Onsdag

Redan på Onsdagen fick vi komma till vad som skulle bli vår nya avdelning framöver. Inte riktigt samma hemtrevliga känsla som uppe på 95 A, konstaterade vi snabbt.
Rummet var i oförsig lite större men bara tanken på att bli isolerade fick oss att rysa. Tur att inte Victor vet vad som väntar.
Lill gubben fick bada lite i baljan som han älskar så han godkännde det nya läget ganska snabbt.


Torsdag

Vi vaknade på ett ganska bra humör idag. Vi klädde på oss och begav oss till allrummet där det serverades frukost. Det fanns faktiskt mycket att välja bland. Olika sorters Musli, The, kaffe, massor med olika pålägg, ägg, yoghurt, fil osv. Victor var väl inte sådär jätte sugen utan ville mest sitta i fönstret med utblick över parkeringen och titta på alla bilar. Han lyckades efter bara några minuter att charma samtliga pacienter och personal med sina högljudda utrop och glada humör. Efter att ha ätit oss ordentligt mätta så bestämde vi oss för att ta oss en liten tur till gamla avdelningen för att snacka lite med några som vi lärt känna som också ligger inne. Bäst att passa på ,tänkte vi. Snart får vi inte ens gå utanför rummet. På väg dit så började jag känna mig lite konstig i magen, men jag avfärdade snabbt orosmolnen och tänkte inte mer på det.
Efter artighetsvisiten passade vi även på att gå förbi lekterapin för att hämta med lite leksaker till rummet. Min tidigare "känning" i magen hade nu övergått till magknip och jag kände verkligen inte för att behöva låna toaletten där utan rafsade ihop det vi kom åt och skyndade tillbaka till rummet.
Väl tillbaka så hade magen lugna ner sig igen så vi åt lite lunch och lekte lite med Victor. Plötsligt som en blixt från klar himmel så började ett obehagligt bubbel sprida sig inombords. Efter ett snabbt besök på dasset så lade jag mig i sängen för att vila. Fan också tänkte jag! Va typiskt att känna sig dålig just nu. Läkarna som är på väg och Victor som skall börja sin behandling ikväll.
Ha ha ha.. Ack ack. Om jag bara visste vad som väntade.  Ju längre tiden gick och ju senare på eftermiddagen vi kom, desto mer övergick dene bubblande kännslan till ett rent och skärt illamående. Det dröjde inte länge innan första spyan uppdagade sig och personalen uttryckte nervöst, att det var nog tros allt bäst och jag åkte till avdelningens lägenhet och sov där över natten. Så jag fick ta mitt pick och pack, ge en lång slängkyss till Victor på säkert avstånd och sätta mig i en taxi till vad som skulle komma att bli mitt hem de närmaste fyra dagarna. Men det berättar jag mer om sen!

Godnatt/S