önskar att vi kunde göra mer!

///Anna o Tony

Hej på er! Så fint ni skrivit om Victor på bloggen! Otroligt vackert Sofie! Jag ringer sen efteråt! Tills dess så skall jag tänka på dig och Peter!



Varma kramar från Christin med familj

Det är ingen vanlig liten stjärna som lyser där uppe på oss. Victor har verkligen berört oss med sin blick och sitt leende. Han och ni har berört oss. Tänker på er flera gånger varje dag. Ni har öppnat våra ögon. Jag är så ledsen för att ni ska behöva gå igenom det här. Vi kan aldrig förstå det ni går igenom, men vi finns här. Tack för att du delar med dig. Tänker på er extra mycket på torsdag. Styrkekramar...

Vill bara ge Er mitt varmaste deltagande i den situation Ni befinner Er i. Hur man än fösöker är jag säker på att ingen annan än Ni vet hur det känns just nu. Jag hoppas att dagen idag blivit vacker och att Ni känner att det blev ett fint farväl till Er Victor. Men minns att det bara är ett slags farväl. Victor kommer alltid att finnas kvar hos Er och en dag så ses Ni igen. Ni och Er Victor.

Vill bara säga att jag tänker på er. Varför ska detta hända ett barn som är full av liv och kärlek?? Stora kramar till er..Ta hand om er.. Anna

Så sjukt träffande text. Jag brukar alltid gnälla över divärse baggatel saker. men mina bekymmer är inget mot era. Jag gnäller exempelvis för att min son inte vill sova i sin säng utan bara ligga brevid mig å sova och då sover man ju inget bra.

Men du sover inget bra för att din son inte ligger brevid dig. Jag ska sluta gnälla och ta vara på det jag har för i morgon kanske de inte finns kvar.



Jag tycker du är så otroligt stark som orkar och som vågar dela dina inersta känslor. Det är modigt och väldigt ärligt. Fortsätt att kämpa det kan inte regna jämt.



Många styrke kramar inför morgondagen Jennie med Familj

Fjodor Dostojevskij har sagt att definition av människan = otacksam tvåbent varelse.



Vi tänker på er, och tänder ett ljus i morgon för vår lille stjärna, Victor.



Kramar

Jag kan inte sluta gråta när jag läser den. Så fin, så väldigt fin precis som Er Victor!

Det är ju dock så att alla har olika upplevelser av livet. Har man inget sådant hemskt att jämföra med som ni har så är kanske det störa bekymret vilka skor man ska ha på sig på festen. Och det får man ju acceptera. Det är väldigt svårt för andra människor att tänka "jag kanske inte ska bry mig om vad jag ska ha på mig, för det finns andra som har det mycket värre än jag.." Man lever utifrån den sitationen man är satt i. Kram

Det var bland det bästa som skrivits det nu skriver!

Så sant att det är så stoooora problem dom brottas med, vet att jag aldrig vill önska andra att det ska hända dom eller deras barn nått men visst skulle det vara nyttigt för dom att få byta en dag och få lite perpektiv på tillvaron.

Tycker du skriver så bra.

Vi kommer att tända ett ljus i kolsva för Victor på torsdag!

massa kramar Sussa

Den här bloggen har både hjärta, själ och ett ärligt djup, deyy är något som slår det mesta, enligt min mening!



Sedan vet jag själv om att jag kan vara ytlig, men jag är ändå inte personen som värderar ytliga saker allt för högt!



Stod och kollade på sjärnorna tillsammans med mamma en sväng igår... Kom att tänka på Victors stjärna, att han finns där ute!



Kramar!

Varför ska livet vara så orättvist för???!! Det kan man fråga sej. Han var ju så go och pigg kille. Mina tårar kan inte sluta rinna.

Kramar till er!

Så glasklart skrivet om dessa "problem" som så många brottas med! I-landsproblem, kan man väl kalla det!



Kram Gunilla

mamma och änglamamma

jag är en förälder som delar ert öde ... att få begrava sitt/sina barn . jag är änglaförälder till tvillingar förtidigt födda . att bli förälder till en stjärna som inte får finnas bland oss .. att förbereda begravning ... ATT börja leva efter allt ... det går aldrig att komma in i en vardag .. det kvittar vad de flesta säger ... varje gång jag ser min lilla william så saknas två änglar .. min julia & sebastian... men sen har vi varit nära och förlora vår lilla kille .. han har fått KÄMPA för att finnas här bland oss .. men han kommer ut starkare.... du kan läsa om oss på vår sida... om du vill "prata" eller fråga ... så ställ frågorna iår är det 4 år och 9 månader sedan de lämnade jordelivet...



så från en änglaförälder till en annan....

en stor varm kram Maria

Kära Victors mamma! Jag har läst många inlägg och det sliter i hjärtat att läsa om den sorg du och familjen drabbats av. Det här inlägget om sk "intressanta bloggar" är helt suveränt skrivet! Din jämförelse får en verkligen att undra vad som är viktigt i livet för alla dessa unga modebloggare och liknande. Önskar verkligen ingen att drabbas av sorger men skulle önska många lite mer medkänsla och medmänsklighet. Sänder mina varmaste tankar och kramar.

Så rätt!

Perspektiv!

vila i frid du lille.

Jag kan inte beskriva hur berörd jag blev av detta inlägg och hur mycket jag önskar att varenda människa skulle läsa detta!

mkt bra inlägg !! kanske därför ja stirrar på min blogg ibland o undrar va jag har o gnälla över idag, så jag började skriva om viktor o om barncancer o va livet är så mkt mer värt..du är underbar <3 bara så du vet !!



kram betty

Satt på expressen.se och slökollade, halkade in på din blogg då det stod en artikel om dig... Har läst din blogg med start på datumet 12 april.

Vet inte vad man ska säga, för att det inte ska bli fel. jag vart rörd, oerhört berörd av dig och din styrka. hoppas jag gav dig lite solsken nu med detta meddelande.. ha det så bra

jag vill bara krama om stackars er! fy fan rent ut sagt vad livet är orättvist!!! Du kommer bli en supermamma till Vilma- ni änglamammor brukar bli speciellt fina <3

Jag har tänkt kommentera flera gånger.. Men lixom inte vågat, jag är rädd att det ska bli fel..



Jag har suttit och läst igenom din blogg nu, och tårarna bara rinner.. Det är så hemskt..



Jag vet att victor leker bland molnen med sina ängla kompisar och ser ner på dig! Han tycker du är världens bästa mamma, och han älskar dig mest i hela världen!

Jag har nu läst din blogg väldigt mycket i efterhand men vill bara lämna en liten kommentar här. Jag kände inte Viktor utan har bara läst om honom här och på barncancerfondens hemsida men känner ändå starkt för honom och orättvisan här i världen. Är inte rätt att små oskylldiga barn får dö men elaka vuxna får liva, fast det vet ju alla så det behöver man inte påpeka.
Hur lite det än är värt så tänker jag ändå på er och alla andra föräldrar såm på ett eller annat sätt förlorat ett barn

Håller dessutom med dig ang. bloggarna. Jag förstår mig inte på dessa bloggar med 25.000 följare per dag som handlar om smink, mode, inneställen och andra ovesäntliga saker. Jag dras istället till bloggar som denna som faktiskt handlar om ett RIKTIGT liv, en riktig vardag och en vanlig familj. Följer flera andra bloggar om familjer med sjuka barn och trotts att jag inte känner dessa familjer blir jag rörd och vill verkligen veta hur det går.

Stor eloge till er familj, vet att ni såklart inte haft något val och vet inte vad ni vill höra men tänker i alla fall på er.