2009 VAR ÅRET DÅ...




...vi precis hade skaffat valp, fick reda på att Victor var sjuk, så vi tvingades att reklamera honom. Vid veterinärbesiktningen så fick vi reda på att han hade hjärtfel, uppfödaren vägrade ta tillbaka honom, vi orkade inte slåss, men hittade ett bra hem tillslut...


... vår andra hund Biffen höll på att förlora ögat och låg inne på Strömsholm samtidigt som...



... vi genomgick en stamcellstransplantation



... vi satt isolerade i 14 veckor på ett sjukhusrum



... Victor dog och vårt liv försvann



... vi slogs i media angående bristen på hemsjukvård



... det samlades in över 200 000:- till barncancerfonden på bara två dagar via Victors fond



... jag gick på min första begravning, min egen sons.



... jag upplevde min första morsdag... utan barn.



.... vi bilade ner till Italien fram och tillbaka



.... vi köpte mopsen Laban



... jag skrev en bok




.... jag blev gravid




.... jag blev utnämnd till Årets Mama Hjälte




.... vi renoverade hela undervåningen på huset




... vi hamnade i tvist med Försäkringskassan




... Peter opererades för jumskbrock




.... vi firade jul utan Victor på hans gravplats




... Försäkringskassan överklagade vår dom till Kammarrätten...





Och nu sitter vi här... Sista dagen på året.
Jag är allmänt höggravid, Peter målar nere i hallen, och syrran och hennes sambo är på väg hit. Är så trött så att det snurran i skallen och jag mår lite lätt illa.

Försöker summera det gångna året, men det är mycket som är bäcksvart. Ändå har det hänt så otroligt mycket, både bra och fruktansvärda saker.
Jag både vill men ändå inte, lägga 2009 bakom mig. Livet är ingen film där man bara kan radera jobbiga delar och sedan glömma bort att de hänt.

Vad det nya året har att visa, det vet vi inte men vi hoppas att det innehåller en smula frid, lite lugn och ro, mycket lycka och massvis med kärlek =)


GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för att ni finns !!!!

På julafton så var det en person som fick någonting som han länge hade önskat sig.

Peter fick öppna ett paket som var från nätbutiken Spöketlaban.
De hade några dagar innan jul skickat mig en julklapp där de givit oss en jätte fin röd Labanpyjamas med ett par matchande strumpor till Vilma och det underbart fina Laban smycket i silver.
Fick skynda mig att gömma undan smyckes asken för Peter, då han skulle få det i jullkapp och gissa om han blev glad. =)

Så ett stort tack till spoketlaban.com för den generösa gåvan, Peter kommer att bära det på sig VARJE dag.


Kommer även att sätta upp en länk på min blogg där ni läsare kan få 10% rabatt på deras hemsida. Tänkte själv skicka efter lite grejer till Vilma sen när hon är född.

Såg precis på Nyheterna kl 22 där det sändes ett inslag om förslaget som det var på tal om förra året, att det skall införskaffas en så kallad "anhörighetspeng" vilket inebär tio automatiska sjukdagar när man förlorat en nära anhörig.

Om en sådan lag akulle träda i form så skulle det innebära att fall som vårat inte skulle kunna hända igen, och det vore ju underbart.


MEN, problemet med försäkringskassans oförmåga att sympatisera med folk kvarstår ju fortfarande, och om de visste om att en sån här lagändring kanske träder i kraft inom kort, så VARFÖR var de då tvungna att överklaga länsrättens beslut??
Borde inte regeringen veta bättre om vad som är rimliga skäl, mer än Försäkringskassan själva? Det är ju ändå de som har skrivit reglerna.


http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1421372

Äsch, slutpratat om bara tråkiga saker. Kolla in den här ursöta ungen som i alla fall får mig att le =)

Lyssna in på P4 Extra efter kl 13.00, på min intervju om Försäkringskassans överklagan.



Intressanta svar, lika tomma och kalla som de på Försäkringskassan. 




Ulrika Persson, chef för sjukförmåner på Försäkringskassans kommentar;

http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=2130161&BroadcastDate=&IsBlock=0




http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=2130163&BroadcastDate=&IsBlock=0

 


DE NYA SJUKA REGLERNA



Ramaskri, något annat än det kan man inte kalla det. Människor är uppriktigt sagt flyförbannade på Det Nya Hårda Sverige och hundratals kommentarer har redan strömmat in på tidningarnas hemsidor som publicerat artikeln.

För mig och Peter som är så vana vid att allt går åt fel håll, så har vi inte sett på detta på samma sätt. Man liksom rycker på axlarna och mer eller mindre tycker att "Ja ja.. Det var väl väntat". Jag menar, Varför skulle någonting fungera för en gåns skull??

Varför skall man ha rätten att sörja sitt döda barn? Om man gör det valet, att inte gå och anmäla sig till Arbetsförmedlingen samma dag, får man inte skylla sig själv?
Regler är regler vet ni! Glöm aldrig det !

Lägger in en länk till Expressens webb klipp;

http://www.expressen.tv/nyheter/1.1828961/sofie-nekas-pengar-det-ar-som-de-skrattar-at-en


Skall försöka få en god natts sömn i alla fall och hoppas att jag finner styrkan att fortsätta med detta, trots att oddsen ser dåliga ut.


Godnatt till er alla

Oj oj, fullt upp idag.

Först så kom ett TV team från SVT och intervjuvade oss och strax efter TV4 Nyheterna.
Det verkar som att detta verkligen retar många då det kommer att publiceras i både Dagens Nyheter, Expressen, och Uppsala Nya i morgon.
Expressen är på väg hit nu, så jag hinner inte skriva så mycket men om ni vill se mitt svullna höggravida nylle i inslagen i kväll så visas TV4 kl 18.30 och eventuellt kl 19.00,  och SVT regionala kl 19.20 (?).

Anledningen till all stress i morse var att pappa hade bjudit mig och syster på bio (Avatar) och vi skulle åka klockan 11 för att hinna dit, så jädrans vad vi jäktade.
Filmen var faktiskt över förväntan, inte alls löjlig eller overklig.
På vägen hem så ringde tre tidningar och två av intervjuerna gjorde jag på telefon.

Det värsta är att jag inte tror att vi kommer få rätt i Kammarrätten om vi gör en ny överklagan. Men vi ger oss inte, Försäkringskassan får inte tro att det är ok att trampa på de små människorna.


Jag tittar in lite senare i kväll och berättar mer.


Kram




Date med Sherlock Holmes







Snygg i 3D glasögon

Vargamöte -06, Kålmården


Livet är farligare än att stirra en varg i ögonen =)

Den här ursöta overallen fick vi hemskickade till oss från en läsare som sytt den till Vilma. Hon säljer även barnkläder på Tradera och ger vinsten till Barncancerfonden.


Visst är den fin? Den kommer att värma Victors lillasyster i vinter och även symbolisera honom genom stjärnmärket på framsidan.


Ett STORT tack till Emilia för den fina julklappen!

Idag har vi handlat julklappar till barnen och de små liven är på väg hit.
Hoppas att snön ligger kvar så att det går att åka pulka ett par veckor till.


Victors gravplats är så vacker när snön ligget tät över marken och det blir många långa besök runt julen.

Så nu har julafton passerat och är över.
Det har varit mycket känslor inblandade i år som har gjort att man har blivit psykiskt utmattad. Har därför inte orkat skriva någonting igår och därför blir det en snabb uppdatering idag.

Allt som allt så har ändå allt flytit på bra med god mat, mysiga stunder, midnattsmässa och julotta. 
Det är tur att man har familjen i stunder som dessa och att man kan vara tillsammans.



Jag kommer att lägga upp fler bilder inom kort. Alla på min kamera blev konstigt nog suddiga, så jag får sno från syrran =)


Hoppas att ni alla har haft en JÄTTE trevlig jul och att ni har fått varit tillsammans med familj och vänner !!!

God jul!

23:e december i morgon jul
Vaknar, kramp i benet, det här blir kul =(


Julklappshandel, ner på stan
Sista minuten som alltid, börjar visst bli van


Peter surar, fötterna värker
Jag har ont i magen.. fiser, hoppas ingen märker =)


Hemma igen, slå in alla klappar
Mormor framför TV:n, mellan kanalerna zappar


Rimma in till sena timmar
Jag è så trött, jag tror jag svimmar


Kent han gäspar, mamma skrattar
Rimmen blir så dumma, ingen fattar


Sipp på glöggen, vill nån ha mera..?
Åh, skinkan är klar, skall nu griljera


Pensla på en salig röra,
på grisens bakdel, ni vet den möra =)


In i ugnen åter igen,
skivas upp på mackan sen


Med julen kommer även stressen
Kladdiga fingrar och julklappspressen


Den stora frågan verkar vara nu
Anna Anka eller Kalle, vem väljer du?





GOD JUL!

Syrran kom hem till oss och plåtade några magbilder förra veckan och jag fick dem precis på mail.
Här är tre stycken...












 Tk Photography

.

Ligger och tar mig en tupplur i Dala sängen i köket och blickar ut över den tända brasan.
Har sovit så otroligt dåligt två dagar i rad, mått illa och är allmänt hängig (igen).

Barnen är ute på promenad med hundarna och Peter håller på att monterar en ny ytterdörr. Vi har plastat ingången till köket så att inte hela huset skall kylas ut när de håller på ute i hallen.
Idag måste jag göra lite julgodis så att det finns tills i morgon. Knäck, juldaim, kokostoppar, ischoklad osv får det bli... Mmmm...=)

Mmm.. Kallt och skönt =)

Peter är skit irriterad då dörren inte verkar passa ordentligt, men vad skall vi göra? Det är julafton i övermorgon. *suck*
I går var vi på Aurora samtalet och det gick faktiskt bra. Vi fick fram våra önskemål och åsikter och hon lovade att framföra dem till barnmorskorna.
Det känns så svårt att förstå att det är en hel månad kvar till beräknat datum. En HEL månad... Kan magen bli något större ?? Skulle inte tro det.
Jag kan ju knappt andas eller böja mig framåt som det är nu, så hur skall den kunna växa ännu mer??

Nej, nu måste jag slänga mig i duschen, för en sak kan jag med säkerhet tala om...

JAG, luktar inte julgodis =)

Har ni sett något sötare?
Laban och Labolina som vakar över det sovande barnet =)

Åhhhh....


www.spoketlaban.com

Idag har vi bakat lussebullar och pepparkakor. Som vanligt så började allt med kaos, med att jag råkade hälla ut det dyrbara saffran som mamma hällt upp i ett deciliter mått, knytnäven hängde i luften, mamma skrek och jag ringde förtvivlat till Peter som fick åka och handla mer.
När vi alla lugnat oss från den incidenten så tog mjölet slut mitt uppe i degbearbetningen. Mamma skickade smått hysteriskt ner mig till grannen som lånade ut mjöl och sedan sprang jag tillbaka upp till huset igen.
När lussebullarna jäst klart och vi börjat baka så flöt allt på som det skulle en liten stund... Tills dess att strömmen gick när bullarna var inne i ugnen så klart =)
Tjoho!!!
Panik utbröt under en kort stund, och sedan var vi igång igen. Baka, baka, baka...

Efter lussebullarna så bakade vi ett par plåtar pepparkakor som vi började med att bränna, MEN, sedan gick allt fatiskt bra och allt blev jätte gott!!

Sälvklart var Victor med oss i ett kort på bordet, åh Gud så han måste ha skrattat åt mamma och mormor =)

















Allt var inte så fridfullt som det ser ut på korten =) Hi hi

En liten Julhälsning från våra vänner nere i Ulricehamn

I dag är det 8 månader sedan Victor somnade in... 8 obegripliga månader av sorg saknad och tomhet.

Ber alla som vill att sätta in tjugo kronor eller mer på Victors fond idag för att hedra hans minne och för att öka insamlingen ytterligare så fler kan hjälpas.

Skulle just nu ha suttit i en varmt bubblande jaccuzi, tillbakalutad med slutna ögon och bara njutit. Sippat på en nypressad frukt drink, nöjd och belåten efter en välsmakad hotellfrukost.

I stället sitter jag i mitt kök, på en hård plast stol, framför datorn med en skink macka i handen.  Vad hände igentligen???


Jo, man kan säga att det blev lite ändrade planer igår.
Jag skrev ju sista inlägget strax innan vi skulle åka och Peter var och lämnade av barnen i Bålsta. Han kom och hämtade upp mig ca 30 minuter senare, så vi slängde in allt i bilen, åkte förbi graven och hälsade på Victor för att sedan bege oss av mot Trosa.

När vi hade åkt lite längre än en timme och hade en kort bit kvar så ringer min telefon i fickan. Det är ett nummer som jag inte kände igen.
Jag svarade och en kvinna presenterade sig i andra änden. Hon ringde från Stadshotellet dit vi var på väg.

- Jag sitter och tittar igenom alla bokningar på datorn, sade hon lite trevande. Hur långt har ni kommit? 

Jag hajade genast till. Det var en konstig fråga att ställa tyckte jag

- Vi är snart framme, svarade jag. Varför undrar du, har det blivit något fel?

-Jag tror att någon av mina kollegor har råkat skickat fel tider till er på bekräftelsen, svarade hon.
Ni skulle på julbord kl 18, inte sant?

-Jo, det stämmer.

- Nu är det så här att vi har inget julbord i kväll, det är nu kl två!


Mitt hjärta började dunka inuti bröstet. Det här är inte sant.

- Men vadå klockan två? Klockan är ju kvart i tre, och vi skulle äta kl 18. Hur fan kan det bli fel?

En lång diskution inleddes, då hon beklagade sig och jag nästan blev gråt färdig.
Hon undrade om vi kunde tänka oss att själva gå ut och äta på en restaurang i stället, och att de bjöd på själva övernattningen.

-ALDRIG, ropade Peter i bakgrunden. Det här får dom fan ta och fixa!!! Vi har beställt ett julpaket, med JULBORD, inte någon jävla vanlig restaurang mat!

Peter fick överta luren, och jag bad honom snällt att INTE skrika och bråka, utan att diskutera i lugn och ro. (Han har väldigt lätt att tända till)

De erbjöd oss att boka om till en annan dag, men det gick vi inte med på, jag menar vi hade ju sett fram emot detta, lämnat bort barnen, åkt 20 mil osv.. Nej nej, Peter hade ju fått det i 35 års present. Nu var ju allt förstört!! Köket var till och med stäng hela kvällen, så någon annan mat serverades inte.
Självklart så var det bara VI som hade fått fel tider, och igentligen förvånades jag inte. Vi har ALLTID sån här otur så fort vi skall göra något trevligt.

Vi hade ju en sådan kort bit kvar, så vi åkte till Hotellet, parkerade och gick in till receptionen. Mina händer darrade, så upprörd var jag. Peter och jag hade till och med hunnit blivit osams och hela stämningen var förstörd.


Bakom disken stod en kort dam och såg nervös ut. Hon presenterade sig igen och beklagade sig djupt.
Bakom oss var julbordet i full gång och glada röster fyllde lobbyn där vi stod.
Jag började må illa.

-Hur löser vi det här nu då, sade Peter trött.
Vi har åkt ända från Bålsta, stämningen är helt förstörd, vi har skaffat hundvakt, lämnat bort barnen och jag har tagit ledigt i morgon. (En liten vit lögn)

De diskuterade en stund till, den lilla damen visade oss en meny från en restaurang nere vid vattnet, sade lite olika förslag och jag bara stod och stirrade.
Detta var inte sant. Det här var ju vår sista chans att få komma iväg innan Vilma föddes. Varför händer detta oss???

Tillslut öppnade jag munnen och sade.
- Nu är det så här... Vi har förlorat ALL lust på att stanna kvar här, Peter har precis ätit, så att gå till en restaurang som vi dessutom får betala själva, det är uteslutet.
Om ni skall kompensera oss för det här, då vill jag att ni ger oss ett presentkort på Romantica paketet, (Värde ca 4000:-) vi åker hem igen, och får komma tillbaka när vår bebis är tillräckligt gammal för att lämnas bort.

-Ok... sade hon trevande.


- Och så får ni bjuda på julbordet nu, så vi kan få sätta oss ner en stund innan vi vänder tillbaka igen. ( Jag var ju i själva verket JÄTTE hungrig och hade bara ätit frukost.)

Hon skrivade lite på sig, men sade tillslut OK.

Vi fick och hängde av oss jackorna, blev visade till ett bord och satte oss ner för att äta. Peter fick inte i sig så mycket eftersom att han var proppmätt, men jag åt för två och vi fick i alla fall en mysig stund tillsammans.
Efteråt gick vi ut till torget där det var Lucia firande, och gick sedan en promenad längs ån och tittade på alla vackra hus.

Vilken dag det hade blivit... Totalt ändrade planer, kaos och bråk, men slutligen så hade allt ordnat sig i alla fall.
Visst vi fick spendera hela dagen i en bil, i stället för en Jaccuzi, och på kvällen blev det besök på IKEA för att handla skåp till nya tvättstugan, men ändå.
Nu har vi ju en ny vistelse att se fram emot och kan änvända de pengar som Peter fick i present, till lyxiga behandlingar i stället.



-Tänk att sånt här alltid händer oss, skrattade jag återigen till Peter när vi skulle gå och lägga oss senare på kvällen.
Han mumlade något obegripligt till svar och flyttade sig närmare mig. Värmen från hans kropp spred sig över till min och jag dåsade genast till.

Den sista tanke som spred sig i mitt huvud var att värdsliga saker som detta igentligen inte hade någon betydelse alls i det stora hela.
Varför låter man sig igentligen bli förbannad och upprörd?
Jag slängde en sista blick på kortet på Victor på nattduksbordet och viskade " Godnatt älskling" och slöt sedan ögonen...

Vackra Trosa

TREDJE ADVENT





Vi tänder de tredje ljuset och låter det brinna för alla de barn som kämpar därute och för de som inte längre finns hos oss. Låt lågan sprida ljus i det mörka runtomkring och sprida värme och hopp om framtiden.

Snart skall vi fara. Peter länade barnen precis så jag sitter och väntar på att han skall plocka upp mig.

Ser fram emot den goda maten i kväll, synd bara att man inte kan äta så mycket, då magen blir full på en gång.



Har föresten en fråga till er läsare.
 
Jag funderar på att skaffa en bärsele till Vilma, typ en Baby Björn eller något liknande. Min fråga till er innan jag bestämmer mig är om ni har några erfarenheter, positiva eller negativa om just detta. Använder man den ofta, är de bekväma att gå runt med på promenader osv, och vilka märken är bäst.
Det skulle vara himla smidigt med en sådan då man inte behöver dra med sig vagnen överallt.

Skriv gärna era åsikter så skall jag fundera.


Kommer inte sitta vid datorn förens på Måndag kväll, så vi hörs då. Ha en jätte bra Lucia och ta hand om er =)

Kram

I morgon skall jag och tjejerna fara till Älvsjömässan och gå på hundjippo. För det är precis vad det är =)

Lika roligt som att titta på alla hundar, är det även att studera deras stressade, förväntansfulla mattar och hussar som irrar omkring som yra höns överallt.

Oftast så brukar det uppstå smärre dramatiska situationer lite runtomkring, och har man tur så lyckas man stå i närheten och få sig ett gott skratt.
Är även där för att kolla in mopsarna, för att jämföra Laban och andra i hans ålder. Se lite vad som rör sig i ringarna så att säga. Han skall ju ställas ut på Mopsspecialen i Jan och vi vill kolla så att han inte är totalt missbildad först. =)


På söndag bär det av till Trosa Hotell och Spa. Peter fick en Weekend där i present och det skall bli underbart att få komma i väg bara jag och han, äta gott, sova ut och njuta.
Ser fram emot det !



Nu börjar idol snart, måste ju se vem som kammar hem allt. Själv tycker jag Calle skall vinna, men vi får se.



Trevlig kväll allesammans!!!

JIPPI!!!!!!!!!!!!

Pappa ringde i kväll och berättade glada nyheter.
Vi har vunnit mot försäkringskassan angående det tidigare nekandet om rätt till ersättning efter Victors död.

Tänk att det måste gå upp till Länsrätten innan ett vettigt beslut kan tas.

Ja, undrens tid är inte förbi =)


För er som inte vet vad detta gäller kan läsa mer om Föräkringskassan under månaden Juni eller läsa stycket nedan.


Tack pappa för att du inte gav dig när vi inte orkade slåss.





Kopia från tidigare inlägg

2009-06-04


.........Visst är det trevligt. Jag har inte rätt till ersättning bara för att jag inte pallrade mig iväg till Arbetsförmedlingen samma dag som Victor gick bort. Man skulle nästan kunna tro att det är deras privata pengar det handlar om.
Det enda råd hon hade till mig var att överklaga. Hur skall man orka det då?
Så bara för att jag arbetade som tim Vik innan Victor blev sjuk så skall jag straffas och förlora ersättning eftersom att varken mitt jobb eller Försäkringskassan vägrar att betala.

Jag orkar inte ens tjaffsa med dom, tyckte bara att det var så roligt skrivet. Speciellt stycket ;

Du uppgav att du vårdat ditt sjuka barn under en lång tid, och då ditt barn avled hade du ingen tanke till att anmäla dig till arbetsförmedlingen.
Detta påverkar inte försäkringskassans beslut.

Det finns nog ingenting som påverkar deras beslut. Deras regler och lagar är skrivna i sten.

I dag har jag bara tagit det lungt. Sovit länge, promenerat med hundarna, tittat på TV och gjort  pepparkakor med glasyr.
Jag älskar att pyssla men har aldrig orken, men nu tänkte jag att 'Va fan! Några pepparkakor kan man väl glasera =).

Skall sätta fina band i dem och hänga lite här och var. Bla i fönstren och i granen.
Barnen fick göra två var, att hänga i deras rum.

Så här blev resultatet!






Pepparkaksgubbe =)

















Thea och Linneas

















Cazpers

















 

Lennart Nilsson är en svensk fotograf som är världsberömd och mest känd för sin banbrytande titthålsfotografi inom medicin. Hans mest kända alster är filmen och boken Sagan om livet och boken Ett barn blir till

Nilsson var den första som lyckades att fotografera ett levande foster inuti livmodern. Han har sedan fortsatt att tänja gränserna för vad som är möjligt inom medicinsk fotografi.


Jag tycker att han är en helt underbar fotograf, och det är SÅ häftigt att se hur ett barn vekligen ser ut där inne.
Sann konst om ni frågar mig =)

Jag har den gamla boken men vill så gärna se den nya med uppdaterade bilder, skall se om jag kan få tag på den någon annanstans.

Har ju som jag nämnde tidigare, varit hos barnmorskan idag. Vi nätte, vägde, tog prover, lyssnade på gjärtljud och pratade lite om förlossning.
Allt såg bra ut och lillan följer kurvan kanon =)

Märkte i morse att mitt gamla ärr som jag har över naveln hade blivit illrött och man kunde tydligt se att det hade spruckigt små blodkärl i det.
Tyder på att maggen växer i rasande fart, och det märks även på sömnen.
Har såååå svårt att sova på nätterna, ingen ställning är bekväm och det kryper överallt !

Sömnbrist = Sur och grinig Sofie = Inget roligt sällskap eller någon man vill leva med *suck*


Barnmorske besöket var kl 11 och sedan hade jag min psykolog inbokad kl 15, så jag hade tre och en halv timme att slå ihjäl i Bålsta.
Valde att gå till biblioteket, ville kika lite i den nya upplagan av Lennart Nilssons bok, Ett barn blir till. Tyvärr så var den utlånad och jag kände inte att det var någon ide att ställa sig i kö på den då jag ändå snart skall föda och det är NU jag vill titta.
Jag slog mig i stället ned i en av deras soffor, hämtade en tjock bunt med mamma tidningar, slängde av mig stövlarna och började skumma igenom dem.
Efter ca en timme blev jag så fasligt trött, att jag helt på allvar undrade om någon skulle märka om jag tog mig en tupplur.
Jag tittade mig omkring i det välbesökta biblioteket.
Neej, jag vågar inte, tänk om jag började snarka... Jag gick i stället i väg till kaffe automaten, stoppade ner en tia och gick tillbaka igen.
Fick jag bara i mig denna kopp skulle det nog inte vara några problem.
När klockan visade kvart i två så hade jag läst det mesta som fanns att tillgå. Jag gäspade trött och undrade vad jag skulle göra härnäst.
*Gulp* Jag frös till i hela kroppen. *P-skivan! Jag hade glömt ställa om P-skivan!!!*
I Bålsta är de förbaskat snabba med att sätta böter när man är slarvig så jag rusade ut ur biblioteket och ut till parkeringen.
Som tur var så hade jag inte fått någon bot, och jag ställde lättad in den korrekta tiden. I bland skall man ha tur också =)


Den sista timmen vandrade jag runt i centrum, hälsade på en kompis på ICA och gick upp till Lindex barnavdelning.
Hittade så sööta klänningar, som kommer att vara alldeles för stora nu, men som skulle passa utmärkt till nästa vinter.

Kanske är bäst att köpa dem nu, så att de inte försvinner tills nästa år.

Dalkulla =)






Tomtemor






Sameflicka

Det finns inget vackert, med att vara död
Det finns ingen värme i en länge sedan slocknad glöd

Det finns inget ljus
där det inte finns nåt hopp

Det finns inget hopp
i en livlös iskall kropp

Det finns inget skratt, om det ingen glädje finns
Och hur kan du sakna, om du inte längre minns?


Hur fångar man åter livet, som vänt dig ryggen gång på gång
Hur lär man sig åter att njuta, av en simpel fågel sång?

Hur kan man fly
när benen inte bär

Hur skall man kunna leva
När sorgen vistas här...

Har precis fått hem den här fina almanackan som jag beställt till Peter. Han är såå dålig på att komma ihåg saker
så jag tänkte att en egen "kalender" vore kanon.

På hemsidan tryckdig.se kan man gå in och beställa sina egna personliga almanackor, lätt och smidigt, och fylla den med personliga bilder/texter osv.

Perfekt julklapp!



























Visst blev den fin?

Kände bara att jag behövde ta upp en sak. Blir så irriterad när man med barnvagn skall besöka ett cafè och märker att ägarna inte haft en tillstymmelse till att tänka på alla föräldrar som kanske vill ta sig en kopp kaffe.

Problemen börjar oftast redan när man skall försöka hitta ett ledigt bord där man skall pressa sig in utan att putta till de andra gästerna där de sitter och fikar i lugn och ro. Avstånden mellan borden gör det omöjligt att ta med barnvagnen ända fram och när du ser dig omkring i rummet så finns det självklart ingenstans att "parkera" heller. Du ställs nu mellan två alternativ.
Antingen att snällt gå därifrån och strunta i ditt kaffebegär eller att pressa, vinkla och på något vis möblera om i lokalen så att du och ditt ekipage kan få plats. Och efter alla arga irriterade blickar som landat på just dig så blir ju inte besöket så himla trevligt i alla fall. Tre omkullvältna kaffekoppar senare så sitter du änligen vid bordet med din bebis och ditt sällskap. Ni tittar på varandra och pustar ut.
- Ahh, äntligen dags för en kopp kaffe... Trodde du ja.
En illaluktande doft sprider sig i cafèt och du märker förtvivlat att det är från din unge som doften kommer ifrån. Fort, fram med skötväskan och in på toaletten. Helvete! Självklart. Inget skötbord.
Ner på golvet, du försöker desperat att förvandla din skötväska till något sorts underlag för ditt barn att ligga på. Golvet är skitigt, du slår i huvudet i handfaten minst tre gånger, och  med öronen ringandes av barna skrik så lyckas du tillslut på något sätt knöla på blöjan lite snett.

Kön utanför toaletten har tornat upp sig till en lång rad utav irriterade himlande männsikor som ser på dig med en min som säger "Stick! Ta din unge och fika hemma för fan." Du lunkar sakta tillbaka till bordet där ditt fisljummna kaffe väntar.

Du fylls plötsligt med ett dåligt samvete, både gentemot din väntande vännina men mest utav allt, gentemot cafeèts gäster som fått sin lugna fikastund förstörd utav en hemsk mamma som trotsat mamma lagen och begett sig ut bland folk. Du skulle helt enkelt stannat hemma istället.

Ungefär sådär kan ett cafè besök kännas tycker jag. Det behövs fler barnvagnsvänliga Cafèn med gott om plats. Ett ställe för oss trötta, stressade morsor att samlas på där man inte behöver bry sig om skrikande barn och stinkande blöjor.
Så här kändes det i alla fall sist jag var mamma och skulle ut med Victor. Det skall bli intressant att se om städerna har förändrats och blivit mer anpassade.

Var som sagt på julmarknad i dag, i Nora, några mil utanför Örebro.
Det var en låång resa, först med tåg till Västerås och sedan resten av vägen med bil.
Det var en fin liten marknad med mysiga små gränder och innegårdar.
Som vanligt så köpte jag inget speciellt, det enda var en liten gammeldags karamell påse och en jätte jätte fin nalle i mossa som jag och mamma delade på till graven.

Vi gick in i kyrkan för att tända ljus för Victor, men hör och häpna! Ljusen var slut, så vi fick snopet gå tillbaka ut igen.

Åkte självklart till graven som alltid på kvällen, tände alla lyktor och satte dit den nya nallen. Det blev såå fint =)
Sen blev det fika hemma hos oss med mamsen och Kent.




Allt som allt en trevlig dag.








Färdkost på tåget =)
















Den fina kyrkan












Fika paus på mysigt cafè














Den underbara nallen =)

JULBORD PÅ UTÖ VÄRDSHUS


I går var vi på julbord på Utö med Peters firma.
Vädret var piss, det var en trång, lång båtresa dit och en timmes julmarknad i regn. Barnen var med och var helt genomblöta när vi skulle gå in på värdshuset.

MEN!!

Maten var fantastisk, ett av de bästa jag har ätit i julbordsväg, med en egen skaldjursavdelning och en UNDERBAR efterättsbuffè.
Jag var kort sagt i mathimmlen och fick bokstavligen rulla därifrån.
Resan hem på den något större båten fick jag spendera halft liggande i stolen (för att få luft) och halvt sovandes.





Kallt, blött möte vid båten...



Brrrrr...




Trångbåtresa dit, 40 min =)





Peter mumsar
















Bästa tallriken =)








Båtresan hem med jäsande mage








Lika regnigt på vägen hem som när vi åkte dit =(

www.spoketlaban.com

Alla som har varit/är gravida vet att man någån gång under graviditeten går in i en sorts "ful period". Man går upp i vikt, får flottigt hår, dålig hy och är rent allmänt sunkig.
Kläderna passar inte, det var sekel sedan du såg gin egen murva, din kropp innehåller mer vätska än en gurka och magen ser ut som... ja som en stor svullen hjärna...

- Tänk om jag hade lika stora bröst som mage! sade jag till Peter i går och föreställde mig i två gigantiska meloner.

- Mmm, gud va fräscht, svarade han sarkastiskt och himlade med ögonen.




Jag älskar min mage, den innehåller ju trots allt mitt ofödda barn, men ibland är den rent ut sagt as irriterande! Jag kan inte sitta normalt framför TV;n, skorna tar ca 15 min att ta på sig, den är ALLTID i vägen och jag kan inte ligga bekvämt på någon sida när jag skall sova.

Alla kvinnor förstår nog vad jag menar när jag säger att det är något av en "uppoffring" som vi tjejer får genomå under de 10 månader som vi fylls av konstiga hormoner och onormala känslor.

Och som om man inte redan kände sig äcklig nog, så annonserade Peter här om veckan, ett uttalande som fick mig att om inte omöjligt, sjunka ännu längre ned i tröstlöshetens träsk.





- Det är en sak som jag har tänkt på... började han försiktigt.
Ända sedan du blev gravid så har du börjat avsöndra en speciell doft. Speciellt när du sover.

- Jaha.. svarade jag. Vadå för doft? 
Jag började fundera på alla olika sorters mjuka varma moders dofter... Varm söt mjölk, kanelbullar...Rosor kanske!...

Han tittade rakt fram på vägen, harklade sig lite och utbrast sedan.
- Svavel!

-Svavel?!! svarade jag chockat tillbaka.
Vadå svavel???


- Ja, det går liksom inte riktigt att beskriva... Det är någon sorts frän doft som uppstår ibland, inte jämt, men i bland. Oftast på nätterna.
Det måste vara något du utsöndrar för att du är gravid...


Jag blev sittande i total tystnad, funderande och lite stött faktiskt.
Svavel... går jag runt och luktar svavel?


Så fort vi kom hem innanför dörren så rusade jag in på toaletten och öppnade badrumsskåpet. Jag tog fram alla krämer och salvor som jag brukade smörja in mig med, och öppnade locket på dem alla.
"Det måste vara en salva som luktar!" tänkte jag för mig själv och stack ner min näsa i dem, en efter en.
Jag lyckades hitta två som luktade lite konstigt och tog med dem ut till Peter i köket.

- Här! lukta på den här. Är det inte den lukten som du menar?? sade jag en smula desperat och stack tuben under näsan på honom.

- Neej, det är inte den lukten.. svarade han och såg på mig.

Jag drog fram den andra krämen och höll fram den mot honom.
- Den här då???!!

-Nej Sofie, det är inte den heller.

"Faaan också! Fan, fan, fan, !!" tänkte jag när jag snopet gick tillbaka in i badrummet.
Jag vill inte gå runt och lukta svavel!!!!!! 






                                          Är numera i ÄNNU större behov av att få denna i julklapp
                                        så att jag kan gå runt och dofta ny duschat jämt jämt jämt!!!

Är det någon av er som har luktat något konstigt under era graviditeter?
Fråga era sambos och be dem vara ärliga, skulle va kul att veta om det är fler än jag som luktar bränt.=)


Kram kram

Skylten i hissen som alltid ger mig rysningar...










Välkommen till 95 A









Akvariet i Entren som Victor älskade att betrakta...








"Vårat" fika rum








Tog lite olika kort på några av de otroligt välgjorda och mysiga små hus och figurer som
Sven Nordqvist designat.
Det är så viktigt med stämningen och att det finns så mycket fint att titta på för barnen...




Kaninhuset.
Kika in genom något av fönstrena och se vem som bor där =)









Flygmaskinen




Victor skulle ALLTID klappa den lilla "gris figuren som satt längs bak och kikade ut.













Hela havet stormar










Den lilla "byn" med ruschkanan som jag berättade om i min dröm.
Längst upp finns två små trädkojor där de små kan klättra upp och gömma sig =)






Victor tyckte alltid att det var så spännande att kika in till den gamla tanten...

Fick den här fina nallen i ett paket från barncancerfonden i går med de fina orden;

*

Stort tack till Barncancerfonden för det fina paketet men också ett STORT tack till er som hjälpt till att samla in pengarna till Victors fond.
Utan er hade den aldrig växt sig så stor!!

Vilma kommer att älska sin nya kompis =)