Kärlekens Dofter

usch jag lider verkligen med dig/er...de är ju så hemskt...vilken orättvis värl vi lever i...finner inge ord för vilken sorg ni måste bära på..

Åhh så fint du skriver, tårarna rinner på mig och jag kan känna din smärta.. Önskar så att Victor låg där i sängen, varm och go som små 1½åringar ska vara.



Kram och lycka till idag, kommer att tänka på er!

Jenni

Åh Sofie, kära fina du. Dina ord är så starka, så rörande, så hemska men sammtidigt så fina..

Önskar så att vi kunde ge er tillbax er lilla prins, er fina supergulliga kämpe....

Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du känner nu, tanken på att förlora något av mina barn e en tanke jag inte ens törs tänka..

När vi går och lägger oss på kvällen ligger båda min barn brevid mig och jag ligger och tittar på dem, bara tittar och memorerar varenda liten prick på dem, deras dofter är som nyutslagna blommor. Jag tar aldrig mina barn för givet längre - något Victor lärt mig. Varje sekund med dem är så otroligt dybar...



Lilla fina Victor och fina Ni är i mina tankar var eviga dag, Ni har alla en speciell plats innuti mig som jag aldrig vill förlora - ni har berört mig på ett sätt som ingen annan någonsin gjort och jag e så oehört tacksam för det!!



Jag lider så med er, orättvist e det enda ord jag kan sammanfatta det med.. så extremt orättvist!



Många varma Kramar / Kajsa, Adam 3,5 och Jebril 6, 5 månad..

Finaste Sofie, du ska inte hata dig själv för att du glömt. Det är mänskligt att glömma och det är så mycket annat som du minns. Speciella dofter kan man inte "konservera", dom går inte att stänga in och plocka fram och lukta på igen. Läser dina ord och tårarna kommer för du skriver som vanligt så vackert, så smärtsamt om saknaden efter Er finaste Victor. Hoppas, hoppas att sängen snart kommer till användning igen och att du då, när du luktar i nacken på den som är Victors syskon, kommer ihåg just den speciella doften, kärlekens doft. Precis som du skriver, det är en sak som alla mammor borde ha rätt till. All beundran till Er - Ni finaste föräldrar till Victor, "den starkaste stjärnan av dom alla"

Solen bryter fram utanför mitt fönster men tårarna rinner. Fina du, det gör så ont att läsa om din längtan efter Victors doft. Jag har inga ord för det. Vill bara önska dig möjligheten att återigen få uppleva den doften. Och då kommer du också att komma ihåg Victors doft.

Önskar er också styrka att möta sorgen i dag i Uppsala (om ni åker dit).

Det gör så ont i hjärtat att läsa det du skriver,att du inte kommer ihåg Victors doft och att du hatar dig själv för det.

En doft bleknas bort men dom fina minnen,korten finns kvar.....döm dig inte.

Jag har funderat mycket sedan våran Emil blev sjuk att varför måste det hända något hemskt för att man ska innse att man betyder och älskar varandra så mycket...

Jag lovar jag ska gosa mina killar lite extra i nacken i kväll, dom älskar det även de stora.



Många styrkekramar till er! //Åsa

Jag var tvungen att gå iväg en stund efter att jag läst detta inlägg, och bara andas. Som alltid när du skriver, Sofie, går det rakt in i hjärtat. Denna gång känns det som knivar. Jag kan bara försöka förstå vad du känner... Åhh, vad jag önskar att jag kunde göra någonting. Jag får så många känslor som jag inte vet var jag ska göra av - blir arg, ledsen, frustrerad... Ingen ska behöva känna och tänka sådana tankar. Det är inte rätt!!! Victor skulle få leva, ni skulle få snusa på honom - alltid! Hata inte dig själv för att du inte minns just nu. Allting finns där i dig...



Jag snusar och nosar på mina barn hur mycket som helst och varje gång tänker jag på Victor och er och det otroligt orättvisa i att ett barn försvinner från sina föräldrar.



