Ridning

        DATUM: 2010-05-31 TID: 22:29:35
Idag har jag fått barnvakt av syrran, så jag fick tid att åka till stallet och ta min första ridtur på över en vecka!

Gud så härligt det var att få komma upp på häst ryggen och ut i skogen. Jag njöt i fulla drag =)
Mår så pass mycket bättre nu att jag äntligen kan fungera som normalt igen och man märker hur fort muskler förtvinar när man är still under en längre period.


Åkte efteråt hem till Cattis och Hasse där Ida bjöd på kladdkaka som fick ersätta min lunch. Vilma var glad och tjoade, för att sekunderna senare bli hysteriskt hungrig, och då är det bäst att snabba sig på, annars får man höra ett och annat =)












Nöjd igen =)


Kvälls mys i Sigtuna

        DATUM: 2010-05-30 TID: 20:54:20


I kväll var det så fint väder, och eftersom att det är morsdag och allt så tänkte vi att det kunde vara trevligt att åka till vackra Sigtuna, för att äta lunch/middag där.
Väl framme mötte vi pappa som också hade bestämt sig för att åka dit.
Vi fikade tillsammans vid vattnet och gick sedan en härlig promenad längs sjön. Snacka om sommar värme =)






En glad Vima i sin nya klänning =)












Glass monster =)








Bus med mamsen


Helix första tävling =)

        DATUM: 2010-05-30 TID: 20:33:07

Idag har Helix och Cattis varit på sin första dressyr tävling.
Den hölls på Håbo ridklubb i Bålsta.

De var super duktiga och jag var sååå stolt över vårt fina ekipage =) Var dock jätte nervös när de skulle in på banan och fick ont i magen. Tur att det inte var jag som skulle tävla. Ha ha!









Kattis och Helix väntar på sin tur







Efteråt...

Helix vilar samtidigt som Cattis läser igenom sina poäng . Hon är supernöjd =)


På besök...

        DATUM: 2010-05-28 TID: 18:25:52

Är lite friskare idag, och det var tur eftersom att vi skulle på besök till syrran och hennes sambo i helgen, då Peter skall hjälpa dem att dra rör till deras nya kök.

Syrran jobbar dock till 19, så jag har spenderat dagen hos gammelmormor Elin, där vi åt lunch och fikade.
Just nu sitter jag hemma hos mamma i hennes lägenhet och väntar på att Therese skall sluta. Då åker vi gemensamt hem till dem och avslutar kvällen med någon bra film.

Snart skall vi äta middag, ungsbakad lax bjuds det på =)







Is this the one?

        DATUM: 2010-05-27 TID: 15:57:46

image 2010-05-26 12:55:10


Jag och syrran, som ni alla säkert vet ÄLSKAR ju skräckfilmer och har nog sett varenda en som går att se. Vi är nog dock lite efter nu när hon har varit i Indien, eftersom att jag lovade att inte hyra några innan hon kom hem.

Är jätte taggad på filmen ovan, vilket verkar vara en riktigt skräck film som är regisserad av Eli Roth, mannen bakom Hostel fimerna.
Det var bra länge sedan nu, som vi blev ordentligt skrämda av en film, och jag tycker att de flesta som gjort på senare år har varit lite kliche artade, och ganska förutsägbara. Hoppas nu på denna film som tyvärr inte släpps på bio i USA förens i August, så det dröjer nog innan den kommer hit.

Ja ja, den som väntar på något gott...










                         Här kommer trailern till filmen.  Inget för barn eller känsliga personer.

Grattis!!

        DATUM: 2010-05-26 TID: 13:58:41


Feberdrömmar

        DATUM: 2010-05-26 TID: 12:29:18
Har haft feberdrömmar i natt.
Konstiga, vridna osammanhängande drömmar där jag blivit jagad, skollad med hett vatten, jagad igen, hälsat på ett litet gulligt barn som förvandlats till en rasande bitande svart katt, nerslängd i till ett monster i en källare och sen jagad igen...


Eftersom att jag alltid kommer ihåg mina drömmar så tydligt, även då jag är sjuk i feber, så har jag suttit här på morgonen och gått igenom den på ungefär samma sätt som man går igenom en film man sett kvällen innan.
Antar att när tanten hällde hett vatten på mig, så stora blåsor växte fram på ryggen, att det var p.g.a att jag har kännt mig brännhet i febern.

