Hemska tankar
DATUM: 2009-05-13 TID: 23:54:36Jag tror det var i Söndags, så hade vi lånat Jim Carreys nya "Yes Man" som jag, Peter och lille syrran skulle kolla på.
Ungefär tio minuter innan vi skulle börja så hade jag på Tv4 Fakta, där det visades en dokumentär om Hitler och hur världen gick in och stormade koncentrationslägrena runt om i världen, samma sekund som han tog självmord.
Många officierare, ansvariga och vakter blev åtalade och ställda inför rätta.
Det var inte planerat att vi skulle fastna, men det gjorde vi och scenerna som man fick se är något av det värsta jag sett. Och tror mig, jag är ganska härdad och van vid det mesta. Att man fick se hur Judarnas kvarlevor blev behandlade och hur döda kroppar låg och ruttnade överallt var inte det som etsade sig kvar, utan bilderna på hur ett litet stackars barn blev utsatt för experiment av läkare som ville testa mänskliga gränser ur medecinsk synpunkt.
Man fick se filmer på hur de töjde barnet i olika onaturliga vinklar och hur de slängde det upp och ner i luften, hållandes i bara anklarna. Barnet bara skrek och skrek men de slutade inte. Jag kommer aldrig att glömma de bilderna och vilken skräck det stackars barnet hade i ögonen.
Och inte nog med det så fick man se en stackars mamma som blev utdragen ur ett hus med sin ett/två åring springande efter sig, och när barnet ville följa efter så tog de honom i armen och kastade iväg honom. Den lilla bebisen gav sig inte utan sprang med utsträckta armar mot sin mamma igen, och då sköt dom kallblodigt det lilla barnet medans mamman skrikande kollade på.
Såg även på Greys Anatomy i kväll och det handlade bla om en liten flicka som var döende, och man fick se de ångestfyllda scenerna när hennes pappa skrikandes tvingades inse att hon inom bara några timmar skulle gå bort.
Jag kom så vål ihåg den stunden, när läkarna berättade för oss att Victor inte längre skulle klara sig.
Och hur man in i det sista inte gav upp hoppet och vägrade inse vad som sas.
Och där satt han med sitt döende barn i famnen och hörde hennes hjärta slå långsammare och långsammare, för att tillslut för evigt stanna. Usch, tårarna ville inte sluta rinna. Fast det bara var på TV så var det ju nte länge sedan vi själva satt där och genomled samma sak.
Nu tillbaka till verkliga livet.
Jag blir alldeles kallsvettig när jag tänker på hur människor behandlades under Hitlers tid, och hur man kunde göra sådana monstruösa saker mot små barn. Jag blir så rädd att människor kan vara så grymma och kalla. Jag ångrar så att jag kollade på den här dokumentären, inte för att jag vill förneka att det hänt utan för att jag mår så tillräckligt dåligt redan.
Överallt läser jag i tidningar om hur barn utnyttjas, misshandlas, mördas och vanvårdas. Fan i helvete, när skall det vara nog!!!??? När skall barnen få känna sig trygga och älskade i denna hemska värld.
Jag tröstar mig iaf med att Victor fick känna sig älskad och trygg, trots hans hemska öde och sjukdom. Han blev inte lämnad för en sekund, inte någon gång.
Jag är också så tacksam, eller glad skulle jag vilja säga för att det även finns så underbara föräldrar som alla ni därute, som skulle gå genom eld och vatten för era små. God Bless You!!
Ja det händer så mycket hemskt i världen. Jag vill gärna tro att det fantastiska och bra sakerna som händer varje dag är så många fler och större, men tyvärr visas aldrig positiva och glada nyheter på tv etc. Även fast det är en hemsk sak som hänt er, och jag liksom så många andra skulle ge vad som helst för att ge er eran lilla Victor tillbaka, så visar ni med den här bloggen att det finns en oändlig kärlek o ömhet i världen...
Hej usch jag mår verkligen dåligt av det du skriver om hitlers tid. Fan har dom inget hjärta i kroppen? Jag har en son som é 20 mån och jag läser din blogg varje dag om lille Victor. Och jag blir så berörd och ledsen. Såg oxå på Greys igår och började också storböla för jag tänkte på er och att det inte bara händer på tv. È så svårt att sätta sig in i att så små barn kan bli så sjuka. Det é inte rätt. Varma krama Linda
Usch... glad att jag inte såg detta! Ditt sätt att återberätta är så bra... fy vad illa jag mår och får ont i hela kroppen... som en värk som går igenom... Hoppas ni får så kul nu när ni åker :)
ta med datan för vi vill läsa mera!
