Den 22;a. Så ofattbart...

        DATUM: 2012-01-22 TID: 22:52:40

Ännu en dag utan dig...
Ännu en oändlighet i saknaden för mig...

Tänk att en tillvaro kan vara så full av jobb, kärlek, och liv, men ändå så obarmhärtigt tom och kantad av saknad och förtvivlan.
Jag har inte glömt, inte slutat sakna, inte slutat älska...
Ibland skrattar jag och känner mig glad. Ja ibland så kan jag till och med känna mig lycklig...

Men min lycka kommer aldrig att vara riktigt hel och komplett, då det för evigt kommer att saknas något.
DU är det som saknas, även om jag i vissa stunder placerar min leende mask där mitt sorgsna ansikte är.

Jag gråter ofta, men det vet du ju. Jag känner ju att du finns där och håller din värme runtomkring mig.
Du tröstar ofta, även om det är jag som borde få trösta dig, vagga dig i min famn och viska att inget ont skall dig få hända.
På den punkten misslyckades jag ju gravt, inte sant?
Jag kunde inte skydda dig och det värsta hände... Du togs ifrån mig.

Aldrig mer kommer jag att få känna din doft, höra ditt skratt eller få se din glädje.

Det gör så ont så att jag knappt står ut.

Mamma älskar dig min prins, älskar dig så oändligt mycket.
Inga ord kan beskriva det som endast kan upplevas...
Jag vill skrika FÖRLÅT för att jag släppte taget, för att jag fortfarande lever, men också ropa TACK för att du gav mig din syster och därmed också orken och viljan att fortsätta...


Det är din namnsdag idag och jag kan inte ens få ge dig ett kort, men jag kan iaf ge dig min kärlek och mina drömmar.
Hoppas att vi ses i natt så att mamma får krama om dig så som det ska vara.


Jag ÄLSKAR dig.....


Mamma


Kommentarer
Postat av: Lina Andersson

Dina ord är så vackra och hjärtskärande att hjärtat mitt brister. <3

2012-08-26 @ 22:57:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback