Blir så upprörd...
DATUM: 2010-02-05 TID: 22:38:28Satt precis och läste artikeln om lilla bebisen Malin som har en allvarlig hjärnskada och som ligger i respirator.
Läkarna ger inte Malin något hopp och vill stänga av respiratorn, något som föräldrarna rasar över.
Det som fångade min uppmärksamhet i det här fallet är det chefsläkaren säger, och jag citerar.
"- Juridiskt har vårdteamet rätt att avbryta en meningslös livsuppehållande behandling, om beslutet är välgrundat."
Inför beslutet har läkarna inhämtat synpunkter från specialister och fört diskussioner med Etiska rådet i region Skåne.
Jag tycker att det är så JÄKLA konstigt att när det handlar om sådana här saker, som tex. barn eller vuxna som ligger i respiratorer med hjärnskador eller liknande, att det helt plöttsligt blir axeptabelt och tillåtet att ge "dödshjälp". För det är ju precis vad det är.
Läkarna tar ett beslut att personen i fråga inte längre har chans till ett människovärdigt liv, och stänger därmed av det enda som håller barnet/den vuxna levande.
Jag förstår att det är svårt att dra en gräns om vilka regler som skall gälla, och när, men i samtidigt så har jag lite svårt att förstå den igentliga skillnaden.
Varför pratar läkarna om "människorvärdigt liv" i dessa fall, när man i samma veva nekar smärtlindring och dödshjälp till tex döende barn som Victor???
Varför går det inte att godkänna dödshjälp för någon som redan är döende och bara har timmar kvar?
Har man endast rätt till ett värdigt liv, men inte till en värdig död, och varför blir det plöttsligt mer aceptabelt att "påskynda döden" bara för att barnet ligger i koma??
Bara en liten tanke...
http://www.kvp.se/nyheter/1.1870537/de-har-ratt-att-avbryta-meningslos-behandling
Du har en bra poäng där..!
konstigt nog satt jag och en kompis nyss och diskuterade det här, just det här ämnet. hon har flera exempel på hur läkarna även här i tyskland gör såna inofficiella "dödshjälp".
vi diskuterade även det här i min klass idag och jag tyckte det blev fruktansvärt jobbigt. de diskuterade hur man resonerar och handlar när ens anhörig ligger där och man måste ta beslutet att avsluta behandlingen. ingen av dom hade upplevt det.. till slut trotsade jag gråten i halsen och berättade MINA upplevelser, när JAG som nära anhörig stod och såg det med egna ögon. ur min verklighet som man aldrig vill uppleva. jag har aldrig darrat så mycket i hela mitt liv och efteråt blev det helt tyst...
när man väl står där och det som inte hänt har hänt. då finns inget "han kommer inte få ett värdigt liv, han är 22 och kommer få men för livet".
när man står där och såg honom dagen innan precis som vanligt, då handlar det bara om att få honom till livet igen, då finns inga "logiska tankar" som nån i min klass uttryckte det.
hela min dag havererade på den här diskussionen. mår fortfarande dåligt...
hoppas lilla vilma mår bra!
ha det bra
hej sofie...jag blir också jätte upprörd när jag läser artikeln förstår verkligen inte hur man bete sig så alls :S
hoppas allting är bra med er. tänker på er så mycket. kramar!
Läste precis artikeln och jag mår illa!
Du har helt rätt i det du skriver och jag kan inte fatta varför man snålar med smärtlindring när det bara är timmar kvar av livet.
Dagens samhälle är ett enda stort pappersarbete så varför inte skapa ett dokument som anhöriga får skriva under som ett godkännande så man inte sen i efterhand kan komma och anklaga någon läkare för överdosering. Många anhöriga som hamnar i den situationen när det bara är timmar kvar skulle troligen inte tveka på att skriva under så den smärtlindring som behövs kan ges.
Ang. artikeln så kan jag inte förstå hur man kan få ta ett sådant beslut över huvudena på föräldrarna, det är omänskligt! Usch...
kan bara instämma.. det e lika mkt dödshjälp.. tycker självklart att man ska få dö värdigt..å har man bara ett fåtal timmar kvar å det absolut inte finns mer att göra så borde man kunna få hjälpa till med att underlätta för den döende för att få dö under lite mildare omständigheter än att behöva plågas ihjäl.. men d går väl inte sätta nån sån gräns för då vill alla döende ha sån hjälp å det skulle bli så fel om du kanske har en längre tid kvar å får dödshjälp så visar det sig att nåt hade kunnat gå..
Näää fy så hemskt! Det går ju inte alls ihop att de kan få stänga av flickans maskiner och dessutom mot föräldrarnas vilja men att de som i ert fall inte kunde hjälpa Victor. De har alltså rätten att ta ett liv men inte ett annat? Det går inte alls ihop. Sveriges lagar och bestämmelser slår ibland knut på sig själva.. det hade kanske inte skadat om läkarna fick lyssna mer till sitt hjärta.
Kram Kram.. Maria
Jag måste börja med att säga att din blogg är oerhört gripande och jag har läst den ett bra tag.
Jag tycker också att det är oerhört märkligt att man inte kan ge mer lindring när en människa ligger för döden. Satt precis i den situationen med min mamma för ett år sedan som gick bort i cancer. Hennes sista vecka var inget annat än lidande. I hennes fall ville hon bara dö när det inte fanns någon återvändo, men då hade vi ingenting att säga till om.
MEN.. Är det dödshjälp när läkarna redan är den som håller barnet/personen vid liv med hjälp av maskiner. Hade inte läkarna funnits där från början hade barnet redan varit dött. Om läkarna då finner att det är onödigt att låta maskinerna fortsätta att hålla barnet vid liv med tanke på att det inte finns någon chans för barnet/personen till ett liv i verklig mening. Är det då dödshjälp från deras sida när de stänger av maskinerna?!?
Jag tycker nog inte riktigt det.
Jag tycker däremot att man borde se över Sveriges lagar och regler när det gäller den pallitativa vården.
Fortsätt vara lika stark som du är. Jag kan inte annat än beundra dig. och STORT grattis till den fantastiska Vilma.
:)
Håller med dig fullständigt Sofie :(
Usch så hemskt :( Hoppas på ett mirakel för den lilla babyflickan Malin.
Kram Malin
När min bästa kompis blev så skadad i hjärnan att hon blev lagd i respirator fick hon ligga tills familjen var med på att inget kunde göras, sen stängde de av respiratorn.Hon levde ca en vecka till innan hon gav upp.
Men det är klart att om de vägrat stänga av så hade kanske sjukhuset gjort det ändå!
Fast det kanske inte går att vänta flera år bara för att föräldrarna inte vill ge upp heller.
Pengarna och resurserna behövs ju till de patienter som går att hjälpa.
Tycker att det är vidrigt att inte ALLA som det går att hjälpa till en smärtfri död skall få det!!!
Är så ledsen för eran skull att Victor fick lida på slutet!
Stora kramar Tess W
Jag läste också artikeln om Malin och hennes föräldrar och har funderat mycket på den.
Jag tycker inte att det är aktiv dödshjälp när läkarna, efter att ha konstaterat att den sjuke inte kommer att bli bättre, stänger av en respirator som sköter andningen åt patienten. Om en människa inte kan andas på egen hand, utan är beroende av maskinen för detta och det inte finns något hopp om bättring, så kan det snarare vara barmhärtigt att avsluta den livsupphållande behandlingen. Om jag har förstått det hela rätt så kan en människokropp leva väldigt länge med hjälp av respirator, trots att nästan inga andra kroppsfunktioner fungerar. Någon gång måste man bestämma att det inte är meningsfullt att fortsätta. Jag tycker också att det är rätt att det är läkarna, och inte de anhöriga, som fattar detta beslut. Det är läkarna som besitter den medicinska expertisen, och de fattar inte sådana svåra beslut lättvindigt.
Jag är glad att vi som föräldrar inte fick det på våra axlar att välja om behandlingen skulle fortsätta eller inte när vår lilla Tilda fick svåra syrebristskador i hjärnan. Kanske var vi på ett sätt privilegierade på så sätt att det inte fanns något hopp om att hon skulle bli bättre. Läkarna sa att det inte fanns något de kunde göra och vi litade på dem. Vi såg att det smärtade dem också, de hade mycket hellre velat rädda henne, men vi tvingades alla inse att det inte skulle gå. Jag hade inte velat fatta beslutet själv.
Att hävda att beslut om intensivvård ska fattas av föräldrarna och inte av läkarna känns naivt, och även omänskligt.
Det är hemskt om fallet med barnläkaren som anklagas för att ha gett aktiv dödshjälp med överdosering av tiopentan har lett till att andra patienter inte får en human smärtlindring i livets slutskede. Jag hoppas att det går att bevisa att läkaren är oskyldig. Kanske leder det till att ingen mer behöver lida i onödan när döden ändå är oundviklig och att döden kan ske på ett stillsamt, barmhärtig vis. Så som det alltid borde vara.
Kram, Tildas mamma
Den 24/2 avled Malin efter att läkarna gett upp hoppet. Trots att Malin visade tecken på att vara på bättringsväg ville inte läkarna låta föräldrarna få en "second opinion" Efter mycket bönande från föräldrarna "gav läkarna med sig" och ett möte blev satt till den 24/2 kl 09.00 för att diskutera saken vidare! När föräldrarna kom dit kl 08.00 för att vara med sin dotter innan mötet hade läkarna redan satt igång förloppet utan att ens meddela dem. Ingenting hjälpe, inte ens då föräldrana anmälde läkarna till planerat dråp var det någon som tog steget för att hjälpa till emot denna omänskliga behandling. I sverige har vi en lag emot aktiv dödshjälp även emot sk barmhärtighetsmord, men förmodligen så gäller inte dessa lagar för läkare och övriga myndigheter.
Jag har startat upp en namninsamling för det som skedde Malin för att på något sätt få läkarna "dömda" för detta! Namninsamlingen ligger inte just nu aktivt då jag inte fått medias eller sjukhusets bekräfning på dessa upplysningar. Däremot tog en "bekant" till Malins föräldrar kontakt med mig då jag i lång tid jobbat emot olika maktmissbruk från myndigheter för att rådfråga mig. Tyvärr uppgav han bara några timmar senare att Malin avlidigt efter att läkarna tagit bort hjälpen för överlevnad. Enligt bekanten har detta skett utan föräldrarnas godkännande eller vetskap.
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4323
Jag vill även passa på att ge Dig och din familj en eloge för att ni orkar kämpa. Många människor hade inte orkat att ge sig upp emot "Goliat"
Jag skänker er mina tankar och sänder givetvis dem till Viktor med. Om himmelriket finns däruppe ska jag be min syster, hon även en ängel, att passa på honom tills ni syns igen.
Må väl
Noomi Tingeling
