Tankar...
DATUM: 2009-04-24 TID: 11:28:03Enda sättet att slippa dessa ångestatacker är att inte tänka alls. Så mestadelen så går jag omkring utan att tänka på honom alls. Som om allt var som vanligt och inget hade hänt. När jag är i sovrummet, ja då sitter han i sitt rum och leker, och när jag är där, ja då är han ute på promend med mormor. Det gör för ont att ta in, för ont att förstå.
Jag vet att det kommer den dagen då jag måste inse vad som hänt och verkligen förstå, men just nu orkar jag inte.
Snart närmar sig begravningen, mycket att planera med praktiska saker. Jag brukar låtsas att det inte är en begravning som det handlar om, utan mer som ett dop, en hälsning, inte ett farväl...
Det har kommit upp ett vitt litet kors på platsen där graven skall står. Framför ligger det tulpaner och en leksak som någon har lagt dit.
Hur ska vi orka?...
Hej. Förstår dig att det gör ont att förlora någon. Själv så förlorade jag min storebror och tänker att det ända jag vill är att se hand ansikte. Men men kan ju inte det tyvärr :/
Tycker synd om dej :/
Kram
Vet inte vad jag ska skriva,Vad säger man? beklagar verkligen, en styrke kram till er!
Det finns nog inget svar på hur man ska orka - att mista ett barn är det svåraste man kan utsättas för. Och lika mycket som man älskar - lika mycket sörjer man. Du gör nog rätt i att "inte tänka" just nu - Victor finns i dig i alla fall. Det var som du skrev - "vi är varandra" - därför behövs inga aktiva tankar nu när all kraft behövs för att orka med din dag. Men jag hoppas att du orkar fortsätta att skriva - det är så viktigt att inte stänga sorgen inne och vi är massor härute som lyssnar. Och när du känner att du är redo - öppna alla dörrar på vid gavel till alla sinnen. Det är med sinnenas hjälp som vi kan fortsätta leva även om vi önskade att livet skulle se ut på ett annat sätt.
Kramar från en mamma i Handen
Hur orättvist får det lov att vara igentligen!!
Vi beklagar verkligen eran stora sorg,och tänker på er och Viktor varje dag.
Många kramar från Monica,Danne,Tilda och Ellie.
tänker på er och lilla victor varja dag är inne på eran blogg varje dag tårarna rinner varje gång man läser och ser bilderna på honom
kramar sandra.r.
Jag vet inte vad jag ska skriva för det finns inget jag kan göra eller skriva som kan lindra er sorg. T Det är nog som någon skrev här ovan att lika mycket som man älskar någon, lika mycket saknar man den personen när den är borta. Vi är ju många här ute som läser och som vill er alla så väl. Jag läser bloggen dagligen och gråter också en skvätt varje gång, ibland kommer tårarna utan att jag sitter vid datorn, när jag tänker på er och Victor. Så hur ska inte ni, som är mitt uppe i denna mardröm känna och må? Mamma Sofie & Pappa Peter jag beundrar Er och på något sätt så kommer ni att ta er igenom denna svåra tid även om det säkert kommer att ta tid och kosta många tårar. Var rädda om varandra! Många varma tankar och all min beundran till Er!
Önskar jag kunde finna några tröstande ord gumman. Om det känns bäst att stänga av tankarna så gör det, ta er igenom allt med planering, alla måsten. En kurator sa så åt mig mitt i våran kris (inget mot det ni går igonåm förstås men ändå)Att om ni klarar av att stänga av så gör det förr eller senare så kommer det ut och släpp ut det då.
När ni väl tagit farväl och begravningen är över så blir det kanske tyst och tomt då har ni tid att sörja för det måste ni göra ni måste få tänka alla dessa tankar, gråta dessa tårar gräva ner er i all sorg så hjärtar riktigt värker, men tillsammans kommer ni åter finna dessa små ljuspunkter med livet ni kommer att ta er igenom det här ni är två otroligt starka och fina människor. Victor kommer finnas med er genom hela livet, sittandes på sin stjärna och vaka över er.
Vi finns med er hela vägen, tveka inte att höra av er om det finns minsta, minsta lilla vi kan göra för er! De varmaste kramarna från familjen Jensen
Jag finns här idag med och det gör så ont att läsa om er svåra smärta.
Styrke kramar till er alla
Man orkar mer än man tror!
Jag var ute på platsen där Victor ska vila igår men såg inget kors men ska åka dit igen idag och hitta det..
Det är så vackert där och den finaste plats som han kan få.
Bara färgen på kyrkan, Rosa hans älsklingsfärg.
Tilsammans ska vi gå igenom detta och klara det och det finns alltid ett ljus i andra änden av tunneln Sofie och Peter. Ljuset kommer igen...
Stora kramar från Victors morfar
har idag tänt ett ljus i kyrkan för er, jag lider med er fast vi inte känner varann, men jag förstår eran sorg ta hand omer mvh mia
har idag tänt ett ljus i kyrkan för er, jag lider med er fast vi inte känner varann, men jag förstår eran sorg ta hand omer mvh mia
Jag beklagar verkligen har suttit med tårar när jag läst eran blogg
ingen ska behöva gå igenom nått sånt här hemskt, jag önskar er all lycka i världen och att allt kommer ordna sig
Ta hand om er
Hälsningar Jennie
En dag kommer ni / du att se tillbaka på victor och le, alla svåra känslor är borta, ni kommer att vara lyckliga och stolta över liken go och stark och såklart glad victor ni hade, ni kommer känna er speciella att få ha turen att få ha ett sådant underbart barn, vad lyckligt lottade ni är som har fått lära känna honom :D
Det är svårt till en början, men tänk på alla glada och fina stunder ni hade med victor, han som gjorde er så starka med honom, han som inte slutade älska för att han blev sjuk, utan att han kämpade ända till det sista, kanske tyckte han att det var skönt att somna in, slippa alla prover, alla medeciner, men han bevakar er hela dagarna, och de kommer att göra ända tills han kommar att få träffa er igen <3
Kramar, och lycka till med begravningen och allt annat<3
Hej Sofie och Peter....
Vad ni går igenom har jag inga ord för...jag har aldrig upplevt det och det enda som någorlunda läker är tiden, tror jag.....Ni vet bäst själva vad som lindrar och att skriva av sig tror jag är ett bra sätt...Victor kommer ju alltid finnas med er men det kommer att komma en tid när det inte är hjärtslitande att tänka på honom. Dessutom är du Sofie så otroligt duktig på att skriva och förmedla. Vi tänker på er och vill er allt gott.....
Hälsn Jennie och Roger (arbetskamrat till Peter)
ni är otroligt starka!
det finns inga ord som kan beskriva eran situation, det ni går i genom är något ofattbart .
jag hittade denna bloggen genom en vän till er, och jag ville bara skicka en hälsning att jag verkligen tänker på er och det ni går igenom .
jag säger det igen , ni är otroligt starka !
Tänker på er!!
Du är bäst oavsett! Världens finaste...
Jag vet inte vad jag ska säga, men jag tappar ord när jag läser denna bloggen. Jag tänker på er! fast jag inte känner er!
Jag tänker på er fast jag inte känner er! Jag tappar ord när jag läser denna bloggen!
det finns inget svar på hur man tar sej igenom nå sånt... men det går..fast det kommer ta tid å det måste det få göra... eller att ta sej igenom e nog fel svar... e snarare att man lär sej leva med sorgen..den kommer ALLTID finnas men efter en tid lär man sej handskas med den..å Genom er kommer Victor leva vidare.. han har nått ut till så många människor.
kramar om
Älskade vän,
Jag vill inget hellre än att kunna ta bort din smärta, lindra din oro och ta över dina jobbiga beslut.
Kroppen känner själv när den är redo att släppa in lite mer, nu behöver den fokus inför begravningen.
Försök att lyssna till ditt hjärta, lyssna till din kropp, den vet bäst...
Var sak har sin tid, det finns inga rätt, inga fel, bara följ dina känslor så sköter naturen om resten.
Svammel kanske, men jag tror det är så det fungerar...
All kärlek till ER! /// Anna
Vill skicka mitt deltagande i er svåra sorg av er
prins, när artikeln var i aftonbladet reagerade jag
med ilska och vanmakt varför er pojke skulle drabbas
av denna sjukdom, jag bad till Gud att han skulle ta
hem någon annan. Bilden där han pussade sin pappa har för evigt etsat sig fast i mitt minne. Vilken
fin ängel ni har som springer på gröna ängar, inga smärtor mer och tro mig ni kommer att åter mötas en
dag i evighet. Ta hand om varandra för Viktors skull
och mina tankar finns hos er och jag ger er styrka för att kunna fortsätta ert liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora sitt barn.
direkt när jag kom in på din blogg började tårar rinna ner för mina kinder. På kvällen låg jag och tänkte på lilla söta victor.Grät hela natten.
STOR KRAM TILL HELA ER FAMILJ!
och vila i frid lilla prinsen victor<3
//anna
kramar om er
Tänker på er!
Ni kommer orka ! Ni är starka, de märker ja av allt ja läst o va alla tycker.. Utan att ni anar de, så kommer ni vara starka inombords för Victors skull..
: )
Ni kommer klara de !!
En STOR kram till er båda ..
Jag vill alltid stanna med dig
För där är jag fri
Du är den värld
jag lever i
Du finns i varje andetag
I varje steg.
Långt bortom allt
I evig!
Jag har själv fått låna en ängel och jag vill bara säga hur starka jag tycker ni är .Det är så svårt att gå igenom allt då tiden är ute, då den långa vägen plötligt tagit slut.Men ni kommer klara det tillsammans är ni starka.
täxten där upp har jag tagit från en låt.Jag tycker den säger ganska mycket.Den stärker på något sätt.
Tänker på er !
Tänker på er sedan jag såg det där i Pernilla Wahlgrens blogg. Wow, hoppas verkligen att ni får massor av kärlek utan omgivningen!
Har lagt till bloggen på bloglovin. Kommer verkligen vilja fortsätta läsa.
Det finns i alla fall en tjej i Sundsvall som tänker på er varje dag! :')
xx Cajsa
Hej, läser er blogg varje dag och skriver ofta några rader. Jag hoppas ni får all den hjälp ni behöver i ert sorgearbete. Har inte förlorat ett barn och ingen här som inte gjort det kan förstå den smärta ni upplever. Men jag vill i alla fall säga att något som kännts bra för mig i en annan sorg var att träffa människor med samma eller liknande upplevelser. Det kändes som att komma hem när någon ÄNTLIGEN fattade vad jag pratade om. Håll inte sorgen inom er. Det brukar också släppa efter begravningen då man har tid att börja känna efter.
Säger som någon här ovan att bilden på Victor och pappa men framför allt bilden när han tittar in i kameran har fastnat hos mig. Som att se in i hans själ. Tror det är det som gör att jag tänker så mycket på er. Varje dag, någon minut här, någon minut där. I går var jag på en begravning. En mycket nära väns mamma gick hastigt bort för några veckor sedan. Vi sjöng bl a Sov på min arm, en vaggsång som jag brukar sjunga för min lilla dotter. Jag tänkte på Victor då och hur orättvist det är att han fick ett så kort liv. Att han - efter vad jag förstått av tidning och familjens bloggar - hade så ont och kämpade in i det sista för att få leva. I bland läser man om människor som bara får somna in, stilla i sömnen. Varför fick det inte bli så för Victor? Det gör mig så ont att tänka på. Men - efter begravningen tänkte jag på det jag sa till min kompis någon vecka efter hennes mamma gått bort. Att det måste kännas fint att hon var med sin mamma på alla undersökningar och att de fick den tiden tillsammans och att hon gjorde det för henne. Jag tänker då på att det allra viktigste för er och Victor är att han från dag ett till sista andetag blev omfamnad av er och övriga familjes oreserverade kärlek. I sitt korta liv var han så älskad och han älskade er så mycket och kände sig trygg med er. Det är det absolut viktigaste.
Ta hand om er och stäng inte in sorgen. Tids nog tar ni er vidare. Men sorgen bara måste ut.