Extra stor kram idag,

Tessan, mamma till Ida och Tim

♥ ♥ ♥

Du har så rätt Sofie i att man ska ta tillvara på varje liten sak så som att snusa sin barn i nacken, en sån simpel sak så man lätt glömmer det.. Jag ska tok mysa med min killar i kväll istället för att stressa isäng efter dagis hämtningar, snabba bad och kvällsmat som ska fram... Tack för du påminner mej om dessa sker som inte ska glömmas bort eller det som man tar för givet..



Mitt hjärta blöder för er och jag vet inte vad jag ska säga, men inte ska du hata dej själv. En del saker kommer säkert att blekna medans andra alltid kommer finnas kvar glasklara på näthinnan..

Önskar så att det fanns ett annat slut på er historia....



Kämpa på tänker på er ...

Vill ge er all styrka att orka kämpa vidare..



Stor kram

Tess mamma till två grabbar.

Åh, du är så stark Sofie!

Beundrar verkligen hur ni har klarat detta, har läst igenom hela din blogg. Och jag vet inte hur många gånger tårnarna börja rinna.

Ni är beundransvärda!



All kärlek !

vilken fantastisk människa du verkar vara Sofie! tack för att du delar med dej av dina tankar o känslor till oss okända härute i den stora cybervärlden. du berör så. önskar att det fanns nåt att göra. har inga barn själv, men har förlorat min älskade mor för 3 år sen o jag känner ofta igen mej i tankarna.. är oxå så rädd för att glömma.. helt sjukt vilka perspektiv man får.. sänder all värme o kraft jag har till ER! varma kramar!! // L,

Det gör så ont att läsa dina ord...sitter på jobbet och var tvungen att gå ifrån en stund eftersom tårarna hejdlöst började rinna. Kära Sofie, vad jag önskar att jag kunde ta bort eran smärta och ge er Victor tillbaka...det är bara så fel. Just frasen "aldrig mer" får mig att tappa andan...



Förstår att det är hemskt att känna att du har glömt hans doft, men hata inte dig själv för det....han finns ju där inom dig ändå. En klen tröst i det stora hela kanske, vet inte vad jag ska skriva. Victor finns inte hos er på det sättet vi alla önskar att han gjorde....men han lever vidare i allas våra tankar och hjärtan varje dag. Han har satt så stora spår i mitt hjärta denna fina lilla kille.Fast jag aldrig har träffat honom eller er så kommer han alltid finnas kvar där och jag kommer aldrig att glömma honom...



Jag hoppas att Victors lilla säng blir använd igen i framtiden...då kanske du kan förnimma doften av Victor och minnas den...



Jag är tacksam för varje dag med mina barn och för varje gång jag får krama och pussa dom.....och jag tycker att du är en fantastisk människa som tar dig tid i din sorg att påminna oss om detta. Tack!



Massor av kramar!!

Åh, du skriver så hjärtskärande så att det värker i hela bröstet! Jag kan ju bara föreställa mig din smärta men du skriver så målande att det känns som att jag är med dig när du vaknar och ser Victors tomma säng. Jag gör som du skriver, snusar lite extra på mina barn och inser att jag kan skatta mig så lycklig som har dem här.



Jag tror att vissa minnen kan komma igen, när du minst anar det så kan du känna hans lukt precis så som den var där i hans lilla nacke. Vad du än gör, så hata inte dig själv för att just detta minne inte finns där just nu.



Jag önskar så att det fanns något man kunde göra för er, för att lindra smärtan bara litegrann. Kanske är det just det att tänka lite extra på vad jag har idag som är det jag kan göra.



Stora varma kramar till både dig och Victors pappa!

Åh, jag säger som Tess - TACK för att du påminner oss om saker som vi tar för givet! Jag lovar att ikväll hålla om min dotter extra länge och berätta för henne hur mycket jag älskar henne trots att jag tidigare idag (och många andra dagar) är villig att sälja henne billigt på Blocket. Vi är mitt uppe i 2-årstrotset här hemma och alla fajter tar knäcken på mig. Men jag förstår att du hellre tar 2-årstrots 24 timmar om dagen än har det som du har det nu...

