Idag har vi varit ute med båten HELA dagen!

Vi bestämde oss igår kväll för att ta oss en liten tur till Sigtuna, ja sjövägen alltså.

Med vår lilla skuta packad och klar begav vi oss ut, jag, Peter, Vilms och Laban. Detta skulle ófficiellt bli den längsta tur hittils med denna båt.


Det blåste en aningen där ute, upptäckte vi när vi hade begett oss av. Men inget direkt farligt alls, så vi fortsatte vår färd. Det tod en bra stund (ca 2 timmar) innan vi anlände till Sigtuna gästhamn, men där blåset det så mycket, och eftersom att vår båt är så liten så var vi tvugna att åka längre in och leta upp en mer vindstilla och med passande plats för oss.
Vi såg nämnligen rätt lustiga ut med vår lilla skuta, bredvid alla lyx yachter.


Efter en stunds letande, lyckades vi sno åt oss en plats och hoppade i land. Laban var så lycklig att ha fast mark under tassarna att han bara tjöt rakt ut en stund, innan jag generat fick säga åt honom att vara tyst. Nu var vi ju fatiskt i Sigtuna, och här skriker inte hundarna.




På vägen till Cafèt så blev vi stoppade av ett par presoner som läser min blogg.
De var såå trevliga och jag blir lika glad varje gång över att få träffa er som kommenterar och följer vår resa!!! Att få se er in "real life", slår allt!

Detta var en familj där båda mamma och dotter läser det jag skriver, och det är lite extra skoj - jag menar, att det tilltalar alla åldrar =)

I alla fall, så var det väldigt roligt att säga hej.


Efter lite tjattrande, som vi tjejer är bra på, så gick vi och satte oss vid vattnet och beställde in våfflor. Maten tog en EVIGHET att få in, men vi hade ju inte bråttom, så det gjorde inte så mycket.

                                                                             Vilma får glass =)


                      

                        

          

                                      Resan dit, bjöd på betydligt finare vatten... Lugnet före stormen...




         

                                                                                Båtsman=)



Tillbaka på båten igen, började vi vår färd hemmåt.

Vi konstaterade ganska snabbt att vågorna var ÄNNU högre nu, och det gungade rejält kan jag säga. Vilma, fantastiskt underlig som hon är, SOV nästan hela vägen tillbaka, trots att båten hoppade och slog, värre än en rodeo häst!
Ja, det är som jag alltid har sagt! "De är inte riktigt kloka de där bebisarna !"

Eftersom att jag är sjösjuk, så brukar jag gilla att sitta längst fram på fören när det gungar, då jag får i mig frisk luft, samt att jag kan hålla lite koll.
Men, efter att jag dunkat sönder min framstjärt tusen gånger, skrikit mig hes, fått en rejäl dusch med iskallt sjö vatten och blivit dyngsur, så satte jag mig tillbaka innuti båten igen.
Och vilken resa hem det blev... Oj oj oj...

Laban kräktes ner hela golvet, jag höll på att göra det samma, Peter satt och skrattade hysteriskt bredvid (lite rädsla månne?) och den stackars båten blev totalt misshandlad av sjön... Och Vilma bara sov...

Ja, jag kan säga att det var en lycklig trio och en nyvaken Vilma som på ostadiga ben klev av hemma i Kräggas hamn. 
Det dröjer nog ett tag innan vi beger oss iväg på en sån lång resa när det blåser.


Måste faktsikt sluta skriva nu, för det gungar så otroligt mycket i mitt huvud, fyra timmar senare, så att det känns som att man fortfarande är kvar på båten.
Är rädd att det nog kommer hålla i sig ett bra tag...

Godnatt!!!