Vill bara tillägga en sak: tänk på att den sorg ni upplever i dag beror på den kärlek och lycka ni kände då. Ni kommer uppleva helvetesdagar och bättre dagar. Så småningen märker ni att de bättre dagarna blir fler och fler och de dåliga dagarna färre. Ni kommer att kunna le och skratta igen men just nu kan ni inte inte det och behöver inte heller. Känner så med er.
tycker ni är världens starkaste människor, har precis blivit mamma, min pojke är 2½ månad, kan inte ens föreställa mig sorgen, saknaden och tomheten som ni känner. För 3 år sedan förlorade jag en kusin som hann bli 11 år, det var fruktansvärt tungt, men att förlora ett barn är nog det allra tuffaste att orka med. Tänker på er och läser här varje dag, beundrar er fruktansvärt mycket! många kramar från Iza och Filip
Jag kan inte förstå hur ont det kan göra att förlora sitt eget barn, men jag ger en stora varma, stärkande kramar . Jag känner inte alls er men jag tänker ofta på er.
Fina fina ni... Finns inga ord som kan trösta, men jag vill bara säga att den sorg som jag gått igenom efter kriget mot neuroblastom som Tobias hade turen att vinna, så lade jag locket på. Jag skulle vara duktigt och tog också hand om alla andra. Under hans sjukdomstid var alla så ledsna och jag var ju tvungen att trösta dom.... Sen när allt var över var alla glada för nu var han ju frisk... ingen utom vi som varit med om det visste att det var nu det gällde, det var nu som vi skulle hålla andan och vänta. Nu gick det ju bra men då kraschade jag.
All ilska och gråt har jag kämpat med sista åren nu.
Kan aldrig tänka mig vilket hål du har i bröstet men jag säger bara vill det ut så låt det komma.. Det gör ingenting.... ingenting...
kram Sussa
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är att förlora sitt barn men ni verkar starka och tillsammans kommer ni igenom det, och sen kommer ni träffa er lille underbara söta victor igen.
Mina tankar finns hos er.
/ Kram Micca
Jag är helt stum. Vet inte vad jag skall säga bara att jag vill skriva nåt till er. Ge er lite styrka. Har tittat runt på bloggen och bilderna. Vilken underbat söt liten kille. Så tapper.
Det var en mening med att han fanns och att han var er.
Hittade din blogg av en slump, sittandes med min kräksjuke son i famnen. Har varit ledsen och irriterad över hur "orättvist" livet är mot oss ibland. Min familj har drabbats av sjukdom på flera sätt. Pappan till mina söner förlorade sin storebror i Leukumi. Jag har haft anorexi. Min mamma har varit (är?) svårt sjuk i depression, yngsta sonen har en skelettsjukdom och som följd har jag tappat hälften av min hår!
VAD är väl det att klaga över??!!! Jag har mina båda pojkar inom nära räckhåll och böjer jag mig fram kan jag t o m lukta på en av dem. DET är värt mer än allt annat och det gör så ont i mig när tänker på er situation. Jag vet att jag inte till fullo kan förstå hur ni mår och känner er men en sak ska du veta; din blogg har idag fått minst en persom att tänka till lite (läs mig..) Jag ska sluta upp att tycka synd om mig själv och sluta med att fundera över varför just vi drabbas. Jag önskar dig sinnesro och hoppas att du kan finna någon slags glädje i livet igen, så småningom....
Många varma kramar från en tjej som är djupt berörd.
Jag besökte det vita korset i lördags där Victor ska sova och satte en bukett vitsippor jag plockat till honom. Det kändes så fint att han ska få ligga under det fina trädet och när som hellst, när han vill, kunna flyga upp på sin regnbåge och titta ner över oss nära och kära och se hur glada vi ändå var att få den korta underbara tid med honom. Vi vet att Victor har det skönt där han är nu och han är så tacksam att ha fått vara med oss och få all den kärlek som gavs. Han vet ju också att vi ses så småningom igen, däruppe.
Saknar dig gubben. Men vi hade en underbar MC tur, du och jag på påskaftonen. Det ska vi göra om igen..det lovar jag...
Morfar Christer
Morfar till Victor, inget annat
Världens bästa mormor hälsar, Vi får absolut inte glömma henne som ställt upp SÅ MYCKET för dig och dina föräldrar...när alla hade det jobbigt..
Tårarna trillar direkt när jag läser dina rader morfar Christer. Så glad för att Victor och du fick den underbara MC turen på påskaftonen då solen lyste från en klarblå himmel.
Platsen där Victor ska vila på låter väldigt vacker
och det känns skönt att ni hittat den. Vill sända många styrkekramar till Victors mormor och även till Victors syskon och alla andra nära och till Sofie och Peter såklart. Kan inte säga det nog. Ta hand om er allesamman! Tänker på er varje dag och på er Älskade Victor.
Precis som "En medmänniska" skriver här ovan så känner jag det med. Ni skriver så fint om er Älskade Victor att tårarna trillar direkt varje gång man läser era inlägg. Jag tänker också på er varje dag och hur svårt det måste vara just nu. Ta hand om er och stötta varandra! Många många styrkekramar skickar jag till er.
Skickar en massa osynliga styrke-kramar härifrån och hoppas det hjälper på traven!
Kram än en gång!
Jag har nu skrivit ett inlägg i min blogg om eran fina pojke. (L)
Kom in på er blogg av en slump och vill bara säga att jag tänker på er och er sorg. Min farmor förlorade ett av sina barn som skulle blivit min farbror om han hade fått leva, när han var 13 år gammal, i en sjukdom. Hon var rent utsagt självmordsbenägen under en ganska lång tid efter det. Men hon beslöt sig ändå för att leva för min pappas skull. Och idag ca 30 år senare lever hon lyckligt i en ny stad där hon skaffade ett nytt liv med nya underbara vänner, bekantskaper och intressen. Inte för att glömma sin son utan mer för att hon ville ha en ny start och för att komma bort ifrån kommentarer som "akta dig med vad du säger till henne hon har förlorat ett barn" osv. För henne var det jätteskönt att bli sedd som en vanlig människa igen och att få umgås med människor som inte "tyckte synd om". Idag tänker hon fortfarande på sin son varje dag och självklart saknar hon honom, men hon har på något sätt lärt sig att acceptera döden och att det handlar om att kunna gå vidare. Att bära med sig honom i sitt hjärta, som en styrka. För det är vad det blir med tiden. Att säga att tiden läker alla sår kan kanske för er just nu låta absurt. Men med tiden kommer det faktiskt att kännas bättre, bara ni hittar en anledning till att fortsätta leva och att stå fast med den till att ni/du orkar med vardagen och att kliva upp på morgonen. Att engagera sig, sysselsätta sig i något eller att förändra sitt liv på något sätt är vad jag tror, väldigt bra tips.
Mitt kusinbarn dog för några år sedan, endast 1 dygn gammal. Hans familj tänker på sitt lilla änglabarn varje dag men dom har lyckats gå vidare, även fast lille Felix finns med dem i deras tankar och självklart saknar dom honom mer än någonting annat. Vad jag försöker säga är att ge det lite tid och fastän allt ser mörkt ut just nu så så hoppas jag att ni kan se ljusare på framtiden snart. Ert änglabarn kommer alltid att finnas i era tankar och hjärtan.. Men en dag kommer ni nog kunna tänka tillbaka och bara le utan att tårarna börjar forsa varje gång. Jag hoppas att ni kan ta er igenom detta så gått det går och ni ska veta att tankar från både släkt, vänner och även främlingar som jag går till er! Änglabarnen leker nog allihop tillsammans i himlen just nu! :) Kram emelie
<3
tänker på er båda <3
jag skrev lite om lille victor i min blogg och la upp en bild också. hoppas att det var ok.
massa styrke kramar
Vi beklagar den ofattbara sorg som drabbat er och tänker alla på er var dag. Ta hand om er.
Varma kramar
Marie & Höken, Lina & Macke i Ärentuna samt Micke och Monica
Små fötter sätter djupa spor...
Tänker på er!! Vill tipsa om sången 'To where you are' med Josh Groban, den sätter ord på sorg o smärta..
Styrkekramar!!
har suttit och läst hela bloggen under dagen, tårar har fällt ner för min kind i varje inlägg, ni är så otroligt starka... det ska ni veta, livet är så orättvist, ta en dag i taget, all kärlek till er! tänker på er.
massa styrkekramar från en 19årig tjej.
Nangijala, ni ses i nangijalatänker på erdenna blogg, er kamp kommer att finnas med mig för resten av mitt liv. Livet är så orättvist. Jag har snart inga tårar kvar. Kära medmänniskor, ni finns i mina tankar, er pojke kommer aldrig att glömmas.