Jag önskar av hela mitt hjärta att det hade gått vägen för Victor och att du hade kunnat se honom där i sängen idag!

Dina ord berör otroligt mycket och det är så sorgligt att någon som har lämnat oss här på jorden inte får vara med och se hur vi andra bättrar våra liv...

Tusen kramar till dig och din familj!

Sofie! Jag lider verkligen med Er. Vilken enorm smärta ni känner, jag är inte ens i närheten av att förstå..så orättvist.



Jag ska absolut ta fem minuter med att bara snusa mina tjejer i nacken ikväll..



Hoppas allt går bra idag, tänker på er som alltid.

Tack för allt ni delar med er..



All styrka till Er!!



Varm kram

Så fint du har skrivit om din sorg och saknad efter lille Victor. Det går inte att förstå hur ni känner det men man kan i alla fall ana hur ont det måste göra. Hoppas att ni får en trevlig helg med Sandra, Nicklas och mitt lilla barnbarn Max (som jag snusade på i går).

Dina ord gör att mina tårar bränner i mina ögon...



Lovar gosa massor med mina barn sen ikväll.



Största kramen till er båda

Glömde säga det: jag tänker ibland på Victor när jag tittar på min lilla tjej och försöker ta in så mycket jag kan av hennes oförställda kärlek, hennes dofter, hennes upptåg. Och jag lovar att göra det extra ikväll.

Fina, fina du... Jag lovar, ska snusa mina tre barn extra mycket i nacken ikväll, och alla andra dagar. Ingen vet om eller när lyckan tas ifrån en. Tycker du är så ofantligt stark och duktig som orkar skriva som du gör! Många varma styrkekramisar till dig!

hejsan

har följt eran kamp i tidningen o har nu även hittat er här, jag kan inte med ord beskriva hur jag lider med er o mina tårar rinner ner på mina kinder, har själv en dotter i samma ålder som victor, kan inte föreställa mej ett liv utan henne (har två större tjejer åxå som jag självklart åxå älskar mest på denna jord, men Indra är i victors ålder o då är det mer kännbart såklart)skickar så många styrkekramar jag bara kan till er o ni ska veta att jag tänker på er.

Det värker i hjärtat av att läsa - så orättvist och grymt. Gråter. Känns som tusen ord saknas för att kunna skriva något meningsfullt. Jag sitter här och fundrar över hur våra barn doftar...och jag inser att jag inte vet trots att det bara är några få timmar sedan jag snusade på dem. Skrämmande när man får perspektiv på det...Det enda jag kommer ihåg är känslan av att snusa på dem. Tror och hoppas att doftminnet sitter i det undermedvetna.

Även om det gör ont att se Victors orörda lilla säng så skulle jag låta den stå kvar. Jag själv lägger mycket känslor i saker som är förknippade med dem jag älskar och jag hoppas att du känner något liknande. Tänker också att Victor är början på något som är ämnat att fortsätta och att sängen kommer att övertas av ett syskon så småningom. Kanske kommer doften av Victor komma tillbaka till dig då...när du får snusa i nacken igen. I kväll ska jag dofta på våra barn igen och känna...och då ska jag tänka på lille Victor och på er.

Ta hand om dig och dina kära idag - starka, generösa och kärleksfulla mamma Sofie.

Kram / Yvonne

Jag önskar så att lille Victor hade fått vara kvar hos er! Ni kommer för alltid att finnas i mitt hjärta... STOR KRAM

Du har helt rätt i det du skriver..men dofter kan inte memoreras på samma sätt som bilder eller minnen..

Victor doftar samma som er,som ert hem som hela ni.

(dom som kramar om mina barn säger alltid att dom doftar som jag)

Du får inte må dåligt för det Sofie.Ni gav victor allt och lite till..Han hade ett lyckligt å kärleksfullt liv.med VÄRLDENS BÄSTA MAMMA OCH PAPPA!! så är det bara.. misstro det aldrig,aldrig!!



Det e ju så fel att hans säng ska stå tom...önskar det fanns något man kunde göra...



Sänder många varma kramar..och ni är så fantastiska både du och peter!!!

Ikväll ska jag också göra som du skriver. Ikväll ska jag snusa mina tre barn extra mycket i nacken, även dom två större. Vill också tacka dig för att du är så stark och omtänksam om alla oss som följer din blogg. Du uppmärksammar oss på att vi ska uppskatta saker som vi ofta tar för givet, innan det är för sent. Tack kära du, hade önskat att du också hade någon att snusa i nacken ikväll. Mångar varma tankar och styrkekramar till Dig & till Peter

Jag har inga ord. Skickar istället tankar och kramar till er båda i er ofantliga sorg. Hoppas det gick bra idag på sjukhuset, om ni åkte dit.

Kramar

Gud vad fint skrivet, jag gråter till tusen.

Men du är en jätte stark mamma, som klara av detta Hemska, att ni som föräldrar tar tag i det som har hänt, ni fortsätter att kämpa även fast victors liv ni miste. Ni är bra förebilder.



Ha en härlig sommar !

så hemskt, jag tycker så synd om dig som måste gå igenom det här. dina känslor blir så levande av sättet du skriver. du kommer minnas hur han luktar när du plötsligt möter på en doft senare i livet, luktsinnet är en minnesbank som aldrig försvinner helt, han kommer alltid finnas hos dig. tänker på er. fortsätt vara starka

Känner inte dig/er, men vill bara skriva en rad till er. Viktor har funnits i mina tankar sen artikeln i Aftonbladet. Tankarna på den söta ungen som kämpade för sitt lov, och när det sen stod att han gått bort kunde jag inte hålla mina tårar tillbaka, fast jag inte har nån aning om vilka ni egentligen är. Tårarna rinner när jag läser din blogg. Vill bara skicka en KRAM och visa att jag tänker på er. Ni är otroligt starka ... Ta hand om er! // Klara

Vackra fina du, kan knappt samla mig så rörande att läsa dina rader. Så ledsen och bestört över er största förlust av er älskade Prins. Jag hoppas innerligt precis som Ännu en medmänniska/mamma till 3 att Victors säng kommer till användning igen och att du då kommer kunna snusa Victors syskon i nacken och komma ihåg hans doft. Tror den finns där inom dig iallafall, kanske bara "låst sig" efter all denna trauma. Försöker skriva så ni förstår mig rätt. Jag har ingen att snusa i nacken, tänder istället ljusen för Victor som jag brukar om kvällarna.

Undrar så ifall ni kom iväg...tänkt på er hela dagen.

kära sofie,magen värker och tårarna rinner,vet inte vad ja ska skrivva,blir så himla ledsen!!



jag ska verkligen ta min son i famnen ikväll och mysa,mysa för lille victor och er!

finner inga ord för eran smärta ni går igenom men ja hoppas också victors säng kommer användas av en liten bebis som du får snussa om tids nog!



och snällla sofie ha inget dåligt samvete,det är männskligt att glömma,du minns så mycket annat fint om victor som du aldrig kommer glömma!!



tänker på er såååå mycket!!

styrke kramar i massor till er

Mina tårar rinner för er, jag skall göra som du skriver jag skall lägga mig jämte min son på 8 månader å gosa ner mig i hans nacke, du borde oxå ha rätt till det! Fan vad orätvisst livet är! Jag tycker du e så fantastisk stark! Mina tanker e hos er! Massor med kramar från mig o noel

åhhh, det gör så ont..tänker på er och er svåra sorg.. Livet är så skört och så fruktansvärt orättvist..varför varför!? Fina fina Victor. <3

(sänd en doft till din mamma o pappa..men om det inte går uppifrån änglahimmelen så gör det inget..minnen av allt annat från dig finns..) ... "en ängel flög förbi mot himelen så fri men han lämnade sitt leende på vår jord" Sov Gott!