Stor kram
Usch, det är sådana hemska bilder som oftast etsar sig fast i huvudet..tur jag inte såg programmet, räckte och läsa det du skrivit för att jag skulle bli illa till mods!! Precis som hon som kommenterat tidigare så ska man uppskatta det man har. Här och nu! Jag kan bli trött ibland när vår lilltjej är envis och vill och vill saker som hon är alldeles för liten för. Tänker då på Er som inte har Er Victor hos Er. Ni skulle antagligen göra allt för att ha den där lilla envisa 1½ åringen skrikandes på golvet. Jag tänker så...& jag känner genast att jag klarar ALLT:-) Vad gör det med lite skrik? Hon lever och mår bra. Då mår jag bra..
Kram
Det är så sjukt, att det faktiskt finns människor som är så kalla och hjärtlösa som förmår sig själva att göra barn ont - oavsett vad det är. Barn ligger mig så oehört nära mitt hjärta och blir därför så fruktansvärt arg när jag läser om allt ont vixna människor gör mot små oskyldiga barn och sen blir jag så ledsen att det finns föräldrar som ni - som gör ALLT för sitt barn men förlorar det mot er vilja. Sjuka värld. Jag hoppas och ber om att alla barn ska få vara lyckliga, trygga och älskade!
Jag tänkte så på er i går när jag såg Grey's. Ingen ska behöva få ett sådant besked! En förälders allra värsta mardröm, har ni varit med om!
Jag har sett en liknande dokumentär om undersökningar av tvillingbarn under andra världskriget. Där tog de ett barn i benet och svängde runt i luften. Hoppas alla som gör barn illa brinner i helvetet i evighet! Med sådan där smattrande eld...
Jag tror inte någon kan vara så älskad som Victor var och är! En underbar familj och så många som tänker på honom.
Kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Hej.
Läser din fina blogg varje dag och gråter varje gång.. Kände bara att jag ville skriva något men vet inte riktigt vad. Följde Victors kamp på aftonbladet, och såg er på Sjukhuset på tv 3..
Är ensamstående mamma till en underbar kille på snart 5 månader, och precis som tjejen du skrev om i förra blogginlägget värdesätter jag min och min sons dagar på ett helt annat sätt nu än tidigare. Skänker en varm tanke till dig och din man, ni är oerhört starka! Massa kramar / elina.
Usch ja, såg också den dokumetären, sååå fruktansvärt!
Tänkte bara berätta att jag satt precis och tittade på filmen om Victor, sååå fin! Han är sååå fin! Min dotter som är född juli -07 blev helt till sig när hon fick syn på filmen och hoppade och skrattade när hon såg söta Victor. Och vem kan klandra henne... :-)
Skicka massor av styrkekramar! tänekr på er
Helt förfärligt det du återberättar finns som sagt inga ord för all ofattbar grymhet.
Ni gjorde Allt för eran Victor, han var trygg vid Er sida hela tiden. All oändlig kärlek mellan er, obeskrivbart.
Sitter här och vill skriva och säga er så mycket mer men får inte ihopa meningarna..
Vill också skicka varma hälsningar till alla Ni andra Victors närmaste. Han är älskad av så många och har berört så många människor i hela landet.
Vi tänker på Er alla.
Vad fint du, medmänniska, beskrev det som vi många känner. Känner så väl till hur svårt det är att finna de rätta orden för allt man vill få fram, tycker att du lyckats bra.
Jag kommer aldrig kunna föreställa mig det ni gått igenom och det som hänt er ska bara inte hända men en sak ska du veta, det du gör här i den här bloggen krävs styrka, en styrka jag aldrig sett hos en människa. Jag kommer aldrig mer ta min dotter för givet och jag inser nu att det inte var en slump att jag kom in på den här bloggen. Ta hand om varandra.
Hittade hit via en annan blogg och vill bara beklaga vad som hänt er :(
Den dokumentären du nämner såg jag också. "Jakten på nazisterna" och det är något av det hemskaste jag sett. Jag kom på mig flera gånger med att sitta med hakan vid knäna. Chockad över hur kallblodigt alla bara avrättades.
Och det lilla barnet ja. Tårarna rinner när man tänker på henne och man återser skräcken i hennes ögon.
Många styrkekramar till er från mig.
Mvh Linda
