Dikter

Har nu även länkat till Victorsfond på min sida och hoppas på att några fler själar kan bidra för kampen mot barncancern. Kram

Hej Sofie,

Jag vet inte om någon redan skickat denna "dikt" eller rättare sagt sång, skriven av Evert Taube.

Det är iallafall en av dom vackraste jag vet och jag har älskat den sen jag var liten.



NOCTURNE



Sov på min arm!

Natten gömmer

under sin vinge din blossande kind.

Lycklig och varm

snart du drömmer

flyr mig i drömmen som våg flyr vind.



Fångas igen.

Flämtar. Strider.

Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.

Slumra min vän!

Natten skrider.

Kärleken vaktar dig ömt och tyst.



Sov på min arm!

Månenns skära

lyftes ur lundarnas skugga skyggt

och på din barm

o min kära

täljer dess återglans timmarnas flykt.



Helig den frid

hjärtat hyser

mitt i den virvlande blodströmmens larm!

Slut är din strid.

Månen lyser.

Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm.



Jag letade på Youtube efter en bra sjungen version och hittade denna, http://www.youtube.com/watch?v=mNZNJ97xGJU, ljudet är inte det bästa. Men jag ryser bara jag hör den.



Sköt om dig!

Kram Jessica

Tycker jag du gör helt rätt i! Allt kreativt du tar dig för tror jag är väldigt bra medicin för själen även om det kan kännas jobbigt just nu. Kanske du en dag orkar göra en liknande bok om Victor där du skriver ner allt, minsta lilla detalj som kan tyckas oviktig för andra men som känns viktig för just dig att minnas för alltid. Håller själv på oerhört mycket med scrapbooking och jag tycker det är så avkopplande att bara få sitta bland alla fina papper och dekorationer. För mig började det med en sax och lite papper då vi hade gift oss och nu har det växt till en egen liten vrå av huset. Kika gärna in i min blogg under kategorierna LO och Altrat för där finns många av mina sidor som jag gjort om mina barn. Har du frågor så svarar jag mer än gärna på dem!

Jag följer er blogg om goa lilla Victor...skickar er en varm kram, tänker alltid på er!!! Finner inga ord för vad ni gått/går igenom....ni är starka & underbara!

Eran version av hallelujah är det starkaste och vackraste jag hört!

Tänker på er varje dag och det känns bra att fått bidra med en slant till victorsfond.

Du tänker så vackra tankar, Sofie. Och din styrka är beundransvärd.

Kram / Yvonne

Har sponsrat Viktors fond ytterligare en gång med 50 kr.

Inte många slantar man har råd att skänka, men bidrar till en eventuell förändring i framtiden.



Hoppas ni uppnår ert mål med fonden! Verkar ju dock inte vara några problem :-)

Hej sofie, några år innan min pappa gick bort skrev jag en dikt till honom. Den handlar väl om längtan tror jag, han fick den aldrig men prästen läste den på hans begravning. Jag har skrivit om den så att den bli mer allmängiltig. Här är den tillägnad dig, Peter och Victor. Människor jag inte känner men vars öde berört mig så mycket



Snälla, gå inte innan du berättat vart

var vi träffas igen

Jag vill alltid berätta något för dig

Om den kärlek du ger mig

Den finns i mig



Ofta vill jag berätta, jag önskar du hör

när jag berättar

vad jag gör i dag, i morgon, nästa vecka



Snälla, kom närmare, kom hit

sträck ut din hand

lägg den mot min kind

ta mig dit

så jag kan somna gott i natt



I morgon ska jag plocka en blomma

jag önskar du kan få den

Vill idag skicka en stor kram och tanke och lycka till.!!!!

Det gäller Sofie och Peters fina vänner från Fagersta som på måndag åker utomlands och får behandling för sin lilla Melwin.

Vi hoppas allt ska gå bra..



kram

Victors morfar

Är själv mamma till en liten ängel.

Vill inte säga så mycket mer än att jag beklagar att er lilla kille lämnat er..

Livet blir aldrig som innan, men hoppet är att finna styrkan att leva vidare..



Önskar er all den styrka som finns!



Kram Linda

Din lilla Victor är ju jättesöt. ♥

En dikt från mig.



En vacker timma

När allt ont blåser bort

Med vindens stolthet

En vacker morgondimma

En mor så nära

Men ändå så långt bort

Föder en levande prins

Med ett hjärta av fredhet



Prinsen växer upp

I en rasande fart

Han lär sig hur man gillar

Och hur man älskar

Själv lär han ut hur man gillas

Och hur man älskas



Tiden går

Och prinsen blir äldre för varje sekund

Som passerar förbi

Snart världen får

Ett léende för varenda sekund

Som passerar förbi



Då helt plötsligt händer det

Att solen tappar dina strålar

Att månen tappar sitt lyse

Att gräset forkortar sina strån

Att blommorna vissnar

Att stigen går vilse

Att luften glömmer bort hur den andas

Att världen blir till sten

Och i en gammal och sliten liten stuga

Två föräldrar gråter av sorg

Eftersom de har förlorat sitt hjärta

Sin lilla, söta prins

Sin vackra, stolta ögonsten

Sin modiga gullegris



Alla änglarna festar med guld och silver

För att en ung prins har flyttat upp till de

Hela Tellus sjunger av sorg

Medan hela himlen sjunger av glädje



Även om den här fina prinsen

Är så långt bort från dig

Så är han ändå så nära

För hos dig finns han då, nu och för evigt

Och där stannar han tills

Ödet har fått sitt slut

Mycket fin tanke Sofie!



Jag vill också som Christer sända varma hälsningar och tankar till fam. Anna till deras lilla Melwin, Era kära fina vänner Sofie och Peter!

Känns skönt att veta Ni har varandra allihopa.

Tänker på er, nu har vi skänkt pengar och måmga andra kommer göra liakadant!

Kämpa!

Usch,jag får rusningar och tårar i ögonen när jag läser Er blogg!

Jag hoppas att ni försöker någorlunda överlevca vardagen och att det kan komma ett syskon till Victor som kan leva vidare i hans fotspår och få veta mer om sin storebror!

All lycka till,och jag ska genast skänka pen´gar!

Familjen Bladin, Nyköping

Det kom en ängel till vårt hus en natt

Hon gav oss visdom, och en dyrbar skatt.

Med kärleks fulla händer, vår kind hon smekte ömt.

Hittade den här dikten



Hon viskade som vinden, som om vi hade drömt.

Låt alla tårar torka för ert barn i natt.

Tänk att tiden han var nära är en livets skatt.

Jag lovar att vi vårdar honom ömt till det är tid,

för er att åter mötas och själarna får frid.

Okänd författare

Så här ska det vara!

Hittade den här dikten:



Det kom en ängel till vårt hus en natt

Hon gav oss visdom, och en dyrbar skatt.

Med kärleks fulla händer, vår kind hon smekte ömt.



Hon viskade som vinden, som om vi hade drömt.

Låt alla tårar torka för ert barn i natt.

Tänk att tiden han var nära är en livets skatt.

Jag lovar att vi vårdar honom ömt till det är tid,

för er att åter mötas och själarna får frid.

Okänd författare

Hej Sofie, jag förlorade min pappa i tidig ålder. Han blev 33 år gamml och jag var 8 år när han lämnade mig. Idag är jag 16 år, visst finns det en enorm sorg och saknad kvar. Men jag tror att både din lille kille (victor) och min pappa vill/ville att vi ska ta vara på den tid vi har här i livet, man får gråta, man får skrika. Det sägs att tiden läker sår, bullshit. Tiden läker inga sår, du lär dig själv att leva med förlusten, blickar framåt. Victor vill nog inte att du ska gå runt och gråta, känna ångest, utan glädjs istället åt all den tid ni fick tillsammans. Han älskar ju dig, du är och var hans älskade mamma. Och det kan inte änns döden ta ifrn er, jag hoppas att ni en dag kan känna frid.

Jag skulle ge mitt liv för eran lilla pojke, all lycka och styrka till att fortsätta kämpa. Ta hand om er, blicka framåt!



/ nickholina, småland / 16år.

du är en underbar människa!!! :)

Jag ska leta fram min diktbok å se om jag har nå passande till er lilla ängel annars dikterar jag ihop nå!!



kramar om

Skrev den här för några veckor sen i något annat inlägg, men tänkte att den passar här också....





Du är mitt barn, mitt allt, du är min stjärna,

Allt jag vill är att hålla dig, jag vill så gärna.



Du är mitt hjärta, min luft, du är stegen jag går,

Du finns överallt, vart jag än når.



Du är sommar och vinter, du är vår och höst,

Du finns i gråten och skratten, du skänker mig tröst.



Du är med mig i drömmen jag drömmer var natt

Jag älskar dig så mycket, sov gott min älskade skatt.





Kram

Det finns inga ord...



Det finns inga ord att beskriva sorg...



Det finns inte tillräckligt många ord att beskriva sorg...



Det finns ord som , varför...?



Men inga ord som ger svar...



Det finns inga tröstens ord när det är svårt...



Det finns inga ord som kan uppväga den förlust , sorg och smärta man känner när någon ryckts ifrån en...



Man står kvar med bara ett ord , varför ?



Sorgen är som en tyngd som inte kan uppvägas av ord men av minnen , värme och kärlek...



Ingen kan förstå smärtan och förtvivlan av att någon går bort alldeles för tidigt , det blir bara tomma ord...



Ord som inte innehåller något...



Men med känslor kan man visa att man känner med , att man bryr sig om , att man finns där...



Att ge stöd , lyssna och vara en vän...



Finnas kvar....



För det finns inga ord...



Det finns inte tillräckligt många ord för att beskriva den sorg man känner när ett barn har gått bort.

Blir tårögd varje gång jag läser din blogg. Du skriver så vackert, om något som är så hemskt. Här kommer en dikt som jag skrev till min kusin som dog, bara 4 månader gammal.



Du kom med blixtens hastighet



Du förgyllde våra liv och gav oss glädje och hopp



Men plötsligt var du bara borta



Efter dig lämnade du sorg och saknad



Den plats i våra hjärtan du tog, kommer ingen annan få



Ingen kan någonsin fylla de tomrum som du lämnade efter dig



I våra tankar kommer du alltid finnas



Du ska veta att vi älskar dig ändå!

Där inga vindar blåser

Där ingen ondska finns

Där inga faror lurar

Där vilar du min prins