En viktig tanke...
DATUM: 2010-08-19 TID: 00:13:03Telefonen ringer när jag sitter hemma hos Sandra i hennes lägenhet i Sigtuna. Mormor mobil, står det med blinkande text på skärmen när jag lyfter upp mobilen ur handväskan.
Hon är märkbart upprörd och snyftar där i andra ändan av tråden.
Hon berättar stammande varför hon ringer och det dröjer inte länge innan jag förstår vad som fått henne så tagen.
Med dagens post hade det nya reklambladet från Barncancerfonden dimpt ner i hennes brevlåda, och när hon vecklat upp den för att läsa på första sidan så såg hon den...
Ett stor grå bakgrund med fyra knallblåa stolar i fokus. Bakom stolarna står tre stycken föräldrar med sina barn sittandes framför. Den tredje stolen är tom, och bakom den står hennes barnbarn...
Jag...
Mormor hade ingen aning, kanske hade jag glömt att berätta om fotningen men det spelar ingen roll, för det kom som en chock för henne och jag förstår varför.
Reklamen med de blå stolarna är tillräckligt gripande för de som inte har någon anknytning till dem, så hur känns det inte då för de som vet, för de som känner och för de som ÄR mitt i allt elände.
Men även om mormor var upprörd eftersom att det kom så plöttsligt, så berättar hon att hon tyckler att bilden är väldigt vacker och värdig.
Värdig och väldigt äkta...
Själv kan jag nästan se Victor sitta där på den tomma blåa stolen, med tindrande ögon och med ett busigt leende. Jag kan se hans små händer som lydigt placerats i hans knä och nästan höra knarrandet när han försiktigt byter ställning på sitsen.
I bland så har han vänt huvudet snett bakåt och ser uppåt, rakt på mig med sån kärlek i blicken att jag tappar andan och blir yr. Ja, sådär som han fick mig att känna när han levde...
Min fantasi eller skall jag kanske kalla det längtan, har inga gränser, och det är ofta som den skenar iväg för att jag önskar att komma honom närmre.
För visst önskar jag att det inte vore min stol som stod tom, men nu gör den det och det kan ingen ändra på. Jag hoppas dock att denna bildkampanj sätter sig bakom näthinnan på många och får fler att tänka om.
Fyll stolarna Sverige!!
Både fin bild men oxå väldigt väldigt sorglig! Kram
Sorgligt att vissa får genomgå detta öde till mötes. synd att det var du, synd att det inträffar andra. synd att det försigår alls.
Jag önskade att det inte fanns någon som hellst möjlighet att våra barn ska slitas ifrån oss, men det finns flera.. och vi slits från dem också.
jag hoppas det blir färre som får gå denna hemska väg. jag hoppas fler slipper.
all kärlek till er och eran familj! det är det hemskaste jag läst att någon fått vara med om, men tyvärr sker det ju hela tiden. men, man blir inte insatt i dems liv föräns man började läsa din blogg. gripande och väldigt lärorik. you go girl! du har påverkat mig på alla sätt och vis, min son tar jag aldrig numera för givet dessutom försäkrade jag honom direkt jag började läsa din blogg.
sorglig men vacker...
jag kana inte sluta gråta..
många kramar!
Hej vännen
vilken gripande bild , jag förstår att din mormor blev tagen som fotograf behövs inga ord om bilden kan tala för sig själv kram på dig!
Det knyter sig i magen....öönskar så att Victor satt där på stolen...
Fina lilla killen!
Jag förstår att ni vill kämpa för eran Victor och andra barn.....jag tycker det är fantastiskt.
Kram
Jättebra bild, hemsk men fin. Man får insikt när man ser den. Även om man aldrig kan förstå hur fruktansvärt det måste vara att förlora ett barn så är denna bilden hjärtslitande.
En väldigt fin bild, men så sorglig.
har alltid tyckt att det varit en väldigt stark reklam. och med er föräldrar bakom så vart det ännu starkare.
Åh jag förstår att din mormor blev tagen. Det måste förstås kännas så mycket starkare för en närstående.
Bilden är så otroligt tydlig på något vis. Fin bild men ack så sorglig.
Jag hoppas att vi en dag kan få se barn på alla fyra stolar. Det är dags för en peng till Victors fond.
Kram
Uch! Varödr skall små osyldiga barn dö? Fruktansvärd reklam, jag fick tårar i ögonen så jag förstår din mormors häftgia reaktion. Reklamen är hemsk, men viktig!
Tyvärr Sofie är vi alldeles för många idag år 2010 som "står bakom den tomma"stolen.Det kan ju bla märkas av att köerna till Almers hus blir längre.....varför,varför????Finns inget svar.Vi får be om att under och mirakel ska ske....men när???Sköt om dej!!Kram Kia (Simons mamma)
Det gör så ont att jag spontant vill tränga undan alla tankar och känslor och låtsas som att det inte finns. Men jag väljer istället att göra tvärt om och jag hoppas därför att det är ok att jag länkar till ditt inlägg från min blogg. Mina tankar är hos er dagligen, kram Åsa
Jag har inte sett bilden tidigare, men jag förstår och håller med, den är sorglig och hemsk!! (Men ändå fin och högtidlig). Önskar verkligen stolen inte var tom!!!!
Så fin och så sorglig bild. Häromdagen tänkte jag gå in och titta på Victors film igen men kände att jag skulle bli så lessen så jag avstod. Minns förra våren då jag titta på luncherna när mina kollegor gått och ätit. Gud så jag grät. Och nu gråter jag igen.
åh herregud vad jag gråter när jag ser bilden. den är så träffsäker. den är så berörande.
man behöver liksom inte veta er historia för att känna sig så nära, utan det blir så verkligt att ett barn saknas när föräldern står där med tom stol.
fan för det bittra sanningen. <3
Sofie, vad skulle man inte göra för att få se och uppleva sitt barn igen. Det är så fruktansvärt orättvist det liv vi fått oss till givs... Förlorade ju min yngsta pojk Filip i januari i år och känner först nu att jag börjar få mark under fötterna ibland. Det känns så tungt att veta att man alltid kommer att vara sörjande föräldrar, även om man med tiden kanske kan glädjas över den lilla tiden man fick tillsammans istället för att känna bitterhet, ilska och sorg...
Jag och min man brinner för insamlingen som vi startat hos barncancerfonden och vi är så stolta över vår lilla Filip som bara under ett halvårs tid har fått människor att skänka över 100000 kronor.
Kampen fortsätter genom våra fantastiska barn. Det enda vi gör är att försöka överleva.
Stor varm med-mammelig kram!
Vilken fin bild, men oj vilken klump i halsen jag fick.
Du har så rätt i det du skriver "Fyll stolarna i Sverige"
Det är en jätte gripande bild.. det gör ont att se dig stå där. Förstår att din mormor blev så ledsen.
Stor kram till dig!
Stark bild, de hugger i mitt hjärta att titta på dej.
Sänder styrkekramar till dej å din familj!
Så otroligt vackert och sorgligt!
Vad du är stark!
Så berörande, så sorglig. Kan inte sluta gråta. Förstår oxå varför din mormor reagerade som hon gjorde.
Har följt med din blogg länge men aldrig kommenterat nånting. Tycker du verkar vara en stark person och jag hoppas dig & hela familjen allt gott.
Otroligt vacker blogg du har!
Många kramar!
Sofie,
När jag såg den satt jag först och bara stirrade ut i något som verkade som tomma intet. Jag tillhör ju dem som börjar hyperventilera så fort jag hör "jinglen" och Krister Henrikssons stämma...Hannas frånvaro gör för ont. Sara, Hannas lillasyster, såg att jag stirrade in i skärmen och kom fram till mig, tittade på bilden, och frågade varför den stolen var tom...Ridå.
Hyser uppriktig beundran över din styrka, vilja, att "representera våra barn" som naturligtvis skulle sitta på den fjärde stplen i många år framöver. Jag hade aldrig klarat det..............
Kram
Niklas, Hannas pappa
p.s skicka en stor kram till "mormor" från mig.
Kan inte annat än håla med föregående kommentarer, en mycket fin bild om än otroligt jobbig och känslosam.
Tårarna rinner, för att vår son, vår familj sitter mitt i skiten och fortfarande kämpar mot den djävulska cancern...
Tårarna rinner för lille Victor, vilken vi hade förmånen att få lära känna, men vars liv blev på tok för kort...
Tårarna rinner för alla de barn som blivit änglar, orsakat av den förbannade sjukdomen från helvetet...
Kom igen Sverige och hjälp till att rädda vår Melwin och alla de många barn som fortfarande kämpar!!!
Cancern måste utrotas och det snabbt!!!
Massor av kramar till dig Sofie, pussa Vilma och hälsa Peter från oss alla
Hoppas ni kommer upp och tittar på nåt mer hus snart, så vi kan ses :-)
/// Anna
Oj så mycket känslor som kom upp när jag såg den tomma stolen, känslor som man förtryckt under en längre tid fasten man besöker Victors grav nästan varje vecka. Det blev så tydligt hur tomt det är utan den glada lilla Victor som strålade så mycket kärlek.
Men nu finns Victor i Vilma och uttrycker den kärleken genom henne. Det känns så tydligt.
Jag skänker också en tanke till lilla Melwin att allt ska gå bra och alla andra föräldrar med sjuka barn. Kämpa på ......
Victors morfar Christer
Du är en otroligt stark person, jag finner inga ord..
Bilden säger mer än tusen ord.... Kan förstå din mormors reaktion för bilden väcker starka känslor. Hade verkligen önskat att stolen inte hade behövt vara tom.
Kramar
Jag sitter här alldeles tårögd :( Jag önskar också att din stol inte var tom!! Styrkekramar till er!
Hej,
Jag fick också reklambladet hem i posten. Men jag tycker inte det känns som reklam, det känns som något oerhört livsviktigt som alla borde få hem. Inte endast vi som redan kämpar genom att bidra. Bilden på er och då speciellt dig är oerhört gripande men samtidigt stärkande - det ni alla på bilden, och alla andra familjer som har barncancer, har gemensamt är er otroliga styrka och kämparglöd. Du och din familj, familjerna på bilden och alla andra familjer som har kämpat och som kämpar är beundransvärda!
Jag ska fortsätta göra vad jag kan, ge pengar och delta i Ride of Hope samt att utbilda mig till läkare. Jag är med er i hoppet och kampen om att en dag hitta lösningen på gåtan om barncancer.
//Matilda
Jag tänker alltid på dig och Victor när jag ser reklamen med dom blåa stolarna på tv=(
Du är så stark
Mycket gripande bild. Sorg över er tomma stol och med en blick åt vänster finns glädjen över barnen som överlevt representerad. Önskar så att det vore annorlunda för er.
Många kramar!
För att hjälpa lite mer, så mycket jag bara kan så har jag skrivit detta: http://matildamodigh.com/2010/08/i-svarigheterna-finner-man-mojligheterna-4/
I mitt inlägg länkar jag både hit och till er insamling. Är det något som ni vill att jag ska ta bort, ändra,om jag inte får länka till er eller om det är något annat, lämna mer än gärna en kommentar på min hemsida eller skicka ett mail.
//Matilda
stark bild. föräldrars absoluta mardröm, att stå där med den tomma stolen.
kram
Ännu en gång sitter man och läser & kan inte hålla inne tårarna... :(
Åh vad jag beundrar dig, din styrka, ditt mod!!!! Du är fantastisk. Det hoppas jag du vet.
J
Tårarna kryper fram nu. Men det är en tankfull och värdig bild som din mormor uttryckte det. En tanke till alla sjuka barn som kämpar där ute tillsammans med sina familjer...
Dubbla stykekramar
Tydligare än så här kan det knappast bli - ingen lämnas oberörd. Jag lider verkligen med alla ni som tvingas stå vid den tomma stolen - en förlust så förtvivlat stor att man som odrabbad grips av panik bara av att snudda vid tanken.
Kram / Yvonne
hej fick den igår på posten jag med, köpte halsband via barncancerfonden tidigare. När jag såg bilden kom tårarna, förstår att din mormor blev tagen. Det är en jättestark bild. Kommer alltid komma ihåg er lilla Victor, han har gjort stort avtryck hos många många människor.
Stor Kram till Er!
Det var länge sedan jag kommenterade men läser varenda ord du skriver. Idag berörde det mig djupt och jag gråter när jag läser dina fina ord som beskriver kärleken till din son. Precís en sådan kärlek som jag känner för min som ligger i sin säng och sover. Så orättvist livet kan vara och jag är så oerhört ledsen att din stol är tom, att eran prins blev en ängel. Men, som du säger, jag förstår att du flyr in i sådana tankar när du ser honom framför dig. Jag är säker på att han sitter där även om vi inte kan se honom. Glad och lycklig...
Ni finns i mina tankar...
Stor kram
många många kramar till er <3
Det är verkligen en gripande bild. Såsom reklamen på tv med stolarna.. Den får en verkligen att tänka till o va glad för det man har. Jag blir tårögd varje gång o nu rinner fler tårar på min kind när jag såg denna bilden. Det var ett tag sen jag kikade in här nu o så började det med den.. Jises! Ni är verkligen starka du o sambon, ja hela familjen! Nu är kämpar, sanna hjältar. Verkligen!!
Tragisk bild och mycket gripande
Men ändock en verklighet för er
Deltagane hälsning!!
änglamamman Susanne
Kan inte sätta ord på vad man känner =( men Yvonne - en mamma i Handen klargör det så tydligt i sin kommentar. Så känner jag exakt och säkert alla andra också.
Tänker på er Sofie och Peter. Er älskade Victor ♥
Gör så ont att läsa kommentarer från andra drabbade föräldrar. Styrkekramar till er så och tankar till era änglar små.
Malin
jag tycker du och din man är så otroligt starka människor. ni är bevis på att man får inte mer än vad man klarar av. och jag tycker också, som många andra, att bilden är vacker. otroligt vacker.
Åh, Sofie, vad jag önskar att han satt där på din stol. Fina, fina Victor!
Kramar
Tessan, mamma till Ida och Tim
Tårarna bara rinner . .
Kan inte skriva något vettigt, känner mig så tom. Är så ledsen för eran skull.
Kramar!
Vilken fin men SORGLIG bild.... Den säger så otroligt mycket å jag önskar oxå att Victor hade fått fylla den 4e platsen...
Det är en så oerhört viktig bild..som visar att det verkligen kan drabba vem som helst...när som helst!!
kramar om <3
Hej!
Nu fattar inte jag riktigt,,tänka om??Vaddå tänka om?? Förstår inte snälla förklara. kram
jag säger som många före mig; så vackert och sorgligt på samma gång. Jag har kikat på repriserna av "Sjukhuset" på tv 8. Är det er familj som var med där?
Jag måste bara säga att jag beundrar dig väldigt mycket för din styrka..
Det är en bild som ger många känslor. Livet är orättvist o ingen ska behöve stå som du, bakom en tom stol. DU är en stark, beundransvärd tjej!!
Mycket stark reklam som gör intryck på många. Jag blir så ledsen av att se den tomma stolen. Kramar
Så talande bilden är! Fy det gör ont i en! Har precis i tisdags förlorat en nära arbetskollega i denna hemska sjukdom! Mina tankar går till alla de som misst en anhörig eller vän! I år kommer jag att donera hela min löneökning * 12 till Barncancerfonden. Det blir inte många tusenlappar men förhoppningsvis minst 2 i alla fall! :-)
usch, jag ryser när jag ser bilden! :/
fy vilken hemsk bild.men som du skrev vacker o värdig..tyvär va detta Victors öde o att se er gå vidare gör en småbarnsmamma stark.stor kram
Gud vad sorgligt :(
Hej Sofie,
Jag har tänkt på dig så många gånger sedan den eftermiddag vi tog de korten. Återberättat denna kampanj för vänner och bekanta och hela tiden återkommit till dig, lilla Vilma och också Victor. Hur ofantligt stark och fantastisk du är som orkar ställa upp. Du är en förebild med ditt varma och inbjudande sätt att vara trots allt ni gått igenom.
Många många kramar och tankar från Jennifer(Meleas mamma)
