Styr du över ditt liv?

        DATUM: 2010-03-25 TID: 13:57:15
Livet...

Vad är igentligen livet och hur lever vi det ?

Om man har varit med om stora tragedier eller hemska händelser så handlar människor ofta på olika sätt.
Du kan antingen välja att gå ner dig i sorgen, att förvandlas till ett tyst, grått skal och att bilda din egen "värld" som du ensam lever vidare i.

Det finns också de som svarar på sorg och trauman genom att på ett destruktivt sätt bryta ner sig själva och tillvaron runtomkring genom att börja med olika sorters missbruk.
Detta senare alternativ skadar dock så många andra, inte bara den ensamma individen i fråga.

Det finns även de människor som väljer att gå runt med sorgen innombords, att inte visa att de sörjer och på så sätt kan missförstås som kalla, okänsliga och arroganta.
Vad många inte vet så skriker de oftast på insidan och sörjer med stor saknad precis lika mycket som alla andra.

När man kommer till den sista kategorin så hamnar man hos de som öppet pratar, visar och delar med sig av sin sorg.
Det har tyvärr inte varit så jätte vanligt då sorg och död tydligen varit något sorts tabu, som man inte pratade om med andra.
Förlorade man någon anhörig så höll man oftast bearbetningen och snacket inom familjen och stängda dörrar.


Personligen så tycker jag att detta radikalt har förändrat det senaste året.
Jag hör fler och fler tala öppenhjärtat om sin sorg, det är många som liksom jag, skriver om den på sina bloggar, talar om det på TV och berättar om det i tidningar.
I slutändan så tror jag faktiskt att det långsiktiga resultatet blir bättre om du känner att du inte behöver stänga in dina känslor, och det är väldigt skönt att veta att det inte finns någonting att skämmas för när det handlar om döden.
Döden är inte bara ful och mörk, och för att vi skall kunna hedra de som gått bort på bästa sätt, så måste även vi fortsätta att leva vidare.


Jag har valt att låta detta år av saknad, smärta och tomhet stärka mig som person, och jag finner ofta mig själv att agera helt annorlunda i olika situationer än vad jag tidigare hade gjort.

Det kommer ALDRIG gå att dra tillbaka tiden och göra Victors död ogjord. På något konstigt och orättvist sätt så var hans öde redan förutbestämt, och det finns INGEN som kan ändra på det, men hans korta liv var SÅ fyllt av kärlek och ljus att hans lilla själ kan bära med sig det för evigt.







Vi får inte glömma att vi aldrig kan ändra på det förflutna, men vi kan styra framtiden och vara med och påverka det som skall ske.
Människan har förmågan att förhindra olyckor, sjukdomar och till och med krig om vi bara väljer att LEVA på rätt sätt och att styra våra handlingar till något positivt!

Själv försöker jag sluta gnälla över småsaker, och vill hela tiden hitta meningar med allt.
Även de negativa små sakerna som får dig tex försenad på morgonen, kan göra att din dag utveklas på ett helt annorlunda sätt än vad det skulle gjort.

Jag gillar tanken på att det är jag som styr handlingen om mitt liv och att det är JAG som har makten att påverka hur jag mår på resan.
Nästa gång du känner dig irriterad på dig själv, en situation eller någon annan, ställ dig då frågan om "det inte finns en enda tanke som du kan tänka just då, för att du ska må en smula bättre".




Kommentarer
Postat av: Mimmi

WOW, fina fina Sofie. Du slår mig med häpnad gång på gång. Du bär på en otrolig och fantastisk visdom. Du är underbar! Du gör denna värld så mycket rikare genom din existens, och genom din värme, din kärlek och din visdom. TACK!!!



Mimmi i Malmö

2010-03-25 @ 14:36:30
URL: http://mirakelmilton.blogg.se/
Postat av: emelie

väldigt bra skrivet text!!! otroligt bra!! och jag känner igen mig! jag stängde in mig själv efter tsunamin och talade inte med någon, några år senare började jag blogga om saken och då ändrades jag radikalt och sen dess kan jag helt öppet prata om många känslor och även visa dom för folk.

och jag mår så mycket bättre! jag bär med mig det som har hänt för alltid och har en liten annan syn på saker än andra i min ålder, men man måste helt enkelt lära sig leva med det.

och nu såhär fem år senare och ytterligare ett par händelser senare kan jag hantera det. det måste bara få ta den tid det tar!

2010-03-25 @ 15:30:43
URL: http://swedishstyle.wordpress.com/
Postat av: Linnea

Du har helt rätt, Sofie!

Helt rätt!

Jag förstår inte att du orkar skriva allt, men du har 100 % rätt, bättre att dela med sorgen att hålla den kvar inombords.

2010-03-25 @ 16:28:56
Postat av: Ulrika

Så kloka ord, så "rätt" skrivet! Jag bär med mig vartenda ord! Kram!

2010-03-25 @ 16:41:46
Postat av: Kajsa

Visst har du rätt, Sofie.

Det är inte lätt alla gånger, men jag försöker också att le när det känns tungt. Le och tänka på nåt som gör mig glad.

Ha en bra helg.

Kram

2010-03-25 @ 16:54:26
URL: http://redman.blogg.se/
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Instämmer helt med det som Mimmi i Malmö skrivit men även det som Kajsa skriver, det är inte lätt alla gånger.......

Kram ♥

2010-03-25 @ 18:12:47
Postat av: Jessica

Du borde ha en egen kolumn. Grym på att skriva. =)

Kram

Postat av: Maria

Tack vara dig så försöker jag också tänka så. Att försöka att stressa upp mig och reta mig på småsaker.



Kram

2010-03-25 @ 19:11:39
Postat av: Inga

Hej Sofie!



Har följt Din blogg ett tag utan att kommentera någon gång. Jag beundrar Dig för Din styrka! Jag är moster till tvillingar, en av flickorna har samma diagnos som Victor hade. Hon är snart nio månader. Det är tungt. Att läsa Din blogg betyder mycket. Tack för att Du berättar! Allt gott önskar jag Dig och Din familj!

2010-03-25 @ 19:21:45
Postat av: Malin

Så kloka ord! Jag beundrar verkligen dig Sofie! Att trots allt du har varit med om lyckas hitta egen styrka att gå vidare och även förmedla detta och uppmuntra andra....behöver knappast säga mer, helt otroligt.



Vill säga Tack oxå, behövde verkligen läsa dom orden...ibland behöver man en spark i baken...



Kramar

2010-03-25 @ 21:53:32
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: En pappa

Du glömde en viktig kategori av människa och det är dom som blir rädda för att leva.

Drabbar oftast dom som har förlorat en stöttepelare i livet eller har någon eller några som man vill skydda från samma känsla som man själv har känt.

Men jag håller med dig helt och hållet annars om kategorier.

Men jag tror att det är från kulturerna vi får sådant ifrån.

2010-03-25 @ 22:17:20
Postat av: Helena

Mycket tänkvärt och bra skrivet.

Tänk att tack vare dig och din blogg har jag lärt mig att se lite annorlunda på livet och på vad som är verklig lycka.

Tack än en gång för att du orkar och väljer att dela med dig. Det betyder mycket för många.

Kram helena

2010-03-25 @ 22:28:13
Postat av: Linnéa, 14

Du skriver så fint, så man riktigt känner av människan bakom, orden gör allting så smärtsamt verkligt. Gäller inte bara detta inlägg då.

Har läst bloggen länge, och velat lämna en hälsning, men orden hittar inte alltid fram till mig. Inte nu heller, jag bär inte på några tröstande ord som kan lindra eller hjälpa. Men jag vill bara berätta att jag tänker på er & ber för er.

2010-03-25 @ 22:30:07
URL: http://mittimellanbarn.blogg.se/
Postat av: Ingalil

Jag beundrar dig Sofie, för din klokhet och sättet du uttrycker dig på. Du har så rätt, att vår tid här på jorden är förutbestämd när vi föds.



Svårt, att förstå, att livet kan vara så orättvist ibland.



Jag har sedan första början följt Er kamp.Finns inte heller några tröstande ord man kan komma med i en sådan här situation.



Följer med glädje Vilma.



Många styrkekramar kramar till dig och familjen.



Ingalil

2010-03-25 @ 23:12:34
Postat av: Anitha Leidefors

Hej Sofie11 Tack för allt fint du skrivet... det gick rakt in i hjärtat på mig!

Vet du vad jag ska göra... skriva ut ( om jag klarar det) eller skriva av det du skrivit och ha i " MIN BOK" . I den boken skriver jag sådant som händer, tankeord, hur jag mår m m..

Visst är sorgen ett känsligt ämne, men jag håller med dig om, att det har börjats prata med om den nu.

När min älskade kisse Ronja dog, Jonathan och Thea som var 5 år o 4 år då, Har Ronja några barn att leka med nu och som kan klappa henne??? Tänk om någon hund drar henne i svansen?? får hon skinka i himlen??

Du kanske anar varför din bild du målat, berörde mig så starkt?? Det var som du hade målat den speciellt för mig!!!

Ha en bra dag...

Kram från Anitha

2010-03-26 @ 04:07:20
Postat av: Therese

Tack, Sofie, för dina ord...

De går rakt och rätt in i hjärta och själ...

2010-03-26 @ 07:36:17
Postat av: Malin

Det du skriver är så starkt och ja håller med dig fullkomligt! Jag tycker du är otroligt hur du hanterat den hemska förlusten av er son Victor och lyckats komma igenom på andra sidan som en annan, starkare människa. Jag jämför inte på något sätt mitt tidigare liv med förlusten av ett barn men jag har levt hela mitt liv olycklig, självdestruktiv och negativ ända till den dagen då min make kom in i mitt liv för 5 år sen, nu försöker jag som du säger, alltid tänka positivt, mår bra trots små motgångar och är framför allt lycklig! Positiva tankar föder positivt levene. Trevlig fredag!

2010-03-26 @ 08:23:22
URL: http://www.cannolisblogg.se
Postat av: Yvonne - en mamma i Handen

Sofie, du är nog den klokaste person jag "mött" - om än i cyberspace. Du är den som jag skulle vilja hålla i när åskan går - du har så mycket styrka att förmedla. Vid sidan av dina underbara barnboksplaner så skulle du vara som klippt och skuren som krishanterare - en så genuin och ärlig förmedlare av hopp är nog svår att uppbringa. Du har din historia och du har livsglädjen - jag är övertygad om att där finns fler människor därute vars liv du skulle kunna förändra från mörkt till ljust. Jag är så imponerad av din inställning till livet!



Kram och trevlig helg!



/ Yvonne

2010-03-26 @ 19:11:17
Postat av: En medmänniska

Läst med beundran och stora ögon som alltid.

Varma kramar Malin

2010-03-26 @ 19:43:01
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Du har så rätt..å sorgen kommer du att få bära med dig för resten av ditt liv oavsett hur du väljer att leva!

att lära sig leva med en sorg tar tid,man måste igenom alla faser som hör till..sedan hur framtiden blir har mkt med att göra vad man är för person själv,å vad man har för stöd runt sig.

Man kan aldrig exakt veta hur en annan människa känner efter att man förlorat någon nära..man kan veta hur sorgen känns..sin egen sorg,man kanske kan ana eller man kan förstå hur människor har det,har man själv förlorat en nära behövs kanske inga ord sägas...man vet iaf.

Det finns inget rätt sätt eller fel sätt.Alla som förlorat en nära måste igenom en sorg...på sitt egna sätt.. en del finner styrka på vägen,medans andra ger upp å inte orkar.



Jag beundrar ditt sätt att leva vidare...ett nytt liv fast med alla minnen,sår och ärr....

Du inspirerar otroligt många människor å finns det någon som kan nå ut i världen så är det just DU!!!!



KRAAAAAAM

2010-03-26 @ 20:22:20
Postat av: Malin Dahlén

Ett hoppfullt inlägg. Jag säger tack i förväg. Befinner mig inte riktigt på den stabila och starka sidan ännu...men dina ord kommer att växa med mig.



Stor kram till dig, dina fina familj och fina prins Victor <3

2010-03-29 @ 00:30:53
URL: http://malindahlen.bloggsida.se
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Du skriver så kloka ord. Det är så sant alltihop, och du är en sann förebild! Jag är säker på att du stärker många människor genom ditt sätt att skriva. Fortsätt kämpa, du är helt fantastisk!



Många kramar

2010-03-30 @ 10:50:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback