Laban gillar att sola=)







Mys i skuggan

På Lördagen vaknade alla, ja eller de flesta av oss med undantag från ett par stycken, pigga och allerta, redo för det fina vädret och en förhoppinigsvis trevlig kväll.

Barnen stack direkt till poolen när de klev upp, medans vi vuxna pratade om gårdagen och strosade omkring lite.

Till lunch blev det sill, färskpotatis och nubbe. Jag avskyr nubbar, men hittade en smak som passade mig, och så var sången ett faktum. Fick pina minna fortfarande ömma, hesa stämband och ta till ton med några egen påhittade snapsvisor. 





Vilma fick äta sin lunch först av alla...














Efter lunchen blev det lekar för barnen där de fick tävla i att hoppa säck, plocka äpplen ur hink med endast mun och lite andra roliga grenar. Det blev oavgjort mellan lagen, och ingen blev purken, så det var bra !














Finns det något härligare än goda vänners sällskap?







Allt som allt en härlig helg med mycket skratt, underbart umgänge och bra väder. Kunde inte bli bättre!

I dag har jag och tjejerna varit nere vid sjön och badat. Vi fick skippa själva stranden och bege oss lte längre åt höger till båtbryggorna, eftersom att vi hade Laban med oss.
Blev förvånad över hur varmt i vattnet det var. Skööönt =)

För att på lättaste sätt kunna sammanfatta helgen, så kan jag börja med att säga, att den har varit stressande, hektisk och jobbig, men alldeles alldeles UNDERBAR!!!

Vilmas dop hade inte kunnat flytit på bättre och själva dopcermonin var såå vacker =)

Jag och mamma hade redan på Fredagen, stått och dukat och bakat tårtor i församlingslokalen på kvällen och jag kan ju säga att det tog ett par timmar, trots att vi var två=)


Själva dopdagen bjöd på STRÅLANDE vackert väder, så vi tackar lille Victor för att han ordnade det åt oss. Vi var där redan kl halv nio för att göra klart det sista, och vid halv elva började gästerna droppa in.
Ca 40 st av våra närmaste släkt och vänner slöt upp för att bevittna lilla Vilmas dop och man kunde riktigt känna kärleken inne i det vackra kapellet.

Dop barnet själv var på strålande humör och stortrivdes i centrum av alla blixtrar och stolta blickar. Hon var glad  under hela akten men blev tillslut så trött att hon stillsamt somnade på pappas axel =)

Josse sjöng den underbart vackra sången, Älska mig som alltid betytt mycket för vår familj, och Ida kompade proffsigt henne på piano. Det var så vackert och känslosamt att tårarna bara strömmade ned för kinderna, trots att jag försökte hålla igen. Från och med den dagen så var detta nu... Vilmas sång =)



Förutom sol och värme så bjöds det på hemmabakade tårtor, jorgubbar, glass, smörgåstårta och lite annat smått och gott. Självklart så var Victor med och vinkade gästerna välkomna =)

Han var i våra tankar hela tiden!








Här nedan följer lite fler bilder...

Eftersom att det är så sent, och på grund av att det har varit så mycket hela helgen, så kommer jag inte att skriva någonting om dopet i kväll, utan jag sätter mig ner i morgon i stället. Då jag har mer tid och kan berätta lite mer om vår underbara dag som vi haft.

Här är några bilder från själva dopcermonin så länge =)

Har tappat rösten TOTALT och får inte fram ett ord.
Kan inte svara i telefon, inte sjunga för Vilma och ännu mindre läsa upp dikten på Lördag som var bestämt.

Jädra skit! Mamma har fått ringa prästen åt mig, för själv är det ingen som hör vad jag säger, och de få ord som väsande kommer ut är så mörka att jag skulle kunna vikariera för Richard Wolf.

Det e såå typiskt att jag skulle åka på det här nu, men jag skall försöka knipa så kanske, kanske rösten hinner återhämta sig tills dopet. =)










Två busande damer !!

Proppade i mig två Alvedon och en Ipren i morse och drog i väg med Vilma till Bålsta för att träffa gänget från Förskolan med bebbar.

Det bjöds på underbart god rabarberpaj och muffins och alla de små var så glada. =) Vilma satt mest och dregglade i mitt knä och bildade stora pölar på sin fina nya t-shirt. Tänder på gång???

Senare på eftermiddagen kom mamma hit. Hon skall stanna tills på Söndag och hjälpa till med förberedelserna infördopet.                                                                                                                                                                                                                      Stackars lilla mormor gick glatt fram till sitt lilla barnbarn och skulle ta henne i famnen för att säga hej, men fick ett gallskrik och en vettskrämd blick till svar, och sedan kunde hon inte ens titta på Vilma, utan att hon stortjöt. Hi Hi !!

Lillgumman börjar medveten och blyg!  Åh, vad fort tiden går, nu är hon inte ett litet spädbarn längre, utan en liten tjej.

Efter ett par timmar, och när vilma hade fått sova så sjöng jag och mamma för henne.

Lite Imse Vimse, Vem är kungen i djungeln och Prästens lilla kråka, kan få även den argaste lilla sessa att smälta. .. =) Efter ett tag så satt hon som gjuten i mormors famn och var hur glad som hellst

 

Fröken hängläpp

Något slog mig här nu i kväll...

Jag tänkte precis stänga ner datorn, gå och borsta tänderna och lägga mig för natten.

Har hållt på större delen av dagen och funderat över dopet, kollat på lite recept osv... Det slog mig inte förens precis nu, att jag för ungefär ett år sedan satt på exakt samma sätt och planerade inför Victors begravning.

Vad skulle vi bjuda på, hur många skulle komma, hur skulle vädret bli och vilka blommor var vackrast att stoppa i buketten?

Jag minns mig sittandes på en köksstol, mitt på golvet i köket och tomt stirra ut framför mig. Inga tankar, inga känslor, bara tomhet.
Varför kändes det så viktigt att planera vad vi skulle äta ? Det var ju för i HELVETE mitt barns begravning!!!! HUR KUNDE jag sitta och planera mitt barns BEGRAVNING!!!??

Jag vet nu så här efteråt att det var just därför det var så viktigt för oss att planera detta in i minsta detalj. Det var just för att det var det sista vi någonsin skulle få planera, eller göra för HONOM...


Nu är det dags att planera en glädjens dag, en dag där VILMA skall stå i centrum och få synas. Men trots att jag försöker, så dras ändå paraleller automatiskt mellan dopet och begravningen.
Jag är säker på att varenda kotte som sitter där på lördag, kommer att slänga en tanke på samma saker som jag just gjort.
Hur de kommer att minnas den där varma sommardagen då den lilla vita kistan barn ner till graven, av en gråtande pappa som inte visste om tyngden skulle knäcka honom.
Hur vi alla släppte iväg de vita hjärtformade ballongerna till skyn och såg de stiga högre och högre, för att sedan försvinna helt.
Hur vi sade farväl... Hur vi långsamt släppte taget, och hur den lilla kistan sedan sänktes ner för att förevigt täckas över av tung, mörk jord...


Vi kommer allihopa - eller i alla fall de som vill - gå ner till graven efter cermonin. Där skall vi alla återigen samlas i samma skara för att hälsa på prinsen som vilar där.
Alla kommer att minnas olika saker, känna olika känslor och tänka olika tankar - men jag hoppas innerligt att alla tydligt kommer att se hur tunn den lilla fina linjen är, mellan liv och död, och att alla kommer att se vilket mirakel Vilma är.

Vilma Marie Sundberg...