Undrar varför jag inte blir bättre ? Nu har jag varit sjuk sen i Lördags, och vips så känner man sig bättre igen, för att senare på kvällen återigen bli dålig.
Har ju min sorge grupp i morgon kväll, som jag så gärna hade velat gått på. Missade nämligen första mötet också, för då var vi bortresta.
Typiskt!!

Nej, nu orkar jag inte skriva längra, Vilma har vaknat och vill ha uppmärksamhet.

Krya på mig =)

Kram

Ingen ork till bus i detta hus

        DATUM: 2010-05-25 TID: 17:20:20
Fortfarande sjuk, så något annat än innesittande har det inte blivit.
Guuud vad dagarna går långsamt när man inte har något att göra och inte heller är kry nog att ORKA göra något.

Vilma, lilla sessan, hon vill så gärna att jag sjunger och busar för henne, men eftersom att hela kroppen gör ont och att jag svettas som en gris så fort jag anstränger mig, så har det tyvärr inte blivit så mycket av det nu.
Vi har en speciell "dans" till låten "Vem är kungen i djungeln" som hon älskar! Hon bara tjuter av skratt när jag kyfter upp henne i luften och när hon får guppa omkring på mitt knä.
Skall be Peter filma sen när jag sjunger den för henne så får ni se. =)



Laban ligger på golvet nedanför mig och ser sååå eländig ut... Stackarn, han ser ut som en blid, halvflådd gris.


                                    



Se så stor jag är...

        DATUM: 2010-05-24 TID: 20:14:57

Kalle Anka, satt på en planka, ropade så här...

"Mamma, mamma!

Se så stor jag är!"







Victor, sommaren -08


Billigt och bra...

        DATUM: 2010-05-24 TID: 13:54:24
Då sitter jag här framför datorn...
Vilma ligger och sover i rummet bredvid och vi har för en timme sedan kommit hem från återbesöket på Ultuna med Laban.
Hade igenntligen en eftermiddagstid, men de ringde och bokade om den till kl elva.

Labans öga såg i alla fall bättre ut tyckte veterinären och efter en tvåminuters undersökning så fick vi åka hem igen. Men först skulle vi självklart förbi receptionen och betala.
900 spänn! För två minuters stirrande i ett öga. Inte ens en maskin använde hon!
Ja jisses, snacka om hög timpenning =)



Har fortfarande feber och oerhört ont i kroppen, så två timmars bilresa är ju inte det roligaste man kan utsätta sig för direkt, när solen gassar genom rutan.
Skriver inte så lång inlägg då jag borde passa på att sova nu när Vilma gör det. Måste bli frisk så att jag kan få komma ut i detta fina väder plus att det är nästan fullbokat med möten hela veckan.

Fast nästa vecka är ännu värre!
Alltifrån Viktutveckling, reklamfotografering för Barncancerfonden, ännu ett återbesök på Ultuna, student mottagning, födelsedags middag, ja you name it!
Måste stålsätta mig och kurera min kropp inför allting... Måste veta att man lever !

Här är det åskväder och stormar rejä...

        DATUM: 2010-05-23 TID: 15:51:46

Här är det åskväder och stormar rejält. Vi har stängt av datorn och modemet så idag blir det inget bloggande. Just nu ligger jag i soffan med feber och mår skit. Det värsta är att jag inte kan gosa med vilma ordentligt. hoppas att det blir bättre i morgon då jag skall åka på återbesök med laban på ultuna. Ha en trevlig dag iaf så hörs vi sen! Kram


En bal på slottet =)

        DATUM: 2010-05-22 TID: 16:49:48
Igår for jag på studentbal för att titta på när Cattis dotter Ida skulle anlända till balen.
Herrskapet kom i Taxi och tog emot en massa aplåder när de klev ut ur bilen.

Ida var strålande vacker i en mörk brun/svart klänning och lockat hår =) Lilla gumman, sötast av alla!



                    




    


Det bjöds på strålande sol och svala vindar, så bättre väder kunde de inte ha fått.
När jag stod där och gladdes åt alla glada ungdommar i fina blåsor, så slog en tanke mig. VAD hände med MIN studentbal?? Jag menar, jag har ju tagit studenten men har inget minne av någon bal!
Är jag HELT senil eller strök de helt enkelt denna viktiga dag för oss? Kommer endast ihåg den tafatta balen i nian som var supertråkigt arrangerad i ishallen i Bålsta centrum.

Hur skoj hade det inte varit att få i lite äldre ålder "var nämligen 19" få klä ut sig till Askungen och få vara prinsessa för en dag?
Ur tråkigt i alla fall, om det nu inte bara är jag som har glömt. Hi hi!


I kväll skall jag och Peter, när Vilma somnat, bege oss ut i trädgården och spika ram till mitt trädgårdsland som jag skall ha.
Måtte vi bara få tag på lite bra jord snart så jag kan sätta de förbaskade potatisarna någongång!

Suck

        DATUM: 2010-05-20 TID: 21:26:38
Blir så besviken.


Vi hade ju som bekant sett fram emot att få åka till Almers hus i sommar, då de har Visommist veckor för familjer som förlorat sina barn.
Vi var ju där i Augusti förra sommaren, knappt tre månader efter Victor gick bort, och det var ett av de få ställen som vi verkligen kände att vi kunde slappna av.

Eftersom att man kan få chansen att åka dit fler än en gång om det finns plats, så ville vi absolut få möjligheten till det igen, då vi denna sommar har hunnit smält allt lite mer och inte är i sån chock.
Har med stor förväntan väntat på att sommar chemat skulle komma ut på Barncancerfondens hemsida, och när det äntligen gjorde det så ringde jag upp bokningsansvarig och kollade vilka veckor som fanns lediga.

Till min stora besvikelse så hade endast EN vecka blivit tillgänglig för Akademiska, och den var redan fullbokad.
Trodde inte det var sant... Fan också, vi som hade sett fram emot att åka ner dit, ha en avslappnande vecka med andra som sitter i samma båt, få ladda batterierna och vara tillsammans hela familjen.

Är så besviken då detta varit det enda vi sett fram emot i resväg. Men men, det finns inte så mycket att göra...
Fick som grädden på moset även reda på att Peter inte har rätt till någon betald semester ALLS i sommar, bara för att han varit sjukskriven !!!
Sjukt, eller hur ????
Så det blir till att vara hemma hela sommaren och pyssla på tomten. Tycker bara synd om Peter som tvingas gå till jobbet när vi åker och badar på dagarna... Usch...



Till lite muntrare nyheter, så fick Laban komma hem idag =)
Han ser rent ut sagt för taskig ut, med rakad rumpa, ovårdad, glanslös päls och grått öga. Han går på ungefär 6 olika medeciner/ögonsalvor och får avsolut inte vistas i soljus.
Kul eller hur, med tanke på att det är typ ljust till elva på kvällarna ! Stackaren måste sitta i ett mörkt rum på dagarna och de enda promenader han kommer att få, är när det blivit halvmörkt ute.

Skall skämma bort honom lite extra nu och jag hoppas att inte Biffen retar honom när han ligger ute på altanen och solar =)
Fick maila alla utställningar som jag bokat in de närmsta veckorna/månaderna och hoppas att jag kan med veterinär intyg få tillbaka i alla fall någon anmälningsavgift.

Livet leker verkligen nu =(


Minnen...

        DATUM: 2010-05-19 TID: 23:44:45

Underbar dag i Enköping med mormor och Josse.
Minnen flyger snabbt omkring och tankar för mig till avlägsna sommrar, då vi på samma ställen satt och njöt i solen med Victor vid vår sida.

Jag var så lycklig då, ovetandes och så fruktansvärt förälskad i den lille krabaten bredvid mig. 
Vill inte neka till att jag även kan känna lycka idag, och visst är min kärlek precis lika stark och bottenlös till Vilma som till Victor, men den där totalt avslappnande, ovetande enorma lycka som jag kunde känna förut, den kommer nog aldrig att komma tillbaka.

Bakom alla leenden och hur mycket jag än försöker att njuta så finns alltid ett dolt "Men" och "Tänk om bara..."



Kämpar så för att vara den där människan som kan njuta av livet trots allt och som är stark nog att själv leva efter de råd och tips som jag försöker ge andra i sorg.
Vet inte hur måga människor som det senaste året har kontakta mig och bett om hjälp, stöd och vägledning.
Och trots att det kan vara svårt och tungt att styrka andra i egen kamp, så älskar jag det på samma gång, och det finns ingenting som ger mig så stor tillfredställelse som att veta att mina ord och efrfarenheter kan leda andra på rätt väg. 

Vet med ganska stor säkerhet att detta är något jag vill syssla med, både proffesionellt och på fritiden. Att som jag nämnde nyss, hjälpa andra familjer och att sprida kunskapen om barncancer vidare och att uppmärksamma folk på den kamp som dagligen pågår där ute.


Jag hoppas verkligen att denna möjlighet kommer att ges till mig då detta är något jag alltid kommer att brinna för. Om det sedan blir via föreläsningar, sorgegruppssamtal, eller via böcker vet jag inte då det finns så oändligt många vägar att gå. Kanske jag rent av pluggar vidare och specialiserar mig och börjar jobba på en canceravdelning ? Vem vet vad framtiden har att utvisa ? 











Fikadags =)























Vill fortsätta känna din kärlek, din närhet och din värme.
Vet att det inte går, men fortsätter hoppas i all oändlighet






Älskade Victor...


Träning i sadeln

        DATUM: 2010-05-18 TID: 22:39:15

Idag har vi haft en fin solig dag hos syster i Kungsängen. Hon har precis flyttat in i en ny lägenhet så mormor kom på besök, och tillsammans åkte vi dit.

Vi tog en mysig promenad ner till vattnet, lät Biffen bada lite och gick sedan tillbaka till lägenheten.

Laban gör framsteg för varje dag, och idag har läkarna börjat trappa ner på serumet och i morgon om lgat fortfarande ser bättre ut, så skall det tas bort helt.
Efter det så skall han endast gå på kortison, pupillutvidgande ögondroppar och lite olika ögonsalvor. Kanske kan han få komma hem redan till helgen =) Åh, vår lilla fetknopp. Vad vi har saknat dig =)



I kväll har mormor och Josse passat Vilma och jag åkte upp till stallet med Cattis.
Hon körde ett stenhårt pass med mig och Helix, och svetten dröp om oss båda =p "Upp med hönan, och inga jädra småflickefasoner !!! DRIV!!!!"

Får inte glömma att stretcha i kväll så att jag kan gå i morgon... Pust... Har liksom noll muskler.





Skrittar ut på Helix innan träningen...


Utställning och ängslan....

        DATUM: 2010-05-17 TID: 11:22:15
                         

I går, för att fördriva tiden lite, så följde jag med syrran på hundutställning i Åkersberga. Det var samma utställning som jag och Laban skulle åkt på, och som vi sett fram emot.
Med magknip dagen igenom, och nervösa tankar gick jag och tittade på mobilen ungefär en gång i kvarten och varje gång telefonen ringde så blev jag alldeles iskall.
"Nu är det djursjukhuset som ringer och berättar att de måste ta bort ögat!" "Nu har han blivit sämre igen "

Telefontiden då man kan ringa och höra hur det går för inlagda patienter är mellan två och tre, så det blev en lååång väntan.

Det gick dock väldigt bra för Ayla som blev Bästa Valp Tik och som fick Hederspris, och solen sken så det var ändå skönt att komma i väg.

Strax innan halv två så ringde mobilen och på displayen står det Ultuna med svarta blinkande bokstäver.
Med darrande röst svarade jag och veterinären i andra änden presenterade sig och förklarade att hon hade fått lite tid över att ringa.
Laban var vid gott mod och behandlingarna pågick för fullt. Såret i ögat hade möjligtvis blivit något törre, men inte djupare som tur var.
Nu skall de försöka fortsätta behandlingarna och hoppas på att han inte blir sämre och måste opereras.
Han blir dock kvar minst ett par dagar till.

Efter samtalet kunde jag pusta ut. Det var åtminstonde stabilt för tillfället.
Skall ringa idag och höra hur natten varit men får vänta tills kl 14.00.




     


Det är tur att man har den här lilla sötnosen att le åt när man har bekymmer... =)
Allting liksom bara blir SÅ mycket bättre !!

Här sitter hon för första gången i Victors gamla hoppgunga som han fick på julafton när han var lika gammal.


Hitler = Jag ???

        DATUM: 2010-05-15 TID: 21:38:49
Hallå, vad hände !?!

Helt plöttsligt blev det högsommar, och det med råge =)
Synd bara att man inte har kunnat njutit av vädret idag, då jag spenderat hela dagen på djurskliniken Ultuna i Uppsala.

Jo, ni hörde rätt. Laban har nämligen råkat gjort illa ögat, och det som till en början igår kväll bara såg ut som en irritation, hade i morse förvandlat hela ögat till ett grått svampigt gegg.

Åkte självklart in akut, och skrattade åter igen åt ironin att så fort man blir drabbad med skador på sina djur  så inträffar det ALLTID på helgerna !! Visst är det otroligt va ?

En timme senare i en kokhet bil, plockar jag ut en klibbig Vilma och en halvblind Laban, och beger mig sen in på kliniken.


Där konstaterar man ganska snabbt att ögon skadan är allvarligare än vad jag hade trott och den hade, som de uttryckte sig "spruckit och smält ut över linsen".
Nu har frätande bakterier bildats och ligger och "äter" på ögat.

Operation blir bokad och de skall försöka rädda ögat med hjälp av hans eget blod som de samlar upp och häller på linsen, och då skall tydligen kroppen bli hjälpt att tillverka nya blodkroppar och läka bättre.

Hjälper dock inte detta, så kommer de att ta bort hela alltihop, och Vips, så har jag mig en enögd mops !




Alltså jag fattar inte vad det är som händer, varför drabbas jag av så mycket skit ?!!
Vem var jag i mitt förra liv igentligen ?? Hitler eller ?


Är inte ett dugg förvånad att detta drabbar oss, jag menar lite till på smeten så blir det nog en fin kaka =)
Stackars lilla Laban också, han såg så olycklig ut... I morgon skall jag passa deras telefontid och ringa och höra hur det har gått.
Håll tummarna nu allihopa för att han får behålla ögat. Det är ett väldigt fint exemplar =)






                       


Premiär....

        DATUM: 2010-05-15 TID: 02:14:44

Lite bilder på Vilmas första bad i bassäng.

Det blev succe och hon strålade och tjöt av lycka. Tror nog att vi har fått oss en liten flodhäst på halsen =) Hi hi!!







































Trött men glad, efter dagens bad.

Det här gör vi om, säger Vilma!

Men då får mamma ta med kameran och filma =)


Till vilket pris...

        DATUM: 2010-05-13 TID: 00:28:47
                         fick träffa fotbollskungen Under sin behandling på sjukhuse




http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7114572.ab
 

VÅRDEN STOPPAD - SAMUEL, 7, DOG...

En stark rubrik som upprört många och väckt starka känslor.

En moralisk fråga om vem som bestämmer om livet eller döden. När är det rätt att avbryta en behandling, ja när är det dags att ge upp??

Det finns ett ganska lätt svar på den frågan, i alla fall om man frågar föräldern.
För som mamma och pappa ger man ALDRIG upp hoppet och du slutar aldrig att kämpa. Finns det minsta lilla möjlighet att grabba tag om det där lilla halmstrået, ja då griper man tag med näbbar och klor och vägrar släppa.

Tyvärr så är det tyvärr så att barnet kan bli lidande av detta, och hålls ibland bara i liv för föräldrarnas skull, fastän han eller hon igentligen redan gett upp.
Ibland finns det faktiskt inget mer att göra, kroppen orkar inte mer och själen behöver ro... Det här är OTROLIGT frustrerande och svårt för en förälder att ta in, och ibland så kan sunt förnuft skuggas utav kärlek och desperata behov att få ha kvar någon, om så bara för en liten stund.



Dagarna efter att vi fått reda på att Victors cancer hade kommit tillbaka så sattes vi i möte tillsammans med vår ansvariga läkare.
Han gick igenom Victors hela behandling och berättade noga för oss om vad som skett och varför cancern hade återvänt.
Att den långa och otroligt tuffa behandling som han gått igenom inte hade gett resultat, ja att den rent av hade misslyckats, DET var så oerhört frustrerande att hela jag skakade.
Tankarna irrade vilt omkring inombords och vi ställde gång på gång frågan "Men finns det absolut INGENTING mer att göra ?!!" Har ni verkligen testat ALLT ?!?"

I vår värld och i våra tankar så tänkte vi att "det måste det ju finnas tusentals med oprovade mediciner och behandlingsformer och kunde han kanske till och med behandlas i ett annat land ?!!
Gör vad som hellst bara ni GÖR NÅGOT !!!

Jag kom i håg att vår läkare såg på oss med bekymrad blick och att han tillslut med djup och allvarlig ton ställde oss följande fråga.
"Visst kan vi fortsätta behandla Victor med alla medel vi har, och visst kan vi sätta in oprovade behandlingar och göra hundra fler operationer, MEN ni måste verkligen ställa er frågan... Är det verkligen det NI vill utsätta honom för...?
Har han inte fått kämpa nog ?


Orden högg som en kniv rakt in i bröstet, och just i det ögonblicket så var det som att jag förstod... Skulle han verkligen behöva utstå mer ?
Varför skulle vi låta honom gå igenom ytterligare cellgifter, operationer och låta dem pumpa in ännu fler medeciner och djävulskap, när det inte fanns någon läkare som ens trodde att det skulle hjälpa?
Ville vi verkligen att han skulle kämpa mer nu, och bara för vår skull, för att VI ville ha honom här? Hade han inte gjort tillräckligt...

Det var i det rummet, i slutet på korridoren på avdelningen som vi gemensamt tog beslutet att avbryta Victors behandling den dagen.
Från och med nu skulle endast näring, smärtstillande och vårdande behandling ges, och all botande behandling skulle avbrytas.
Jag kände mig fruktansvärd! Jag som mamma hade tagit beslutet att inte längre kämpa för rädda mitt barns liv... Vi hade tillsammans släppt taget och gett upp hoppet...
Och allt för hans skull...


När läkare inte längre finner det etiskt rätt av fortsätta en behandling och när de inte längre finner något hopp att kunna rädda ett liv - Då fattar de ett beslut.
Och tro mig, det sista en läkare gör, ialla fall de som jag under denna tid lärt känna, är att just ge upp hoppet. Om de anser att det finns minsta möjliga chans att kunna bota, så gör de det! Utan att blinka.

MEN - Inte på bekostnad av barnet...


Jag är SÅ glad att vi tog det beslutet den dagen, och att vi till sist såg allting så klart. Att vi gav Victor den gåvan. Gåvan att få sluta slåss och att inte behöva få kämpa mer.
I stället för att fylla hans sista tid med desperata försök till mirakel, mirakel som aldrig skulle komma, så fyllde vi det med kärlek och närhet, och viktigast av allt... Frid.
Inga mer nålstick och slangar... Nu var han fri.



Jag säger inte att artikeln handlar om samma dilemma som vi fick gå igenom, och jag säger inte att det är fel att fortsätta kämpa - för visst händer det mirakel ibland, men jag vill ändå bara berätta vår historia och låta er veta om vårat beslut som vi tvingades att ta.
För visst vill vi rädda liv och visst vill vi ha kvar våra älskade hos oss så länge som möjligt, men ibland måste vi ställa oss frågan.

Till vilket pris ??

Ur Vimas ögon...

        DATUM: 2010-05-11 TID: 19:32:35

Nu växer man för tusan snabbt alltså =)


Jag har upptäckt en helt otrolig grej, och det är att de där två knubbiga spretande sakerna som alltid brukar dingla framför mig, och som är goda att suga på - det är... Håll i er nu !
Mina händer !!

Jo, det är sant ! Mamma har länge berättat det här för mig, men jag har liksom inte trott på henne då de på något sätt har haft ett eget litet liv, men nu på senare dagar så har jag märkt att jag faktiskt kan kontrollera dem!

Jag har tränat och tränat och idag lyckades jag flera gånger att grabba tag i min napp, som mamma kallar det. Vilken lycka !=
 

Ser ni vilken enorm precision människor ? Är faktiskt rätt imponerad av mig själv =)

Mitt nya mål i livet kommer härmed att vara, att smaka och stoppa så många saker i munnen som möjligt.
















Har ni föresten mött mina roliga vänner som jag brukar hänga med på dagarna ?
Det är lite konstiga och vissa gillar att dingla över mig i luften. Skall jag vara helt ärlig så är de inte speciellt pratsamma men jag gillar dem ändå!




Dessa kallar jag för Pampers-polarna då de alltid dyker
upp när mamma byter blöja...







... Djungel-gänget...





I min lekhörna bor fru Blomma och tittar man upp i taket
så flyger grodan och hans vänner luftballong...






I min säng bor bland annat Laban och åsnan Ior, det är tur när jag skall sova.. =)






... får ju inte glömma kompisen Laban också som jag för övrigt
aldrig smakat på. Vill gärna, men mamma rycker snabbt bort mig när jag försöker...

En dag skall jag nog lyckas, vänta bara =)


Tänk om...

        DATUM: 2010-05-11 TID: 00:20:49

Har verkligen ingen energi efter den här långa vintern som varit och jag är ständigt trött.

Visst kan det ha att göra med, att jag har en 4 månader bebis och att förra året var det värsta året i mitt liv, men ändå. Jag gillar inte denna känsla av total utmattning som ibland kommer över mig.

Vill så mycket med kan så lite. Vill orka, men kraften finns inte riktigt där längre.
Vi skulle behöva komma iväg känner jag, och bara koppla av. Bort från vardagen, räkningar och oro.

Med oron menar jag den stora rädsla som jag dagligen har för Vilma. För trots att jag med alla sinnen anastränger mig för att vara en glad och positiv mamma, så gnager rädslan över sjukdomar och olyckor, långt och djupt in i själen och den verkar inte ha någon avsikt att släppa taget.
Härom kvällen när hon låg på mage mot mitt bröst i soffan och sov, så kände jag hur både jag och hon blev alldeles blöta där hon legat, och att hennes hår var vått av svett när jag lade henne i sängen.
Omedelbart började varningslampan inombords att blinka, då kallsvettningar det är ett av de största tecken på Neuroblastom i tidigt stadium.
Tänk er själva att en sån liten sak som lite svett i ditt barns hår, i min värld kan trigga igång en sån enorm tankeverksamhet och skräck att man nästan inte förmår sig själv att kunna andas.

Hade jag inte drabbats av att förlora ett barn i cancer, så hade jag aldrig behövt känna denna oro som jag nu dagligen gör.
Det är en GÅVA att vara ovetande och att inte behöva gruva sig.

Tänk om...

Tänk om...

Hur många gånger ställer jag mig inte den frågan och uttalar dessa tysta ord i huvudet. Tänk om...


Sångstund och bus

        DATUM: 2010-05-10 TID: 19:23:39





                     





                     



Vilma

        DATUM: 2010-05-09 TID: 18:35:57
Som jag trodde så blev jag lite sjuk idag.

Har haft ont i kroppen, är stel som en pinne i nacken och har ont i halsen. Men jag skall inte klaga då det nog snart går över.





               



Vilma är i en riktigt underbar period just nu då hon bara glider igenom dagarna och är - superlycklig!=)
Hon ligger och jollrar för sig själv vart man än ställer ner henne och kommer man för att prata lite, så skiner hon upp som en sol.

Självklart så blir hon ledsen när hungerna smyger på, men det får man faktiskt bli, även när man är en liten solstråle =)

Allt mer, dag för dag - så upptäcker jag nya saker som påminner om Victor, och hon blir gradvis mer lik honom. Ibland rycker man nästan till då likheterna kastar tillbaka en ett par år bakåt i tiden, då han var lika gammal.

Snart är hon fyra månader, och det är otroligt vad tiden har gått fort, eller hur? Tänkte faktiskt åka förbi badhuset med henne för första gången i veckan, och se vad hon tycker om det.
Skall ta en massa kort =)

I morgon åker jag och Josse med henne till Öppnaförskolan igen så hon får träffa sina små kompisar och efter det tar vi en lunch i centrum.
Hoppas på bra väder igen =)


Ha det bra tills nästa gång !





      

IDOL i ösregn

        DATUM: 2010-05-08 TID: 20:24:32









Idag har vi stått HELA dagen i kön till Idol!!!!


Cattis båda döttrar har sökt och jag och Josse skulle följa med som moraliskt stöd. Den stora frågan om vi själva skulle sjunga stod öppen hela dagen och när vi 8 timmar senare i ösregn stod ca en meter från ingången så bestämde vi oss.

Vad fan! Har vi stått här så länge och torterats, inklämda som små sardiner från 8 på morgonen så fad fanken! Då kan vi väl åtminstonde sjunga en liten trudilutt!=)


Väl inne i värmen så gick vi till en ny kö och skulle få våra nummerlappar samt registrera oss. Jag var först och legitimerade mig. När det var Josses tur så upptäckte hon till sin förskräckelse att hon inte hade sitt körkort med sig !! ( Vad tusan ! Vad typiskt...

Eftersom att Josse nu inte fick delta, så struntade jag också i det. Kändes inte så viktigt om vi inte båda två kunde vara med.  Ja ja... Det var kanske ett tecken från Gud att det inte hade gått så bra =)


Nu sitter jag hemma och skall skall snart krypa ner i soffan. Är sååå trött och har ont i halsen och kommer säkert bli sjuk. Ha ha, men det är ju självförvållat, eller hur =)


Tant Gredelin

        DATUM: 2010-05-06 TID: 19:15:01











Idag har vi farit till Enköping och tagit en fika på Tant Gredelin.
Lade in en bild från min mobil tidigare som ni säkert sett.

Vi hade det jätte mysigt och Vilma har varit såå glad =)



I kväll blir det filmtajm och god mat, lite mys pys helt enkelt =)


Föresten så finns vår artikel ute i Allers nyaste nummer nu ute i butikerna.



Välkommen hem

        DATUM: 2010-05-06 TID: 18:44:49






Nu äntligen är Josse hemma!!

Det blev ett tårdrypande välkommnande på Arlanda då moster och Vilma fick ses för första gången på över tre månader. Vilken lycka =)


När vi kom hem så var det många som ville säga hej, så det blev en sen middag vid halv tio och sedan stupade vi alla i säng, så därför skrev jag inte någonting.










Vilma på café tant gredelin i enköping. Vi...

        DATUM: 2010-05-06 TID: 13:21:18

20100506460 (MMS)

Vilma på café tant gredelin i enköping. Victor och vårat favorit café.


Jippi!!!

        DATUM: 2010-05-05 TID: 00:06:40
I morgon kommer Josse hem från Indien. Jippi!!!

Hoppas bara att inte planet är försenat eller att något annat har hänt så att det skjuts upp, för nu vill Vilma för tusan träffa lill moster !




Kl fyra åker vi till Arlanda och kl fem så skall hon förhoppningsvis landa. Jag skall ta en massa kort i morgon och lägger in dem under kvällen.






Öppna förskolan

        DATUM: 2010-05-03 TID: 21:51:56

Idag har Vilma och jag varit på förskolan Nyckelpigan.

Varje Måndag och Onsdag så är det fritt för de allra minsta, och det här var vår första gång =)

Vilma tyckte att det var jätte spännande med alla småttingar, jag menar hon har ju bara träffat vuxna och äldre barn och blev nog glad över att det fanns lika små personer som henne.

Efter att bebbarna legat i "ringen" och tittat på varandra så var det sångstund, och efter det lite fika. Vilma var helt slut av alla nya intryck och somnade på stört när jag kl tre lade ner henne i bilbarnstolen.









Bli världsförälder!!!!!

        DATUM: 2010-05-02 TID: 23:00:43

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på - eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. 

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att hjälpa världens mest utsatta barn – oavsett nationalitet, religion eller landets politiska ledning.

Genom UNICEFs kampanj För varenda unge kan du vara med och göra världen lite mer barnvänlig.

 

Du kan göra större skillnad än du tror.





Idag blev jag VÄRLDSFÖRÄLDER, och vill DU också göra en skillnad, gå in på UNICEF.SE och anmäl dig också!


                                              


Försäkringskassans sjuka krav! När skall det vara nog?

        DATUM: 2010-05-02 TID: 22:45:37
”Vår dotter dog i magen – vi får inte sörja henne”


”Vår son dog – vi fick inte sörja honom"



Blir så ledsen när jag läser dessa artiklar om ytterligare föräldrar som nekas rätten att få sörja sina barn i fred, utan tvingas att gå tillbaka till jobbet.

Vad fan är det för fel på Försäkringskassan? Har de inte gjort nog med ont och hur länge skall de få ha kvar makten att bestämma över sådana här viktiga ämnen och tider i människors liv?

Det är så man spyr !



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7057183.ab


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7046237.ab

Valborg och hundutställning

        DATUM: 2010-05-02 TID: 00:18:00

Det blev ett lungt valborgsfirande, med sisådär väder, men trevligt ändå.
Peter var "bartender" och försåg alla med förfriskningar inne i klubbhuset och vi andra stod ute i duggregnet och gjorde annat.
Kan ju faktiskt erkänna att jag var en aningens yr i bollen när vi skulle bege oss hemåt =)

Var på graven tidigare på dagen och tände ljus, planterade en ny blomma och sjöng Victors favorit låtar lite tyst på huk. Det är svårt att tänka sig att ett år har gått...









Utställningen som vi for på i morse gick super bra, då Laban lyckades kamma hem både ett BIR (Bäst i ras) och ett HP (Hederspris).

Han fick utmärkt kritik med en smula minus på gången, men den skall vi träna på. Allt som allt så var jag jätte nöjd då det är hans första utställning.

Vädergudarna ville dock jävlas och de bjöd på iskalla stormvindar hela dagen och vi frös HÄCKEN av oss !
Tror dessutom att jag lyckats dragit på mig en urinvägsinfektion också. Inte roligt alls =(












Är såå stolt över vår lilla Laban !!