Nu rinner tårarna igen... önskar så att du kunde få ha ditt lilla barn hos dig.

oj, det där var jobbigt att läsa :-(

Hur i helvete kan livet vara så otroligt, fulkommligt orättvist och fel... Våra barn ska inte dö ifrån oss.... Mina tårar slutar inte att trilla ner här på tangetbordet ... All värdens styrka till dig...

Sofie! Jag tror du snart kommer att minnas hans doft igen...Sorgen spelar dig ett spratt! I sin egen panik tror man att man inte ska komma ihåg och då gör man inte det just då, men jag vågar nästan lova, det kommer igen!Men Jag ska ändå gosa ner mig i mina ( stora barn ) Och snusa på dem! Jag lider så med er, önskar att ni fick ha Victor kvar...Livet är bra orättvist!! Kom ni iväg idag? Många styrke kramar till er! Milla

Så fruktansvärt svårt det måste vara, har en 11mån dotter hemma och jag är så ledsen för er skull! Victor var lycklig som hade en sån kärleksfull mamma som du. Var stark, du klarar det, en dag i taget. Är övertygad om att din fina lilla pojke har det bra nu. Hoppas du kan finna lite solsken i ditt liv. Ta hand om varann du och din man.

Herregud vad fint du skriver. Man kan inte sluta läsa, och tårarna rinner som ett vattenfall.

Kan inte förstår hur jobbigt du och din familj har det efter allt som har hänt.

Varje gång jag läser din blogg tar jag upp min lilla son och kramar honom läänge.

Jag tycker att du är stark som orkar skriva om hur du har det nu, och hur ni hade det när victor levde.

Förstår hur inte hur orättvist allting är. Du är en riktigt stark person, och victor kommer alltid finnas i en massa människors minnen.

ta hand om varandra, du och din man.

Sofie! Det du skriver kan inte gå mer rakt in i hjärtat än vad detta gör...Dina ord berör mig sååå enormt..Jag kan aldrig förstå hur ni känner,det enda jag kan är att försöka ta tillvara på den tid jag har tillsammans med mitt barn och bara njuta (precis som du skrev)

Du får inte hata dig själv för att du "glömt" Victors doft,tänk på ALLA de underbara minnen du har med honom...



Stora styrkekramar till er hela familjen!!!!



Å fortsätt skriv så fint å underbart som du gör,för de berör verkligen..Har runnit ENORM mängd med tårar när jag läst å tänkt på er situation om hur ni har det nu =(



Kram kram

jag brukade fråga min mamma om man inte kunde spela in dofter på band när jag var liten. jag ville spela in liljekonvaljedoften... nu vore det ännu mer praktiskt att kunna spela in dofter, för jag förstår hur ont det måste göra att inte minnas.... liljekonvaljerna kommer tillbaka varje år, så det doften kan jag ju få uppleva igen, men stackars du då?



Förresten, orkade ni åka till sjukhuset?



Varma kramar

Åh vännen(Hoppas att det är ok att jag säger så) Det gör så ont att läsa detta och jag känner så med dig!! Jag tror dock att dom minnen som ligger dig starkast omringat i ditt hjärta och i din själ minns du!



Tack vare er historia har jag tänkt så mycket på att man faktiskt kan förlora sina små underara barn (klart man visste det innan, men ibland måste man få en "wake up" om att ta vara på varenda sekund.



Som tex då jag och dottern var magsjuka i förra veckan och tog hand om varandra, läste sagor och tittade på film busade så mycket vi orkade, talade om hur mycket vi tyckte om varandra och bara mös och lät alla "måsten" vara.DET borde man göra oftare för livet kan vara kort.Tyvärr.DET ska jag ta vara på.



Jag hoppas att du inte ser detta som något slags "gotteri" för att jag har mina små i livet nu, men det verkar ändå på det du skriver att du uppskattar att vi som har våra barn i livet.Det är starkt och du verkar vara en otroligt sympatisk person.



Massor av kramar till dig.