Lillasyster till den modige Victor Oscar Sundberg som alltid kommer att vara med oss, oavsett vart vi reser och hur långt borta vi är... Han kommer alltid att vara oss nära =)
 

Victor under hans första cellgiftsbehandling, 21 Augusti - 2008

Vilken klännign det än blir, så kommer man ändå va sötast av alla =)

Vet fortfarande inte vad vi skall bjuda på till dopet. Fika? Sallad? Mat? Lätt lunch? Svårt…

I går kväll tvättade jag Vilmas dopklänning som är över 100 år gammal. Är jätte nervös att hon inte skall komma i den, så jag måste prova innan Lördag.

Hoppas på bra väder så vi kan sitta ute i det gröna. Det gjorde vi på Victors begravning och det var så mycket skönare än att trängas inne i den lilla församlingslokalen.


Jag har även två olika klänningar som hon skall ha på sig efter själva cermonin, MEN jag kan inte bestämma vilken för båda är såå söta.
Behöver er hjälp! Vilken klänning tycker ni att hon skall ha ?

Den klassiskt rosa, eller den sommrigt gula?

Helgens dop var underbart vackert, men vädret gjorde allt för att visa vem som bestämde.

Det blåste och regnade så in i norden att vi trodde att tälten som vi satt i skulle lyfta och flyga iväg. Tyvärr så hördes även prästen rätt dåligt, men sången som sjöngs via mikrofoner hördes kanon och det var SÅ vackra låtar.

Det bjöds på både smörgåsar och pålägg av alla dess slag och sedan på ett 20 tal olika efterätter =) Åt mig rejält mätt och bokstavligen rullade sedan tillbaka till husbilen där vi fortsatte vår resa.

Glömde tyvärr kameran igår, så jag har bara tagit några enstaka bilder med mobilen.

Resan fortsatte ut på landet och hem till födelsedagsbarnet Andreas där vi ställde upp oss och förberedde för övernattning.

Vi satte igång och grillade vid halv sju och sedan var det dags för de alltid obligatoriska "lekarna".  Hoppasäck, springa med ägg i sked osv, ja sånt där som säkrar gräsfläckar på kläderna, skrubbsår på benen och en bestående yrsel för resten av kvällen. =)

Jag tror att kl var runt nio när jag bestämde mig för att jag och Vilma skulle gå och lägga oss och mysa ute i husbilen, så vi lämnade sällskapet, bytte om till hennes sovkläder och lade oss sedan framför TV;n och tittade på AMF. Det var såå mysigt, och inom 45 minuter så hade hon somnat in så sött bredvid mig. Jag väntade ytterligare 10 minuter innan jag begav mig tillbaka ut till den ständigt växande männsikoskaran.

Resterande tiden av kvällen gick åt till att springa mellan husbilen, för att titta till Vilma, och att vara social och ha trevligt. Vilma sov i alla fall som en stock och vaknade inte förens halv sju morgonen efter.

Peter gav upp vid tolv, och jag halvtimmen efter. Det är liksom inte samma sak att gå på partaj nu som för några år sedan. Orkar inte hur länge som hellst, utan vill hellre krypa ner och snusa Vilma i nacken än att ta de där sista vinglasen eller att dansa den där sista dansen.

Tråkig, eller bara klok?

Allt som allt en trevlig kväll med trevliga människor och god mat. Idag skall vi fixa lite på tomten och sedan bara ta det lungt... Det är trevligt med sånt också =)

Bye bye!

Usch, morgonen startades med regn, och har sedan dess fortsatt att äckla sig utanför fönstret.

Jag vet att vatten behövs för växtlighet och att naturen mår bra av lite regn, men ändå. Det vore ju toppen om det åtminstonde kunde regna på nätterna och låta dagarna vara fyllda av sol.

