Sol, värme, regn, åska och strandritt.
DATUM: 2009-07-08 TID: 22:44:09Nu är vi ialla fall i Danmark, på väg tillbaka till Sverige. Resan har gått bra hittils, men det har varit rejält tufft att kunna slappna av.
Jag kan lätt säga att saknaden har varit värre när vi varit borta. Vartenda barn, varenda sak som vi gjort har påminnt om Victor. Det har varit det största samtalsämnet mellan oss två, hur kul det hade varit att ha med Victor, och "Tänk vad Victor hade gillat det där!"
Oj oj oj, semester till trots. Det är tufft att slappna av och njuta när man inte är läkt inombords.
Men det har även varit trevligt, vi har haft underbart väder i Italien, 35 grader varmt och alldeles ljummet i vattnet.
Det åskade nästan varje kväll där, men det var bara mysigt. Det var ju så långt bort i bergen.
När vi började resan tillbaka över Tyskland så har det bara varit dåligt väder. Regn 100 mil i sträck och när vi tillslut anlände till danmark så blåste vi nästan bort.
Vi stod på en jättefin camping vid Blåvand som hade underbart mycket roligt för ungar, med allt man kan tänka sig. Bland annat gratis badland, western stad, massvis med aktiviteter, egen ridanläggning osv.
Självklart så var jag ju tvungen att testa deras strandritt som de rekomenderade. Det är ingenting jag ångrade kan jag säga... Oj ojoj.
Det bar iväg i en grupp om 11 ungefär, på pigga snälla islänningar. Ritten började i lungt tempo brevid sanddyner på mjuka vägar. Efter ca 10 minuters skritt genom vaierande teräng så nådde vi fram till stranden.
Ledaren höll upp handen, samlade gruppen och berättade att vi kunde förbereda oss på galopp.
Eftersom att jag var längst bak och att det blåste så förbannat, så hade jag aningens svårt att höra vad hon sade, så när de andra helt plöttsligt bara stack iväg över sanden så blev jag lite överaskad.
Ja ja, tänkte jag och satte fart på min häst. Vi hinner i kapp.
Och vilken galopp det blev. Jag har nog aldrig ridit så fort i hela mitt liv. Och känslan av vinden i håret, hästens muskler som arbetar under mig, och saltstänket i ansiktet fick hela kroppen att fyllas av ren frihet.
Ju fortare min häst sprang, destå snabbare rann alla tankar, bekymmer och månader av ångest av mig. Det enda som existerade var jag, hästen och det vidöppna havet som dundrade brevid oss.
Det blev ett flertal långa galopper under flera kilometer och jag kan starkt rekomendera denna tur till er som gillar att rida. Helt UNDERBAR!!! Har inte lett så brett på flera veckor. =)
Vi stannade bara två dagar på campingen då det blåste så, och vi kände att vi ville närmare uppåt i Danmark.
Idag anlände vi till en camping som heter Kattegatt Strand Campng. Det är jätte fint här, helt vindstilla och underbara badstränder.
Jag och Peter har varit nere vid vattnet i kväll och vadat omkring och jagat krabbor. Eller rättare sagt, Peter har jagat krabbor, jag har samlat snäckor. Tänkte lägga några vid Victors grav och några hemma.
Jag skriver lite i morgon och uppdaterar er.
Tack till alla er som skrivit kommentarer trots att jag inte har svarat!!!!
Kramar
Ridturen på standen lätt ju helt underbar! Kul!
Kram Cattis
Skönt att ni haft det bra iaf! Rida e det bästa som finns när man ska ränsa huvudet...
Enligt mig finns det inget som gör en gladare när man är ledsen, än att vara hos hästarna, att galoppera på ängarna och känna hästen arbeta under sig.
Vad skönt att ni har haft en bra semester
Kram
Klart att Victor hade haft jätteskoj på eran resa! Och i era hjärtan var han ju med er, eller hur?
Jag ska berätta nåt för er. Detta är inget flum eller nåt jag hittar på utan jag har verkligen upplevt närvaron av personer som inte längre finns hos oss.
