Ångest

        DATUM: 2009-07-12 TID: 22:20:31
Ångest...
Har skrivit många gånger om ångesten förut.
Visst har känslor hela tiden gått fram och tillbaka under denna period. Ibland har man mått sämre och ibland har man haft bättre dagar.
Eller dagar skulle jag väl inte kunna säga, snarare stunder. För en hel dag utan ångest har jag inte haft hittils.

Nu är den i alla fall tillbaka med full kraft. Den snör åt lungorna med en sådan kraft att man förlorar all chans att kunna andas, och den tvingar upp hjärtat i sådana hastigheter att man nästan svimmar.

Och vad kan man göra åt detta...? Absolut ingenting...

Det är bara att vänta ut dessa stunder och försöka rikta tankarna på annat.
Jag tror att både jag och Peter har kommit till en del i bearbetningen där vi nu helt plöttsligt på något bizzart sätt, faktiskt fattar till en bråkdel vad som har hänt.
Eller i alla fall styr tankarna åt det hållet. Och det får oss att fullständigt tappa fotfästet och falla handlöst utför.
Och vem finns då där för att plocka upp en? Vi har ju igentligen bara varandra att stötta oss på och det är inte så lätt när båda nästan kryper om vartannat.

Jag själv är livrädd att ångesten även skall ta vårt nya barn. Tänk om stressen på toppen av allt gör så att kroppen stöter bort detta nya. För hur mycket jag än intalar mig själv över hur glad jag är över det nya barnet, så går det inte att lura annat än hjärnan. För kroppen har fortfarande gått igenom så mycket påfrestning under så lång tid att den kanske inte orkar längre. Och vad händer då?

Vi skall försöka ringa på Måndag och boka tid med en psykolog via vårat försäkringsbolag. Än så länge har vi ju bara samtalat med vår läkare och kurator.
Har även fått en tid hos en barn och mödravårdpsykolog i slutet på Augusti, men jag måste försöka flytta fram det datumet så att jag får prata med henne tidigare.
Vill inte börja knapra några tabletter heller, varken jag eller Peter.

Jag kan inte ens säga "Måtte denna mardröm snart vara över". För det är ingen mardröm.. Utan en bister, iskall verklighet som vi kommer att få leva med resten av våra liv.

Snälla någon, stäng av min hjärna...


Kommentarer
Postat av: emma

det finns nog ingenting som jag kan skriva som får er att må bättre. Men jag hoppas att ni en dag kommer att må bättre, att ni kommer bilda en stor och fin familj och kunna acceptera det som har hänt. Tänker på er och lider med er!

2009-07-12 @ 22:35:27
URL: http://aliceochwilma.blogg.se/
Postat av: Nina

Kämpa på! Ni är så otroligt starka! Livet är inte på något vis rättvist men ni har gett eran son det bästa ett barn kan få nämnligen sina föräldrar, all kärlek och värme som ni förmedlade till honom, gjorde honom till den han va. Ni kommer att göra lika bra jobb med erat nästa barn och tillsammans kommer ni att minnas den underbara pojke som lämnade oss alla alldeles för tidigt.

De varmaste styrkekramar till.

2009-07-12 @ 22:36:34
Postat av: Jenny i Skåne (mamma till tre)

Det gör ont i mig när jag läser dina rader. Kan tänka mig att det finns bra stunder i allt detta overkliga och hemska, men såklart tar sorgen och ångesten över emellanåt. Nu när ni precis kommit hem från en resa som varit något att se fram emot kan jag på något sätt förstå att tomheten sköljer över er igen. Tror och hoppas att det längre fram kommer att bli fler och fler goda stunder, även om allt detta ni varit med om alltid kommer att finnas med er, precis som Victor. Det är säkert en god idé att ta kontakt med psykolog och att tidigarelägga besöket hos MVC.



Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annat än att jag tänker på er. Bilden av dig och Victor på förstasidan (vid hans insamling) är som jag skrivit tidigare så oerhört stark och förmedlar så mycket känslor. Det riktigt kniper till inom mig när jag tittar på den, en av de allra finaste bilder jag sett.



Kramar från Skåne.

2009-07-12 @ 23:02:59
Postat av: Anonym

Jag känner igen mig i det du skriver och lider med er... Man bara sitter och önskar man kunde göra något för er... Har absolut inte varit med om det ni har varit med om,långt ifrån det men ändå så lever jag också med denna fruktansvärda ångest... Kan inte föreställa mig vilket helvete ni gått/går igenom för det enda som håller mig uppe vid de värsta ångest attackerna är just barna..... Jag håller tummarna för er och ert lilla nya liv i magen.