Idag så håller vi på att packa i ordning husbilen. Vi skall nämligen bo i den över helgen då vi skall på dop på Lördags förmiddagen och sedan vidare på 24 års fest på kvällen. Det är skönt att ha något eget att sova i när man åker bort, och så är det bättre för Vilma att få lugn och ro i en miljö som hon känner igen.
Blir det stökigt och sent så kan hon och jag bege oss av till vår egna lilla oas och bara lägga oss och mysa =) Mmmm.. Så just nu håller Peter på att försöka få in alla Boxer kanaler på TV;n, jag diskar förra årets kastruller/stekpannor och porslin, kylen skall fyllas med grillmat, frukost och div barnmat, sängen skall bäddas och kläder hängas in.

Måste dessutom ta en tripp till affären, då ALLT är slut i kylen. Skall göra ett storkok på barnmat i kväll och frysa in i olika burkar. Tror jag kör på potatis, morot och broccoli blandningar.

Föresten, VAD ger man till en 24 årig hane ? Svårt...

Sommarlovet är här och skolorna slutar.

Nog med läxor, tidiga mornar och långa skoldagar. Mina finaste minnen jag har från barndommen är när vi i Dalarna hade skolavslutning och tillsammans i klassen tågade ner till det lilla kapellet utanför skolgården, finklädda och med blommor i håret.

Varje år så hade man den där speciella känslan i magen, en liten lyckans fjäril som fladdrade där inne och ett särskillt spritt i benen när man for med tankarna på de många veckor av bad, glass och sol som väntade.  De vita trä bänkarna inne i den lilla lokalen stod uppradade och prydda med syren, midsommarblomster och prästkragar och längs de smala gångarna på sidorna stod hinkar med stora buketter uppställda.

Kanske hade man denna avslutning tränat på en speciell låt somskulle sjunga eller spelas, och då stod man där nervös i sin fina klänning och sitt nykammade hår, stirrandes ned i golvet. När lärarna hade hållit tal, och de många avslutningslåtarna sjungits så var det dags för rektorn att önska alla en härlig sommar. Sedan sprang vi alla barn ut ur kapellet, ut i friheten och värmen och togs emot av solen.

Nu var det sommarlov !! =)

Åh vad jag längtar tillbaka dit!  Till skolan, avslutningarna och den härliga känslan. Inga bekymmer i världen hade man och var totalt och fullständigt lycklig...

Therese, Josse och jag...

Har för en stund sedan kommit hem från Kyrkcentrum, där vi har haft möte med prästen som skall döpa Vilma den 19:e.

Det blev mycket prat om Victor, livet och döden. Vi satt över två timmar och pratade ända tills både prästen och jag var så pass kissnödiga så att vi var tvugna att avbryta.  Han hade dessutom en gudstjänst som han var sen till.

Jag hoppas att dopet blir lika fint som Victors, för det var så underbart =) Han kommer i alla fall vara närvarande med en vakande hand och välsigna sin lillasysters liv och nya namn...

VICTORS DOP 16/12- 2007

I dag har jag varit till stallet och övat lite hoppning. Var helt genomsvettig när jag var klar eftersom att hade på mig en tajt säkerhetsväst, över T-shirten. Jag luktade nog inte så gott när jag skulle hämta Vilma, för hon tittade lite konstigt på mig, rynkade näsan och vände sedan bort huvudet.

Det står helt klart för mig nu, kan inte dra ut på det längre… I dag MÅSTE  jag duscha!



På vägen hem åkte jag förbi Victors grav och vattnade. På vägen ner från parkeringen så hoppade en koltrast ut mitt framför mig, och jag fick genast känslan av att det var Victor som ville säga hej =)



Nu skall Vilma gå och sova, så jag får skriva mer i morgon. Hon e super trött!
Ha en bra kväll allihopa!

Jag älskar den här bilden på mig och Victor.

Min blonda lilla lintott, så nyfiken på livet och full av bus.
Återigen blir jag stel vid tanken på att dessa kort som finns, är de enda kort jag någonsin kommer att ha på honom, förutom de i mina minnen.

Vill hoppa in i det här fotot och återuppleva den här underbara dagen som vi hade. Hålla honom i min famn, och känna hans tyngd i mina armar.
Jag vill att mina tankar skall vara lika ovetandes som då, obekymrade och lyckliga.

Det är ett hårt slag att veta att man aldrig kommer att vara ovetandes igen, och att inse att den sorg som man nu känner, den kommer alltdi att finnas där...

Det är så roligt att se ett gäng bebisar tillsammans. De ser ut som en grupp gamla gubbar och tanter som sitter och gaggar med varandra med skalliga huvuden. Vilma har i och för sig ganska mycket hår för att vara 4 månader och har lyckats hållt sig från att skava av en sån där stor fläck som så många andra har. Däremot så får hon lätt en sliskig ”uteliggar frisyr” när hon lyckats kladda med gröt eller välling i håret. Ni vet en sån där frisyr som  är både långhårig men skallig på samma  gång.

Behöver nog dock inte vara rädd för att hon skall få tunn frilla när hon blir äldre med tanke på att både jag och Peter har ENORMT mycket hår.



                          

Nu är inbjudningskorten utskickade och det står spikat =)
Den 19:e Juni blir Vilma döpt i Yttergrans kapell.

Nu hoppas vi på friskt barn och fint väder






Ps; Jag vet att jag stavat fel =) Mamma syndromet, hi hi

En hektisk men trevlig dag blev det idag. Visserligen så började resan med att jag och Vilma missade tåget, TROTS att vi var där 15 minuter innan avgång.
Det tog nämligen sååå jädra lång tid för personerna framför, eller om det var en väldigt seg koduktör, att när det väl var min tur så han jag precis betala och gå igenom spärrarna när tåget rullade iväg.
- Helvete!! Det är inte saaant !! skrek jag och sprang som en vildvetting efter de rullande vagnarna i tron att de kanske skulle se lilla mig. Men icke.
Det blev till att vänta på nästa tåg som gick 40 minuter senare.

Väl framme på söder så möttes jag upp av Åsa som jobbar på Barncancerfonden och tillsammans gick vi i solen någon kilometer bort till studion där vi skulle plåtas.
Stressen och irritationen över att jag missat tåget ville inte riktigt släppa, och det hängde som ett mörkt litet moln över mig under hela vistelsen där.

Efter att ha fått hjälp ner med vagnen nerför världens brantaste trappa så var vi ialla fall nere i lokalen och kunde slänga av oss alla grejer. Jag blev visad runt och bjuden på kaffe. En våning upp bjöds det på tårta, kakor, frukt och lite annat smått och gott, men det var snabbt dags för min tur i sminket, så jag han aldrig fika.

Det vat tre andra föräldrar där med sina barn som alla har varit/är drabbade av cancer men som klarat sig. Allt från leukemi och neuroblastom hade härjat med de små och jag fick en stor klump i magen när jag såg deras glada och pigga uppsyner.
Vilka små hjältar =)!


Plåtningen gick bra och Vilma var mittpunkten hos de små som livades om vilka som skulle vara barnvakt. =) En av flickorna blev väldigt rörd och intresserad när hon fick veta att Vilma var Victors lillasyster. Hon hade nämligen tittat mycket på serien Sjukhuset och följt hans kamp och de delade även samma diagnos.
Vilma skötte sig exemplarisk och var super glad trots att hon fick sitta i främmande famnar under hela tiden.


Känslan att vara den som stod bakom den tomma stolen, när den andra föräldrarna hade sina barn framför var precis lika obehaglig som det låter.
Jag vet att det är många som inte gillar reklamerna med de blå stolarna, men jag anser att de är mycket viktiga och att de vittnar om den iskalla och bittra sanning som faktiskt är.

Cancer dödar, även när man är liten...





Glada små flickor =)

Här är Vilmas klänning som hon skall ha på Idas student på Fredag.
Trodde den skulle vara för liten men se !=) Den passar perfekt !