En gång var när jag bodde hemma hos pappa fortfarande. Jag la mig som jag brukar, släckte lampan och vände mig inåt väggen. Efter en stund kände jag ett vinddrag och att någon lutade sig över mig o andades lätt i mitt ansikte. Jag vågade inte vända mig om man jag vet att det var min farmor.
En annan gång var när jag flyttat in i det hus jag bor i nu, där min mans släkt bott i sju generationer. Jag var ensam hemma o det var vinter med snö på marken. Plötsligt hör jag att någon går utanför huset på stigen som leder upp mot skogen. Jag trodde det var min svärfar som bor i huset bredvid, men när jag gick ut och kollade var han inte hemma. Och inga fotspår syntes i snön. Jag berättade det för min man o han sa att det var hans farfar som brukar titta till stället ibland. Han har också noterat närvaron.
Så jag är fullt fast övertygad om att det finns nåt mer på andra sidan. Jag tror inte dom finns hos oss hela tiden men dom kommer ibland på besök.
Så när du tycker dig höra små fotsteg i rummet bredvid, en oförklarlig vindpust eller nåt som ramlar ner utan synbar anledning - ja då är det eran lilla busunge som kommer o hälsar på! Och jag tror han kommer vara stolt över er, ni kämpar på så tappert och väljer att leva trots allt som ni gått igenom. Det är precis det han vill se!
Många styrkekramar
Ååh vad underbart det låter ! All lycka till er <3
välkomna hem kära ni!
Det har varit tomt utan dig i bloggvärlden
kram Helena
Det låter som ni haft en trevlig resa trots allt!
Saknat dina ord på bloggen, har läst bloggen om och om igen och fortsätter att läsa.
Många kramar
Sa trevligt att na er pa tel i morse, costarikansk tid, 8 timmar fore, och hora att allt gatt bra. Hoppas ni fotat och filmat mycket. ar nyfiken pa att se var ni varit.
Nu ska vi ha fodelsedagsparty for en syster till Giselle har uppe i bergen...
Kram
pappa
Hej Sofie och Peter,
Vad skönt att höra att ni haft det bra trots saknaden. Jag förstår att det måste vara jättetufft, allt som påminner och allt som visar vad som kunde varit. Det är så starkt av er att göra denna resan trots allt. Ridturen låter underbar! Jag blir så glad av att läsa att du kunde släppa för en stund och känna frihet.
Jag har, precis som Veronica, saknat dina ord men tittat i bloggen varje dag. I går tittade jag på Victors film och även på sista avsnittet av Sjukhuset. Det var ett tag sedan. Jag hann inte ens börja innan tårarna bara forsade.
Jag kan inte låta bli att tycka det är konstigt att jag blir så tagen av denna lilla kille som jag aldrig träffat. Så tagen så jag tänker på honom varje dag och läser igenom bloggen gång på gång, tittar på filmerna och bara stortjuter. Självklart blir man berörd så fort något händer men så här berörd trodde jag aldrig att jag kunde bli. Underbara fina Victor!!!
Hoppas ni får bättre väder dagarna som kommer!
Stor kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Skönt att ni fått ha semester även om såren inte är läkta på långa vägar. Hoppas ni tar till vara på varje stund av skratt o glädje i livet.
Ha en fortsatt bra semester.
Ser fram emot att läsa din blogg.
Kram
Hej Sofie & Peter,
Kul att ni haft en bra semester, det va nog bra för att komma bort, men blir nog lika skönt att komma hem nu.
Skönt att höra att ni håller ihop iaf och gör såna enkla saker som att fiska krabbor/snäckor tillsamans och bara är, låter supermysigt..
Victor hade nog tyckte semestern varit fantastiskt rolig precis som du säger, jag tror han är med er på något sätt ändå och tittade nog och skrattade när mamma galloperade på hästen..
Tänker på er alltid..