PS.Undrar lite vart ni bor?Skulle vara roligt att kunna besäka lilla V grav och "klappa" och hälsa på honom.

Kram igen.

Underbara sofie, jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka klockan så att Victor står där i sängen och ropar Buu! Dina ord skär i mitt mammahjärta och jag vågar inte tänka tanken på hur det måste kännas i ditt. Men vännen, hata dig inte, du har så många andra minnen av Prinsen och en vacker dag kommer du kanske att minnas även hans lukt... Om inte för så kanske när det finns en till familjemedlem som får sova i sängen ijämnte din...

Jag såg på din systers blogg att ni hittade Victors docka idag när ni besökte sjukhuset. Det måste varit roligt och hjälpte kanske till att göra besöket lite lättare. Jag hoppas att ni kände att det var rätt beslut att gå idag och att ni gick därifrån med lättare steg än när ni gick dit.

Har tänkt på er så mycket idag men vågade inte gå in på bloggen när jag var på jobbet, jag vet ju att tårarna rinner av dina ord så gott som varje dag...



Hoppas ni nu har en skön kväll och mina varmaste kramar till er och Prinsen!

Åh Sofie vilket helvete ni lever i nu, vet inte vad jag ska säga finns ju inga ord på det ni går igenom.

Men det du skriver träffar rätt in i hjärtat, man kan känna kärleken och sorgen hos dig.



Varje dag läser jag bloggen och varje dag sitter jag här och gråter, det gör ju så ont att tänka på det ni går igenom. Varför är livet så fruktansvärt orättvist. Varför er fina fina Victor?



Snälla du, du får inte dömma dig så hårt, Victors doft kommer till dig igen genom andra ting.



många många kramar till er

Hej Sofie och Peter!

Åh vad det gör ont i mig när jag läser det du skriver, finns inga ord hur orättvist livet är som tar det bästa ifrån en. Jag känner så med er önskar av mitt hela hjärta att eran fina fina Victor var hos er och han aldrig skulle ha blivit sjuk. Nu gråter jag igen, jag gör det ofta när jag tänker på lilla Victor och er, vad ni går igenom är det sorgligaste och värsta som finns. Jag har inga ord som kan trösta er och det känns jobbigt att inte kunna göra nåt. Eran fina Victor finns föralltid inom er och lukten av eran prins kommer att komma tillbaks även om du inte känner den nu, åh Sofie hata dig inte snälla.

I minnet lever han kvar, i minnet ni ser honom precis som han var. Han eran underbara fina son.

Har tänkt mycket på er idag och jag hoppas att det gick bra på sjukhuset om ni åkte ditt idag.

Vill bara krama om er!

Massor av varma kramar till er och fina Victor

Jessica, Filippa och Kevin

Ja, tänk vad bra det kunde vara om man kunde sparat dofter i en liten burk och ta fram för att minnas. Tyvärr kan man inte det och man kan inte minnas dofter. Men, dofter kan få en att minnas olika saker. Det är inte ditt fel. Jag förstås att du vill känna doften av eran Victor. Men, han finns i era minnen och överallt omkring er. Han finns även hos oss. I våra tankar. Vi som läser har blivit så berörda av denna speciella lille pojke som många av oss inte ens har träffat. Ni får oss att fånga dagen mer än vi gjorde innan. Tack för att du orkar dela med dig av dina vackra ord och tankar i er sorg. Ni finns i mina tankar. Varje dag.

Mina ögon fylls med tårar. Livet är inte rättvist, man FÅR inte mista sitt barn. Jag har läst din blogg i veckan, vill bara skicka mina varmaste kramar. Fast vad hjälper de?!

KRAM!

Tänker på er och Victor.

Kära du, jag önskar så att ni fortfarande fick snusa på er lilla Victor.

Förstår att det är frustrerande att du glömt hans doft men du minns ju de härliga morgnarna, hans härliga morgonhumör, hans varma kropp, alla fina bilder. Du minns så mycket och den här bloggen kommer du alltid att kunna gå tillbaka till och minnas alla dina tankar om er lille Victor. Prata, skriv och minns. För din egen skull....



Det är så lätt att man låter rutiner ta över vardagagen som går i 140 med mat, sovning, lämning, hämtning, trots och allt annat. Rutiner som jag förstår att ni så gärna skulle vilja ha kvar.

Våra guldstunder kommer om kvällarna då vi stilla nattar våra barn och snusar dem varsamt i nacken.

Det är såna som du som får mig att tänka en gång extra.... Tack!



Jag önskar så att er Victor fick vara hos er med era näsor djupt borrade i hans nacke. Hoppas så att ni får ett litet syskon till er son.



Ta hand om er.



Sena kvällskramar från Linköping.

nu har jag gnussat våran prinsessa extra mycket i nacken ikväll."mysigt" man blir påmind om att ta vara på stunden TACK!

vi här hemma lider med er och som alla skriver många styrkekramar. ni är dom bästa föräldrarna BÄSTA! Victor är sååå stolt.

Kan bara ana smärtan som du upplever och det värker i hela min kropp. Önskar så innerligt att allt fick vara annorlunda. Att tiden gick att vrida tillbaka. Om inte förevigt så iallafall en minut så att du får tillbaka doften. Doften av din älskade lille kille.

Kära Sofie. Jag lider så innerligt med er.

KÄMPA. Kram Helena

Måste bara skriva ännu en gång... Lydde ditt råd och snusade mina tre barn i nacken igår kväll. I morse när jag vaknade skulle jag försöka att komma ihåg hur dom luktade men jag kunde inte komma ihåg dften. Så snälla var inte arg för att du glömt Victors doft.



Det är nog så med dofter att dom inte går att komma ihåg på samma sätt som andra saker, t ex hörsel- och synintryck. När man får uppleva samma doft igen då först kommer man ihåg, så tror jag att det är.



Hoppas, hoppas att du snart får någon att snusa i nacken och att du minns.

Många tankar, beundran och kramar till Er.

Läser o tårarna rinner, som förälder kan man inte sätta sig in i den sorg som ni har! Det måste vara det mest tragiska någon kan gå igenom, att förlora sitt barn! Min minsta är snart 10 månader och efter att läst detta inlägget gick jag raka vägen in o lyte upp henne o bara krama henne! Lider med er o mina tankar är hos er! Varma kramar Jeanette

Jag ska verkligen göra det ikväll, ta och snosa ner mig djupt i barnens halsar/nackar och riktigt dra in doften. Jag ska försöka lagra deras doft i mitt minnesarkiv och hoppas att den stannar där för evigt. För vem vet något om morgondagen? Många kramar!

SORG

Det finns inga ord bara endast sorg ock kännslan av orättvisa,

Alla mina tankar går till er båda,

När ja lägger mina killar ikväll ska ja minnas dina ord.

Mina tårar droppar ner när jag tänker på lilla fina Viktor ock hoppas att när den dagen kommer så kanske man får träffas sina nära ock kära, annars är dt ju näst intill omöjligt att finna någon som helst mening med livet... Då jag själv mist min mamma ock mina 2 bröder.



//Tilly

Jag snusar på mina barn varje dag, och på något sätt har jag blivit så mycket mer medveten om, hur dyrbar tid man har med dem. Tack vare din blogg har jag insett hur dyra dagarna är, inte för att jag inte insåg värdet i mina barn innan, men du väcker tankarna och insikten att det faktiskt kan vara begränsat hur länge man får låna sina barn.



jag önskar, hoppas och tror att ni en dag ska kunna få träffa Viktor igen, att det här en en tid som ni kommer att glömma bort då, han finns där och väntar på er. Han är säkert väldigt stolt över sin starka och kloka mamma som orkar skriva om honom på det fina sätt du gör, och över att du håller honom så levande och vacker!



massor av kramar!

Tack Sofie för att du var dag påminner oss om att ta tillvara på varje minut med våra barn, ni väcker tankar & funderingar & får oss att inse att det är dyra dagar som vi lever. Ni är otroliga som orkar med allt detta, kämpa på, Victor ser ner på er var dag & vakar över er...

Många kramar

Sitter och läser med tårarna rinnande nerför mina kinder...Beklagar så att ni mist er lilla Victor, livet är så otroligt grymt och orättvist!! Känner också igen att dofterna försvinner och det är så hemskt att vi aldrig kommer att få känna dem igen. Vi hade kvar vår lilla ängladotter Sissie´s säng nästan ett halvår innan vi klarade av att ställa undan den, trots att det även för oss gjorde så ont att se den tom varje morgon. Att tvingas inse att det hemska var sant. Du skriver så vackert och hjärtskärande, inga ögon kan hålla sig torra länge, och jag är övertygad om att lille Victor tittar ner på dig med stolthet över sin älskade mamma!!



Många Kramar från ännu en änglamamma

Åh! Jösses vad tårarna rinner!! Känslorna och tankarna du skriver skär igenom en när man läser..



Skulle vilja citera en bit av detta inlägg i min blogg?! Är det inte ok så säg bara till så tar jag bort det igen.



Många Kramar

Vill skriva något så du förstår hur starkt dina ord påverkar mej.....

Finner dom inte...

Kan säga att mina tårar tränger fram OCH att jag i kväll ska samla min 6 barn och lukta dom i nacken...

Jag ska faktiskt redan nu på engång gå till mina tvilling pojkar och bara krama om dom och pussa på dom!!!

Mina tankar går till dej din man Lille <3 Victor <3 och lille bebisen i magen :-))

Kram <3 Camilla...

Hej!

Måste bara få kommentera detta otroligt hjärtskärande inlägg. Du skriver så otroligt bra och fortsätt med det. Tankarna går till er och till lilla victor. Kan inte föreställa mig alls hur det är att mista sin lilla. Men som de andra också skriver, du får en att tänka till en extra gång, du får en att värdera säker o ting ur annan synvinkel. att uppskatta det man har och ta tillvara på detta varje dag. TACK! tack så otroligt mkt och fortsätt vara stark. Sängen kommer att fyllas ut, inte av Victor i människoform men av ett annat kärleksbarn. De kommer vara ni, erat kärleksbarn och Victors själ. Han kommer alltid vara med er. Kram på Er och ta hand om Er!

Hej du underbara fina mamma! Suttit å läst din blogg från början nu! finner inga ord och det gör mig så vansinnigt ont att läsa! tack för att du lär oss att ta vara på tiden... som jag skrev på min b

logg igår..."Det får mig att tänka, och när jag läser detta får jag sån ångest att jag skall mista mina barn!

Det jag ser som en självklarhet, att kyssa mina barn godnatt, skulle vissa föräldrar kunna döda för att få göra en sista gång.

Så när ni springer där och inte har tid att se på när ert barn ropar mamma femtielva gånger, när ni kommer strax för ni bara skall göra något viktigt, tänk på dessa mammor och pappor som kunde offrat sitt liv för att få ge sitt barn en sista kyss!"



Hela inlägget finns att lsäa påhttp://blondiies.blogg.se/2010/january/tararna-rinner-som-bara-den.html tack vara dig så kommer jag börja ta vara på varena liten sekund jag har mina barn nära!



Finner inga ord, men du påverkar mig sååå mycket att bli en bätter mamma!



Jag addar dig som favvobloggare!

Nu sakll jag fortsätta följa ert öde!

Stor kram till världens finaste mamma till världens finaste lilla prins

Fina fina Sofie!

Vet inte om du läser så här i efterhand, då jag börjat läsa din blogg nu, men jag skulle bara vilja krama om dig hårt hårt!! Du verkar vara helt underbar och en sån fin mamma och jag gråter för dig! Gråter för att du inte har din fina Victor hos dig!! OCh vet du... efter att börja följa din blogg, så lever jag i varje sekund med mina barn och känner mig lyckligast när jag bara är hos dem och gosar med dem! Alla tankar till dig alltid!!

Kramar