Ork...,

        DATUM: 2009-08-03 TID: 22:27:32
Om någon undrar varför jag inte har skrivit så mycket på sista tiden, så är det för att jag har haft fullt upp med resor, trötthet, förlusten, skriva färdigt boken och att tänka ut bilder till Kalendern.
Jag lovar att jag skall bli bättre på det snart =/
Hoppas att ni orkar stanna kvar och vänta på att jag kommer igång igen... Men så är det ju kanske med sådana här bloggar. Vissa perioder orkar man skriva mer och vissa mindre.
Det är ju ingen ide att bara kluddra ner några ord om man inte har något att säga, då blir det ju inte äkta.

Känner ändå att jag orkar rätt mycket med tanke på vad som har hänt. Jag brukar klappa mig själv på axeln och tänka, "Du är bra stark du Sofie, kämpa på" men frågan är hur länge.
Jag saknar ju Victor så att hjärtat håller på att gå sönder och den saknaden förvandlar jag i stället till kreativitet, eller rastlöshet vore nog det rätta ordet. Kan och vill inte bara sitta, det går inte. 
Vill göra något för Victor och för hans minne, vill kämpa för de barn som finns kvar. Jag vill, vill, vill!
Men orkar jag?

Kommentarer
Postat av: Amanda

självklart orkar du sofie, ta allting i den takt du själv orkar. det är det viktigaste. känner du att du behöver en paus från bloggen, ta det. vi läsare finns kvar här hela tiden. kramar i mängder

2009-08-03 @ 22:59:07
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: Therese

Hej

Kom in på din blogg via en väns blogg. Vet inte riktigt vad jag ska skriva för inga ord kan beskriva hur ledsen jag är för eran skull! Jag har själv en son på snart 18 månader och när jag läste om vad som hänt med eran kära son så sprutade tårarna på mig. Du verkar vara väldigt stark ändå och kämpar vidare vilket jag beundrar, för jag hade inte klarat av det.

Blir samtidigt så förbannad, hur kan detta hända ett oskyldigt litet barn? Det finns ingen rättvisa alls i det!



Jag kommer att skänka pengar till Victors fond i slutet av denna månaden. Vi har det inte så jättebra ställt men jag ska skänka så mycket jag kan! Tycker det är bra och starkt gjort att skriva om dina känslor för det är verkligen då man verkligen förstår att detta händer på riktigt! Reklamer för tex barncancerfonden eller liknande är ju bara prat från såna som aldrig varit med om det så då förstår man inte riktigt att detta verkligen händer i verkligheten! Därför är det bra att dela med sig av sina känslor och tankar så världen får upp ögonen för att det verkligen händer. Nu har jag fått upp mina ögon och kommer skänka pengar. Hoppas fler gör det så att fler barn kan räddas!

//Therese

2009-08-03 @ 23:18:02
URL: http://magnussonarna.blogg.se/
Postat av: Jessica

Hej Sofie,

Jag köpte och laddade ner boken idag. Satt och sträckläste den direkt och jag tror inte jag gråtit så mycket sen mamma blev sjuk. Du skriver väldigt bra och målande och det var otroligt jobbigt att läsa. Så vad var det inte att leva sig igenom det... Jag känner så otroligt starkt med er, vad ni har fått kämpa och det är så orättvist och sorgligt att er lilla kille inte fick chansen till livet. Så fel.

Jag tror du kommer att orka Sofie, bara du lyssnar på din kropp och tar till dig när den säger ifrån och låter dig själv vila. Och fortsätt att göra nåt kreativt av din sorg, som du gör nu. Vickade inte du inom vården? Vill du utbilda dig vidare, kanske jobba med barn som Victor? Eller som anhörig stöd? Eller gör nåt helt annat?

Ta dagarna som dom kommer, så gott det går. Låt ingen säga till dig hur du ska känna eller vara. Du är du och du vet vad som är bäst för dig.

Sköt om dig!

Kramar Jessica

Postat av: Veronika

Du orkar Sofie, det är lätt för mig att säga som aldrig varit i närheten av den sorg ni går igenom MEN jag tror på DIG.

Du är stark, det visar du genom allt du gör för Victors minne och de barn som drabbats av denna hemska sjukdom.

Vi är många som följer er, fler än du tror. Det är många som följer er i tystnad, som inte lämnar några avtryck under kommentarer för man vet inte vad man ska skriva.

Du skriver från hjärtat och allt har fastnat i mitt hjärta. Er underbart söta ängel har satt ett fotspår i mitt hjärta och där kommer han att få ha sin plats för alltid.

Sofie, du får ursäkta en dum fråga, men ni fick ju en stjärna i gåva. Har ni varit och tittat på den?

Jag berättade för mina barn att ni fått en stjärna och dom har frågat mig flera gånger om du och Peter har sett den som du skrev att ni skulle försöka göra.

