Solen tittade fram till slut...
DATUM: 2013-04-15 TID: 10:08:44En mulen och halvregnig morgon gick tack och lov över till sol och stigande grader.
Vi möttes upp vid graven med blommor och spade, och tillsammans satte vi de färgglada plantorna i den kalla men nu tinade jorden under stenen.
Bara att ha familjen där kändes så skönt och att veta att det nu var "vår" vid prinsens plats.
Det hade ju varit alldeles för kallt för att plantera tidigare då blommorna ändå befarades att dö under de kalla frost nätterna .
Avslutade dagen med tårta och fika hemma hos oss och en löprunda senare på kvällen.
Ännu en årsdag över, nu - ännu ett år av saknad...
Många kramar till Er <3
Så fin och rofylld plats kramar till er alla
Hej
Vi är två studenter på som läser sista terminen på beteendevetenskapliga programmet vid Mälardalens högskola. Vi skriver just nu vår C-uppsats om bloggens betydelse i sorgeprocessen. Anledningen till att vi tar kontakt med dig nu är därför att fråga om vi får lov att använda oss av dina blogginlägg som en del av vår uppsats? Du kommer i såfall att få vara helt anonym och vi kommer att behandla din text med största respekt.
Vore väldigt tacksamma för svar
[email protected]
Med vänliga hälsningar
Alexandra & Nina
Så fint ni har på Victors viloplats....
Ha en riktigt bra helg....
Kramar till familjen
Gud vad vackert, ryser när jag ser detta. Styrkekramar till er alla
Hej! Åh man blir så berörd, tårar,tårar, tårar helt ofattbart. Jag miste en god vän förra året. Som jag umgåtts med sen tonåren. Jag va dit o tände ljus igår kändes på nått sätt bra eller iaf ok. Jag kan ju bara tänka att de måste vara en mardröm man aldrig liksom kommer ur, inte helt. För först tänkte jag om min vän att det känns nog lättare dessu längre tiden går men så fel! Iaf för mig. De är snart ett år sen han dog. Inte av sjukdom. Iaf de jag skulle få sagt va att känslan bli värre, känner igen så mkt, av de man går igenom fast detta nu va en vuxen person. Jag går igenom många faser. Och jag blir även väldigt arg ibland tror de har med min hopplös känsla att göra. Jag vill ha tillbaka honom men de går ju inte!! Gör ont. Han fick en dotter några mån senare o jag o Hans bästa vän med. Vi hade haft så kul tsm. Den tanken vill inte ge sig! Om man bara hade vetat varför kanske man hade kunnat förstå. Man önska man kunde ha gjort nått!Ringt vad som, han hade luren jag skicka till men då va de ju försent :( Därför kan de inte mätas med de du genomgår, Du va ju Mamma till din lilla. Jag va bara en god vän. Och de kändes! Önskar dig och din familj all lycka genom livet! Och jag är helt övertygad eran son finns med er.luften ni andas, löven som växer, i allt runt omkring. Fjärilar som flyger, ja allt och kärleken den öövervinner allt den kan ingen ta ifrån oss. Inte ens döden. Jag hoppas jag nån dag ska kunna få le o bara skratta åt mina minnen med min vän. Vill ha bort smärtan. Smärtan att han inte kommer tillbaka. Först fatta jag inte varför jag grina så. Sen sluta jag grina ett tag o sen börja jag igen.. Denna jul har varit hemsk. Just av den anledning att vi hade ju så trevligt innan han lämna jordelivet. Hans bröder betyder mkt för mig att se. Men jag blir lite ledsen när jag inser att nej dom kan inte ersätta. Det är ju bara så. Nu inser jag iaf hur pass ledsen jag är och jag sörjer. Så jag får väl försöka låta min sorgs gång få gå som den behövs skulle jag tro. Men som man kan gråta! Därför kan jag inte låta bli och se hur otroligt starka ni är! Önskar er en god forts på det nya året oxå!
