Gravida
DATUM: 2009-08-23 TID: 22:16:14Det är skoj att ni är många som väntar barn samtidigt som mig.
Oavsett om ni har långt kvar, eller snart skall föda så är det spännande att läsa hur det går och hur ni mår.
Satt här om kvällen och tittade i en liten gravidbok som jag skrev när jag väntade Victor. Det är så mycket som är olika, men även massor som stämmer med nu.
Den här gången kände jag barnet röra sig mycket tidigare än med Victor tex. Sist var det inte förens efter v. 20. Jag mådde även mycket sämre i början nu än vad jag gjorde då.
Skall bli intressant att se hur allt utvecklar sig längs med vägen =)
Vi har fortfarande inte bestämt oss för hur vi skall göra med Victors rum. Vilka saker skall få stå kvar, vad skall bort och hur skall vi planera allt? Det är så himla svårt och så mycket känslor som spelar in. Hela rummet andas ju Victor och vi vill ju inte ta bort det lilla som är kvar av honom.
Samtidigt så måste man ju lämna rum för det nya barnet och inte göra det till ett museum.
Nej, det sköna är att det är 6 månader kvar innan vi måste ta några beslut, så då kanske allt har hunnit lösa sig av sig självt. I värsta fall får vi väl bygga ut huset och göra ett nytt rum. =/
Victor.. Victor.. Victor... Om du ändå vore här. Viska i mammas öra att du finns här och hör mig. Saknar dig så!
Följer fortfarande din blogg så ofta jag kan...
Vår son är född 18 Oktober 2007, ca 1 månad efter Victor alltså. Han ska också bli storebror i slutet på Januari. Är så otroligt tacksam för att jag har honom och önskar så att ni fick ha er Victor kvar.
Tänker ofta ofta på er!!!
Jag hoppas ni kommer fram till de bästa besluten innan dessa månader har gått angående Victors rum. Förstår att det måste vara jättesvårt =(
Er Älskade Victor - Den starkaste stjärnan
Väldigt fin blogg=)
Allt bra idag?
kram Mia
Jag läser din blogg så ofta jag hinner och tycker bara att det är det är det finaste som finns. Jag lider med er och jag lipar lika mycket varje gång jag läser. Hoppas allt blir bra! jag tänker ofta på er!
Kram Carin
Det är svåra beslut ni har framför er angående Victors saker & Victors rum. Detta är en av många många saker jag önskar så att ni inta hade behövt att ens fundera över.
Tänker på Er, önskar Er all lycka det är Ni absolut värda!
Precis som Ännu en medmänniska skriver, jag önskar så att ni inte skulle behöva ta de besluten över huvudtaget. Victor skulle ju finnas där hos er!
Jag tycker att ni ska göra som ni känner och inte som ni måste. Vill ni ha kvar hans rum som museum och bygga ett till rum (om det går), så gör det. Tvinga er inte till något bara för att man "bör" göra så... Ida bodde inne i vårt sovrum sina första ett och ett halvt år så känn heller inte att ni måste ha bestämt er om sex månader. Det måste ju inte vara klart precis när lillasyster kommer. Usch, vad det måste vara svårt för er. Tårarna samlas i ögonen bara jag tänker på hur det måste kännas för er.
Jag kände också allting tidigare med Tim. Andra gången vet kroppen mer. Du/ni måste ha så många blandade känslor nu under graviditeten. Jag tänker på er så ofta! Jag tror att Victor hör dig och kanske också viskar i ditt öra, även om du inte hör det just nu.
Massor med kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Håller helt med Tessan, gör precis det som känns rätt i hjärtat. Förstår att det är ett jättesvårt beslut att fatta. Ett beslut som jag önskar att ni inte skulle behöva göra....låt det ta den tid som behövs.
När du skriver som din saknad efter Victor så gör det så ont i hjärtat. Man bara önskar att man kunde göra allt bra igen....
Jag tror och hoppas att du snart kommer få en viskning eller ett tecken på att Victor är med er hela tiden.
Kramar
Håller helt med Tessan, gör precis det som känns rätt i hjärtat. Förstår att det är ett jättesvårt beslut att fatta. Ett beslut som jag önskar att ni inte skulle behöva göra....låt det ta den tid som behövs.
När du skriver som din saknad efter Victor så gör det så ont i hjärtat. Man bara önskar att man kunde göra allt bra igen....
Jag tror och hoppas att du snart kommer få en viskning eller ett tecken på att Victor är med er hela tiden.
Kramar
Hej Sofie!
Jag känner så väl igen dina tankar! Jag blev med barn med Robin ca 7 månader efter att Linn dog. Under graviditeten funderade jag också så mycket över det där. Vi ville inte röra Linns rum, det var ju det sista som fanns kvar. Nu har Robin blivit 10 månader och jag har nu tagit tag i det och röjt ut så Linns småbarnssaker fått plats. Först nu kändes det som att jag orkade med det. Alternativet för oss var att ta bort kontoret om Linns rum skulle vara kvar, men det känns konstigt också.
PS. Väntar också barn igen och ligger nog ungefär 2 veckor efter dig =). DS.
Många, många kramar till er!
/Helena, mamma till ängeln Linn och Robin + liten i magen
Funderade i de banor som Helena här ovan beskriver. Det kanske känns lite mindre tungt att röra i sakerna och ta beslut om hans rum då lillasyster är här. Tömmer ni ur det nu blir det ju så oerhört tomt eftersom ingen ska ha rummet på ett tag. Lider med er, måste vara jättesvårt att ta tag i dessa saker. Ta den tid ni behöver, det är ingen brådska.
Blir så rörd över dina sista ord i inlägget. JAg hoppas innerligt att han hör dig och viskar tillbaka.
JAg tycker inte att ni ska tvinga fram någon förändring av rummet. Gör sånt när ni känner att det är dax. Precis som någon skriver är det säkert enklare att ta olika beslut när den lilla nya är här.
Vår dotter som nyss fyllt två har fortfarande inte eget rum. Hon sover med oss och leker i vardagsrummet.
Läser din blogg varje dag. Och det är så hemskt det ni råkat ut för. Jag själv är gravid i vecka 35 nu och hela tiden är man orolig att något ska gå fel.
Vilken vecka är du i nu??
Kramar Lotta
Va härligt att ni ska ha barn igen. Har beställt boken igår, hoppas det inte dröjer så länge tills den kommer.
Kram/Ingela
Stort grattis till bebis i magen.
Jag är en av alla människor som tittade på tv-serien SJUKHUSET på tv3.
Där fick man följa er familj och Victor. Då serien hade sitt allra sista avsnitt så rann tårarna nedför mina kinder.
Varför ska en sån underbar söt liten pojke lämna jordelivet?
Tyvärr är det ingenting vi människor kan bestämma över vilka som ska dö eller leva.
Jag tycker du och din man är rejält starka som ville vara med i tv-serien.
Er goa Victor finns alltid med er vad ni än går.
Ta hand om dig och det lilla livet som växer i din mage.
/SaraJohanna
Ta det bara lugnt,rummet löser sig säkert!Hoppas du mår bra.
Kram
Tycker att "Ännu en medmänniska" och "Tessan" med flera uttryckt det jag också tänker, så jag instämmer bara. Tänker på er och tror absolut att Victor finns där alldeles nära er.
Kramar.
Det är verkligen intressant och gripande att läsa er historia. Jag halkade in här och nu har jag läst hela din blogg idag. Jag ska också köpa din bok nu.
Jag såg att någon annan hade skrivit det i en kommentar, så du håller kanske på att rätta till det. men jag vill ändå berätta att flikarna, eller rättare sagt rubrikerna, högst upp på sidan inte fungerar.
Tack för en riktigt bra blogg, du starka Sofie!
Jag önskar er all lycka till med den nya lilla tjejen - vad hon än kommer att heta!
Kom ihåg att ni två har varandra!
Tack för intressant och gripande läsning!
Jag har nu läst hela din blogg och jag kan bara säga: Gud vad du är stark! Jag ska köpa din bok också.
Jag såg att någon annan hade skrivit det, så du håller kanske på att rätta till det..men vill ändå berätta att rubrikerna högst upp inte fungerar.
Jag önskar er all lycka med den nya lilla tjejen och kommer att följa er via bloggen.
Kom ihåg att ni två har varandra!
hej!!!
tänkte bara passa på att skriva några ord, läser din blogg sedan en tid tillbaka och jag tycker du är en väldigt stark människa...
Du och jag var även i samma föräldragrupp när du väntade Victor, jag han ju dessvärre bara vara med en gång sen kom våran son Wilmer...en annan sak jag minns är att vi var på ultraljud samtidigt när vi väntade barn , April fredagen den 13:e -07----
Nu väntar du ditt andra barn och även jag, ligger lite efter dig(mars-2010)
Jag önskar dig och din familj allt i hela världen....
MVH Linda
jag önskar er all styrka på jorden (L)
Usch, har sett avsnitten p sjukhuset och de är så fina. Blev så påtagligt att det kan hända något med vår lilla prins. De var så lika er victor och vår prins. Han är lika gammal nu som victor var i avsnitten. Inget hår har han och älskar att säga bu,precis som victor. Ja usch vad jag grät. Läser ofta i tidningar om föräldrar som tvingats ta adjö av sina barn och det är sorgligt. Men inget har berört mig så djupt som er victor- har blivit så medveten om att det kan hända något. Kram till dig och din fina familj
Jag funderar på en sak, din blogg e så otroligt stark och man får så oerhörda känslor för dig och din familj, men när man läser andras bloggar med lika hemskheter och elände blandat med lycka så känner jag inte samma sak, mitt i allt detta måste jag säga att du har en otrolig talang med att uttrycka dig och skriva, va rädd om de!Tack för att du delar me dig! Massor med kramar från mig å lilla Noel.
Jag förstår verkligen din känsla, och din enorma saknad efter victor. även om inte victor finns hos er, så finns han alltid med er. Kramar!
Jag håller helt med Tessan, gör det som känns rätt i hjärtat. Kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara för er.
Eran fina Victor finns hos er hela tiden.
Tänker mycket på er och lill prinsen.
Ta hand om varandra
Kramar Jessica, Filippa och Kevin
Tiden kommer när du är redo för alla beslut som just nu känns svåra att fatta. Låt det ta den tid ni behöver.
Victor finns ständigt i mina tankar=)
Måste också passa på att berömma dig för din otroligt fina blogg. Vilka fantastiska bilder det är på den lille prinsen...man blir så glad, men samtidigt ledsen på samma gång. Tack för att du orkar dela med dig. Kram Helena
Håller med Angelica om att du skriver så starkt så att du berör oss alla så djupt. Vi gråter o lider med din smärta o vi gläds i er lycka över prinsessan.
Ta en dag i taget o låt allt ha sin gilla gång så kommer det bli naturligt att boa in den lilla sen.
Fortsätter läsa dina rader och förundras över din starkhet.
Varma kramar
Hej!
Har inte varit inne och läst på länge, men läste nu ikapp alltihopa. Alltid sitter man här med tårar i ögonen efteråt... Det är så fruktansvärt orättvist! Man ska inte behöva förlora sitt barn, det käraste man har! Det ska bara inte få ske!
Grattis till en liten tjej i magen! Vet inte vilka namnförslag du fått men här kommer två som jag tycker är fina och passar med Victor: Maya och Lowa. Men Wilma, som ni är inne på nu är oxå väldigt fint!
Förstår att det måste va jobbigt med alla tankar kring Victor och hans rum... Men som du skriver, ni har 6 månader på er att komma på hur ni ska göra. Kanske kan ni ha en del av rummet som Victors "minneshörna"?... Så att nya barnet har det mesta av rummet, men att Victor oxå alltid kommer ha sin del i rummet. Så kan han vara där och vaka över sin lillasyster.=)
Kram
Hej tänkte passa på att skriva nån rad nu när jag fått tag i en dator =)
Håller åxå med Tessan och En medmänniska /mamma till 3, jag tror de löser sig på bästa sätt.
Idag börjar vi rulla uppåt mot norr, tänkte besöka Victor när vi passerar Stockholm.
Massor med kramar från Malmö
Hej Sofie!
Det var länge sen jag skrev något i din blogg, men följer fortfarande eran resa. Så roligt med UL. Jag tänkte att du hade en "flickmage" på en utav era semesterbilder :-)
Jag väntar också en liten här, beräknad till början på oktober. Har även en pojke som bara är lite äldre än Victor, han blev 2 i juli.
Jag tror att det är som du skriver, ni har ju 6 månader på er, så jag tror att tankar och känslor faller på plats med hur ni vill ha det med Victors saker och rum. Du kommer säkert drabbas en släng av gravidboande på slutet av graviditeten som de flesta gör :-)
Jag tror att Victor blir väldigt glad om nallarna får kramas om igen och kanske motorcykeln får rulla igen. Jag vet ju inte, men jag tror att när väl lillsyskonet är fött så kommer det nog kännas lite lättare för vad gäller rum och saker. Vissa saker kanske det känns roligt för er om lillsyskonet leker med, medan det kanske blir för påtagligt med andra saker.
Kram
Jaa vilket Fint förslag utav Jenny - tvåbarnsmor
Förstår att ni verkligen INTE vill ta bort det som är kvar av Älskade Victor. Därför hade ju en "minneshörna" varit fint så att Victor alltid kommer ha sin del i rummet som Jenny skriver och skydda sin lillasyster!
Varma kramar
Förstår att tankarna är många kring Victors rum - det viktigaste är att ni gör det ni själva vill och inte det "man borde" eller det andra tycker. Ibland behöver man låta saker "ligga till sig" innan man kan ta beslut och i ert liv är det ju så viktigt att det blir rätt. Så mitt råd är att låta allt ta tid och inte skynda på ett beslut om det känns det minsta obekvämt eller osäkert - du är så otroligt sund i dina egna reflektioner, Sofie, så du behöver inte oroa dig över att fastna någonstans på vägen. Och när Victors lilla syster kommer så börjar en ny fas i ert liv med nya tankar och funderingar som nog är värdefulla att vänta in.
Jag är övertygad om att det löser sig så småningom - ni kommer att känna hur ni vill göra. Lyssna på er och på Victor. Och lita på magkänslan.
Kram / Yvonne
Det måste vara ett fruktansvärt svårt beslut med Victors rum..men som flera andra skriver så tror jag oxå att du inte behöver skynda att göra något nu...du känner själv när och vad och hur du ska göra med allt!
saker du vill ha framme till Victors syskon..låt dom stå. å kanske tex sätta lite ny färg på vissa saker??Då har ni hans saker kvar samtidigt som hans lilla syskon kan använda det..
Jag e övertygad om att ni hittar "ert rätta sätt"
Det finns inget rätt eller fel!!
många kramar
sofie jag bara grina och grinar av dina fina inlägg. usch att förlora det finaste i världen. jag undrar om du ska fortsätta att beätta om "delarna" alltså hur ni fick reda på att han var sjuk och så?
lycka till med den nya fina tjejen.
många varma styrkekramar i det tunga.
Vilken jättefin blogg du har. Vet inte vad jag ska skriva riktigt... Tårarna rinner iaf. Viktor har det säkert fint uppe i himlen och tittar ner på er och ler...
Grattis till bebisen och varma kramar
Hej. jag håller med alla här ovan, jag läser din blogg OFTA och gråter varje gång föratt det berör. jag är själv mamma till en 1årig pojke, jag skulle aldrig kunna sätta mig in i situationen om hur det känns att förlora sitt allt. Jag antar, att, hur många år som änn kommer att gå, så kommer det alltid fattas något i era liv, ängelnvictor är hos er såklart, han stannar för alltid kvar, det är bara det att ni inte ser honom, livet är orättvist tyvärr!! ALL KÄRLEK TILL ER, ni är så starka som orkar kämpa på. och lycka till med den nya bebisen.
Åh Sofie och Peter! Jag fick boken idag, tårarna kom så fort jag öppnade den, men kunde inte lägga ifrån mig den så nu har jag läst klart. Jag finner inga ord, jag har aldrig läst något mer gripande. Ni sänder ut så mycket kärlek med både boken och bloggen.
Boken är helt otrolig och jag är jätte tacksam att du orkade skriva den.
KÖP DEN ni som inte har gjort det...
Victor är en sann hjälte som lever kvar i allas våra hjärtan.
Låt Victors rum stå kvar så länge NI vill det, hur ni än gör senare så kommer er prins alltid vara med er.
många många kramar till er.
