Kasta Gris
DATUM: 2010-03-30 TID: 22:41:13
Idag har jag varit och hälsat på Mormor och mamma i Västerås.
Vi har haft en trevlig dag, med påsk lunch på kyrkan, fika med blåbärspaj och soliga promenader. Eftersom att vi inte har badkar hemma så passade jag självklart på att ta mig ett lååångt bad med en massa skum, och sedan så var det dags för lilla klimpen också.
I med ljummet vatten och ner med Vilma.
Det var inte lika populärt med hennes dopp, och hon gallskrek hela tiden och fattade inte alls varför mamma och mormor plågade henne på detta viset.
Men det kunde inte hjälpas. Även fast hon är en väldigt söt bebis, så var hon också en väldigt lortig bebis =)
Satt och löste korsord efter fikat, när jag plöttsligt hittade ett spel som såg bekant ut.
Snacka om vilka minnen som dök upp när jag öppnade asken.
Kasta Gris!! Det är ju ett skit roligt spel som jag inte har spelat sen jag var liten.
Det är ganska snarlikt som Yatzi, förutom att du kastar omkull två små grisar i stället för tärningar.
På bilden nedan kan du se de olika poängen som du får, beroende på hur grisarna hamnar efter att du kastat dem på bordet.
Den spelaren med flest poäng vinner !
Ha ha, alltså det var sååå länge sen jag spelade, och det är verkligen hur kul som hellst! Ett perfekt familjespel som är lika roligt för barn som för vuxna.
Skall defenitivt spela det nästa gång jag kommer på besök till mormor. Jag hann tyvärr inte den här gången.
Nästan ett kilo tyngre =)
DATUM: 2010-03-30 TID: 22:05:50Trodde vi ja.
Hade så klart skrivit i fel tid i almanackan och vår sköterska såg lite fundersam ut när hon såg oss.
- Jag trodde ni skulle vara här kl elva i morse, så jag väntade men ni dök aldrig upp.
- Elva? Men jag har skrivit kl 14, säger jag förvånat.
Peter suckar och klämmer ur sig att, Nämen ! Har du skrivit fel tid igen Sofie ? Vad ovanligt.
Jag har nämligen gjort detta nu vid ett flertal tillfällen och missat möten och liknande. Jag vet inte varför jag gör det och hur det går till.
Måste vara fruktansvärt disträ, då jag alltid har haft stenkoll på tider.
Vi hade i alla fall tur, då vår snälla sköterska kunde klämma in oss mellan två familjer, så vi behövde inte boka om tiden.
En sak som vi i alla fall blev väldigt förvånade över, till och med sköterskan, var att vågen visade att Vilma gått upp 900g, på bara två veckor!
Det normala är ca 200 g i veckan, så det är långt över det.
Vilken liten sumobebis man har fått =) Hennes haka är så enorm så att hon använder den som stöd för huvudet i stället för att använda nackmusklerna. "Fusk!"
Klockan halv fyra mötte vi upp med Ena-Håbo tidningen på ett nyöppnat Cafè i bålsta, där vi gjorde en intervju om vad som hänt det senaste halvåret.
Det är samma reporter som skrev det fina reportaget sist "När en stjärna faller", och det är vi glada över då vi verkligen tycker att hon har talang.
Efter en heldag på byn, så tog Peter Vilma och begav sig till sin syster, och jag åkte till stallet för att rida. Helix var jätte duktig och det blev sent innan jag kom hem.
Middagen blev rotfrukter i ugn med chili-bearnaise framför TV:n kl tio.
Sunt liv man lever =)
Tävling!
DATUM: 2010-03-29 TID: 21:08:17Hej alla föräldrar därute.
Det är många av er läsare som precis har fått eller redan har småbarn och en av de mysigaste sakerna som förälder, i alla fall enligt mig, är att ta ett kvällsbad med sin lilla och sedan tillsammans gosa in sig i ett badlakan.
Jag skall nu ha en tävling på bloggen där du kan vinna fina babyprodukter från Apoteket.
Det enda du behöver göra är att dela med dig av dina bästa och mysigaste tips om hur du får din baby att somna för kvällen.
Det kan vara allt från bra babyvisor, vaggningsknep eller gamla hederliga husmorsrutiner.
Det bästa och fiffigaste tipset vinner !
Tävlingen håller på till och med den 4/4 och du får gärna tipsa om den i din blogg =)
Förstapris, ett härligt Babypaket fyllt med;
Apotekets Baby tvål,
Apotekets Baby schampoo,
Apotekets Babyvåtservetter
Apotekets Bommulspinnar
Babyhandduk med huva
Apolivas Babybodylotion, oparfymerad
Andra och Tredjepris;
Apoteket Babyvåtservetter
Apoteket Bomullspinnar
Apoliva Bodylotion oparfymerad.
LYCKA TILL!!
Barnfamilj i svår krasch...
DATUM: 2010-03-28 TID: 19:48:19Vilken förälders största mardröm, och min nya stora fasa - bilolyckan!
Är alltid nervös när jag sätter mig i bilen med Vilma och fantiserar ständigt på OM vi skulle köra in i trädet längre fram på vägen, eller OM vi skulle frontalkrocka med bilen som kommer mot oss - vad skulle hända då?
Skulle jag hamna i den situationen att jag skulle förlora ännu ett barn, ja då tackar jag för mig och följer raka vägen efter.
Satt kaffet i halsen när jag läste den här artikeln i aftonbladet idag, och jag ber för att hlea familjen skall vara oskadd, eller åtminstonde inte allvarligt skadade.
Ta det lungt i trafiken där ute och var rädda om varandra!!!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6858174.ab
På besök
DATUM: 2010-03-28 TID: 00:29:57Födelsedagskalas hos Peters systers två döttrar idag.
En tös blev 20 och en 18, så nu är det officielt två vuxna brudar i huset =)
Vi åt god mat och fikade massor, och Vilma passade på att säga hej till alla i släkten på Peters sida.
Konstaterade ganska snabbt att stora likheter fanns bland både unga och gamla och det lutar åt (i alla fall nu) att Vilma är en typisk Sundberg =)
Här är lite bilder från dagen ;
Vilma laddar upp med festblåsan
Någon jäser i soffan efter desserten =)
Fyra barn som fnissande sitter i en liten grupp och delar hemlisar.
Eller tre åtminstonde, den fjärde äter mest =)
Det små oskyldiga barnen går från fromma små lamm...
... till konstiga.. Ja, jag vet inte riktigt hur jag skall förklara.
...som sagt...
Alla ger ett försök att härma den välkända bajsminen, och jag tycker
att Cazper och Linnèa gör en bra imitation, men Thea??
Tänk om alla såg så där glada ut när dom satt och klämmde =)
24 år tidigare...
DATUM: 2010-03-26 TID: 21:40:12Den 15 April fyller jag år...
Det är dagen då för ett år sedan jag vaknade för första gången på morgonen, med insikten att mitt barn var dött.
Han fanns inte längre, och det var inte någon mardröm som jag kunde vakna ur.
Vi befann oss i Barncancerlägenheten nere i Uppsala, solen lyste in genom fönstren och man kunde nästan tro att allt var som vanligt.
Det var det inte...
Det var min födelsedag, min 24:e för att vara exakt, och jag visste att inget skulle vara sig likt någonsin mer igen...
Att jag klarade av att ta mig upp ur sängen var otroligt och jag fick till och med i mig en kopp kaffe.
Runt om i rummet satt alla i familjen och hängde med huvudet. Hade någon av oss sovit alls eller hade vi varit avsvimmade hela natten ? Ingen av oss visste...
Fem minuters gångväg därifrån låg vår pojke... Kall, ensam och död i ett sterlit kylrum. Några timmar tidigare var han alldeles levande och varm, och nu fanns han inte längre...
24 år tidigare så föddes jag till livet, och nu på samma datum 24 år senare så lämnade han sitt.
Hur min födelsedag kommer att arta sig i år vet jag inte, men kanske kommer solen att skina lika starkt och kanske kan vi på graven åtminstonde få vara tillsammans.
Jag önskar mig inget annat än att du levde och kunde blåsa ut ljusen på tårtan tillsammans med mig, men jag vet att det är för mycket att fråga efter.
Kanske skickar du ned ett tecken till mamma från dig, så att jag vet att jag i dina tankar finns.
Älskar dig min fina prins =)
Lika som bär =)
DATUM: 2010-03-26 TID: 14:26:21
Styr du över ditt liv?
DATUM: 2010-03-25 TID: 13:57:15Vad är igentligen livet och hur lever vi det ?
Om man har varit med om stora tragedier eller hemska händelser så handlar människor ofta på olika sätt.
Du kan antingen välja att gå ner dig i sorgen, att förvandlas till ett tyst, grått skal och att bilda din egen "värld" som du ensam lever vidare i.
Det finns också de som svarar på sorg och trauman genom att på ett destruktivt sätt bryta ner sig själva och tillvaron runtomkring genom att börja med olika sorters missbruk.
Detta senare alternativ skadar dock så många andra, inte bara den ensamma individen i fråga.
Det finns även de människor som väljer att gå runt med sorgen innombords, att inte visa att de sörjer och på så sätt kan missförstås som kalla, okänsliga och arroganta.
Vad många inte vet så skriker de oftast på insidan och sörjer med stor saknad precis lika mycket som alla andra.
När man kommer till den sista kategorin så hamnar man hos de som öppet pratar, visar och delar med sig av sin sorg.
Det har tyvärr inte varit så jätte vanligt då sorg och död tydligen varit något sorts tabu, som man inte pratade om med andra.
Förlorade man någon anhörig så höll man oftast bearbetningen och snacket inom familjen och stängda dörrar.
Personligen så tycker jag att detta radikalt har förändrat det senaste året.
Jag hör fler och fler tala öppenhjärtat om sin sorg, det är många som liksom jag, skriver om den på sina bloggar, talar om det på TV och berättar om det i tidningar.
I slutändan så tror jag faktiskt att det långsiktiga resultatet blir bättre om du känner att du inte behöver stänga in dina känslor, och det är väldigt skönt att veta att det inte finns någonting att skämmas för när det handlar om döden.
Döden är inte bara ful och mörk, och för att vi skall kunna hedra de som gått bort på bästa sätt, så måste även vi fortsätta att leva vidare.
Jag har valt att låta detta år av saknad, smärta och tomhet stärka mig som person, och jag finner ofta mig själv att agera helt annorlunda i olika situationer än vad jag tidigare hade gjort.
Det kommer ALDRIG gå att dra tillbaka tiden och göra Victors död ogjord. På något konstigt och orättvist sätt så var hans öde redan förutbestämt, och det finns INGEN som kan ändra på det, men hans korta liv var SÅ fyllt av kärlek och ljus att hans lilla själ kan bära med sig det för evigt.
Vi får inte glömma att vi aldrig kan ändra på det förflutna, men vi kan styra framtiden och vara med och påverka det som skall ske.
Människan har förmågan att förhindra olyckor, sjukdomar och till och med krig om vi bara väljer att LEVA på rätt sätt och att styra våra handlingar till något positivt!
Själv försöker jag sluta gnälla över småsaker, och vill hela tiden hitta meningar med allt.
Även de negativa små sakerna som får dig tex försenad på morgonen, kan göra att din dag utveklas på ett helt annorlunda sätt än vad det skulle gjort.
Jag gillar tanken på att det är jag som styr handlingen om mitt liv och att det är JAG som har makten att påverka hur jag mår på resan.
Nästa gång du känner dig irriterad på dig själv, en situation eller någon annan, ställ dig då frågan om "det inte finns en enda tanke som du kan tänka just då, för att du ska må en smula bättre".
Tack
DATUM: 2010-03-23 TID: 20:04:36Det är så svårt att våga satsa på något fullt ut då man är så rädd att det inte skall funka, men igentligen, varför tveka?
Det vore en dröm som blev sann för mig om den blev utgiven, och jag skall fortsätta kämpa för det =)
Tack
Hår, hår, hår... Uerk!
DATUM: 2010-03-23 TID: 14:45:06Jag har alltid varit en hundmänniska, men det var inte förens jag var 13 som vi skaffade familjens första hund, en svart labrador som vi döpte till Nala.
Nala växte upp i familjen och fick oss alla att bli rejält hundbitna, så det kom inte som en chock när båda jag och Therese skaffade oss egna när vi flyttade hemifrån.
Om jag inte hade haft hund idag, så kan jag med största säkerhet säga att jag nog hade vägt ett par kilo mer, om man säger så...
Jag är igentligen en ganska lat människa, och om det inte vore för vovvisarna så skulle jag inte få mina två promenader om dagen i ur och skur.
Hundlivet är underbart för det mesta, även om det finns perioder där man önksar att det fanns avlivningspiller på burk att smyga ner till de små liven =)
Som alla hundägare vet, så är vintern och våren den värsta tiden på året att ha hund och det är med fasa som man bara går och väntar på det årliga momentet... "vinterfällningen".
När hundar fäller sin vinterpäls så är det aldrig någon vidare lyckad eller glad period och jag skyr den som pesten, men i år har detta vansinne tagit ett helt nytt begrepp och jag kan med största säkerhet kalla det den värsta tiden någonsin!!
Laban som tydligen är besläktad med isbjörn eller något, har en enormt tjock och ullig päls som jag inte ens visste existerade på en Mops.
Det kan vara kombinationen av valp och vinterpäls som promt skall av på samma gång, men det här är ju löjligt!
Hela hunden fullständigt släpper stora kockor med hår och han ser ut som en raggig, missbildad, shetlandsponny
Om man tar tag i en av de utstickande tovorna så bara släpper de taget som om de inte ens satt fast.
Det är alltså nävar med hår som kommer av på MITT golv varje dag! Varje dag!!
Eftersom att jag är fullkommligt allergisk mot hår i sängar, soffor och på golv så damsuger jag två gånger varje dag och nu har jag tagit utterligare ett steg längre och gjort något mycket elakt.
Nämligen... Införskaffat Hundförbud i sängen!!
Chocken var total, inte minst från Biffen som sovit i vår säng ända sedan han var valp, men jag är benhård.
Visst försökte de krypa upp första natten, men efter att jag shasat ut dem till sina korgar så har de nu förstått vinken.
Biffens blickar säger allt och jag är glad att hundar inte kan prata, för då skulle jag nog få höra ett och annat om svenskdjurhållning, diskrimination och djurplågeri =)
Till saken så har jag i alla fall funderat på att skaffa mig borsten Ferminator "jag vet, ur löjligt namn!" men då den kostar flera hundra så vill jag inte riktigt rusa iväg till närmsta affär innan jag fått lite fler åsikter om denna.
Så har du testat eller äger en sådan så kan ni väl berätta vad ni tycker ?
Även ni som har lite andra råd får gärna säga till =)
En nypa hår någon??
De ljusa partierna sitter helt löst och bara faller av =(
Chockade och utlämnade små vovvar...
Svårt med barnboksutgivning....
DATUM: 2010-03-22 TID: 19:45:56Var inne och läste på nätet angående att ge ut barnböcker och det var precis som jag trodde, SKIT svårt att få just DIN utgiven.
"Bonnier Carlsen tex, får in ca 3600 barnboksmanus varje år, varav några få, kanske någon enstaka ges ut.
Mindre förlag, sådana som Opal, som ger ut exempelvis Pettson och Findus kan ibland ha en något tillbakalutad hållning och enbart satsa på den kassako de just råkar ha i stallet. De är alltså lika svårflirtade som de stora förlagen som besväras mer av den veritabla störtloden av manus att sortera."
När man sänder in en barnbok har man rent statistiskt inte så stor chans att få boken förlagd. I 3499 fall av 3500 får boken avslag. Detta avslag kan dessutom ta lång tid att få bekräftat och förlaget kan i hanteringen rent av tappa bort en. Så ser det ut."
Ahhh, vad nervöst. Jag menar, hur stor är chansen att just MIN bok skulle komma i tryck?? Typ inte alls !!
Nej boken måste verkligen stick ut i mängden om det finns någon möjlighet att något förlag skall nappa, och det får vi hålla tummarna för =)
Sol, snö, sol, snö......
DATUM: 2010-03-22 TID: 13:01:47Boken tar sin tid, trots att även det blir väldigt lite och sen så försvinner timmarna hux flux.
Igår var bara för mycket alltså, vilket jävla skit väder ! Jag och Peter var på besök hos två goda vänner på en fika och när vi skulle bege oss hemåt därifrån så vips, satt vi i diket.
Tack och lov så var det ingen krock, utan en missbedömmning i backningen ut från deras smala grusväg.
Hur som hellst så att vi stenhårt och det tog en evighet att komma loss. Tillslut med draghjälp så lyckades vi ruckla upp oss och begav oss hemåt.
Victors grav som dagarna innan äntligen hade blivit bar och fin, var återigen totalt översnöad, och det var med iskalla fingrar som jag i snöyran försökte tände alla ljus, som blåsten gång på gång släckte.
Till råga på allt så var jag så akut kissnödig också, så jag höll på att göra i byxan =) Ha ha, det finns inget värre stressmoment än det !
Idag så skall jag försöka njuta av solen, för i morgon blir det snö igen så nu sticker jag ut på altanen, men jag skriver mer i kväll.
Ha en underbar dag allihopa!!!!!
Farmor
DATUM: 2010-03-20 TID: 18:12:33Där har hon bott så länge jag kan minnas tillsammans med min farfar Sven.
Vi var ofta hos dem när vi var små och vi älskade att springa omkring i deras stora röda hus och leka kuragömma på vinden.
Tomten är stor och mysig med vackra blommor, buskar och arrangemang och längs hela huset så löper det en gärdesgård som avskärmar tomten från grannarnas fastigheter.
Flera små söta uthus med trädgårds redskap och gamla hönshus tar upp den norra delen av tomten och i söder avslutas den med en vacker äng, där farmors gamla get Sara gick och betade för många år sedan.
Farmor är en underbart snäll person, och som för sin ålder faktiskt är väldans pigg. Tyvärr så har hon börjat få väldigt dåligt syn så några längre bilturer blir det ju inte, och det var ett helt år sedan vi sågs sist.
Senast vi sågs var på sjukhuset i Påskas och sedan på Victors begravning.
Efter det så har vi bara pratat på telefon, visserligen flera gånger i veckan, men ändå.
Vi har länge pratat om att min faster Titti ska köra ner henne hit så att hon får träffa Vilma och se hur vi bor, då de inte hann se vårt hus sist de var här nere, men sen har vintern varit så lång och kall så att någon resa har inte blivit av.
I morse så ringde hon mig och berättade den glada nyheten att om det passade oss, så kunde Titti köra ner henne så att vi kunde träffas idag.
Jag blev jätte glad och sade självklart ja.
Nu har de precis åkt hem till Dalarna igen och det känns så bra att de fick se Vilma innan hon hunnit växa sig alltför stor.
Sen i sommar åker jag och Peter dit men då blir vi nog kvar några dagar. Man vet inte om detta kanske blir det sista året som vi får umgås, så det vill jag ta vara på.
Victor med sin gammelfarmor
den 11/4 2009
Bilder
DATUM: 2010-03-19 TID: 11:10:11
Här är den ännu inte helt klara, men i alla fall påbörjade bilden till boken.
Här kommer lite bilder på Vilma också
Stark i nacken för att vara 2 månader, eller hur?
Första bilden... =)
DATUM: 2010-03-19 TID: 00:59:11Det tar ett tag att lära sig ritbrädan, och det här är det första resultatet. Tänkte att det vore kul att lägga upp den som ett smakprov så att ni får se vad jag håller på med.
Kan dock inte göra det förens i morgon, eller rättare sagt idag då den är för stor i sitt orginal och nu är det försent för mig att spara om den. Måste gå och slummra =)
Själva boken kommer att gå ut på vad olika barn tror och får önska att just hur deras sin himmel ser ut. Efter deras berättelser och fantasier, tecknar jag sedan boken där huvudpersonen, en liten pojke, får ta del av den nya världen.
Den här boken kommer att vara till för både friska men mest sjuka barn och deras syskon som funderar mycket på döden och vart man hamnar.
Jag vill att de skall få en fin och positiv bild av himlen som kanske kan minska mycket ångest och oro.
Bilden som ni kommer att får se är början på ett resultat av Linneas och Theas himmel, med klubbträd, blåsbubbelblommor, Önskekatten Zoe med de magiska ögonen och slottet Änglaskolan.
Den går inte att få så stor på bloggen tyvärr, så många detaljer syns inte, men en liten bild får ni i alla fall.
Som sagt, lägger upp den här under dagen.
Sov gott
Kram
Calicieviruset. Ett av jävulens barn...
DATUM: 2010-03-17 TID: 11:53:27Kan inte fatta att det snart är ett helt år sedan vi gick omkring på sjukhuset förra Påsken. Det var lika fint väder som nu, skillnaden var att vi satt instängda, isolerade på ett sjukhusrum och slogs mot ett jävulusiskt virus som kan ha varit den bidragande orsaken till Victors återfall och senare död.
Vid den här tiden förra året så visste vi ingenting om att cancern hade kommit tillbaka. Vi blickade säkra framåt mot en vad vi trodde var en ljus framtid och hade stora förhoppningar på strålningen som skulle sättas igång.
Victor hade ett par veckor tidigare avslutat sin hödosbehandling på 50 C, och som ni vet lyckats drabbats av Vinterkräksjukan.
Detta medförde stora bekymmer då vi blev satta i isolering och endast fick vistat utomhus.
Det kommande strålningsdatumet var i farozonen av att skjutas upp, då han var för dålig i magen för att behandlas där.
Jag kom ihåg den varnande lampan som ilsket blinkade inom mig och läkaren som sade; "Det är väldigt viktigt att vi håller datum och tider i Victors behandling. Ingenting får skutas upp"
Orden ekade i mitt huvud gång på gång, men jag sköt snabbt bort dem eftersom att vi litade på att det som gjordes var korrekt.
Visst pratade vi ofta om riskerna med att vänta, tänk om cancern hann återhämta sig?! Men eftersom att vi inte kunde påverka situationen så ville vi inte heller gå och grubbla för mycket på det.
Det viktiga nu var att njuta av varje sekund som vi fick lämna det lilla rummet och den hårda isoleringen på avdelningen, och vi bad till Gud varje dag att det lilla testen som visade om kräksjukan var borta, skulle ge två negativa resultat i rad.
Att det inte finns ett enda vaccin mot Vinterkräksjuka, eller Calicievirus som det så korrekt heter, är för mig en gåta. Denna kanske inte livshotande men så otroligt jobbiga sjukdom drabbar ju otroligt mnycket mäniskor varje år, och när det drabbar som i Victors fall, väldigt sjuka barn så kan det ha ödesdigra kosekvenser på behandlingar och tillfrisknad.
Victor gick dragandes med det här i 14 VECKOR och han var helt förstörd i mage tarmar och kropp! Eftersom att han inte hade några vita blodkroppar så kunde han inte själv göra sig av med viruset och för varje dag som gick så blev han sämre och sämre.
Allt fler medeciner sattes in p.g.a alla infektioner han drabbades av och tillslut kunde han inte ens få behålla två matskedar näringsdryck.
Han hade grova diareèr som sved som eld i hans lila bak som var öppen av stora sår och han kräktes med jämna mellanrum hela nätter och hela dagar.
Jag satt förtvivlat och baddade hans bak med ljummet vatten och olja för att vara så skonsam som möjligt på den trasiga huden.
Victor som alltid varit så possitiv till allt började att gråta så fort vi skulle byta blöja, då det gjorde såå ont på honom.
Det togs tester för att se om viruset var borta nästan varannan dag, och vi stod alltid och höll tummarna när sköterskan kom in för att berätta resultatet. Vi fick alltid ett besviket "tyvärr" kastat i ansiktet på oss och humöret som man så desperat försökte hålla uppe för Victors skull, trycktes gång på gång ner tills man knappt stod ut längre.
Vår fina lilla pojke som alltid var så modig och duktig, han skulle inte behöva lida så här!!
Victors rullställning som försåg honom med näringsdropp och vätska, var överklamrad med olika påsar i olika färger. Olika medeciner var till för att förebygga infektioner, och andra antibiotikor sattes in för att lindra biefekter på andra mediciner.
Allt var kaos och det tycktes bara komma in fler och fler påsar som hängdes upp i den metalliska ställningen. Eftersom att de flesta mediciner skulle ges på särskillda tider, så begränsades vår frihet varje dag tills vi inte kunde ta oss ut utomhus alls under en period.
Vi satt verkligen i ett helvetiskt fängelse medans den resterade världen pågick som vanligt utanför vårt fönster.
Eftersom att Victors mage aldrig blev bättre och att hans prover visade på kraftiga infektioner i blodet så tog vi ett allvarligt samtal med vår läkare.
Vi visade honom Victors medicinställning, spände ögonen i honom och sade att "Allvarligt, det finns ingen möjlighet i helvetet att man kan pumpa in så här mycket mediciner i en sådan liten kropp, utan att det får konsekvenser. Ni kommer ju att medicinera ihjäl honom. Allt det här kanske gör mer skada än nytta !!?"
Han tittade på oss och förklarade att allt det som Victor fick var mycket viktigt för hans tillfrisknad.
Det enda som rörde sig i mitt huvud var texten bak på Alvdon paketen "VARNING! Högre doser än de rekomenderade medför risk för mycket allvarlig leverskada."
Jag menar om Alvedon kan ge så allvarliga bieffekter, vad kan inte det här orsaka ?!!
Mycket riktigt så visade sig det veckan efter att Victors lever var ordentligt svullen och förstorad tillföljd av all medicinering, och snabbt så beslutades det att man skulle ta bort vissa antibiotikor och endast behålla de ABSOLUT nödvändiga.
STACKARS lilla gubben. Han höll ju på att bli totalt söndermedicinerad! Det gick ytterligare några dagar och en efter en så försvann de otäcka påsarna ut ifrån vårt rum.
Sakta men säkert så började Victor må lite bättre, trots att han fortfarande kräktes och hade diareèrna kvar.
Vi fick även mer tid att utöka vår permission så vi hann bege oss ner till stan en timme eller två varje dag, och det behövde vi alla.
Man blir smått knäpp av att sitta instäng så länge på ett litet rum, men nu så blev även Victors humör blev bättre och den glada lilla killen som varit borta så länge, började titta fram igen.
Som ni alla vet så här i efterhand så blev ju Victors strålning uppskjuten och innan vi ens hann börja behandlingen så fick vi beskedet om att cancern var tillbaka.
Om det berodde på att vi inte höll chemat eller om den hade komit tillbaka ändå, vet vi inte. Men jag kommer aldrig mer att fnysa åt en sån "simpel" sjukdom som kräksjuka igen.
Det är precis som att den hånande skrattade åt oss när läkaren berättade, två dagar innan Victor dog att vi hade fått två negativa resultat i rad och att Calicieviruset var borta....
Sårig och svullen, inte den Victor vi är vana att se....
Alla medeciner fick även Victor att tappa rösten. I det här klippet är den dock tillbaka litegrann och här sitter han och sippar på lite "faffe".
Tjo
DATUM: 2010-03-16 TID: 00:32:40Hej allihopa.
Har haft besök av syrran, hennes kille min mormor och alla deras vovvar idag så jag har inte hunnit skriva här.
Vi har åkt pulka med barnen, varit och ridit, ätit våfflor och så har jag testat min nya ritbräda som jag köpt. Den är till så att jag kan färglägga mina bilder till barnboken direkt på datorn.
Har precis nu suttit och tränat lite och det är SKIT kul men svårt! Jag kommer att lägga in ett litet smakprov så får ni se lite hur den kommer att se ut =)
Här kommer några galna men fina bilder från idag =)
'
Vilma 2 månader =)
DATUM: 2010-03-14 TID: 17:15:16
Tiden har gått så otroligt fort. Det har nu gått 11 månader sedan vi förlorade vår son,
och sorgen och saknaden är lika stark idag som den var då.
Nu har lilla Vilma funnits i två månader och det är helt otroligt hur mycket hon har sin brors utseende och sätt.
Jag ägnar fortfarande till stor del av dagarna med att fråga mig själv "varför"...
En sjukdom är så mycket svårare att förstå sig på än möjligtvis en olycka. Hur kunde Victors egna celler vända sig emot honom och på ett sånt hänsyslöst sätt attackera hans kropp?
Visst kan jag känna ett STORT hat emot cancer, men i samma sekund tänka att det faktiskt var en del av honom.
Tumören var ett resultat av hans kropp och det var i slutändan den som gjorde att han dog.
Det finns inget främmande förmål att skylla på, ingen händelse, person eller sak, bara ett slumpmässigt snedsteg som gick fel och slutade i katastrof.
Hans själ förblev dock fläckfri och den lever vidare i familjen och de som älskar honom mest.
Soligt i backen =)
DATUM: 2010-03-13 TID: 20:29:39En underbar dag med sol, värme och pulkaåkning.
Ett helt gäng med galna ungar invarderade vår tomt och kastade sig ut för den branta kullen utanför verandan. En annan tog en kopp kaffe och satt mest och slappade berdvid, alldeles för gammal för självmordsförsök =)
Vacker iskonst
Laban med läppstiftet =)
ETT TIPS!!!
DATUM: 2010-03-13 TID: 14:20:06Nu skänker hon alla intäkter till Victors fond under 6 månaders tid, så har ni några bilder på er eller era barn som ni vill ha redigerade så passa på och beställ av denna talangfulla människa.
Gå in på hennes hemsida och titta på vad hon har gjort för jobb tidigare.
http://jonelin.wordpress.com/
Besök
DATUM: 2010-03-11 TID: 23:13:39Lovisa och Victor vårdades på samma avdelning och vi umgicks ofta under behandlingar och sjukhustid.
Lovisa har samma sorts cancer som Victor hade, men hennes resa har gått strålande och idag är Lovisa snart färdigbehandlad.
Det var jätte trevligt att ses igen, då det var ett tag sedan nu. Vi fikade, samtalade och tjejerna lekte med vovvarna och gosade med Vilma.
I sommar åker vi och hälsar på hemma hos dem och förhoppnignsvis så är det så pass bra väder att man kanske kan sitta ute och grilla lite =)
Nej, ännu är sommaren avlägsen och när man tittar ut genom fönstret så tror man att snön ALDRIG skall försvinnna. =(
Vilma växer...
DATUM: 2010-03-10 TID: 23:41:43Hon följer sin kurva och utvecklas bra.
Vikt; 4715
Längd; 55,5
Huvudomfång; 38,5
Farbror doktorn e inte rolig tycker Vilma =(
Efter undersökningarna fick Vilma ett mål mat innan vi själva bergav oss in i Bålsta centrum för att käka lunch.
Det blev en blandsallad för mig och en bakadpotatis med skagenröra för Peter.
Vi träffade på Cattis dotter Ida som hade lite Vilma abstinens och som fick stilla sitt begär medans vi åt. Vilma var så nöjd och glad där hon satt vid Idas tjejgäng och skrattade och hade sig.
Jag tror hon tyckte att hon var cool =)
Väl hemma så pustade jag och Vilma ut på soffan efter en promenad med hundarna. Hon har varit lite gnällig och ledsen nu på eftermiddagen/kvällen och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara.
Tror inte att det är magknip då det kommer och går. Kanske en växtperiod så att hon är extra hungrig eller nåt.?
Ja ja, vi får se hur natten blir.
Vi gjorde räkmackor till kvällsgott och så åt jag en MASSA godis efteråt så nu har jag också ont i magen =(
Sov så gott allihopa så hörs vi i morgon =)
Mys med gammelmormor =)
DATUM: 2010-03-09 TID: 22:55:55I kväll har Vilma badat och blivit insmord. Det var ett tag sedan så jag passade på efter att hon spytt ner hela sig efter maten.
Nu luktar hon återigen bebis och är sådär härligt mjuk i håret och hyn.
Till middag blev det fläskfilè och potatisgratäng och det avnjöts till ett splitternytt avsnitt av Desperate Housewifes.
Är föresten så jäkla trött i ögonen och det svider när jag tittar in i skärmen, har fått så jäkla dålig syn på senaste tiden och jag är inte van då jag alltid har sett bra som en örn. "Mitt Indiannamn är nämligen Falköga"
Kanske är det ålders tecken, men det är tveksamt när man bara är 25.
Kanske är det de simpla faktum att min hjärna och mitt inre, som numera är lika utslitet som är en 65 årings, även har lyckats lura min kropp till att den är i den åldern och därmed slitit ut min syn i förtid...
Men jag är 100% seriös alltså.
Jag känner mig verkligen som en 50+ are, minst! Jag har varit med om fler saker under de senaste två åren än vad vissa är med om under ett helt liv, så jag känner mig en aningen... trött...
Undra om jag kan försöka lura till mig penisions rabatt på tågen?! Det vore coolt =)
Drömmar
DATUM: 2010-03-09 TID: 11:16:31Har man turen att vakna bredvid en sån här liten sötnos kan man inte annat än börja morgonen med ett leende =)
Inte får man väl vara i sängen =) ??
Jag drömde om Victor i natt... Han hade vuxit och kom springande emot mig på starka ben med armarna utsträckta. Jag tog honom i min famn och höll honom hårt, hårt tätt intill mig medans jag viskade ömt i hans öra hur mycket jag älskade honom och hur tacksam jag var att han kom och mötte mig.
Jag kände hans värme sprida sig över till mig och hans blick var full av kärlek innan han plötsligt försvann och jag vaknade i sängen.
Bredvid låg Vilma med öppna ögon och stirrade på mig. Med exakt samma kärlek i blicken firade hon av ett jätte leende, och i just detta ögonblick så tittade jag in i exakt samma ögon som precis hade mött mig i drömmen.
Ingen tid
DATUM: 2010-03-08 TID: 23:50:13Så är det när man har en bebbe. Vilma är vaken och vill inte alls ligga själv så jag måste gå in till henne nu och få henne att somna. Antagligen så kommer jag att göra detsamma, så jag skriver mer i morgon.
Skall ta lite kort på henne så får ni se vad hon har vuxit =)
Skall förbi Cazper och sjukhuset också, så det blir nog franåt eftermiddagen.
Sov så gott !!
Kram
Fin dag
DATUM: 2010-03-08 TID: 21:10:21Blogg.se har strulat nu i två dagar, ewller så är det min dator som blivit knäpp.
Jag har inte kunnat kommit in och skrivit ett inlägg hur jag än har försökt utan bara blivit utkastad till startsidan hela tiden.
När jag kom hem från stallet nu ikväll så funkade det i alla fall. =)
Idag har det varit en underbart vacker dag, vädermässigt. Sol, fågelkvitter och droppande stuprännor gjorde i alla fall min själ lite lättare.
TV 8 var hemma och filmade här i eftermiddag till programmet Lex Alonso som hade premiär förra veckan.
"Den som kan lagen, kan lagen inte komma åt. I Lex Alonzo får du lära dig hur lagen fungerar. Programledaren Michael Alonzo förklarar på ett lättbegripligt sätt vilka skyldigheter och rättigheter du har i samhället och hur du undviker att råka illa ut."
Så fort filmteamet kom in innanför dörrarna så såg jag genast att jag kände igen kameramannen.
Jag frågade om han hade varit hos oss och filmat förut, men det hade han inte. Jag sökte febrilt i mitt minne för att komma på vart vi hade setts tidigare och så kom jag på det.
Han var en av de som filmade oss och Victor på tv serien Sjukhuset i våras.
- Jaa nu kommer jag i håg er !! utbrister han glatt. Shit vad sjukt alltså, det är ju niii !!!
Vi pratade minnen ett tag och berättade lite om vad som hade hänt efter att film teamen hade åkt därifrån när sista avsnittet hade filmats. Han var märkbart brydd och beklagade verkligen Victors öde.
Allt som allt så gick det bra i alla- Nu skall Vilma få mat så jag skriver mer lite senare.
Middag
DATUM: 2010-03-06 TID: 17:17:17Vid halv två så begav jag mig hemåt och Peter stannade kvar för att spendera natten där.
Med Vilma sovandes i bilbarnstolen så hann jag med att storhandla på ICA, gå på posten, åka till stallet och mocka, försiktigt flytta över henne till liggdelen och bege mig ut på promenad med hundarna.
När jag väl var inne igen och började packa upp matkassarna så var klockan redan halv sex. Med kurrande mage så bytte jag blöja på Vilma samtidigt som jag funderade på vad jag skulle laga för middag till mig.
Samtidigt så ringer Cattis och undrar om jag vill äta middag hos dem så att jag slipper sitta själv, så det tackar jag tacksamt ja till.
Det bjuds på lax i ugn med potatis och romsås. Mmmm... Till maten avnjuter vi några glas vitt vin under trevligt sällskap.
Efter vi tittat på Solsidan så sätter sig äldsta dottern Ida vid sitt piano och så tar hon och lillasyster Emma ton och så sjunger vi alla tre lite låtar tills klockan blir dags att bege sig hemmåt.
Styrkan och själen dör aldrig...
DATUM: 2010-03-04 TID: 23:01:50Inte visste vi att den starka lilla stjärnan en dag skulle falla och inte finnas mer.
Även nu efter hans död så fortsätter hans styrka att sprida goda ting runt omkring. Jag känner själv att det JAG orkar, det min kropp och mitt sinne kan ådstakomma, den styrkan ger HAN mig.
Det svåraste som finns när man som förälder har förlorat ett litet barn, är att försöka finns någon mening med det som hänt.
I början såg jag bara mörker och kyla, inget hopp, ingen framtid och oförståelsen var total och höll mig i ett järngrepp.
Nu fanns det ju ingen mening med någonting längre... Ingen mening alls...
När jag nu, snart ett år senare blickar tillbaka och ser alla förändringar och händelser som har skett på grund av Victor, så ser jag också ljus.
Jag blir liksom varm inombords och kan känna viss glädje av att vi har haft sådan tur att det har kommit så många bra saker från hans död.
För oss som familj kommer det aldrig att få bort sorgen och saknaden, men tanken på att han har bidragit till att göra världen en smula bättre, gör sorgen lite, lite lättare.
Jag tänker mycket på hur viktig han var/är för oss, men även för andra.
Vi vet att hans minne inte bara kommer att blekna och att han kommer att glömmas bort, utan ju fler som skickar honom en tanke, destå starkare kommer han att fortsätta lysa som den stjärna han faktiskt fortfarande är!
ÄLSKAR DIG VÅR UNDERBARA PRINS!!!
Lex Victor
DATUM: 2010-03-04 TID: 19:27:07
Äntligen en glimt i mörkret.
M vill ändra lagen - föräldrar som förlorar barn ska få ersättning.
Lotta Bromè ringde och berättade de goda nyheterna idag när vi var på sjukhuset.
Om detta går i lås så är det helt underbart och vi är SÅÅÅÅ glada!!! Tänka att det kan bli en lagändring, och redan till hösten!! Det är så måga som har stöttat oss i det här och vi vill tacka alla er som känner er träffade, gamla som nya bloggläsare. Ni anar inte vilken styrka ni ger =)
Länkar
DATUM: 2010-03-03 TID: 13:44:27NYHETSMORGON
http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1537964&selId=1.923808&currPage=0
P4 EXTRA
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&Id=218&BroadcastDate=&IsBlock=
Upp i ottan till 4:an
DATUM: 2010-03-03 TID: 10:48:37Taxin är försenad då den hade fått fel adress och jag fick stressmage och hicka på köpet.
Väl inne i stan när vi lämnat av Vilma och Linnea så känns det lite bättre och vi har dessutom lyckats köra in den försenade tiden.
På TV4 blir jag inskickad till sminket där de gör mig "fin" för rutan, alltså matt i hyn och så. Har gott om tid att äta frukost men det blir bara en kaffe och en apelsin då magknipet fortfarande sitter i.
Ca 4 minuter innan sändning blir jag inskickad till Anders och Kristin och hinner med en snabb genomgång av ämnet.
Sekunderna räknas ner och sedan är vi i gång.
Efteråt så hoppar jag in i Taxin och beger mig tillbaka till Astrid Lindgren för att plocka upp tjejerna. Solen värmer och jag längtar hem så jag kan komma ut på en promenad.
Tycker väl att sändningen gick Ok, förutom att Försäkringskassans svar var lika tomma som vanligt.
Väl hemma igen så hinner jag knappt innanför dörren innan P4 Extra ringer. De vill ha in mig till studion för att träffa Lotta och tala om det som hänt.
Jag förklarar att jag precis har kommit hem och att det inte känns jätte roligt att sitta och åka tillbaka hela vägen till Sthlm igen när jag har en nyfödd med mig.
Vi bestämmer efter ett tag att det få bli Uppsala studion som jag får åka till, det blir lite närmare i alla fall. Det är nog mest psykiskt det där, att det är tungt att åka tillbaka exakt samma väg som man nyss har åkt, så Uppsala känns bättre.
Någongång efter klockan ett sänds det inslaget och de har dessutom fått tag på två ansvariga personer som skall vara med i samtalet så det skall bli intressant.
De skall dessutom fortsätta debattera efteråt och det vill jag inte missa =)
Är sååå jäkla trött och vill inget hellre än att sova, så när vi kommer hem skall jag och Vilmis krypa ner i sängen och sluta ögonen.
Hörs senare!
Zzzzzzz
Syskonkärlek
DATUM: 2010-03-02 TID: 20:20:48
Kammarrätten ger Försäkringskassan rätt
DATUM: 2010-03-02 TID: 19:50:53Morgonen börjar med att Tv4 ringer när jag står och packar ner blöjor i skötväskan.
Kvnnan i andra änden av telefonen presenterar sig och säger sedan att jag kanske förstår varför hon ringer.
Nej tyvärr jag har faktiskt ingen aning, svarar jag och ser ut som ett frågetecken.
Hon förklarar vidare att de sett att beslutet från kammarrätten har kommit och att det är som jag kanske visste, Försäkringskassan som fått rätt.
Jag fortsätter packa ner blöjorna och förklarar att jag inte ens hunnit fått brevet med beslutet själv, men att jag inte är ett dugg förvånad.
Hon berättar vidare om lite av det som står i domen och frågar sedan om vi kan träffas för en intervju.
Jag förklarar att jag är på språng till stallet så vi bestämmer träff där.
Ungefär 15 minuter senare så ringer SVTabc och så är karusellen igång. Jag tror utan överdrift att varenda jäkla nyhets tidning och kanal har ringt som finns att tillgå och självklart så ringer de EXAKT samtidigt.
Så fort jag trycker på knappen för att svara så ringer nästa på andra linjen. Mobilen blinkar och piper ilsket när jag stressat försöker svara på journalisternas frågor.
Kvinnan som jag pratade med på morgonen anländer en timme senare till Stigsbergs gård.
Hon filmar lite när jag tar in Helix från hagen, ryktar, pyssar lite i stallet och så går vi upp till cafeterian för en intervju.
Linnea och Vilma sitter snällt däruppe och väntar och jag är glad att hon är med som barnvakt. Hur hade det annars gått???
För att vara kortfattad så har i alla fall Kammarätten gett Försäkringskassan rätt i domstolen och nu återstår det bara att överklaga till Regeringsrätten. Men det är inte så lätt som man kan tro.
Regeringsrätten måste godkänna överklagan och det gör de endast om de tycker att Kammarrättens beslut är felaktigt. Det återstår att se....
DN, Expressen och Aftonbladet skriver om det i morgon och så kommer jag återigen att vara gäst på TV4 Nyhetsmorgon kl 07.45.
Taxin hämtar mig, Vilma och Linnea klockan 05.20, åker sedan vidare till Astrid Lindgrens sjukhus där jag släpper av dem till Peter och åker vidare in till studion.
Det blir en tidig morgon så jag hoppas att Vilma sover ordentligt i natt. Tyvärr så är det sänongspremiär av Desperate Houswifes kl nio, så jag kan inte lägga alltför tidigt. Vill inte missa det =)
Här är en länk till ett kort klipp från TV4 nyheterna.
http://www.nyhetskanalen.se/1.1535941/2010/03/02/ratt_beslut_dra_in_sjukpeng_nar_sonen_dog
Tillbaka i sjukhusets värld igen....
DATUM: 2010-03-01 TID: 23:08:46Planerna blev snabbt inställda då Mirre, Cazpers mamma ringer på morgonen och upprört förklarar att hon och Cazper är på väg i Taxi till Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Hon förklarar vidare att han under en kortare period börjat dricka mycket vatten, kissat ofta och snabbt gått ner i vikt.
Genom undersökningar på vårdcentralen konstaterade man snabbt att Cazper har drabbats av Diabetes Typ 1.
Tack och lov så hittades detta i tid och han slapp bli akut sjuk och hamna på intensiven. Nu återstår tyvärr en livslång behandling med inslulinsprutor och strikt matschema.
Jag och Peter tog Vilma, satte oss i bilen och åkte i snöstormen i snigelfart till Sthlm. Väl framme mötte vi en blek och väldigt tärd Cazper, med mörka ringar under ögonen och insjunkna kinder.
Jag blev chockad över den snabba förändring som hade skett sen vi såg honom sist.
En sköterska visade in oss på avdelningen och vidare in på det rum som han skulle få bo på veckan som följde. En massa prover togs och sedan fick vi ännu mer information om sjukdomen, och vi fick reda på att under de närmsta två veckorna så skulle vi vuxna i familjerna gå en diabetes skola med Cazper för att lära oss allt som gäller inom diabetes världen.
Under samtalet så dunkade mina tinningar som besatt och jag kände att svetten bröt ut i pannan för varje ord som sköterskan uttalade.
Hon hade hört om vår situation och det som hänt med Victor och tittade medlidsamt oss i ögonen gång på gång.
Hur faan kan detta hända? Hur kan Peter ha sådan otur att två av hans barn skall få en allvarlig sjukdom.
Detta är visserligen ingenting jämfört mot det som hänt och Cazper kommer att kunna leva ett helt normalt liv, men ändå.
Det är 800 barn som drabbas av Diabetes i Sverige per år, och PANG, så slår blixten ner på samma familj igen.
Bara att återigen sitta på ett sjukhusrum med likadana pumpar och slangar överallt, läkare som springer runt på ronder, små sjuka barn i korridoren, ja till och med kaffeatoumaten bringar fram tunga minnen och ser hotfull ut.
Men, men, skall försöka tänka positivt. Det är ändå Cazper det är synd om och han som får leva med denna sjukdom i resten av sitt liv.
Det känns bara tufft att vara inne i sjukhus svängen igen, nu när man äntligen har börjat landa hemma. Peter skulle börjat jobba heltid nu och allt skulle få återgå till det normala...
I morgon skall Peter sova över med Cazper och igentligen så skulle jag också varit där hela veckan under dagtid, men Linneas tak har rasat in på deras skola, så jag måste vara hemma med henne i två dagar nu.
Varför händer allt samtidigt ??!!
Hoppas att Cazper och Mirre har en bra natt på avdelningen och att de får sova något trots täta blodsocker kontroller.
Själv skall jag gå och ha ett allvarligt samtal med Gud, eller vem det nu är som bestämmer däruppe.
Nu får det fan räcka!
Vilma kommer i alla fall få träffa storebror mycket den här veckan och mysa =)
En likadan pump som försåg Victor med cytostatika, sprutar
nu in det viktiga insulinet i Cazpers kropp.
En nödig Vilma lättar upp stämningen med lite roliga bajsminer =)