Stor kram tess mamma till 2 grabbar
vad bra att ni tyckte om er semester, ridturen lät helt underbar även om jag är lite hästrädd :)
klart ni önskade att victor hade varit med, det gör vi alla men han följde nog er från himlen...
tänker på er.
ha en fortsatt bra resa på vägen hem!
Hej!
Vad kul att höra lite om er resa...låter som ni har haft det härligt även om saknaden så klart är enorm. Jag önskar så att Victor hade fått uppleva resan tillsammans med er...vill gärna tro att han på något vis ändå har gjort det.
Ridturen låter helt underbar, känner igen känslan av frihet du beskriver när allt bara släpper.
Har saknat dina inlägg här på bloggen=)
Victor finns i mina tankar varje dag....Fina lilla killen...
Kramar Malin
Åh va skönt att allt är bra mer er där ute på vägarna. Så roligt att se ett nytt inlägg här när jag som vanligt tassade in här nu på förmiddagen.
hej på er!
kan bara hålla med om att det finns inge bättre än att sitta på hästryggen när man mår dåligt,det är så skönt och man kan rensa tankarna! och ju fortare det går desto skönare är det..
har tänkt på er jätte mycket,och förstår att det måste vara jätte jobbigt att inte victor kan vara med er..men han är nog med er ändå från sin sida och vakar över er!
hoppas semester blir fortsatt bra!
massa kramar kristin
Jag får rysningar av din berättelse med hästarna. Jag får samma känsla när jag rider och det finns ingenting som har hjälpt mig så mycket som att umgås med djur när jag gar mått dåligt. Jag önskar er en fortsatt bra semester!
Viktor finns i våra hjärtan<3
jag och min sambo åkte också iväg på semester (thailand) efter det att min pappa gick bort..
och jag håller verkligen med - om att det är jättesvårt att kunna slappna av och bara njuta när man nyligen förlorat ngn nära..
men samtidigt så tror jag ändå att det hjälper en lite med sorgen, att man får komma iväg långt bort (även om man hittar tusen miljoner saker som påminner en om de som lämnat oss). kramkram
och självklart är viktor med er överallt <3 och njuter säkert minst lika mycket som ni gör av lite semester...
Det låter som en underbar resa,fast sorgen å lyckan går hand i hand hela tiden!!
Ridturen låter helt underbar.Som om allt som hänt dej/er åkte ur i en rasans fart när hästen galloperade!!Skönt å bli av med lite av den "onda" energin..den som tär på en..å få fram d positivare bitarna.
Victor finns hela tiden vid er sida..jag har varit vid hans viloplats iaf!!
Klappa bebis i magen å ta hand om er!!
många kramar marie
Det finns inget bättre än att rida när man är ledsen och mår dåligt! Man kan bara öppna sitt hjärta och låta hästen lyssna, sedan får man en varm blick och en mjuk mule som tröst! Jag önskar er hjärtligt välkomna hem igen. Har just planerat min resa till Victors viloplats, nästa vecka ska jag äntligen komma iväg! Stora kramar till dig och peter.
Victor för alltid i mitt hjärta
Vad skönt att höra om den härliga ridturen.
Många kramar till Er och bebisen.Tänker på er o Victor varje dag.
Hej!
Hoppas att er semester är helt UNDERBAR !!!
det är ni värda...
Jag tackar för det fina brevet som vi ska ha till vår kalender.
Kan du ringa mig när du kan & ha tid
stooooor kram
Marie Schölling
Busungarnas Kapten
Vad skönt att höra om den härliga ridturen.
Många kramar till Er och bebisen.Tänker på er och Victor varje dag.
Så fint du skriver om ridturen och alla känslor som stormade ur dig. Glad att höra att ni haft en härlig resa trots närvaron av tunga tankar. Och på något sätt har ju Victor självklart varit med er hela vägen. Har precis som många ovan saknat dina ord och ser fram emot nya uppdateringar när ni kommer hem.
Varma kramar från Skåne.
Åh vad kul att höra från er, jag är dagligen inne och kollar er blogg. Erat grymma öde har verkligen etsat sig fast hos mig.
Skönt att ni har haft det bra och kunnat slappna av något, det behöver ni.
Victor kommer alltid vara med er var ni än är.
Ha nu en fortsatt mysig semester
många kramar Caroline
Går som vanligt in här och kollar bloggen och ser detta inlägg. Kul att höra från Er och att läsa om strandritten. Förstår att Ni saknar Victor men på något vis så finns han ändå med Er, det vill jag tro. Skriver som Caroline L, erat grymma öde har verkligen etsat sig fast även hos mig. Tänker på Er och på Victor ofta, ofta. Många kramar till Er från mig.
Jaa, äntligen ett nytt inlägg =)
Låter som om ni haft en underbar semester. Trots den stora saknaden efter Victor. Sånna tankar som "Åh det skulle han tyckt om" kommer ni nog alltid att ha. Och förstår att det måste ha varit riktigt tufft imellanåt. Som tur är har ni varandra och nu även Victors lillasyster/lillebror i magen.
Den strandritten verkar vara helt underbar. det va så längesen jag satt på hästryggen, och "drömmer" ofta om att få göra det igen. Hästar e verkligen helt underbara - man kan aldrig känna sig så fri som på hästryggen i en snabb galopp!!
Tänker på er som vanligt!
Kramar
Hej, roligt att höra av er. Önskar bara att ni fått ha er lilla kille i släptåg. Ridturen lät ju helt underbar. Ibland skulle jag också vilja vare en ridtjej men red senast på Nya Zealand för snart 20 år sen. Tycker det låter så bra att ni gör saker ni vet att ni mår bra av.
Hade planerat att besöka victors plats men har helt enkelt inte hunnit. Bor dock i stockholm så jag har inte så långt att åka. Det blir av vad det lider. Vill gärna åka dit när det fortfarande är grönt och skönt.
ta hand om er på fortsatta färden.
Hej Sofie,
Låter som att ni haft det riktigt bra, trots att det regnat på er. Härligt. =)
Här har det varit riktigt trist väder också, men regn och blåst. Vi hade också åska i tisdags kväll, det var jättemysigt. Vi satt i soffan och lyssnade på nån samlingskiva med kärlekssången och mös när det dundrade. Så länge ovädret håller sig på lite avstånd. =)
Jag besökte Victor för några veckor sen, och tänkte ta mig dit igen snart. Lite svårt att ta sig kommunalt, så jag måste ragga upp nån med bil. Men kommer dit gör jag. Min lilla present till er och Victor är så gott som klar. Så jag tänkte lämna den vid hans grav när ni är hemma igen, så kan ni hämta den. Sköt om er nu och njut av semestern.
Kramar Jessica
Hej på er!
Säger som alla här va kul att äntligen höra ifrån er =) tänker på er och Victor varje dag!
Som Ännu en medmänniska/mamma till 3 skriver..
förstår att ni saknar er älskade Victor men jag tror också att han finns vid er sida hela tiden, hans fina älskade föräldrar!
Strandritten lät helt otrolig, så glad att du fick uppleva den Sofie =)
Ljusen brinner som vanligt för eran Victor, känns viktigt för mig att få tända dom åt honom då jag dessvärre bor så långt ifrån =(
Mitt sätt att hedra er älskade lilla kämpe! Kör försiktigt och ha det fortsatt bra som ni kan.
PS: Vill även hälsa till era goda vänner Anna och Tony och deras älskade Melwin! Hårt hållna tummar för honom och er!
Styrkekramar till er allihopa
Hej på er!
Kul att höra från er :)Jag har saknat er! Det verkar som ni har haft det härligt och ridturen lät underbar.
Jag förstår att ni saknar eran fina prins Victor, jag vet att han var med er hela tiden, prinsen finns hos er föralltid i era minnen och hjärta.
Ha det underbart och ta hand om varandra.
Ni finns alltid i mina tankar
Kramar i massor
Jessica, Filippa och Kevin