Så länge vi minns dig Victor,så länge lever du kvar!



Ni 2 är helt fantastiska människor,tack för att vi får vara en del av ert liv via bloggen...Tusen tack!

2009-07-12 @ 23:21:50
Postat av: Kristina

Kämpa på, jag kan inte skriva ord som gör det bättre men tiden kommer att göra att sorgen o smärtan går att leva med.

Försök att plocka fram alla fina minnen hemifrån när Victor var frisk o alla var lyckliga varje gång de smärtsamma minnena kommer ifrån sjukdomstiden och sorgen det medför.

Jag har gjort så över min pappa. Fått sjukdomstiden att blekna.

Jag vet inte vad jag ska skriva för att du ska må bra men kämpa på tjejen. Ni verkar vara starka människor.

Professionell hjälp är nog bra att ta till och ha en stadigvarande kontakt att gå till en längre tid.



Kämpa på tillsammans med ert lilla knyte och den fina stjärnan i himlen.



Styrkekramar i massor

2009-07-13 @ 00:04:22
Postat av: Jag

Ångest är något av det svåraste man har att tampas med förutom det som är orsaken till ångesten. Ni har tagit ett stort steg när ni bestämt er för att ta kontakt med en psykolog och även förök att få gå till MVC psykologen snarast om du tror att du behöver gå till två. Jag har själv haft många ångest resor och tagit mig igenom dem på olika vis men oftast har det funnits ett litet piller med i bilden. Många är rädda för att ta detta lilla piller men var inte det. I vissa lägen så klarar inte hjärnan av att producera all den behöver och då behövs lite piller hjälp precis som när vi ibland behöver ta antibeotika. Jag har ätit piller under båda mina graviditeter med gott samråd både av läkare och MVC psykolog och det har fungerat utmärkt. Det har heller aldrig varit svårt att sluta med hjälp av en bra läkarkontakt och planerad nedtrappning när hjärnan har kommit i balans med sin funktion igen. Ta den hjälp du behöver så att Du kan få njuta av din graviditet för det är meningen att den ska vara underbar! Lycka till

2009-07-13 @ 00:26:36
Postat av: maria

Åhh kära ni, kan inte föreställa mig eran svåra sorg o smärta! förstår att det känns "bättre" stundvis o att ni ändå tillåter er att glädjas o le.. o nu väntas ett nytt liv med alla känslor som far i berg o dalbanor, som det ofta gör under en "normal" graviditet..men ni har ju än mer känslor att kämpa med.. ni har en underbar änglapojke som väntar o glädjs med er i väntan på syskonet..victor ville nog att ni skulle få ge honom ett syskon, det finns en mening med att ni väntar en baby.. mina tankar hamnar hos er o victor en stund varje dag.. o kramar till er!

2009-07-13 @ 00:54:31
Postat av: Frida och Mira

Jag såg den otroligt fina filmen med Viktor och jag bara gråter. Det är så orättvist att en så liten som bara är kärlek, som aldrig tänkt en ond tanke ska hämtas för tidigt. Jag kan inte tänka mig den smärtan Ni går igenom. Jag har själv en dotter som är 7 månader snart och min mardröm är att något ska hända henne. Ni är fruktansvärt starka som ens orkar, det hade inte jag gjort. Många kramar Från Frida och lilla Mira

2009-07-13 @ 01:12:33
Postat av: Cariann, Albins mamma

Hej fina Victors mamma o pappa!

Brukar läsa hos dig, men jag har aldrig skrivet. Men idag känner jag att jag orkar. Du har beskrivit min ångest med ord som jag själv inte funnit.



Ungefär samtidigt som jag läste de sista artiklarna om att Victor inte fick komma hem sin sista tid, insjukande min son i leukemi. Han har den mest aggressiva formen med den sämsta prognosen. Dessutom är han född med hjärtfel och opererad 2 ggr för det.



Att läsa dina ord i dag, om din svåra smärta, som jag inte kan föreställa mig, men är snubblande nära att själv vara i, hjälpte mig att finna lite ro.



Låter kanske konstigt men jag tror du just gav mig lite kraft och mod att våga lite längre. Jag är rädd, rädd för att det inte ska gå. Vad händer sen?



Sofie, tack för att du delar med dig, du ger mig mod! Er Victor kommer alltid vara en hjälte!

// Cariann

2009-07-13 @ 03:27:07
URL: http://www.hjarta.snabber.snabber.se
Postat av: Christer, morfar till Victor

Hej Sofie, jag kan forsta att tankarna kommer ifatt er trots att ni nu varit ute pa er tripp i europa nu och jag hoppas ni fatt tanka pa annat trevligt ibland. Men ni vet att alla tanker pa er.

Har i Costa Rica dar jag sitter nu, kl ar drygt 11 pa kvallen och idag har vi ramat in fotot av mig och Victor pa min MC. Den ska sitta pa vaggen ovanfor sangen i Giselles sovrum.

Hoppas du kommit in och tittat pa bilderna ifran massan vi holl for er har i San Isidro.

Ligger pa resdagboken och pa facebook, stodsida traveltrip.



Tusen kramar

Alskar dig

pappa

2009-07-13 @ 07:23:26
URL: http://mckillen.se
Postat av: marlén

Det verker så i mitt hjärta när jag läser hur ni mår! Ingen människa ska behöva lida så som ni gjort. Hoppas verkligen allt löser sig och ni får hjälp hos mvcpsykologen.Massor av styrkekramar//marlén

2009-07-13 @ 08:39:49
URL: http://marlensblogg.blogg.se/
Postat av: Tess

Hemskt att läsa om hur ni verkligen känner... Men det är klart att det måste va frukstansvärt att lära sej leva med det, usch lider verkligen med er..vad kan jag säga.. Kämpa på att ta hjälpa av alla stödsamtal du kan, det brukar ju hjälpa att prata om saker även om det är jobbigt just då, känns de ju ofta lite bättre efteråt. Tänker på er lille Victor varje dag och önskar verkligen att allt skulle varit annorlunda..

Tusen kramar

Tess mamma till 2 grabbar

2009-07-13 @ 08:50:33
Postat av: Christel

Det gör så ont i mig när jag läser det du skriver. Kan inte förstå din smärta men ni skall veta att vi är många, väldigt många som tänker på er och Victor dagligen. Hoppas att ni snart kan se lite av ljuset igen och jag tror och hoppas att bebisen trivs och mår bra inne i Victors gamla hem.

Kram på er

2009-07-13 @ 09:53:01
URL: http://froken-fraken.blogspot.com
Postat av: Moster Josse

jag älskar er!!!

2009-07-13 @ 12:00:15
URL: http://josiek.blogg.se/
Postat av: En medmänniska

Sen jag läste ditt senaste inlägg i förmiddags så har jag försökt skriva ihop några rader men alla tankar och känslor som svämmar över i huvudet gör att allt bara blir till pannkaka.

Det gör så ont i mig när jag läser vad du skrivit och jag lider med er Sofie och Peter. Hoppas ni får en tidigare tid hos mödravårdspsykologen! Vet att det låter fjuttigt men Vi finns här och lyssnar o läser varje dag. Tänker på Victor och er varje dag, tänder ljusen om kvällarna för er lilla gosse och kommer tänka extra mycket på Victor och er imorgon.

Känner så med er men jag kan inte sätta ord på det. Det gör andra så mycket bättre. Känns skönt att se Vi är många här för er. Glöm aldrig det.

Varma kramar och Styrka från mig.

2009-07-13 @ 12:49:02
Postat av: Jessica

Hej Sofie,



Ångest är verkligen hemskt. Det känns som att man ska bli galen, som att kroppen inte kommer orka med ångesten. Man vill krypa ur sitt eget skinn. Jag rekommenderar inte pillerknaprande, men när min ångest var som jobbigast, precis efter jag fått veta att mamma hade obotlig cancer, så hjälpte pillren att ta mig genom dagen. Utan att känna den där tyngden på bröstet och den där tunga andningen. Om du kan äta det trots graviditeten, så kanske det kan vara en bra idé just för nu, så att kroppen får vila lite. Men jag vet ju såklart inte. Tänker bara högt. Man måste ju såklart hitta det som funkar bäst för en själv.



Hoppas ni får en fortsatt skön semester och att ångesten inte tar över allt för mycket.

Kram Jessica

Postat av: Jessica

Jag vet vad ni går igenom nu, strax efter Amys död så levde jag i en sorts glasbubbla, känner ni också så ibland? Ungefär 5-6 månader efter Amy's död började vi så smått inse att detta var på riktigt, det hade hänt, HON VAR DÖD!? Då var jag gravid igen, och ångesten rev upp många sår i mitt inre. Jag ville inte heller ta tabletter, och jag testade att träffa en kurator, men jag kände inte att det hjälpte mig. Vad som däremot hjälpte var att ha kontakt med andra föräldrar som hade förlorat barn. Jag kunde vakna mitt i natten och gå upp och skriva ett mail till någon, ångesten höll på att kväva mig. Det första året efter Amy's död så hade jag tät kontakt med andra människor som varit med om liknande.

Jag önskar att ni finner styrkan hos och i varandra, ni behöver varandra nu.

Ni får gärna maila mig privat om ni känner att ni vill/behöver.

Många tankar,

Jessica

2009-07-13 @ 14:27:34
URL: http://www.minneslund.com/blog/
Postat av: Norah

Hej Sofie,



Jag har följt er resa via Sjukhuset och nu via din blogg. Jag kan säga att jag har aldrig blivit så starkt känslomässigt engagerad i någon som jag inte känner och jag är mycket tacksam för allt ni delar - ni har lärt mig många saker om livet. Jag har gråtit floder den senaste månaden och jag känner starkt med er.



Något jag slagits av när jag tittat/läst är att du och din familj sprider så mycket kärlek. Victor var ett enormt älskat barn, så även om hans liv var kort så levde han mitt i er kärlek och han fullständigt strålade av lycka trots sjukdom. Ni är enastående föräldrar och ni inspirerar och påminner andra människor om att sprida kärlek.



Jag tänker på ert nya barn och det du skriver om din ångest. Barn är inte rädda för känslor, inte heller barn som ligger i magen. Barn kan inte skilja på "dåliga" känslor och "bra" känslor. Vi anser ofta att lycka är bra och sorg är dåligt. Det är tungt att känna sorg men vi har också lärt oss att sorg är dåligt och vi blir lätt rädda för sorg. Sorg är en mycket djup känsla men någonstans i botten av sorgen så finns din kärlek till victor. Så tillåt dig att vara i din sorg om du kan. Ditt barn i magen far inte illa av olika känslor som du har, det kan du lita på.



Jag har förstått att du har många människor som står dig mycket nära. Låt detta vara en period då dessa människor kan få finnas där för dig, och se om du kan låta någon nära finnas vid din sida och vara stark så att du kan få vara svag en stund. Ångest handlar ofta om rädsla för känslor, därför kan det lätta om man väl vågar vara i sin sorg med stöd. Och vad bra att du tar professionell hjälp, ta all hjälp du behöver.



Tack för allt du delar med dig av. Jag har tack vare er historia varit mer närvarande och kärleksfull med min lilla son på 1,5 år den senaste månaden. Det var en fin påminnelse om att man inte vet något om framtiden och att man måste ta tillvara det som finns här och nu.



Jag har jobbat en del med människor som befinner sig i djup sorg och vet att genom att våga känna alla känslor som finns gör att det tillslut släpper taget och kvar finns bara kärlek till din änglapojke. Om det finns något jag kan göra för er, vara ett stöd, så hör av dig.



All lycka till dig och din familj,

Norah

nh.strand@gmail.com

2009-07-13 @ 15:12:57
Postat av: Milla

Hej! Önskar jag kunde lindra er ångest..Men förstår att det är något man måste gå igenom för att sen komma vidare..Det viktigaste är ju att tillåta sig att sörja och att få må dåligt. Men jag önskar jag kunde underlätta lite i alla fall. Många styrke kramar Milla

2009-07-13 @ 16:22:54
Postat av: Tessan

Precis som en medmänniska skriver, så läste jag ditt inlägg i morse men har väntat med att skriva. Det smärtar mig så att höra att ni känner sådan ångest och mår så dåligt, även om jag förstår att ni inte kan känna på något annat sätt. Jag önskar att de ord som kommer till mig är kommentarer som borde komma - var starka för Victor, ni klarar detta osv. Men de ord som kommer till mig är "VILKET JÄ**A SKIT!!!" Ni ska inte behöva vara med om detta!!! Ingen ska behöva det! Det finns inga ord som kan hjälpa, för det kommer inte ordna sig. Ni får inte Victor tillbaka hur mycket vi alla än vill det. Om de tårar jag fällt för honom och er skulle få honom tillbaka så hade han varit här för länge sedan.



Jag tycker det är jättebra att ni ska försöka få ytterligare hjälp. Även om ni kan stötta varandra så är ni ju lika berörda båda två. Det måste vara så svårt! Tycker också det är klokt att ni inte vill ta tabletter. Jag har inget emot det egentligen(för många är det säkert jättebra hjälp) men de kan inte hjälpa er bearbeta sorgen. Och den måste bearbetas. Att döva med tabletter tror jag bara skjuter upp sorgearbetet.



Jag tror inte du behöver oroa dig för att sorgen och ångesten "skjuter" bort nya bebisen. Kroppen klarar mer än man tror. Känn heller inget dåligt samvete över att du inte kan glädjas helt. Du kommer älska det här barnet lika mycket som Victor. Den betyder lika mycket som honom. Men sorgen måste få ta sin tid.



Det låter som jag bara svamlar. Jag vill så gärna hjälpa er men jag kan ju inte...



Ni ska i alla fall veta att jag tänker på er så mycket!



Stor kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-07-13 @ 16:29:04
URL: http://tessanova.blogg.se/
Postat av: Yvonne - en mamma i Handen

Som många andra skrivit så gör det så ont i hjärtat att läsa. Och precis som du skriver, Sofie, så är er situation ingen mardröm utan den grymma verklighet som ni kommer att vara tvungna att handskas med resten av livet. Jag vet inte själv om jag skulle orka. Men det jag känner när jag läser dina ord är att du och Peter kommer att klara det här trots att det stundtals kommer att göra så fruktansvärt och omänskligt ont. Men trots kaoset ni befinner er i så har ni förmågan att tänka klart och konstruktivt, vilket är beundransvärt. Ni låter inte sorgen stå i vägen för er utan ni fortsätter att kämpa och gå framåt. Det är en ovärderlig styrka och den kommer att slussa er genom livet.



Det är så bra tänkt att ni ska kontakta en psykolog - den ångest du beskriver låter inte som något som man ska försöka hantera själv. En psykolog har kunskapen att se till just era behov. Jag är heller ingen förespråkare av medecin men börjar man studera hjärnan och inser vilken självständig kemifabrik den är så förstår man att det ibland är omöjligt att med bara tankens hjälp kunna häva obehagliga symptom. Men i slutändan är det ändå ni som avgör hur mycket ni orkar och hur ni vill göra.

Säkert är det massor som kommit upp till ytan när ni varit borta på semester. När man lämnar vardagens övriga bekymmer och byter miljö så får man mer plats för andra tankar. Under de gångna veckorna så förstår jag att ni haft tusen omänskligt jobbiga saker att ta itu med och situationen har inte fått tid eller plats att sjunka in. Tror också att överlevnadsinstinkten akut "stänger ner" vissa känslocentra när livet blir svårt för att sedan pö om pö öppnas igen och det kan kännas som att man går bakåt i sitt sorgearbete. Jag tror som även andra nämnt att en kontakt med andra som bär på samma slags sorg kan vara till hjälp - att få sina känslor bekräftade av någon som "vet".



Jag önskar att man med alla tankars kraft kunde lyfta den här ofattbara sorgen från era och alla andras axlar. Ingen ska behöva gå igenom det här.



Sofie och Peter, jag tror och håller på er och det går inte en dag utan att jag tänker på er alla.



Styrkekramar / Yvonne

2009-07-13 @ 17:37:08
Postat av: Caroline L

Sitter här i regnet och önskar så att det fanns något jag kunde göra för att mildra er smärta och ångest, men som du skrev så finns det inget, absolut inget...



Jag håller med Jessica att det är nog vettigt att träffa och prata med människor som varit med om samma, prata med människor som befinner sig i olika sorgeskeden. Få höra att livet fortsätter om än på ett helt annorlunda vis, att sorgen alltid kommer finnas där men blir med tiden hanterbar.



Jag tror detta nya barn blev till för att få er att förstå att ni måste kämpa vidare, även om din kropp är i stress och chock så blev du ju ändå gravid :) Victor kommer alltid ha en speciell plats i ditt hjärta men ni kommer älska kommande bebis lika mycket.



Hoppas ni snart får prata med en psykolog så smärtan kanske lättar lite för er.



Tänker på er och änglaprinsen Victor



ännu fler styrkekramar till er

2009-07-13 @ 18:01:38
Postat av: Evelina

Hejhej. Jag har sett varenda program med Victor, och det är så tragiskt. Satt och grät varenda gång jag såg avsnitten. Han var så söt, en riktigt charmtroll. Tårarna bara rinner när jag läser alla bloggar. Jag hejar på dej i blogg tävlingen du skriver fantastiskt bra, man kan inte sluta och tänka på er när man läser, man har eran jobbiga tid i huvudet , jag hade en store bror som dog när han var ett halv år, han dock inte träffa honom, men man är ändå deppig över det, men ert falla kan inte gemföras med mitt. Jag önskar er all lycka i framtiden och med den nya bebisen.

Kram Evelina <3

2009-07-13 @ 18:52:56
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

kära ni....Önskar så otroligt att det fanns något man kunde göra om det bara så handlade om att ta udden av den omänskliga sorgen ni måste bära..

Men ångesten kan inte på något vis skada victors lilla syskon i magen!!

Ni kommer älska detta lilla barn precis lika mkt.



Kan inte i min vildaste fantasi förstå det ni går igenom..men jag minns att när en av mina föräldrar dog i den hemska sjukdomen så tog det över ett halvår innan jag ens förstod vad som faktiskt hänt!

Å det var ju bara början på sorgen...

Det jag menar är att det finns ingen tidsplan hur en sorg ska se ut eller hur man ska reagera!!

Men det är nog till stor hjälp å prata med någon som kan detta eller någon som gått igenom samma sak.

Inte för att det ger er Victor tillbaka men utan att lära sej hantera sorgen..sorgen som kommer sitta i hela livet hur man än gör men tillslut kanske man lär sej leva med den och inte bara i den!



Imorgon ska vi blåsa lite bubblor för victor..Min äldsta son fyller år å den yngsta ett halvår!!

Å victor ska självklart vara med i tankarna.



Sänder er dom varmaste kramar jag bara kan.tänker på er varje dag!! // Marie

2009-07-13 @ 19:14:25
Postat av: Maria Bäckström

Hej....vet inte liksom vad jag ska skriva har suttit och läst genom hela bloggen och tårarna har runnit....vilken söt kille...ni ska vara stolta som är hans föräldrar för det kommer ni alltid att vara även fastän han inte är med er på jordelivet. Jag som skriver bor i Finland och är 37 år och har själv 2 barn en tjej på snart 16 år och en kille på 12 år och jag är så tacksam för att jag har dom. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle skriva till er som jag sett på tv3. Varje gång vi sett programmet och sett sjuka barn och ungdomar så har vi undrat varför världen är så orättvis, varför barn ska lida såhär? Hoppas ni orkar med all ångest och vånda och hoppas ni kan glädjas över er kommande bebis. Ska fortsätta läsa och även skicka nån kommentar och kommer ni till Finland nån gång så kom till Kristinestad.



Många kramar

Maria B

2009-07-13 @ 19:30:14
Postat av: Tilly

Hej!!!



Du skriver ärligt, man tror nästan man förstår hur ni mår..fast man inte gör det! tycker du skriver välldigt tydligt ock med en bra översikt, Vad jag vet om ångest generellt är att det är en normal kännsla vet att det inte är någon tröst i sig, men ångesten är inte farligt bara man förstår varför den finns där ock att den går över stundvis.

När jag misste min mamma hade jag en hängande ångest över mig hela tiden, samtal ock kanske medecin kan vara en bra lösning för er ialafall fast du är gravid nu,inget av det du genomlider nu försvinner inte ens när eran nya bebis kommer utan då kan dina problem bli värre, å det förtjänar du inte eft allt ni gått igenom.

Ångest är behandlingsbart men det är något man arbetar med hela livet men tar man reda på den i början så kommer ni finna ett bra sätt att fortsätta på.

Jag lider med er kännslan du förmedlar är så tydlig att man nästan kan ta på den.....alla tankar till dig fortsätt en fot framför den andra.

Men ta hand om dig ock din man det är viktigt!!! kognetiv terapeut är att rekomendera.



1000 tusen kramar er



Tilly 2 barns mor

2009-07-13 @ 21:56:05
Postat av: Cissi

Kram på er gumman!!!!!

Vet inte mer vad jag ska skriva, tänker ofta på er trots att vi inte känner varandra och sänder goda tankar så mycker jag kan...



KRAM!

2009-07-13 @ 22:19:27
URL: http://cisan.bloggagratis.se
Postat av: Malin

Vill så gärna skriva några ord som ska hjälpa er, men finner inte dom orden. Jag kommer på mig själv många gånger med att tänka att jag hoppas att ni mår lite bättre nu....för att sekunden senare tänka hur skulle det gå till? Ni går ju igenom det värsta tänkbara...Lider så fruktansvärt med er och har gråtit så många tårar över Victors och erat öde....Varför?

Som vanligt Sofie, så träffar dina ord rakt i hjätat och tårarna börjar rinna igen....



Tycker det låter som en jättebra idé att prata med någon, ta all hjäp ni kan få och behöver. Önskar er all lycka med knytet i magen!



I morgon är det tre månader sen prinsen blev en ängel...Tänker på dig fina Victor...varje dag.



Kramar

Malin

2009-07-13 @ 23:07:57
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: Frida

Hej!!



Först och främst vill jag bara säga att jag beklagar sorgen av er underbara son. Och jag beundrar er styrka som ni har!!



Läste även det du skrivit om tabletter, och jag tror att ni tänker rätt! Just nu är ni inne i en naturlig fas i ett sorgarbete och för att komma vidare måste ni låta er känna, låta er vara ledsna och frustrerade. Tillåta varandra att gråta för att såsmåningom kunna "acceptera" och kunna ha ett bra liv, utan ångest. Detta tror jag bör göras utan tabletter, så man kan tillåta alla känslor att komma fram och ut. Jag vet att ni kommer lyckas, ni är så starka!! Och ni är värd allting BRA! Kämpa på så vet jag att ni fixar dehär! Låt det ta tid, ni behöver inte stressa fram någonting! LyckoKramar

2009-07-14 @ 02:14:38
Postat av: mallan

Hej... igen!! Har nu ägnat min egentliga sovtid på att läsa igenom din blogg igen. Ända från början. Du skriver rakt in i hjärtat och så som så många skriver så känner jag er inte, men på de sätt som du skriver och uttrycker dig så känns det som om man känner er familj och er lilla victor. Jag är nybliven stolt mor till en liten dotter som i dagarna precis passerat två månader. Det finns inga ord som kan beskriva hur det känns att bli förälder. Ett barn som blivit till som man ska forma och ge så mkt kärlek som man bara kan. Er Victor hade de bästa som finns på denna jord. Två underbart kärleksfulla föräldrar som gjorde verkligen allt för han.

Många gånger önskar man att man kunde få byta plats, få ta över de smärtor och sorg som finns. Tyvärr finns det en annan makt som är mkt starkare som bestämmer hur det ska se ut, mellan himmel o jord. Fast att Victor inte längre är med Er så finns han alltid på Er axel ändå. Han finns där för Er trots dessa svåra tider och vi får hoppas att den nya ( Grattis:O) ) ger er mer ljus i det mörker som ni nu befinner er i. Ingen kommer någonsin att kunna ta Victors plats, men detta syskon till Victor kommer att hjälpa er. Jag hoppas också att du kommer fortsätta att skriva. Du borde göra en bok. En bok om kampen, viljan och sorgen! Ni är otroligt duktiga och fast att jag inte känner er så vill jag bara säga att jag är stolt över er. Ni har en styrka som jag aldrig mött på och jag hoppas att den fortsätter! Lycka till med det nya som komma skall. Många kramar o varma hälsningar från vår familj!

2009-07-14 @ 03:17:00
URL: http://troddedu.blogg.se/
Postat av: Ida

Alla skriver så fina å kloka kommentarer, jag vet ärligt inte vad jag ska skriva som inte redan är skrivet, eller som gör de lite lättare...

Är så glad att ni hade en sån lyckad semester och de där med att rida, de finns inget bättre när man behöver "komma bort" =)

Jag kan bara föreställa mig den ångest ni känner nu när vardagen kommer smygande, nåt ingen människa någonsin ska behöva uppleva. Den där hemska kännslan som inte vill försvinna å man vet inte vart man ska ta vägen...

Tycker åxå att de låter som en jätte bra idé att få hjälp av en psykolog, tabletter däremot har jag inget förtroende för, allt är ju självklart upp till var och en men där håller jag fullständigt med "Frida" här ovan. "Nina" skrev åxå så fint om den kärlek och värme ni gett Victor!!!

Ni är helt underbara föräldrar, Victor och hanns lilla syskon har sån tur som fått komma till er!!!

Kämpa på, ni kommer ta er igenom detta... tids nog, de är jag säker på...

Massor med bamse kramar från Norr

2009-07-14 @ 04:36:52
URL: http://idanilden.blogg.se/
Postat av: Tessan

Jag har precis tänt ett ljus för Victor, i dag tre månader efter lilla killen fick vingar.



Alla mina tankar går till Victor idag och all min styrka till er, Sofie och Peter!



Idag åker vi på semester. Jag hoppas jag kommer få tillfälle att kika in här någon gång under tiden...



Kramar om,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-07-14 @ 09:14:44
URL: http://tessanova.blogg.se/
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till tre

Läser bloggen via mobilen på semester i varberg ville bara skriva att jag tänker på er och victor speciellt idag men även alla andra dagar. Så ledsen för det som hänt er många tankar och kramar till er har svårt att finna de rätta orden plus men instämmer med det många andra skrivit

2009-07-14 @ 10:00:20
Postat av: maria

Vet inte vad jag ska skriva. du har bara en fin blogg och jag blir verkligen berörd av de du skriver. jag miste min lillebror för 3 år sedan. det är en svår väg att gå.



hoppas och ber för er. /maria

2009-07-14 @ 14:04:33
URL: http://sattamaria.blogg.se/
Postat av: ParadisFrida

Idag hedrar vi fina lilla Victor med exra mycket blåsbubblor, en underbar ljusrosa ros och tända ljus! Himlens starkaste och modigaste lilla ängel som fick lämna er alldeles för tidigt. Ikväll kommer jag gå ut och titta på den starkaste stjärnan och tänka på er och lille Victor. Kan inte med ord beskriva vad er lilla prins har förändrat mitt sätt att leva och tänka! Jag är så oerhört tacksam för att ni, Sofie och Peter orkar och vill dela med er av erat liv då och nu. Vill bara ge er en stor och hård kram!