I vårat hem så pratar vi dagligen om dig, Peter och Er Prins och mina barn har många frågor och funderingar. Dom vet att Victor ska få ett syskon och dom väntar ivrigt på att få redan på om det är en flicka eller pojke. När jag berättade det för dom så rusade min äldsta dotter, som är sju år, ut på balkongen och ropade upp mot himlen - Victor, min mamma har skvallrat att du ska bli en stolt storebror. Då kan vi vara stolta tillsammans fast jag är en stolt storasyster.



Er Prins berör mångas hjärtan!

Många kramar

2009-08-03 @ 23:43:45
Postat av: bettygirl.blogg.se

sofie, du behöver inte orka ! finns ingen som kan kräva det av dej, vem fattar inte din saknad efter ditt barn ?? o skriver du inte på länge så FÖRSTÅR vi alla mer än väl. du ska göra det som känns bäst för dej o jag tror att saknaden ibland gör dej tokig, o det måste den få göra. !! ATT VÅGA VARA SVAG ÄR STYRKA !



din saknad måste vara olidlig :´( jag lider så med dej sofie <3



o du ska veta att det spelar ingen roll om du inte skriver på månader eller längre så kommer du alltid vara min favoritblogg :)



tusen miljoner kramar till dej

2009-08-03 @ 23:49:31
URL: http://bettygirl.blogg.se/
Postat av: Martin

Saknaden måste ju vara ofattbar, men att ni orkar göra så mycket o vara så kreativa är imponerande! Men på så vis finns ju alltid kämpen Viktor kvar och det går så tydligt att se vart hans livsglädje och kämpaglöd kommer ifrån. Ni ska aboslut prioritera er själva, vi finns alltid här, skriv när det passar dig...



Kramar!

2009-08-04 @ 00:04:25
Postat av: Johanna

Hej sofie!

Jag har nu läst igenom hela bloggen, jag kunde bara inte sluta läsa. Jag blev otroligt berörd av det du har skrivit, jag bara grät. Det är så fruktansvärt orättvist att eran fantastiska och otroligt gulliga son Victor inte fick leva. Jag kommer ihåg honom från "sjukhuset", hade inte läst din blogg då. Men vilken utstrålning han hade. Jag vill också säga att du är verkar vara en otrolig människa, du är helt fantastiskt stark. Jag är så glad för eran skull att ni ska få ett syskon till Victor, någon han kan vaka över där uppifrån.



Jag kommer föralltid att tänka på er!



Massor av kramar!

2009-08-04 @ 00:16:34
Postat av: En medmänniska

Kära du, läser och vill bara krama om dig och Peter känner så med er! Har full förståelse, detta är eran blogg, vill inte på något sätt du ska känna press och stress att du måste skriva. Skriv när du känner du vill, orkar och har tid. Vi går ingenstans finns här alltid för Er! Glöm aldrig det.



Som Veronika har jag också undrat hur det gick med stjärnan..

2009-08-04 @ 00:32:47
Postat av: Linda, mamma till 2 pojkar

Hej Sofie!

Sitter här på jobbet och har egentligen inte alls tid att gå in här nu men det är som en daglig vana jag bara måste göra ändå. Det var längesen jag skrev nåt men jag läser allt du skriver!!!Läste "boken" inatt, ville få sitta i lugn och ro och läsa så då fick det bli sena kvällen. Vet inte vad jag skall säga. Mina tårar är slut och mina känslor är kaos för jag blir så tagen. Jag är så imponerad av att du orkar skriva ner detta, för det måste ju vara som att uppleva det igen och det jag tänker mest på då är Victors sista timmar.

Så kära vännen, det finns ingen i hela världen som skulle komma på att tänka tanken att du skriver för lite eller för sällan här på bloggen. Och allt du gör för Victor och för alla andra drabbade barn & familjer, det är stort, väldigt stort. Du har ju redan gjort så mycket! Så jag tycker gott att du kan klappa dig på axeln för du är otroligt stark och duktig.



Varma kramar till dig //Linda



2009-08-04 @ 08:38:26
Postat av: Heidi

Hej Sofie! Ni orkar, ni kommer att klara det här! Ni är båda två väldigt starka personer! Ge inte upp! Du skriver på bloggen när du känner att du orkar och vill. Och vi finns här och läser, jag läser varje inlägg du skriver. Jag kanske inte alltid kommenterar allt du skriver, men jag lovar att jag alltid läser. Jag tänker på er och lilla Victor varje dag!

Bamsekramar till er!

2009-08-04 @ 08:40:36
Postat av: annika

God morgon: Sofie, skriv när du vill, vad du vill, hur mycket du vill. Jag kollar varje dag och det är alltid fint att läsa om du skrivit något. Jag vill återigen tipsa dig om att kanske gå en skrivarkurs under hösten nu när du både lever i sorg och går i väntans tider. Du har så många känslor och historier att förmedla. Du skriver med stark närvaro och jag tycker att du ska försöka utveckla det.

Gick själv en roman-skrivarkurs när jag var gravid och jag blev överraskad över att jag faktiskt tyckte det var roligt med den typen av skrivande. Hade bara skrivit journalistiskt innan dess och trodde inte jag skulle "orka" skriva längre texter än vanliga reportage. Men jag kände att det kan gå. Nu letar jag hela tiden tid för att verkligen kunna sätta igång att skriva något längre. Så - ta till vara din kreativitet.

2009-08-04 @ 09:17:48
Postat av: annika

Glömde säga att det t ex finns kurser som Skriva ditt liv och sånt.

2009-08-04 @ 09:19:11
Postat av: Anonym

Du har gjort mer på några månader än vad många andra i din sits gör under en livstid!

Man behöver inte orka,man måste få släppa allt och bara vara ledsen,riktigt ledsen och bara ta tid att sörja.Du är otroligt stark din son är nog den stoltaste ängeln i hela världen..... Ta allt i din takt och pressa dig inte för mycket.

Tror de flesta som läser din blogg och som följt eran familj via tidning,tv och blogg har lärt sig något.Jag har en helt annan syn på saker nu,jag snosar mitt minsta barn i nacken varje kväll hon ska sova,jag tar varje dag med barnen som den största gåvan av allt,njuter av varje sekund. Förut tog jag allt för givet.....Och vem är det som fått mig till detta?? Jo du!! Du ska vara så stolt över dig själv! Du uträttar saker även när du inte är medveten om det.....Du är mångas förebild.... Men glöm inte bort att ta hand om dig.



Massa kramar /Jennie

2009-08-04 @ 09:35:17
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Oj, har inte ens reflekterat över att du inte skrivit så mycket den senaste tiden, det är ju semestertider och du måste också få ha ledigt och inte känna press att skriva hela tiden. Och ledigt har du ju inte haft ändå med tanke på allt du gjort, tänker då på bloken, kalendern mm.



Vi finns kvar här det lovar jag! Att du orkar är otroligt, all min beundran till dig och din familj.



Åker till Stockholm torsdag-fredag och hela familjen ska stanna till hos Victor på hemvägen.

Kramar i massor!

2009-08-04 @ 10:33:19
Postat av: marie (en mamma med 3små barn)

Laddade hem din bok igår...Läste varenda mening,varenda ord varenda bokstav!!!

Det är så sorgligt det ni behöver gå igenom ..ett barn ska inte behöva lida å att stå brevid utan att kunna bota måste vara fruktansvärt i ett mamma och pappahjärta.

När jag kom till sidan då han gick bort så rann tårarna mer än nånsin.

Jobbar inom sjukvården å har sett många människor lämna jordelivet..men när min pappa dog alldeles för tidigt i cancer som oxå slukade honom kände jag igen det du skrev..blodet,det där ljudet när det brast å paniken..

Det är så orättvist.Å speciellt när det e barn..som knappt hunnit börja sitt liv!!



Det e jättebra att göra något "kreativt" av sin sorg..men man måste även tillåta sej att bara vara,sätta i bromsen å känna efter ordentligt.

Du är ju faktiskt 2barns mamma :)



Är övertygad om att Victor var/är något alldeles extra,han kom som en liten ängel å satte stora avtryck i hela denna värld..

Å lämnade kvar mkt av sej själv..

Tänk att han till å med såg till att ett litet syskon började växa!!



Jag imponeras varje dag av er,varje nya inlägg du skriver å framförallt er syn på livet.

Ha inte dåligt samvete på att du inte skriver varje dag,..vi finns ju här!!



många kramar



2009-08-04 @ 11:52:52
Postat av: Malin

Jag kommer att fortsätta läsa, precis som alla andra. Du skriver när du orkar och vill.

Helt otroligt allt du redan har orkat gjort, så mycket fint....och allt för eran lilla kille...



Tänker på er!

ha det så mysigt i Hälsingland!



Kram Malin

2009-08-04 @ 12:47:36
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: Maria

Var rädd om dig, det är många som behöver dig...

/Maria

2009-08-04 @ 21:04:56
Postat av: Tessan

Alla andra skriver det jag har i tankarna. Skriv när du orkar, jag tycker du är helt otrolig som ändå orkar så mycket som du gör. Vi finns här hela tiden!



Kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-08-04 @ 22:08:33
URL: http://tessanova.blogg.se/
Postat av: Yvonne - en mamma i Handen

Håller med vad alla andra har skrivit.



Bloggen är er och jag ser det som ett privilegium att få ta del av dina/era ord - oavsett när och hur mycket du skriver.



Kram/ Yvonne

2009-08-05 @ 10:25:07
Postat av: Sara Fageräng Söderlund

Jag kommer ALDRIG att sluta läsa din blogg fast det gör ont att inte Victor finns hos oss längre. Men du är helt otrolig ska du veta! Många kramar til dej!!!

2009-08-05 @ 19:10:10
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Du behöver absolut inte känna dig "dålig" eller så för att du inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag har förresten inte ens tänkt på att du inte skrivit mycket... Men det är ju för DIN skull du ska skriva, inte för oss som läser... Vi läser så klart gärna när du skriver, men det är du själv som känner när du vill, behöver och orkar skriva! Kram

2009-08-13 @ 20:39:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback