Vilka härligt soliga dagar det har varit nu... =) Oj oj oj...

Jag försöker njuta, gå på promenader och gå upp tidigt. Allt för att få ut så mycket av dagarna som möjligt.
Boken tar dock mycket tid, och trots att jag närmar mig sluttampen så finns det en gnagande oro i magen som inte vill släppa.

Jag lägger ner SÅ mycket tid på min "skatt" men jag har ju ingen aning om det ens är något förlag som är det minsta lilla intresserad.
Fy fasen vilken rysare alltså. Att få granskande blickar kritiskt bedömmande på de blad som man lagt ner så mycket själ i. IIhhh, vad läksigt!


Skall inte hoppas för mycket, jag får helt enkelt chansa. Vad har jag att förlora ? Ja förutom typ 40 timmars jobb i veckan . Hi hi...





I dag har vi föresten lagt ut lite nya produkter på Victor & Vilma. Det är mest på dopsidan men jag hoppas att det finns något till alla.

Nu är vi hemma igen efter den otroligt sorgliga men vackra cermonin som spelades upp i Strömbacka kyrka, invid sjön som Gerd älskade så mycket.

Det blir aldrig lättare med sorg, oavsett vilken ålder eller på vilket sätt den ter sig på, och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora min mamma.
Att få säga farväl det den person som gett en liv och att för evigt få uppleva tystnad av någon som man pratat med varje dag - ja det kan inte vara annat än tungt.


Hoppas nu att farmor och Victor får vara tillsammans där de är och att det är vi som är kvar som bär den tyngsta sorgen. Jag tror inte att de känner saknad över oss, inte på samma sätt. Snarare så har de sten koll på varje steg vi tar, vakandes och iaktagande... =)



Har lagt in några bilder från fikat efteråt, på minnesbordet som barnen dekorerat. Korgen på sista bilden är fylld med saker och ting som hon älskade och som symboliserar Gerd. Mycket vackert....

Nu ger jag upp med filmen och lägger bara in bilder i stället. Tyvärr...




Det var i alla fall en underbart fin och vacker kväll och med en otrolig stämningsfull atmosfär runtomkring.
Vi satt i flera timmar och pratade med vår prins, skickade upp ljuslanternor samt tände gravljus.

Det är tungt var sekund som går, men sekunderna passerar förbi och får tillvaron att flyta på.














































































I morgon åker vi upp till Hälsingland för att ha cermonin för Gerd, Peters mamma. Vi hoppas på fint väder åtminstonde - så som hon hade velat haft det.

Uppdaterar senare efter helgen...

Har försökt i 4 dagar nu att läggaa in bilderna och ett klipp från Vic tors 4 årsdag.
Gåbg på gång misslyckas jag och filerna blir inte uppladdade korrekt. Vad gör jag för fel???!!


Om det är någon som har något bra tips på vart man kan ladda upp en video (förutom youtube) får gärna hojta till. Vill så gärna visa hur fint vi hade det.



Så länge får jag väl visa lite bilder från när jag Vilma och mormor var ute i veckan och plockade bär och svamp + besökte farmor och farfar i Dalarna samt har myste med djuren.

         



         




       


Det är många emotionella saker som pågår inombords just nu, och hjärnan är i en enda röra.
I kväll åker vi till graven för att ännu en gång fira vårt barns fördelsedag.
Det är så bisarrt och hemskt och - tro det eller ej - fortfarande overkligt.


Pappa Peter skall ännu ett år, snickra ihop - denna gång en fyra - i garaget, strax innan vi åker, och den tänder vi sedan tillsammans vid kyrkan.
Jag och mamma har tidigare i veckan, planterat och gjort höst fint, så allt är förberett.






Lilla vän, lilla prins vad vi saknar dig. Tänk om vi i stället fått vara tillsammans på din födelsedag, på riktigt med paket och ballonger. Inte vid en kall gravsten med endast symboler som vittnar om din existens.

Det är tur att vi bär en sådan klar bild av dig inuti våra hjärtan, och att den bilden aldrig bleknar.
I år är Vilma så pass stor så att hon kan lägga blommor på din grav och hon kan få uppleva det vackra i allt det mörka.

Vi skall sjunga för dig vår älskling, precis som vi alltid gjort - och jag vet att du hör våra toner där du är.


Jag lägger in några fina bilder på dig och din lillasyster, där ni båda busar på samma ställen. Så länge sedan men ändå så nära varandra.


                           





                  









            
Låt ett ljus brinna för dig idag Victor! Du är alltid SAKNAD!!!!!!