Victor för alltid i mitt hjärta!

2009-07-14 @ 14:05:58
Postat av: bettygirl.blogg.se

åå lilla du, ja gråter när ja läser den här !!! det måste vara för jävligt o sakna honom så!!!!!!! önskar ja kunde krama dej hårt ! fasen va ja lider med er <3



kram elisabeth

2009-07-14 @ 17:36:33
Postat av: Yvonne - en mamma i Handen

Många varma tankar till Victor och till er idag...



Kram / Yvonne

2009-07-14 @ 18:02:15
Postat av: Milla

Tänder ljus i dag för Victor...Sänder lite styrke kramar till er oxå! Kram Milla

2009-07-14 @ 19:07:37
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

många styrkekramar till er..

2009-07-14 @ 21:17:46
Postat av: Jenny i Skåne (mamma till tre)

Tänker lite extra på er och bedårande lille Victor idag!



Varma kramar!

2009-07-14 @ 21:21:35
Postat av: kajsa - 2 barns mamma

Åhh.. Vet inte vad jag ska skriva, fina Ni!

Mina tankar har ni iallafall hela tiden, ja det går fortfarande inte en enda dag utan att jag tänker på er och lillprinsen!

Obeskrivliga känslor..



Idag har ni varit i mina tankar extra mycket!

Tänt ett ljus i mitt fönster också, det lyser för er lilla stjärna, vår allas hjälte och alla andra små barn som fått deras liv tagna av denna hemska cancer!



Kramar från Malmö

2009-07-14 @ 22:58:12
URL: http://kaaisaaa.blogg.se/public
Postat av: Linda, ängeln Olofs mamma.

Tänker mycket på er! Det ni går igenom är hemskt! Ni lever i/med en fruktansvärd sanning och ni är starka även om det inte känns så! Ni kommer klara det - en dag i taget! Jag lever fortfarande en dag i taget och den 24 juli skulle Olof fylla 2 år. Jag tror att de båda änglarna Olof och Victor leker i himlen och vakar över oss här nere. Tänkt extra mycket på er lille söte Victor då det är 3 månader sedan han somnade in. Mina ord är inte tillräckliga, tårar...



Jag vill så gärna ge dig styrka och hopp så du vågar tro på att din kropp orkar med det nya barnet. Jag blev gravid mitt i sorgen. Det var jobbigt men det gick bra och i höstas föddes vårt andra barn, en son.



Jag känner så väl igen det du skriver; ångesten, mardrömmen som inte är någon mardröm, rädslan mm. Har just nu själv lite jobbigt när årsdagen närmar sig med alla minnen. Jag kan aldrig acceptera det som hände men jag måste leva med det.



Det är jättebra att ni tar kontakt med mvc och psykolog och tidigarelägger träffarna. Ni är starka!



Många varma kramar

2009-07-15 @ 00:10:46
Postat av: Jessica/mamma till 2

Hej på er!

Jag grinar och grinar, det är så hemskt, orättvist och fel, fel att det hände eran fina Victor.

Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa er att lindra eran stora sorg. Jag känner mig så hjälplös när jag inte finner ord som tröstar. Det ni går igenom är det hemskaste som finns, ingen ska någonsin behöva förlora det bästa som finns i livet.

All den ångest som ni bär på kan man inte klara själv så det är jätte bra att ni ska träffa en psykolog, ångesten kommer alltid att finnas kvar tills ni hittar ett sätt att hantera den, men låt det ta den tid det tar.

Att man ska fortsätta gå vidare och leva utan sitt barn är ofattbart, man blir aldrig hel någonsin. Men att känna glädje och lycka igen vet jag att ni kommer att göra när Victors lille bror/syster kommer till världen och jag vet att eran fina prins vill att sina bästa föräldrar ska känna det.

Victor finns föralltid kvar, i alla underbara minnen minns ni honom och i erat hjärta finns han.

Victor är himlens finaste ängel, Sofie, Peter och lilla prinsen finns alltid i mina tankar.

Varma kramar

Jessica, Filippa och Kevin

2009-07-15 @ 00:58:01
Postat av: Dezdemona

Vilket vackert barn Victor var, man förstår att änglarna ville ha tillbaka honom. Jag hoppas att allt går bra för er med graviditeten och livet, och jag är så ledsen för att ni förlorade er starka son.

2009-07-18 @ 09:28:45
URL: http://dezdemonas.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback