Brasvärme =)
DATUM: 2010-02-28 TID: 19:31:48
Vilma luftar rumpan framför brasan.
Nyskottat på graven.
Nu väntar vi på nästa oväder så att man får börja om... Bläää!
Ajj!!
DATUM: 2010-02-28 TID: 00:35:34Cattis körde gärnet med mig idag och jag är såå öm i kroppen.
Måste gå och sova nu, drömma ljuva drömmar och vakna piggare imorgon.
Ny dag, nya tag!!'
Godnatt
Inflyttning och lektion...
DATUM: 2010-02-27 TID: 10:34:15Vi skall få flytta in till stora stallet och måste städa ur gamla boxen, göra i ordning den nya och även flytta över lite saker.
Kattis skall hålla lektion för mig på Helix. Hon skall "inspektera" min ridning så att säga, och jag behöver verkligen det. Det är så svårt att själv se om man rider på rätt sätt och då är det bra att han någon på marken.
Har fortfarande en sjuhelskotta träningsverk efter ridingen igår, men jag hoppas att det släpper när jag kommer upp i sadeln =)
Jag har gjort i ordning Victors gamla Brio kombi och tvättat alla klädslar, bytt slangar i däcken och fräschat till den rent allmänt då jag skall ha den som stallvagn.
Skönt att alltid ha en vagn där till vilma så slipper man dra dit en varje gång i bilen.
Nej, nu måste jag skynda och klä på pirogen, men jag tittar in i kväll och berättar mer om vår dag =)
Ha en bra dag själva!!
kram
Kunde varit en het vanlig dag...
DATUM: 2010-02-26 TID: 00:08:55Barn... Är de inte otroliga.
Det slår mig så ofta hur de har förmågan att "blockera" negativa tankar och att bara leva i nuet. Tänk om man alltid kunde få vara så mentalt "fri".
Jag har i och för sig också haft den förmågan för inte alls så länge sedan.
För oss så var det precis så vi var tvugna att leva den sista veckan som Victor fanns i livet.
Jag minns det så väl... Hur solen sken, fåglarna kvittrade och hur vi grillade korv nere på Lekterapins uteplats hela familjen.
Victor satt i vagnen med syrgasen hängandes bakpå och morfinpumpen i en liten väska på mage. Då och då sprutade den lilla manicken in en dos morfin för att ta udden av smärtan.
Thea, Linnèa, jag och Josse gungade och hade tävling vem som kunde komma högst.
Theas ivriga skrik ljöd genom lekparken när hon lättade från gungan och hennes hår flög i en böljande man bakom henne.
I luften spred sig doften av grillad korv och den välbekanta lukten fick nyfikna sjukhusgäster att kika ut från de olika avdelningarnas uteterasser.
Människor log och en del vinkade när de såg oss därute i solen. Det måste ha sett härligt ut.
En glad och lycklig familj som tog till vara de första riktigt varma strålarna och verkligen njöt av livet.
Om de ändå visste den bittra sanningen... Om hur den lilla pojken i den röda kepsen satt och kämpade för sitt liv och hur den glada familjen desperat försökte finna den minsta lilla snutt av glädje de kunde hitta, för att för en sekund kunna glömma det hemska.
Att vi alla väntade på att han skulle dö...
Jag vill visa lite bilder från den här dagen, vissa har jag lagt upp förut, men andra är nya för er.
Den starka kontrasten mellan motiven på korten är så oerhört påtaglig då de skildrar både lycka och sorg på samma yta.
Ingenting är fejk, utan det som ses är verkligheten... Det onda och det goda, det mörka och det ljusa i livets slutskede.
Humör ska man ha =)
DATUM: 2010-02-25 TID: 22:35:00Jo, men som alla viljestarka barn så hade han även ett sjuhelkotta humör när han lade den sidan till (även om det var väldigt sällan. )
Har några underbart roliga bilder när han lessnar på moster Josses tjat om en bild tillsammans. =)
Moster vill gärna ha en fin bild på henne och prinsen.
Titta in i kameran och le nu!=)
Läg av nu!!! Jag vill inte le, sluta tjata!!!
Fyyyy dig!
Så går det när man inte lyssnar...
Vart är du???
DATUM: 2010-02-24 TID: 11:22:22Talade precis med Josse i telefonen.
Det var så roligt att höra från henne och uppdateras om alla händelser.
Hon hade goda nyheter angående flickan. Hon hade överlevt natten och tillslut så hade föräldrarna gått med på att de fick ta henne till sjukhuset.
Blev alldeles lycklig innombords då jag har bett för henne ända sedan jag fick reda på det tragiska ödet.
Jag vet ju att föräldrarna inte kommer att ta hand om henne mer nu, men hon slapp i alla fall dö ute solen den dagen.
Idag skiner solen igen men jag kan inte riktigt finna glädjen och känna mig tillfreds.
Saknar Victor så mycket, och allt prat och alla tankar om döende barn har blossat upp minnen inombords som får hjärtat att värka.
Såg på Familjen Annorlunda igår och hur alla barn sprang omkring glada, friska och lekandes.
Är det inte konstigt hur vissa kan få 10 barn som alla är friska och välmående och hur en annan förlorade sitt första och enda barn i cancer?
Tack och lov att Vilma föddes så att jag har något att glädjas över. Men saknaden blir tyvärr inte mindre för det... Jag längtar ibland efter att få bli gammal och dö så att jag återigen får träffa honom. Men vem vet om det ens händer då?
Jag skriker dagligen inombords så att det ekar i mitt huvud; "Jag vill ha dig tillbaka!!!! Vart är du??!!"
Efteråt står jag alltid kvar ensam i tystnaden, utan att någon svarar... Undrande, längtande....
Vart är du lilla ängel???
Massor att hinna med... =(
DATUM: 2010-02-23 TID: 15:24:56Vi måste få bort den enorma snöhög som nu ligger på altanen innan det töar.
Fy fan vad tungt det var, den pudersnö som Peter hade skottat ner från taket har under nattens kyla förvandlats till stenhårda massor som man måste hacka bort.
Nej, inte roligt med denna vinter...
Peter är på jobbet och när han kommer hem skall vi mötas på ICA för att storhandla. Igentligen orkar jag inte röra mig ur fläcken, men vårat tomma, gapande kylskåp tycker annat.
Det är så många saker som jag skulle behöva hinna med på dagarna, med tiden bara rinner mig ur händerna.
Jag vill kunna sätta mig i lugn och ro och klippa klart Del2 av Victors film, jag vill komma igång med barnboken som jag börjat med men aldrig lyckas få tid att fullfölja, jag vill ha tid att åka till stallet och rida åtminstonde två gånger i veckan, åka till graven varje dag, ha ett städat hem, bli av med mina mammakilon, skriva långa och många inlägg på bloggen, träffa vänner och ÄNTLIGEN få ha en helkväll med godmat och ett (eller två) glas VIN!!!
Dröm vidare Sofie... Men det spelar ingen roll i alla fall.
Jag trivs rätt bra med att sitta hemma i soffan, äta choklad och godis, snusa Vilma i nacken och bara vara mamma =)
Behöver jag ens nämna vem som vinner denna match =)
Två skilda världar...
DATUM: 2010-02-22 TID: 22:32:33Hon hade ringt och varit mycket uppriven av en händelse som skett under gårdagen.
Hon berättade att de hade stött på en ett och ett halvt årig flicka som lämnats utanför ett skjul i en by, mitt i den heta solen på gatan. Hon var bara skinn och ben och i förskräckligt skick.
Min syster och de andra försökte ta med sig flickan in till huset, där bara mormodern fanns hemma.
Hon vägrade låta barnet komma in i huset och den beskyddande skuggan, och så fort de gick därifrån så gick bara mormodern ut med henne igen.
De försökte förtvivlat förstå varför de gjorde så här hot det lilla barnet, men tydligen så är det vanligt att flickebarn lämnas ute i solen för att dö, då de inte är önskvärda i Indien.
Min syster höll den lilla magra kroppen i sin famn, vyssande och tröstande med de ekande rösterna innombords.
"Det är utanför din makt... Du kan inte hjälpa alla"
En ansvarig på volontärstationen hade lyckats skaffa fram en bil som skulle ta med barnet till ett sjukhus där hon skulle få gratis vård och hjälp, men familjen vägrade släppa iväg henne.
Antagligen så tror dom att denna handling kan medföra otur eller något liknande till resten av familjen.
Min syster stannade länge kvar i den heta solen med den lilla flickan i sin famn.
Hon visste innerst inne att barnet inom en mycket snar framtid skulle gå bort, och att det här nu var utanför hennes makt.
De tvingades förtvivlat att lämna den lilla ett åringen kvar och bege sig hem till lägret.
Tårarna rann när mamma ringde och berättade vad hon hade upplevt idag.
Det värkte i hjärtat då jag tänkte på det lilla barnet.
Mamma berättade att hon försökte trösta min syster och bad henne tänka på den korta med ändå så viktiga stund av närhet och kärlek som hon hade gett till barnet innan det dog. Troligtvis den enda ömhet som hon någonsin hade fått uppleva.
När jag tänker på dessa skilda världar som vi lever på denna jord, så får det mig att rysa.
Jag är såå glad över att Victor fick uppleva så MYCKET kärlek i hans korta lilla liv, och att han ALDRIG lämnades ensam.
Varför så många barn därute aldrig får uppleva samma trygghet ens av sina föräldrar, är mig en gåta och jag HATAR den sida av mänskligheten som överger de små.
VARFÖR är en fråga man febrilt kan ställa sig, men hur mycket man än försöker förstå så kommer man aldrig att göra det. Det är två helt skillda världar vi lever i...
Jag har tänt ett ljus för den lilla flickan i kväll i Victors rum.
Två starka lågor fladdrar i mörkret bredvid varandra och representerar två små barn från två olika världar...
Båda två fick sluta sina liv alldeles för tidigt med alla odds emot sig.
De kämpade in i det sista, den ena med kärlek och värme omkring sig, och den andra ensam, övergiven och rädd.
Jag hoppas att de två får mötas där de nu är, och att hon aldrig mer behöver uppleva samma helvete som hon gjorde här på jorden.
Mycket svordommar, lite ork....
DATUM: 2010-02-21 TID: 17:20:17
Som jag nämnde i tidigare inlägg så har ju Peter haft snöröjning idag, och till en början så gick väl allt bra och han var på bra humör.
Ju längre dagen gick så blev också Peter mer och mer less på den oändligt stora snöhög som bara växte på altanen. Eftersom att vår altan hänger i luften och inte står på plan mark så är risken stor att den kanske brakar om det blir alltför tungt.
Nu har vi stått och kämpat med varsin skyffel tills svetten runnit i pannan, det värker i hela kroppen och magarna skriker efter mat.
Peter svär och vill sälja det här jävla F*** huset, - som han så fint uttrycker sig - och byta till en lägenhet i stället. Han skall också riva den jä*** skit altanen, för den är värdelös och kommer ändå att braka ihop.
Jag lyckades snabbt få i honom en macka och ett glas mjölk, och nu har han till slut åkt i väg till graven och skall beställa hem mat. Vi orkar INTE laga något idag.
I början på dagen, ett glatt humör i solens sken.
Börjar bli svettigt nu....
Seriöst, never ending snow... Nä nu skiter vi i det här !
Ayala
DATUM: 2010-02-21 TID: 16:45:58I går var vi och hälsade på hos syster min i Ransta utanför Sala.
De har precis skaffat hundvalp så vi passade på att åka dit för att titta.
Basenji är en hundras från Västafrika. Basenjin är en spetslik hund som ingår i typen pariahundar (urhundar) och är känd för att inte kunna skälla, i stället använder den sig av "joddling".
Ayala som hon heter var jätte söt och till Labans stora förtjusning - super busig!!!
De sprang omkring som två virvelvindar på golvet och brottades. Laban, snäll som han är, lät Aylaa som väger ungefär 7 kg mindre vara överst i brottningen.
Vi åt allihopa en underbar middag och begav oss sedan hemmåt i snöstormen. Peter var tvungen att stanna och borsta av snö från huven och man såg inte ens bilarna framför.
Men hem kom vi i alla fall och hade Lördagsmys framför Melodifestivalen.
En olycka händer så lätt... =) Fika tajm
Moster och Vilmis
Pirogen Är vi framme snart?
Snö, snö, snö... Blä, blä, blä....
DATUM: 2010-02-21 TID: 13:55:21Vaknar av att solen strömmar in genom gardinerna och bredvid mig så har jag en liten varm bebis som smackar belåtet i sömnen.
Jag gosar in min näsa i hennes mjuka hår och drar ett djupt andetag. Hon luktar så gott och hennes små händer letar sig snabbt efter mitt finger och grabbar tag med ett stadigt grepp.
Jag ligger länge och bara betraktar henne. Jag låter blicken löpa över de små ansiktsdragen och förundras över hur allt har utveklats och formats alldeles själv i min mage.
Natten har varit ganska lång då Vilma har varit täppt i näsan och lite förkyld. Vid varje amningstillfälle så har luften varit svår att dra in genom de snoriga näsborrarna och hon har fått kämpa med många uppehåll för att ta luft.
Som en liten gris har hon låtit, med grymtande ljud och tafatta utblås genom mun och näsa. Stackaren... Jag vet själv hur jobbigt det är att vara täppt, speciellt när man skall äta samtidigt.
Peter har tillängnat morognen åt att skotta snö från taket. Ett ca meterhögt täcke av vit gnistrande massa har bildats och klätt vårt hus i en tjock isolerande mössa.
Tyngden som kommer att bildas om det blir tö framöver kan vara ödesigert för hustaken så snön måste bort.
Stackaren har stått och slitit på vårt hala plåttak och varit på väg att halka av flera gånger.
Eftersom att vi har en veranda som löper runt halva huset så har snön som skottats ner hamnat där, så nu skall Peter hämta en snöslunga så att vi kan få bort massorna från verandan också.
Själv så har jag lyckats söva Vilma i hennes babysitter, och passar på att skriva några rader.
Blickar då och då ut genom fönstret med längtan mot solen. Hoppas jag hinner ut med hundarna innan den går ner, vill inte dra ut Vilma i den här kylan, så Peter måste passa henne.
I eftermiddag skall vi åka till graven i vanlig ordning, men nu måste vi ta med oss en spade, för jag kan gissa att nattens snöfall har lämnat både Laban och alla lyktor rejält begravda i snön.
Bäst är det ändå när pappa är inne tycker Vilma =)
Shutter Island
DATUM: 2010-02-19 TID: 19:14:32I kväll skall vi beställa Thai mat och kolla på Solsidan, den svenska serien sóm går på ettan kl halv tio.
Den är så otroligt välspelad och precis lagom med humor utan att bli löjlig.
Min favorit Mia Skäringer är med och hon gör som vanligt ett toppen jobb =)
Är lite sugen på att gå på bio också, så fort mamma kan vara barnvakt. Vill se Martin Scorseses nya Shutter Island med Leonardo Dicaprio i huvudrollen.
Den verkar skit bra och väldigt spännande. Har inte läst boken och funderade först på det, men blev rekomenderad att inte göra det innan filmen då slutet förstörs. =)
Kika in trailern och se vad ni själva tycker!
En patient rymmer spårlöst från en sluten cell på mentalsjukhuset på Shutter island och polismännen Teddy och Chuck kallas in för att utreda fallet. Sakta men säkert uppdagas att allt inte står rätt till på institutionen och att där verkar försiggå mycket mer än vad som syns på ytan.
Solens kraft...
DATUM: 2010-02-18 TID: 17:59:21Är så otränad så att det är sjuuukt, så jag kommer nog att ha ont i morgon... =) X:et skötte sig exemplariskt i alla fall och vi hade super mysigt. Det är dock lite tråkigt att det är så mycket snö ute och för tungt att rida ut. Jag hittar ju inte där ute ännu och har ingen lust att irra ner mig i ett övertäckt dike och fastna.
Näär skall vädergudarna ge sig och släppa igenom lite sol? Seriöst, det har varit vinter i en evighet nu, och stackars Vilma ser ju ut som en uppstoppad pirog varje gång vi skall bege oss ut.
Tänk om det kunde bli en lika vacker och solig vår som vi hade i våras. Vi fick så mycket styrka och kraft från ljuset och det var det enda som höll oss uppe just då.
Tänk vilken kraft solen har på oss människor... Det kan läka och tina upp även det sorgsnaste hjärta.
Prinsessan =)
DATUM: 2010-02-17 TID: 21:27:11
Mys med hela gänget =)
....
DATUM: 2010-02-17 TID: 21:19:54Det var en hektisk Måndag med TV inspelningar, spring på stan i iskallt väder och känslomässig gala med många tårar.
Kerstin vann tyvärr inte men kom på en värdig andra plats för hennes fantastiska artiklar om Victor =)
Har mycket fler bilder och massvis mer att berätta, men kameran har varit försvunnen sedan i Måndags, så jag har inte hunnit tanka över några. Dessa är från mammas kamera.
Skall gå in och skriva lite mer i morgon efter jag har varit och ridit.
Köp en stol du med !
DATUM: 2010-02-17 TID: 20:33:36Köp en blå stol - stöd barncancerforskningen!
I samband med den Internationella barncancerdagen den 15 februari genomfördes en manifestation på Sergels torg i Stockholm. 300 barnstolar placerades ut för att symbolisera det antal barn som varje år drabbas av cancer.
Tre av fyra barn som drabbas av cancer överlever. I var fjärde familj inträffar fortfarande det ofattbara.
Nu kan du stödja kampen mot barncancer genom att köpa en av stolarna. Betala valfritt belopp, minst 100 kronor, för att köpa en stol. Stolarna hämtas på Barncancerfondens kansli på Banérgatan 16 i Stockholm.
Jag, Peter och mama köpte två stycken på galan där det hade brunnit gravljus.
Det var en sån vacker manifestation.
300 små stolar med vita skyltar på som symboliserade olika drabbade barn med deras ålder och diagnos på.
På var fjärde stol stod ett gravljus tänt...
Nu står en av de tomma stolarna i Victors rum för att symbolisera honom.
Fyyy vad vi var nervösa =(
DATUM: 2010-02-15 TID: 10:39:16Jaha, då var denna morgon över...
Jag vet inte riktigt hur allt gick då jag inte sett inslagen själv, men det kändes OK.
Var självklart nervös då det inte finns rum för misstag i LIVE sändningar och jag HATAR att tala inför folk och ännu mer kameror =0
Peter har hakat upp sig på att han stakade sig och var så nervös i början, så han vill inte ens se inslagen, men jag försöker berätta att det inte var så farligt.
Fick sitta ner en stund med Filippa Reinfeldt efteråt, och det var väldigt intressant att höra vad de har lyckats åstakomma i Sthlms län. Hoppas bara att det även händer något i övriga län.
*
Åt precis en underbar hotellfrukost och snart skall vi bege oss ut på stan innan galan börjar. Är sååå trött för Vilma sov ganksa dåligt i natt och kl 4 gick vi upp.
Håll tummarna för Kerstin allihopa så uppdaterar jag sen =)
Vilma i blickfånget på SVT
Frukost på på TV:4
Peter och Kristin Kaspersen
Vilma och pappa pustar ut... Skönt att det är över =)
Forts...
DATUM: 2010-02-14 TID: 20:34:03Efter fikat begav vi oss alla till graven. Det var som vanligt så vackert och fridfullt.
I kväll kommer det att lysa vackert på graven ända upp till himlen...
Vi blev lite sena att komma iväg, men till slut så åkte vi.
Efter typ en evighets irrande i stan så hittade vi tillslut till vårt hotell.
Väl på rummet kunde vi pusta ut och varva ner.
I kväll blir det buffè några trappor ner och sedan ett lååångt bad innan vi förhoppningsvis kan somna till TV;n.
Kl 06.00 kommer taxin och hämtar oss vid hotellet och då bär det av till SVT.
Kl 06.45 sänds det från morgonsoffan och kl 07.00 så kommer nästa Taxi som skall köra oss till TV4 Nyhetsmorgon.
Det inslaget blir kl 07.45.
Ingen rast och ingen ro om man säger så =) Hoppas vi hinner till båda sändningarna bara.
Får se till att jag inte säger fel eller gör bort mig och att jag får fram det som är viktigt.
Alla hjärtans dag
DATUM: 2010-02-14 TID: 18:21:28Började dagen med att kliva upp med en rungandes huvudvärk.
Upptäckte att Peter var spårlöst försvunnen och att hans bil var borta.
Jaha?!, tänkte jag och ringde upp hans mobil. Inget svar utan kom direkt till röstbrevlådan... Ringde igen... Inget svar.
Var fan är han då? tänkte jag irriterat samtidigt som jag med Vilma på ena armen försökte hälla upp en skål med yoghurt.
En timme senare när jag står nere i tvättstugan och hänger upp barnens tvätt så hör jag att han kommer in genom dörren.
*suck* Dags att komma nu, vi som skall hinna packa innan mamma och dom kommer.
Jag går upp på övervåningen och frågar vart han har varit någonstans.
- Lite varstans, svarar han.
- Vadå lite varstans? undrar jag nu ännu mer irriterad.
Bakom mig står Thea och hoppar upp och ner med ett fånigt smile.
- Ser du inte, Ahh mä, seeer du inte ??!! säger hon leende och ser ännu mer fånig ut.
- Ser vadå?? undrar jag och tittar om hon möjligtvis har tappat en tand eller något, eftersom att det är så viktigt att jag skall "se".
Förstår ungefär 5 minuter senare att Peter har köpt en vacker bukett med rosor och att det faktiskt är... Alla Hjärtans Dag! Det hade jag helt glömt bort och jag kände mig jätte dum att jag nyss var irriterad.
En kyss och ett hjärtligt tack senare så var jag förhoppningsvis förlåten och satt de vackra rosorna i en vas.
Den 14;de Februari... En speciell dag på många sätt.
Vilma är nu en månad gammal och Victor gick bort för exakt 10 månader sedan. En sorgens men även kärlekens dag...
Mamma, mormor och Kent kom förbi för att släppa av mamma.
Underbart god smörgåstårta blev vi bjudna på innan vi begav oss av till Sthlm. Mmm....
Sprängda gelehallon till bröstvårtor =)
DATUM: 2010-02-13 TID: 22:45:55Hon är absolut inte nöjd med det jag har att ge, och det fylls aldrig riktigt på ordentligt. Hon vill tutta ibland flera gånger i timmen, och jag menar - hur funkar det i långa loppet? Inte alls!
Det kan ju hända att jag inte har riktigt lika mycket mat som med Victor eftersom att jag mår lite hejsan svejsan med den psykiska och fysiska biten.
Kanske har alla månader av stress, sjukhus, sorg och så speglat av sig i ammningen ?
Köpte nån bröstvårtssalva på Apoteket, samt ett amningsskydd som man skall placera utanpå bröstvårtan så att det inte gör ont, men den VÄGRADE hon att äta med.
Det vore så tråkigt om jag inte kan amma längre än en månad, det är ju så smidigt och mysigt, men samtidigt så vill jag inte ha den här kampen, smärtan och känna obehag heller. Det är ju inte det som är meningen.
Jag skall ge det några dagar till, men har det inte blivit bättre och om hon börjar gå ner i vikt så får jag börja ifråga sätta om jag verkligen skall fortsätta.
Melodifestivalen
DATUM: 2010-02-13 TID: 19:39:45Men vad skall man laga?
Ideerna står helt stilla och jag kommer inte på något som lockar det minsta.
Kanske lite pasta med kycklingfilè i någon krämig sås...
I kväll blir det väl till att titta på Melodifestivalen och se om det är något att hänga i julgranen. Förra Lördagen var det sådär... Tråkigt liksom och showen var löjlig.
Jag förstår inte att vi i Sverige aldrig kan dra till med de här riktigt spektakulära shownummrena med eld, dans trummor och rytm.
Det är ju det som oftast går hem, inte balladerna.
Vet inte riktigt vilka som skall tävla i kväll, är det någon annan som har koll???
TV
DATUM: 2010-02-13 TID: 01:44:28Vet inte om jag inbillar mig, men jag känner mig lite öm i halsen och har lite ont i kroppen. Hoppas att jag inte börjar bli dålig.
På Måndag så har vi blivit inbjudna till SVT;s morgonsoffa och TV;4 Nyhetsmorgon.
Vi skall prata om Hemsjukvården och berätta lite om de barn som hamnar i mellan stolarna och försöka komma fram till vart det brister någonstans.
Eftersom att det är en bit att åka till för oss så har de bokat in ett hotell i närheten, då vi skall vara på plats i studion vid 06:15.
Mamma följer med som barnvakt och får snällt vänta i kulisserna så länge.
Det är ännu inte 100 % säkert hur all planering blir, eftersom att vissa reservationer alltid finns om det dyker upp någonting större som de vill ha med, men på Söndag så vet vi säkert hur det blir.
Senare på eftermiddagen så är det ju Barncancergalan, och den ser jag fram emot, så det blir en heldag i Sthlm för att fördriva tiden.
Under dagen kommer det att genomföras manifestationer i bland annat Kalmar, Linköping och på Sergels torg i Stockholm med start klockan 16, så ni som har vägarna förbi, se till att bege er dit!!
Klockan är väldigt sent, min kompis Sandra har varit här och tog med sig en film som vi kollade på och nu är jag helt slut.
Skriver lite mer i morgon...
Sov gott!!!!
Fler familjer får möjligheten...
DATUM: 2010-02-11 TID: 18:36:45De kan även erbjuda Tummen och Labolina detta speciella sortiment.
Nu kan alltså fler föräldrar få den möjligheten som vi fick, en glad och mysig barnsten som inte känns tung och dyster när det ofattbara händer
ALLT överskott för denna ensamrätt går oavkortat till Barncancerfonden.
Läs mer på;
http://www.wilastenhuggeri.se/
Cancerns olika världar...
DATUM: 2010-02-10 TID: 23:24:08250 000 barn i världen insjuknar varje år i cancer, varav 20 % i i-länder och 80 % i u-länder.
I i-länder botas 70% av de cancersjuka barnen, och i u-länder kan mellan 5 och 10% bli friska.
Diagnoser skiljer sig mellan världens rikaste och fattigaste länder. I i-länder är leukemier vanligast och i
u-länder så är sarkom och lymfom vanligast.
Fler killar än tjejer får cancer. Läkarna tror att det är hormoner det beror på. Prognosen är även sämre för pojkar.
Det är med illamående och rysningar som jag ser på dessa bilder.
De första visar en glad och sprallig pojke med glädje med glimten i ögat.
De två senare bilderna visar cancerns fruktansvärda förstörelse och kraft, och hur den i princip utplånade all livsgnista ur en 1,5 årings liv.
Att jämföra bilderna är som att se två olika barn. Det finns ingenting kvar av det som en gång var Victor...
De senare bilderna är tagna efter Victors högdos, då han var som sämst. Trots stora öppna sår som spred sig över hela hans kropp som var så svullen, trots blödande tarmar fulla av blåsor, så reste han sig även ur denna svacka och kämpade vidare...
Och var fick han sin kraft i från, kan man fråga sig?
Varför gav inte kroppen upp redan då?
Jag vet inte svaren på det, bara att han ALDRIG slutade kämpa, inte för en sekund...
Vår modige, starka, prins... Allt du fick utstå...
Jag visar er de här bilderna så att NI skall förstå hur mycket en cancerbehandling förändrar, förvrider och förstör ett barn och dess kropp.
För även de som överlever så läker aldrig såren helt, utan man lämnas kvar med själsliga och kroppsliga ärr för resten av livet.
Din insats är viktig, och jag tackar alla er som bidragit och som fortsätter att göra det. VI måste kämpa lika mycket för dem som de kämpar för sina liv.
Gamla minnen
DATUM: 2010-02-10 TID: 22:51:38Laddade över lite bilder från Peters mobil till datorn och kom över bland annat dessa.
De här är tagna på Barnens Hus i Kungsängen, dagen innan Victor börjar kräkas och vi åker in akut.
Jag var där med Therese och jag kom så väl ihåg hur glad Victor var. Lilla gubben, trots att han säkert hade jätte ont i magen så sken han som en sol.
Det blev inget mer lekland för honom, men jag hoppas att himlen svämmar över av lika färglada bollar och spännande tunnlar att busa i.
Victor, sommaren 08
Hemsjukvården till våra barn
DATUM: 2010-02-10 TID: 21:19:48Allt som allt så var den välgjord och med olika förslag på hur detta kan kommas att ändras, och jag hoppas att de får lite eld i baken nu och tar tag i detta.
Läs alla sidor om det här i nya nummret av Barn och Cancer genom att gå in på någon av länkarna nedan. Där kan du sedan klicka dig vidare till det du vill läsa om.
http://www.barncancerfonden.se/Behallare/Tidning/Senaste-numret/Barn--Cancer-110/Dokument/
http://www.barncancerfonden.se/Behallare/Tidning/Senaste-numret/Barn--Cancer-110/Dokument/Victor-fick-inte-do-hemma/
Ni kan föresten från och med i kväll gå in och skriva ert namn på namninsamlingen.
Det kommer att ligga en länk längst upp till höger där ni kan klicka.
Sprid ordet till så många ni kan!!!!
Choklad och ridning...
DATUM: 2010-02-09 TID: 15:49:31Det blev en eftermiddag i stallet i går.
Jag tog med mig tjejerna och åkte upp ungefär kl halv 4.
Det var 8 minus men kändes minst som 13, så det var med stela fingrar som jag mockade i ordning, tog in X:et och sedan ställde in honom i stora stallet för ryktning och sadling.
Tjejerna fick sitta upp i det varma fikarummet tillsammans med Vilma, där de har perfekt utsikt över ridhuset medans jag tog mig en tur.
Det blev lite lätt ridning med lös skritt, trav voch galopp, då han nog var lite mör efter helgens kurs och jag fotfarande måste komma igång i kroppen efter förlossningen.
Efteråt så fick Linnea rida stallets enda ponny, då flickan som äger honom frågade. Hon blev jätte glad och fick ta några varv i ridhuset. Tyvärr så han inte Thea rida, då klockan var så mycket och middagen väntade hemma.
Nästa gång så...=)
Men jag då????
Idag så har jag och Vilma sovit länge.
Jag tror vi vaknade vid 11.. Eller inte vaknade utan vi gick upp vid 11.
Känner mig riktigt seg och har ingen ork alls. Hundarna blir lidande då det känns som världens projekt att gå och hämta vagnen som ligger i bilen, köra upp den för vår enormt branta backe upp till huset, klä på mig och Vilma varma kläder, bädda ner henne i vagnen, sätta på hundarna selar och koppel och sedan svettig som en alkis på avtändning - tillslut bege sig ut på en iskall promenad.
Nej... Jag kanske är lat idag, men jag oorkkaar iintteee.... *suck*
Jag har säker en massa vitamin brister och typ slut på allt som inte borde vara slut.
Järn, c-vitamin, kalk... osv, osv....
Skall dock åka och storhandla så fort Peter kommer hem, och det blir väl till att fylla på cho... hrmm... jag menar frukt och grönt.
Mmmm, va gott med lite brockoli, apelsiner, bananer, fibrer och allt som man nu skall äta. *Mums!* =)
Det min kropp igentligen vill ha, eller min hjärna åtminstonde - är choklad.
Jag har blivit som besatt de senaste veckorna. Choklad, choklad, choklad...
Igår kväll tex, så blev jag akut sugen på den där Always chokladen, alltså Marabous med apelsin smak. Det var sååå nära att jag åkte i väg till shell kl elva på kvällen, bara för att frossa.
Tur att jag var så trött att jag inte orkade klä på mig jackan.
Vissa säger ju att man inte skall äta för mycket choklad när man ammar, men jag har inte märkt något på Vilma, så förhoppningsvis så får hon inte magknip av det - och föhoppningsvis så går suget över... =0
Appropå magar så bajsar Vilma något kopiöst för att vara så liten. Jag kommer dock inte i håg hur Victor var, men det är ju inte konstigt med tanke på att hon äter typ... jämt!
Idag hade hon lyckats avfyra en salva ända upp på ryggen, så det var bara att lägga henne i badet. Jag tror inte att hon gillade det alltför mycket då hon som vanligt protesterade efter en stund.
Efteråt när hon var väl inlindad i en varm handduk i mammas famn så blev hon dock nöjd igen. =)
Lillsnuttan... hon är så gosig så att mitt hjärta smälter!
Tankar...
DATUM: 2010-02-07 TID: 22:51:00Idag har det varit en vacker solig dag med värmande strålar och droppande från tak och grenar.
Pappa kom över på en kaffe och promenad i solen och jag riktigt njöt av att känna det efterlängtade ljuset som så länge hållt sig borta.
Jag märker för var dag som går att jag börjar slappna av en smula, lite i taget, bit för bit.
Jag ser med stor kärlek och förundran på min nya dotter som på så många sätt påminner om den kärlek som jag hade, och fortfarande har till Victor.
Hur hennes små ansiktsdrag, små miner och ljud är så lika och väcker så mycket känslor innombords.
Tankarna snurrar runt i huvudet - vågar jag älska, tänk om något händer - vågar jag känna, tänk om jag återigen mister...
Jag måste villigt medge att var gång Vilmas lilla mage är spänd och hon får magknip så dyker skrämmande scenarion upp om växande tumörer och svällande körtlar, men jag inser ganska snabbt att det inte hjälper någon, varken mig eller henne att tänka så.
Det som hände, det kommer INTE att hända igen. Det som hände, det kommer INTE att hända igen...
Upprepningarna blir många, men för varje gång de tas i tanke så blir också oron en smula svagare.
Victor 2 dagar gammal
Vilma och Linnea
Vi har inte glömt, kommer aldrig att glömma men kommer alltid att älska dig.
Nu, i morgon och för evigt...
Tre till final i Barncancerfondens journalistpris
DATUM: 2010-02-07 TID: 18:05:34
Från tråkiga nyheter till något roligare.
Victors artikel som skrevs i våras angående bristen på hemsjukvård har blivit en av de tre som är finalister i Barncancerfondest journalistpris.
Grattis Kerstin Nilsson på Aftonbladet som skrev de underbart gripande texterna om Victors kamp för att få dö hemma!
För femte året i rad delar Barncancerfonden ut journalistpriset. Prissumman är på 25 000 kronor och går till den journalist som har gjort det bästa reportaget om barncancer. I år är tävlingen utökad och omfattar, förutom tryckt media, även teve-, radio-, bildreportage samt webbartiklar. För första gången finns ett radioreportage med bland finalisterna.
Följande tre är finalister;
Radiojournalisten Ylva Mårtens tillsammans med kollegorna Lollo Collmar och Anna Iversen har gjort en programserie i tre delar, som handlar om hur det är att leva med cancer. Programmen har sänts i programmet ”Barnen” i Sveriges Radio P1.
Kerstin Nilsson på Aftonbladet följde 1,5-årige Victors sista kamp. I fem artiklar fick vi följa hur familjen kämpade för att få vårda Victor hemma hans sista dagar i livet. Trots kampen fick Victor dö på sjukhus.
Journalisten Annette Melin på Hallandsposten har följt cancerdrabbade Hanna som genom föräldrarnas mejl till redaktionen skildrar familjens kamp mot sjukdomen. En kamp de slutligen förlorar.
Vinnaren presenteras på Internationella Barncancergalan den 15:e Februari.
Jag, Peter och Vilma skall dit och håller tummarna för Kerstin.
Slutet för 95A ???
DATUM: 2010-02-07 TID: 17:53:06Jag fick ett upprörande mail av en av sjuksköterskorna som hade hand om Victor på Akademiska.
Jag skriver det här inlägget för att göra alla ER uppmärksamma därute om vad som håller på att hända på avdelning 95A, Barnonokologen.
Sjukhusledningen har kommit upp med en ny arbetstidsmodell som kommer att innebära mer arbete för personalen, men mindre betalt.
Det här har varit på tal länge men beslutet står nu fast vid ett möte som skedde på Akademiska sjukhuset här om veckan.
'
Det här får KATASTROFALA följder för den underbara personal och livsviktiga avdelning som 95A faktiskt är.
I samband med beskedet beslutade 7 sjuksköterskor att säga upp sig, och tre har redan slutat.
Många av de som har valt att avgå är några av de bästa och viktigaste stöttpelarna för både barnen och föräldrarna och avdelningen kommer inte att kunna ersätta dessa människor.
Det är i princip OMÖJLIGT att hitta kvalificerad personal som är kompetenta att jobba med cancersjuka barn.
VARFÖR händer detta? Varför dras det ner på resurser på såna här viktiga ställen??
Han berättar vidare att redan nu går avdelningen på knäna då det är svårt framför allt att täcka upp pass på natten. Arbetsglädjen och stämningen som alla vet har varit god, är som bortblåst.
Personligen tror han att detta är början på slutet för 95A och att barnen snart kommer att skickas till Stockholm för vård.
Jag kommer att starta upp en namninsamling här på bloggen, som protest mot detta och jag hoppas att så många av er som möjligt skriver under.
Detta är helt absurt!
Läs artikel i UNT.
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=1012102,00.html?
Fina saker...
DATUM: 2010-02-06 TID: 18:54:53Har fått ett par fina paket till Vilma och oss de senaste dagarna.
Bland annat de här fina sakerna;
Från butiken Älskling och jag, som även gjort en insamling som har satts in på Victors fond.
En jätte fin ask i tyg där man förvarar barnets första saker i.
Ett jätte fint kort och ett paket med söta små strumpor, av en bloggläsare =)
Tack !!!
En ur gullig body med texten Victors lillasyster från Tessan och Malin =)
Jätte snällt tjejer, den kommer hon att bära med stolthet!
Vi är jätte tacksamma för allt som ni skickar till oss, och varenda sak betyder massvis.
När Vilma blir större så skall jag spara allt och berätta vilka ni var och varför ni brydde er så, fastän vi aldrig träffats.
Jag vill att hon skall lära sig om godheten och det fina i människor och växa upp med insikten om att världen inte bara är ondska. Så tack alla ni som finns runtomkring. Ni är guld!
Sjukhuset
DATUM: 2010-02-06 TID: 12:42:29Gå in på adressen nedan och ställ in säsog 4 i den lilla rutan över avsnitten. Där kan man sedan bläddra till det avsnitt du vill se.
Även längre ner på sidan så finns alla uppradade efter varandra.
http://www.tv3play.se/program/sjukhuset
Victor är med i följande;
Avsnitt; 22, 23, 24, 37, 38, 40, 48.
Lite bilder..
DATUM: 2010-02-06 TID: 00:00:20
X;et med glimten i ögat =)
Peter och Vilma på Max
Det har varit en lång, lite jäktsam dag i dag och jag är super trött. Vilma är dock pigg och klarvaken så det är ingen idè att jag går och lägger mig riktigt ännu.
Kanske jag skall se på den där nya svenska serien Solsidan som jag spelade in i kväll, den verkar rolig och så kan jag passa på att mysa med Vilma i soffan, det är alltid trevligt.
Sov gott, önskar Vilma och mamma Sofie =)!
Blir så upprörd...
DATUM: 2010-02-05 TID: 22:38:28Satt precis och läste artikeln om lilla bebisen Malin som har en allvarlig hjärnskada och som ligger i respirator.
Läkarna ger inte Malin något hopp och vill stänga av respiratorn, något som föräldrarna rasar över.
Det som fångade min uppmärksamhet i det här fallet är det chefsläkaren säger, och jag citerar.
"- Juridiskt har vårdteamet rätt att avbryta en meningslös livsuppehållande behandling, om beslutet är välgrundat."
Inför beslutet har läkarna inhämtat synpunkter från specialister och fört diskussioner med Etiska rådet i region Skåne.
Jag tycker att det är så JÄKLA konstigt att när det handlar om sådana här saker, som tex. barn eller vuxna som ligger i respiratorer med hjärnskador eller liknande, att det helt plöttsligt blir axeptabelt och tillåtet att ge "dödshjälp". För det är ju precis vad det är.
Läkarna tar ett beslut att personen i fråga inte längre har chans till ett människovärdigt liv, och stänger därmed av det enda som håller barnet/den vuxna levande.
Jag förstår att det är svårt att dra en gräns om vilka regler som skall gälla, och när, men i samtidigt så har jag lite svårt att förstå den igentliga skillnaden.
Varför pratar läkarna om "människorvärdigt liv" i dessa fall, när man i samma veva nekar smärtlindring och dödshjälp till tex döende barn som Victor???
Varför går det inte att godkänna dödshjälp för någon som redan är döende och bara har timmar kvar?
Har man endast rätt till ett värdigt liv, men inte till en värdig död, och varför blir det plöttsligt mer aceptabelt att "påskynda döden" bara för att barnet ligger i koma??
Bara en liten tanke...
http://www.kvp.se/nyheter/1.1870537/de-har-ratt-att-avbryta-meningslos-behandling
Frågan är...
DATUM: 2010-02-05 TID: 22:08:30Vill verkligen att vintern tar slut nu och längtar såå på vårens första tecken.
Läste på Aftonbladet idag om en fonus bil som hade tappat en likkista i vid ett rödlyse.
När bilen hade stannat till vid rött, och sedan gasat iväg så hade dörren flygit upp, och kistan kanat ut mitt på gatan.
Blir alldeles chockad när jag läser om sånt där, och tänker på de anhöriga om hur det måste kännas.
Inte nog med att man förlorar någon man älskar, nej då skall kistan ramla ut ur bilen också och bli förstörd.
Han som är ansvarig sade att de har som regel att inte berätta för de anhöriga när sådant här händer , då de inte vill förvärra sorgen.
Visst kan jag förstå tanken. Det man inte vet, lider man inte heller av brukar man väl säga, men jag tänker också hur heligt förbannad man skulle bli om det kom fram efteråt.
Så frågan är... Vill man verkligen veta allt?
Hon växer så det knakar...
DATUM: 2010-02-04 TID: 17:13:42Vilma hade växt bra och väger nu 3865 g, är 52 cm lång och har ett huvudomfång på 36,5 cm.
Det börjar bli en stor tjej =)
F hade köpt en himla massa fina kläder till lillan, trots att jag sagt åt henne att hålla i pengarna =o
En massa bodys, en pyamas, små ur söta fin skor, strumpor och lite annat smått och gott.
Vi åt varsin god bakad potatis till lunch och skildes sedan av vid 4 tiden.
Just nu sitter jag och väntar på att åka upp till stallet, måste först mata Vilma ordentligt och sedan packe ner lite kläder som skall lämnas kvar där.
Det är Torsdags hoppning i ridhuset i dag så vi får se om vi får plats att rida i kväll, annars får det bli en annan dag. Skönt att bara komma i väg...
Skall försöka fota pållen i kväll och lägga in så får ni se hur han ser ut, Mr X, eller X;et som vi kallar honom.
Får dock inte komma hem försent då det kommer en värderingsman och skall göra en värdering i morgon (försäkringssjäl) och sedan skall ju Allers göra intervjun kl ett.
Måste hinna städa lite i vårat tillfälliga bombnedslag till hus =)
Bye
Uppdatering
DATUM: 2010-02-04 TID: 10:02:31Vi har haft vår dator + skrivare inlämnad hela gårdagen, så jag har varit data lös och därmed inte kunnat uppdaterat bloggen.
Jag och Peter fick sitta i Västerås HELA dagen i går på Elgiganten och vänta, men det var det värt.
Nu är i alla fall ekipaget uppdaterat och korrekt installerat (efter 8 tim) så nu kan jag scana in bilden som ni beställt, skicka iväg för utskrift och sedan maila er era beställningsbekräftelser.
(Ett stort tack till den rara killen som hjälpte oss)
Syster yster har kommit fram i Indien och allt har gått bra. Precis som hon hade förväntat sig så var det mycket fattigdom, färgrikt, trevliga människor och god mat.
Idag så skall de åka ut till den lilla byn där de skall arbeta och träffa alla barnen, hoppas det går bra =)
Jag och en vännina, har skaffat en häst tillsammans på foder och den kom med transport från Göteborg i går kväll. Kl 24.00 anlände den till stallet där vi skall stå.
Jag är jätte nyfiken på hur han är att rida, då det bara är C som har provridit, men enligt henne så är han kanon. =)
Jag behöver verkligen komma ut och röra på mig, men skall dock ta det lungt i början så att jag är "läkt" inuti, ha ha.
Idag så är det läkarbesök kl ett med lilla Vilma och efter det skall jag träffa en kompis på en fika. Det skall bli intressant att se hur mycket hon har växt, och det borde hon ha gjort så mycket som hon äter... (Vilma alltså, inte kompisen = )
Lägger in lite bilder senare. Bye Bye!
Klyvna känslor och baksidan av en viktig fråga...
DATUM: 2010-02-02 TID: 13:19:23Flickan var döende och föräldrarna hade gett tillåtelse till att stänga av respiratorn. När detta hade gjorts så skulle det dröja drygt 5 timmar tills att flickan nu skulle dö.
Timmarna gick och babyn hade svår ångest och enligt läkaren så injecerade hon endast koksalt i flickan för att lugna föräldrarna.
Mina tankar är så splittarade när jag läser om det här, då vi själva vet att Victor inte fick den smärtlindring som han behövde sina sista timmar. Allt på grund av detta!
Jag har även så svårt att förstå föräldrarna i det här fallet, eftersom att de tydligen hade bett läkaren att förkorta Linneas lidande så att hon inte behövde kämpa så, men det var i slutändan DE tillsammans med sjukhuset som anmälde henne för att felaktigt ha gett henne för hög dos.
"Barnläkaren berättar i förhör att Linneas pappa flera gånger bett henne förkorta Linneas lidande, men att hon svarat att det inte var hennes uppgift."
"Och i polisförhör säger mamman:
- Vid ett tillfälle bad jag dem (...) snälla kan hon inte få någonting så att hon sover när det händer i stället? Att hon inte ska behöva kämpa så som hon gjorde. Men då sade (läkaren) att (...) man kan inte ge hur mycket som helst. Men sedan vet jag att hon fick en spruta till efter det. Eller två, jag har faktiskt inte riktigt koll på det, hur många hon fick."
Det är här jag inte riktigt hänger med... Ville de eller ville de inte att flickan skulle få somna in lungt?
Tänk om Victor hade fått den möjligheten och vi som familj hade fått tagit ett värdigt avsked av honom... Det hade betytt ALLT för oss...
Så nu sitter alltså den här läkaren anhållen för mord... MORD... Det är ett stort ord och en tung börda att bära på sina axlar, men hon nekar in i det sista att det var hon som gav Linnea injectionen.
Samtidigt som jag tycker - OM det nu var hon som gjorde det - att det var helt mänskligt och kanske även det mest humana för flickan, så undrar man ju varför hon då ljuger.
Vore det inte bättre att så stå för att man faktiskt gav efter för föräldrarnas påtryckningar och lät hjärtat bestämma åt en?
Kanske skulle man bli sedd på ett mer sympatiskt sätt då?
Här kan ni återigen läsa om Victors artikel och om vilka konsekvenser detta faktiskt har på sjukvården efter åtalen.
http://www.expressen.se/1.1741951